Ja det frågar jag mig ofta också faktiskt - är den där absoluta lydnaden värd att tvinga fram? Jag vet inte, det kanske är så att det inte går att rida dressyr utan ett visst mått av tvång och våld.Ja alltså hur är det tänkt att hästen ska vara en del av tvåvägskommunikationen? Vi vill väl inte ha tvång som leder till inlärd hjälplöshet?
Eller ÄR det det vi vill ha? Mycket av träningen går ju ut på att hästen ska lyssna bättre och bli lydigare. Och metodena att komma dit visas ju av AH.
Sen tror ju jag att det absolut går, men att vi alla fortfarande har mycket att lära om hästar och hur vi kan ge dem valmöjligheter, ffa valet att säga "nej tack" och få det respekterat.