Anders Hallgren.

Sv: Anders Hallgren.

Själv är jag utbildad av bla Eva Bodfält, som i sin tur är en Anders H-anhängare.
.

Eva Bodfält däremot lyssnar jag mycket hellre på, och förstår vad hon vill säga. Det är inte de mjuka metoderna per se jag är emot, utan AH's tolkning av dem.
 
Sv: Anders Hallgren.

Oki!

Jag har faktiskt aldrig läst eller hört Anders, däremot ska jag göra det nu på måndag, ska bli kul att se om jag tycker att han svamlar.
 
Sv: Anders Hallgren.

Oki!

Jag har faktiskt aldrig läst eller hört Anders, däremot ska jag göra det nu på måndag, ska bli kul att se om jag tycker att han svamlar.

Jag har hört att han är en väldigt fängslande föredragshållare!

Om du får tillfälle, kan du inte fråga om han brukar hålla praktiska seminarier med hundar och om inte, varför?

Förutsatt att du själv är intresserad alltså. Har faktiskt mejlat honom själv ang detta men inte fått svar.
 
Sv: Anders Hallgren.

"Problemlösning. Fall: Rädd schäfer. Anders hälsade på en rädd tik som aldrig velat ha människokontakt. Intuitivt satte han sig på huk, vände sidan till och sträckte fram handen."

Ok, låter i mina ögon som ett rätt kasst sätt att närma sig en hund (om den nu dras med rädslor). Jag vet många reserverade hundar som skulle tycka att det var jättekonstigt och få en bekräftelse på att denna person nog var extra skum.

Det övriga känns ganska knas, men det där ser jag faktiskt inget konstigt med. Rädda hundar som är överkänsliga mot 'hotsignaler' t ex hälsar oftast gärna just på människor som beter sig sådär. Ner på marken och bli mindre, vända bort blicken för att signalera icke hot, och sträcka ut (inte fram mot, utan ut) en hand, som är liten och 'ofarlig' att nosa på först.

I min värld gammalt välbeprövat sätt just för väldigt rädd/signalkänsliga hundar.
 
Sv: Anders Hallgren.

*KL*

Jag undrar om det inte blivit aktiveringshysteri i hundSverige. Alltså oavsett 'lära'.

Priset måste ju tas av uttalandet från artikeln som omnämns i tråden, att hunden 'vilar inomhus' och att det skulle vara något negativt. Det är liksom vila/vara lugn inne som är målet för de allra flesta hundägare.

Och om jag backar när jag var liten, så när hunden var inne fick den vara i sin korg i hallen, punkt slut. Så inne var verkligen 'ligga still och göra ingenting'. Serverades inte ben/tugg etc inne heller, och aktiveringsleksaker var inte uppfunna ens. Hundarna - av krävande brukshundsras - blev inte 'skogstokiga och superhypade' ute för det. De aktiverades inte överdrivet mycket heller ute, men de var mycket ute och med ute mycket. Det tränades inte 'medvetet' X tid/dag heller. Vissa dagar mer, andra mindre, men det blev ju kontinuerligt 'småträning' iom att hundarna var med. Att sitta, ligga, stanna, flytta sig etc.

Jag ser ju samma sak nu med mina när de är i stallet. Stod idag och på skoj 'räknade kommandon' jag gav när jag mockade. De kommandon som gavs under 30 minuter mockning samt att gå ut och fodra silage i hagen (beröm gavs givetvis också, men det tar jag inte med här) var:

Nej (att gå in i boxarna)
App app (=låt bli, att äta hästbajs)
Stanna (fortsätta den påbörjade aktiviten att springa och hälsa på sopgubarna)
Kom här/kom hit
Fot/fritt följ (när jag gick ner för att fodra)
Sitt & sitt kvar (när jag gick in och fodrade i hagen)
Vänta

Och under dagens promenad var det förutom ovanstående: fotgående i koppel i början och slutet av promenaden, inte äta/lukta på bajs och inte jaga fåglar.

Sen tränad de ju riktat med, men inte 'schemalagt'. Och på samma sätt var det ju för hundarna när vi var små, att kommandon de kan upprätthålls iom att de var med hela tiden ute. Sen fick de ju 'bara vara' mycket med, och körde egenaktivering med spåra och gräva och så vidare. Men ingen tänkte ens tanken att 'jag måste AKTIVERA' hunden.

Givetvis så om man bor så att man inte har möjlighet att ha hunden med ute i samma omfattning, utan mer är hänvisad till dagens promenader, blir det lite annorlunda, men jag undrar ändå om inte det här med aktivering ffa inomhus gått alldeles överstyr för normalhunden i normalläget (om man är sjuk etc är ju en annan femma såklart, samma sak när man lär in nya kommandon/färdigheter).

Mina är godisglada etc, men de skiter HÅRT i aktiveringsleksaker. De leker en del med 'vanliga' leksaker, och gnager ben/tugg etc inne, men ffa så inne så vilar man och tar det lugnt. Utan att bli/vara galen ute.
 
Sv: Anders Hallgren.

Det ska jag absolut göra!

Vi är tillochmed ombedda att förbereda frågor, och jag kan faktiskt inte komma på nåt jag vill fråga, så jag tar den med mig.
 
Sv: Anders Hallgren.

kl
Vad många missar med "köttbulle metoder" är att man aldrig ska gå längre än retningen. Ex om en hund gör ett utfall mot en annan hund/springer efter vilt med mera, då har retningen blivigt för stor för hunden och situationen okontrollerbar...
 
Sv: Anders Hallgren.

Hur menar du?

Att man inte kan slänga köttbullar efter en hund som gör utfall?
Vad menar du att man ska göra istället?
 
Sv: Anders Hallgren.

kl
Vad många missar med "köttbulle metoder" är att man aldrig ska gå längre än retningen. Ex om en hund gör ett utfall mot en annan hund/springer efter vilt med mera, då har retningen blivigt för stor för hunden och situationen okontrollerbar...

Jag skulle inte vilja påstå att de som inte är så förtjusta i Hallgren missar detta utan att det är just detta man är emot, dvs att den metod du nämner bara fungerar i vissa situationer.
 
Sv: Anders Hallgren.

Jag tycker oftast att alla dessa "Hundpsykolog hjältar" har ett och annat vettigt att plocka. Dock tycker jag nu att trenden är sådan att alla är så extrema åt olika håll för att ha sin egen stil och locka beundrare. Denna karl verkar ju ha nippe på att hunden är en jäkla arbetsrobot. Ceasar tycker jag är oerhört duktig men folk som inte har i närheten av den kunskap och kapacitet att läsa hund utsätter sina hundar för väldigt konstiga situationer när dom ska leka hund rehabiliterare. Sen tycker jag inte riktigt att han sätt att hunden ska var HUND fungerar hos alla individer heller då dom är så präglade på livet som sällskapshund och familjemedlem. Men i grunden gillar jag hans synsätt.
Men att en hund (enligt han i artikeln) ska behöva ständig aktivitet för att kunna bete sig är ju absurt. Känns som att hunden bara skulle bli ännu mer stressad om den inte fick vila i sitt eget hem.
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Anders Hallgren.

*KL*

Jag undrar om det inte blivit aktiveringshysteri i hundSverige.

Jag håller med dig. Det känns som att alla tränar och aktiverar sina hundar minst dubbelt så mkt som jag gör. Man får lite dåligt samvete och undrar om man inte håller på med sin hund tillräckligt. Fast sen funderar man på hur hunden verkar må, och han är så harmonisk och lugn han bara kan vara. Jag kan ju inte göra så himla mkt fel isf..
 
Sv: Anders Hallgren.

kl
Vad många missar med "köttbulle metoder" är att man aldrig ska gå längre än retningen. Ex om en hund gör ett utfall mot en annan hund/springer efter vilt med mera, då har retningen blivigt för stor för hunden och situationen okontrollerbar...

Du får nog förklara lite mer noga tror jag....
 
Sv: Anders Hallgren.

Fast de beror ju på hur man tränar också..
Blir de "stress" träning, alltså mkt tjo o stim o leksaker lr apporter flygandes hit o dit i 1 timme så kan jag förstå om hunden blir stressad. :)
 
Sv: Anders Hallgren.

Ja tycker också att just de sättet att närma sig en osäker, rädd hund verkar bra o logiskt..
Fast de är klart stöter man på en hund som får för sig att bita så ligger man ju lite risigt till.
Alla gånger jag gjort de har de varit hundar som varit lite rädda o dom har nästan på en gång vågat sig fram o snusa på handen, armen.. :)
 
Sv: Anders Hallgren.

JO!
Jag menar att många påstår att man inte kan träna vissa hundar med problem som utfall/jaga villt med hjälp av positiv försträkning.
med orden "när min hund ser en annan hund/hare då finns det inget godis i världen".
När man i själva verket måste börja med synen av en hund/hare på så pass avstånd att retningen inte blir starkare än belöningen, för att sedan bygga upp retningen tills den är eliminerad.
 
Sv: Anders Hallgren.

Fast det var inte så jag menade, läs svaret till blandrastik :)
 
Sv: Anders Hallgren.

KL!
Jag gillar framförallt A:s bok Alfasyndromet, som väckte nya tankar hos mig och som helst klart vände upp och ner på väldigt många gamla ingrodda tankebanor.
Min egen hund (en intensiv och driftig Beauceronhanne på 2 år) är mycket godismotiverad och kan göra VÄLDIGT mycket för en köttbulle! Däremot finns det mycket i hans värld som är värt oändligt mycket mer än köttbullar, och då går det inte att "be" honom göra som jag vill i utbyte mot en köttbulle - eller leverpastejnäve! Vissa saker måste helt enkelt vara tydligt förbjudna nog för honom, att några alternativ inte finns. Det är inget jag vill uppnå med Våld, utan nåt jag (borde...) klargjort för honom redan då han var liten. Tydlig, tydlig, tydlig.
Att ge honom alternativ (köttbulle eller Det Frestande, t.ex. den andra hanhunden) i en intensiv situation, är dessutom enormt stressfyllt för honom. Hur ska han kunna välja? Att tvingas välja är inget positivt för honom, ger honom inte frihet i det läget, utan blir bara till en stress-situation, Där han ofta väljer "fel" och blir korrigerad av mig.
Så där har jag ändrat uppfattning en hel del. Jag sysslar absolut inte med våld i min hunduppfostran, men tror på Tydlighet och att inte ge alternativ där hunden måste välja. Det gäller i vart fall hundar av min typ, där drifter och intensitet är så stora.
 
Sv: Anders Hallgren.

Det övriga känns ganska knas, men det där ser jag faktiskt inget konstigt med. Rädda hundar som är överkänsliga mot 'hotsignaler' t ex hälsar oftast gärna just på människor som beter sig sådär. Ner på marken och bli mindre, vända bort blicken för att signalera icke hot, och sträcka ut (inte fram mot, utan ut) en hand, som är liten och 'ofarlig' att nosa på först.

I min värld gammalt välbeprövat sätt just för väldigt rädd/signalkänsliga hundar.

Jag håller inte med. Givetvis vet jag att en hund som är i valet och kvalet mellan att hälsa eller inte hälsa kanske kilar fram för att man sätter sig ner och gör sig liten, kanske vänder bort blicken.

En rädd hund, som jag utgår ifrån att han beskrev, då den enligt utsago ALDRIG hade hälsat på en människa, blir inte imponerad av att man sätter sig ner. En rädd hund vill inte hälsa, och om du sätter dig, sträcker fram händer osv, så visar du tydligt att du vill hälsa, att du ställer krav på hunden som den kanske inte kan hantera.
När min hund (för att utgå från mn största läromästare) var en hyfsat skrajsen valp så köpte hon INTE att nån satt på huk och i värsta fall gjorde pipljud. Tricket med henne var att inte göra henne till mittpunkt och härskare i situationen, utan att morsa på mig, och vara som normalt.

Det är inte för intet som TL i ett MH hälsar på föraren och sen lite casual hälsar på hunden. En TL som på långt avstånd satte sig på huk och räckte fram handen tror jag att man skulle få svårt att få fram de rädda hundarna till.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Shop to you drop, del 4
  • Uppdateringstråd 31
  • Valp 2024

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp