Amstaff.

[LIA]

Skaffar men en hund för att det är tufft, då är man nog ute och virrar i en annan värld... Visst, det finns de som gör det - och hur brukar det sluta?
* Det är just det....

Har du någon hund? Erfarenhet? Varför valde du just den hunden? För att vara tuff?
* Se inlägg ovan

Erfarenhet= många, många år med schäfer + ett flertal år med olika raser.

Alla raser är lämpliga, det är ägaren som gör hunden till vad den är. Varför undvika de sk olämpliga hundarna? När man istället kan ge dem gott rykte?
* Nej, alla raser ÄR INTE lämpliga i alla sammanhang. Det är ju så självklart! Hundarna är ju framavlade för olika ändamål, vilket självklart också medför att dom är lämpade för just dom ändamålen. Och ibland totalt olämpliga för andra områden. Det är lätt att se, om man tittar på rasernas fysiska olikheter. Det är kanhända svårare att se dom mentala, men det skiljer sig mycket även där.
I övrigt se inlägg ovan.

LIA

 

[mimmipigg]

Det finns så många hundraser som passar bra tillsammans med barn som inte har den bakgrund som kamphundar har. Jag har träffat många rottisar och doberman som varit kanonfina som jag tänkt att att en sån skulle jag vilja ha men eftersom jag haft barn i huset de senaste sjutton åren har det inte varit aktuellt.
Alla hundar kan bli "vansinniga" med fel behandling eller att saker slumpar ihop sig till det som retar hundens kamplust. Men vissa hundar är trots allt avlade under lång tid just för att ha en låg retningströskel till kampsituationer. Så varför ska man skaffa en hund som man kanske alltid känner att man måste vakta, dessa hundar är ju dessutom i ropet och avlas med alla möjliga individer.
Någon talar dessutom för att amstaff ska ha högre smärttröskel och därför klara barns hårda nypor bättre. Barn ska inte lära sig att ha hårda nypor gentemot djur och den gång smärtan blir för hög är risken stor att kampbeteendet tar över hand hos en kamphund och olyckan är ett faktum.
En hund som inte tål lika mycket morrar förmodligen fult åt ett barn som tar i för mycket och går därifrån, oftast räcker det för att barnet ska sluta.
Har man barn tycker jag att man ska titta på spaniels och retrivers istället, roliga hundar att arbeta med och trivs som regel med alla i familjen oberoende om man är barn eller vuxen.

 

[Jadzia]

Det är balansen mellan dådkraft, skärpa och försvarslust som avgör om hunden morrar och varnar ordentligt innan den biter. Det har mycket lite med smärtkänslighet att göra.
En hund med mycket skärpa och för lite dådkraft kan i princip morra för mycket låga retningar och är snabb att ta till tänderna. Det är inte önskvärt inom någon hundras.

När det gäller amstaffens tålighet så innebär den inte att barn ska få behandla den hur som helst. Den tål dock att ett barn råkar trampa på svansen eller ramla över den. Även här är det dådkraft och skärpa som spelar in om hunden ska reagera med morr, bett eller inte alls.

Amstaffens bakgrund som kamphund har gett den många positiva egenskaper också. Ma får inte bara stirra sig blind på kamplusten utan titta på vad som finns mer i hunden. Det finns idag amstaffs med alldeles lagom kamplust plus att de har alla positiva egenskaperna i behåll.

Även retriverraserna börjar idag få in skärpa i avelsmaterialet. Det är inte önskvärt på något sätt. Hårdheten har också blivit markant. Vill man ha en mjuk retriever med egenskaperna i behåll får man nog ta och titta åt dual purpose-hållet eller mot jaktvarianten. Kruxet är då att man bör jaga fågel eller på annat sätt underhålla apporteringsintresset.
Även spanieln bör få göra vad den är född och avlad till.

 

[Jadzia]

Även amstaffen är intelligent, lättlärd, pålitlig och rejäl.
Varför skaffar man då inte en Schäfer istället om de är så lika?
Jo, för att amstaffen skiljer från schäfern med avseende på skärpa och en eventuell större kamplust. Det är svårt att säga om amstaffen verkligen har större kamplust än en riktig brukschäfer. På de exemplar jag sett har skillnad varit marginell.
Även utseendemässigt skiljer de sig åt och många föredrar den korta pälsen och det medelstora formatet.
Där har du några anledningar till varför man väljer att köpa en amstaff framför någon annan ras.

Avelsmålet för amstaffen har dessutom ändrats radikalt under det förra århundradet. 1936 godkändes amstaffen som egen ras av AKC och då frångick man kamphunstanken och inriktade sig på utställning och sällskap. Det är över 70 års selektiv avel där man arbetat för att få ned kamplusten samtidigt som man vill behålla godmodigheten, modet och lojaliteten.
Amstaffens ursprung är inte annorlunda än den engelska varianten, men där verkar folk ha förmått sig själv att glömma historien och se vad det är för hund idag.

Jag undrar också varför du anser att amstaffen är olämplig?
Enligt min mening är det bara kamplusten som akn ställa till det, men det finns trevliga exemplar av rasen som har precis lagom. MAn kan visserligen inte köpa sig första bästa amstaff man hittar, men det kan man inte av någon ras. På vilket vis köper man sig problem om man väljer en hund efter sunda linjer där avelsmålet följs och alla mentala egenskaper finns i rätt proportioner. Jag tror inte att du vet hur en rätt avlad amstaff ska vara. Du låser dig vid hur aveln var för 70 år sedan och vägrar blicka framåt.

Att förklara generellt varför folk väljer en kamphundsras är svårt. Först och främst kan man fråga sig vilka raser som räknas dit?
Sedan är raserna trots sitt nära släktskap olika. Det gör att man har olika skäl till att välja dem.
När det gäller amstaffen tror jag dock att det beror på att det är en tålig hund i behändigt format med en utpräglad kärlek för människor. Se, det är också ett arv från kamphundaveln, men det har man valt att bevara. Man väljer också amstaffen för avsaknaden av skärpa och för att där finns mod. Skärpa är svårhanterligt och man kanske inte är rätt person att kontrollera den egenskapen, men vill ändå ha en hund med bruksrasernas övriga egenskaper. Då väljer man en amstaff för det finns mig veterligen inte någon annan ras än amstaff och APBT som fungerar på det sättet och samtidigt är förarveka. Vallhundarna har för extremt arbetsbehov och vallinstinkt. Bergshundarna är för självständiga, för pälsiga och för stora. Sällskapsraserna för små och den typiska terriern för ettrig. Jakt- och draghundar liknar inte amstaffen överhuvudtaget.
Vill man ha en hund som orkar lika bra som en brukshund med hög drift, men välja bort skärpan så köper man en APBT. Den drivs av sin gameness och kamplust. Det gör den till en bra brukshund, men med en annan sorts motor. Brukshundarna går på bensin medan APBT:n går på diesel.
Allt handlar egentligen om vad man kan hantera. Vissa fixar kamplust, men inte skärpa. Andra kan ta skärpan så länge kamplusten är låg. En del kan ha en hund med mycket av alltihop.
Så de sk. kamphundarna har ingen ensam egenskap som inte går att finna hos andra raser. Det är dock den kombination av egenskaper de har som är unik. På samma sätt som att alla brukshundar är lika, men ändå olika. Det är balansen som gör dem unika.

Så vad är då så olämpligt med amstaff?
Att APBT inte är någon dussinhund är självklart, men att amstaffen skulle vara en generellt farlig hundras håller jag inte med om.

 

[C_L]

Ja, varför väljer man inte en spaniel eller retriver, först och främst för att jag inte är dett dugg intresserad eller attraherad av raserna, vill egentligen ha en Rottis, men tycker att de är för stora. Inte för att de i mitt tycke skulle vara svåra att hantera, har i många år haft och göra med en mängd olika Rottisar och de som haft vettiga ägare har också varit mkt, mkt trevliga individer.

Jag behöver en släthårig ras pga: allergi. Vill ha en i lagom storlek då jag som sagt tycker att Rottisen är för stor om tonårsflickan ska kunna gå ut och gå eller börja träna med hunden.

Jag är intresserad av rasen just pga: de jag har träffat, underbara, vänliga, sociala, gosiga, men ändå med huvud.

Då det finns ett intresse från både min och dotterna sida att börja jobba med en lite större hund än vår JR och då vi tittat länge på att skaffa en Rottis, så var det klart ett bättre val då vi stiftade bekantskap med Amstaffen.

Kan förstå resonemanget om att inte kunna ha Dobermann eller Rottis i familj, eller egentligen öht. OM man inte är mkt van hundmämmiska. Kan ju tillägga att så är fallet.

Jobbar dessutom med hundar av alla de slag, varje vecka.

Jag är uppvuxen med allt från Schäfrar till Pudlar, Rottisar och Dobermänn, Westisar etc. Min syn på det är att Westisen är den som varit tuffast till barn!

Mina barn är 5 och 12, ingen av dem har någonsin haft rätt att klänga på djuren, djuren ska komma till barnen, annars får det vara. Det har jag lärt mig, hos oss får hundarna vara ifred.

Jag kan ge mängder av mental stimulans då jag oftast bara jobbar vissa helger och då har hela veckorna hemma. Jobbar jag i veckan är det över en dag och då är hunden med.

Jag skulle inte, absolut inte kunna tänka mig att skaffa en ras som jag inte kan ge det den behöver.

Jag är inte ett dugg intresserad av jakt, alltså går jakthundarna bort.
Inte intresserad av vallning, då går de raserna bort.
Bruks, ja, schäfer? Nej, gillar inte den rasen. Tycker att den är sönderavlad dessutom.

Utställning? Gärna...

Bort går alla behårade och överhårade hundar pga: allergin.
Har en strävhårig och det räcker.

Kan egentligen inte se några större skäl till varför jag inte skulle kunna skaffa en Amstaff, tänker inte ramla över första bästa, inte ha någon korsning,tänker sätta mig in i rasen, träffa föräldrarna, osv.

Man kan misslyckas med vilken hund som helst, det är väldigt enkelt, det är som att uppfostra barn. Hos oss råder mkt kärlek och klara gränser, det mår alla bra av.

 

[Geezer]

Varför inte Staffordshire Bullterrier? Det är enligt mig en mycket trevligare ras än Am.staff. och i lämpligare storlek än en Am.staff. för dina barn. Det finns till exempel många Staffordshire Bullterriers som är framgångsrika i agility och lydnad.

En am.staff. kan säkert gå bra MEN de är fruktansvärt starka hundar och det tycker jag man skall väga in när man säger att barnen skall träna dom. Mina föräödrarsgranne har en am.staff och när den tar tag så åker vuxna människor som vantar hängandes efter honom. Det kan vara tex om han beslutar att hälsa eller så.

 

[C_L]

Aha! God idé! ska kolla lite på den rasen också, tack för tipset!

 

[loveponies]

Jag spinnr vidare lite. Är staffen och amstaff lika i temperamentet? Alltså ,vad skiljer rasrna åt, förutom storleken då. Har staffen samma egenskaper som amstaffen (Jadzia, vet du?)

 

[C_L]

Har ägnat dagen åt att läsa runt lite och i mina ögon är det inte mkt som skiljer!?

Storleken är bra mkt mer tilltalande för vår del så ingen är gladare än jag för tipset.

 

[loveponies]

Tycker också staffen verkar väldigt trevlig. Nån gång hppas jag på en sådan!

 

[Shimzy]

hmm blir lite irritaread av ditt inlägg..vad e en kamphund för dig?
de e ju perfetkt å lära barnen på en hund med högre smärttröskel.. då gör de ju inget om de råkar vara för hård hänta första gången..
goldeb retriver står för de flesta människo betten! så att skaffa en retiver tillen barn familj kan ju inte va toppen..de har inte alls samma tålad mod å smärttröskel som en staff...
"roliga hundar att arbeta med och trivs som regel med alla i familjen oberoende om man är barn eller vuxen. "
en staff en oxå roliga att arbeta med! *påpekar* och de passar pefkekt minsann med både barn å vuxna med..har du någon erfarenhet av staff ar eller likande hundar??

 

[C_L]

Vill än en gång tacka för ditt tips, och idag bär det iväg för att boka en liten staffeflicka. En liten Babsan minsann
Det var ett mkt bra alternativ till Amstaffen, mkt bättre storlek, och mkt smidigare till Agilityn.
Tack!

 

[KaZa]

En amstaff. är ingen kamphund om den inte är tränad för kamp!

En amstaff är dessutom avlad för att tycka om människor. Att den har högre smärttröskel stämmer inte då den t.ex i en hundkamp hellre dör än ger upp. Visst gör det ont även på en amstaff, de kan däremot "blockera" smärtan om den är mitt uppe i en hundfight. Men det gör ju även andra hundar

 

[MeiLi]

mei-li är en korsnings tik , med mycket am.staff i sig , hon är helt underbar och ödmjuk men det vill säga med en dålig ägare eller dåliga erfarenheter så kann ju alla hundar bli en dålig familje hund. Varför skulle inte an am.staff kunna vara en bra familje hund? Dom är precis lika härliga som tex en labrador som familje hund.

 

[julia_v]

Schäferns rykte ÄR inte på topp..
Man får många "rädda" blickar när man kommer med sin schäfer
och hans rottiskompis!

 

[Tuffsan]

Staff och amstaff är otroligt snälla, mysiga och goa.Dem passar alldeles utmärkt till en familje hund med rätt uppfostrand vadå en pudel kan väl bli hur farlig som helst med fel uppfostrand!Och alla hundar som gillar att bära på nåt gillar att gnaga och därför kan dem lätt bitas nån!
Inte för att dem hundarna som har blivit tränad till att hämta rådjuret,fågeln eller haren ska få nåt dåligt ryckte, men kamphundarnas rykte har blivit dåligt för att några mattar/hussar andvänder just dem för kamp kanske bara för att dem har ett ursprung som är just för att klara av att försvara huset eller nåt annat.Och så är det ju kul att skrämma nån för att dem har ett läskigt utseende.
Men dem kunde lika bra blanda en golden och labbe för att kamp med!

Men ja jag håller verkligen med dig som tycker att staffar eller nån annan hund är en utmärkt familje hund!!
Men jag håller inte med dig som tycker att man ska kampa med dem för hela slanten!



Tuffsan som är förbanad på alla som säger "kamp hundar borde inte finnas".

 

[ecssory]

Det finns svårare och lättare hundar.
Amstaff, pitbull, tosa, bullterrier och andra utpräglade kamphundar tillhör de svårare och kräver en kunnigare hundägare.

Personligen tycker jag att kamphundar med skärpa och så utpräglad kamplust inte är någon ultimat familjehund...har man små barn skall man nog undvika det för allas skull.

 

[Jadzia]

Kamphundar saknar överlag skärpa. Den egenskapen är inte önskvärd hos en kamphund.
Skärpan hittar man snarare hos bruksraser.

 

[C_L]

Kan bara säga att det jag såg när vi hälsade på hos uppfödaren var en bunke hundar som fullkomligt älskade barnen, lekte med dem och kelade med dem, naturligtvis borde inte icke hundkunniga ha en sådan ras, i mitt tycke borde icke hundkunniga ha någon hund alls, inte förrän de umgåtts med och skaffat sig i alla fall intresse och kunskap om den rasen som de köper.

 

[Raven]

amstaff och bullterrier är långt ifrån utpräglade kamphundar längre, jag kan hålla med dig om att pitbullen och tosan är det, men utanför japan finns runt 19 "kamptosor" har jag för mig. Dom få som finns här i sverige är utställnings tosor. Visst har raserna drag och vissa egenskaper från sin tidigare "arbetsuppgift" men det man prioriterar inom bullterrier och amstaff idag är ju utställningsmeriter och det är inte tillräkligt för att kalla dom utpräglade..