Amstaff.

[C_L]

Har hört att denna ras inte lämpar sig som familjehund, min undran är då vad det är som gör den värre än tex: en Rottweiler?
Missförstå nu inte, jag menar inte att jag ska ha en soffhund, utan en hund som man kan ha i familj med barn.

Alla säger olika, vad säger ni? Blir det inte vad man gör det till?

 

[Shimzy]

åååh just ¨sådan som gör mig så arg..

klart en staff går bra å ha med bran å familjeliv..varför inte!??!?

samma osm att pitbulls inte går å ha så..klart de går!! med rätt ägare å rätt uppfostran går alla hundar bra i alla situationer !!
en pitbull lämpar ju sig extra bra för barn ju.. man har ju avlat fram en högre smärt gräns för dem så barnen kan hänga å slänga mer i en pit än en anna hund..för de får inte ont lika lätt...

 

[C_L]

Jag har läst mkt om denna ras, och uppfödarna är ju ense om den kvalitén, att hunden är barnvänlig, men i det stora hela skriker folk när man säger sig vara intr. av Amstaff.
Vad jag också får höra är att de käkar upp mina katter och min JR så vill jag skriva på deras dödsdom, ska jag definitivt skaffa en. ja....ett tag var det ju dobermannen som var ett monster, men vi hade sådana och de är underbara hundar, Rottweilern likaså, underbara hundar, trevliga och mysiga.

Jag tror att just på Rottweilern misstar man sig på att de pratar så mkt, de har ofta gurgel och läten som uppfattas som morrningar, vilket det sällan är.

Jag har läst lite på tidigare trådar här nu, och det råder ju verkligen delade meningar, som vanligt lyckas media med att vinkla saker och ting.....och som vanligt, i fel händer kan ju nästan vilken hund som helst bli knäpp.

Någon som har Amstaff här?

 

[JennyF]

jag har mött underbara amstaff. och rottisar och dobbermanar som är 200% barnvänliga...om dom har och göra med hundvänliga barn... det är inte rasen... det är den som håller i kopplet men även lite i individen som formar hunden... men det skulle inte spela nån roll om de så va en lite pappilon... en del är "ensamn" hundar...

 

[martha]

Fast dom rottisarna jag har hört har definitivt inte gurglet varit "prat"

självklart skall man ju inte dra alla hundar över en kam och där det varit problem är det ju oftast okunniga ägare som inte har nog med pondus för sin ras, alt kriminella dras ju till "vakthundar"
mina hundar pratar ju oxå mycket, hanen har mycket variation i sitt prat, medans tiken kan man nog ta som en dov morrning när hon pratar

morsans hund drar upp överläppen när hon blir lycklo, det uppskattas INTE av de flesta

min gamla tik var ovän med henne i flera år för att hon dragit läpp mot mig första gången dom träffades

JAg hade nog aldrig skaffat någon av ovanstående raser, men det beror på erfarenheter från tidigare...tror aldrig jag träffat en "normal" rottis faktiskt, 2 st doberman har varit mer än lovligt trevliga och väldigt sociala

, men resterande jag träffat är inte hundar jag skulle vilja haft i mitt hem då dom är alldeles för misstänksamma och har en otäck koll på allt.....typ...gör ETT misstag..å det smäller..brrrr..mot husfolket är dom ju helt ok, men man har ju kanske ett liv utanför väggarna oxå...(inte jag då

)

 

[Javan]

Jag har bara träffat en amstaff och den var jättetrevlig (vilket statistiskt underlag va!!

) Den bodde med en flock flatar och trodde nog den var en retriever

Skulle bära allt och var allmänt gosig, tyvärr hade den familjen inga barn så hur dne är mot barn vet jag inte men den käkade då inte upp flatarna i alla fall!

Javan

 

[LIA]

Det finns ju en bibba andra raser, så varför inte välja någon med bättre rykte?
För att det är tufft, eller för att visa ... jag kan minsann?

Om du studerar rasernas bakgrund, till vilket ändamål dom är framtagna, så hittar du nog en för dig lämplig ras. Eller så kan du iaf undvika dom mest olämpliga.

LIA

 

[Zoya]

jaså, jag har istället hört tvärtom - att am.staffen är en underbar familjehund.
Ingen soffpotatis men det visste du ju

 

[Jadzia]

Amstaff är en robust och godmodig hund som passar väl in i den aktiva familjen. En bra amstaff är nervfast, har ingen skärpa, måttlig dådkraft och är förarvek. Det ger en trygg, lättdresserad hund som saknar de drifter de rena bruskhundarna har. Just att skärpa saknas och dådkraft finns tycker jag är viktigt. Det är skärpan som gör att hunden tar till tänderna i första hand och dådkraften som gör den modig nog att låta bli och undersöka först.

Det som kan ställa till det för amstaffen är den sociala kamplusten. Det är ett arv från historien som kamphund och man har inte riktigt lyckats avla bort den. Kamplust är visserligen önskvärt i viss mån, men amstaff kan ha för mycket. Det är kamplusten som får en amstaff eller APBT att slåss med andra hundar eller jaga och bita människor.
Jag skulle leta efter en amstaff som i stammen har hundar utan överdriven kamplust.

En rätt avlad amstaff med för rasen önskvärda egenskaper är mycket trevlig och bra med barn. Den är som sagt tålig och robust med ett stabilt temperament. Trots att den är terrier har den inte den typiska terrierns hetta och glöd. Envishet finns, men den är mer passiv.
Dock måste barnet uppfostras även i en amstaffs närhet, både för sin egen och för hundens säkerhet.
Se upp med kamplusten bara.

När det sedan gäller talesättet "en hudn blir vad man gör den till" så är det en sanning med modifikation. En hund blir vad man gör den till utifrån dess medfödda egenskaper. Till exempel så är de belgiska vallhundarna reserverade mot främlingar och det är svårt att få dem lika folkkära som en labrador. En Drever har jakthundens egenskaper i sig och är inte lika lätt att få viltren som en sällskapsras. En Siberian Husky fungerar sällan i stan som sällskapshund.
Visst blir hunden vad man gör den till, men man kan inte göra den till vad som helst.

När det sedan gäller varför amstaffen skulle vara värre att ha i en barnfamilj än en Rottweiler, så kan det dåliga ryktet mycket väl bero på dålig avel och folks oförmåga att skilja den ena hundrasen från den andra. Att folk kallar blandraser med amstaff i för rena amstaffs gör inte saken bättre.
En amstaff korsad med en bruksras som har skärpa ger en av de farligaste korsningar som finns. Då finns risken att avkommorna ärver dels amstaffens kamplust och envishet och dels brukshundens skärpa och försvar. Vad man får då är en hund som kan igång på vad som helst och som sällan har dådkraft att balansera upp det hela med. Hunden blir bäng i huvudet därför att de mentala egenskaperna krockar och är felbalanserade. Det är också därför man ska akta sig för amstaffs med skärpa i sig.
Tyvärr finns det en del.

 

[Jadzia]

Det kan ju faktiskt vara så att man gillar rasen. Alla skaffar sig inte en hund av denna modell för att vara tuffa precis som att alla Rottweilerägare inte gör det.

Varför valde du Schäfer framför någon annan ras?
För att vara tuff?
Schäferns rykte har inte heller alltid varit på topp.

Visst ska man alltid ha rasens bakgrund i åtanke, men det får ju inte gå till överdrift. Man måste också titta på hur rasen ser ut idag, vad den används till och hur rasstandarden ser ut. I annat fall skulle jag ju inte valt Rottweiler i och med att jag varken har boskap att driva eller behov av en vakthund.

 

[C_L]

Eh...vet inte ens om jag har ett svar till dig där.....dålig dag eller?

 

[C_L]

TACK..för ett mkt vettigt och intressant inlägg.

 

[Jen80]

Skaffar men en hund för att det är tufft, då är man nog ute och virrar i en annan värld... Visst, det finns de som gör det - och hur brukar det sluta?

Läs rubrikerna i tidningen..

Har du någon hund? Erfarenhet? Varför valde du just den hunden? För att vara tuff?

Alla raser är lämpliga, det är ägaren som gör hunden till vad den är. Varför undvika de sk olämpliga hundarna? När man istället kan ge dem gott rykte?

 

[C_L]

Det är ju inte lätt att hitta uppfödare heller, där man kan vara säker på att få en bra individ, finns det någon här som kan rekommendera en kennel/uppfödare tas det tacksamt emot, gärna på pm. Vet att det finns uppfödare här i Söder och har hört att det ska vara bra hundar, men lyssnar gärna lite till.

Jag tittar även på andra raser, men återkommer på någon vänster alltid till Amstaffen, de tilltalar mig väldigt.

 

[Zoya]

vet en kille som föder upp am.staff (bra hundar). Han är själv supertrevlig också och mycket kunnig. Dessvärre ligger kenneln här i Stockholm.

 

[C_L]

Spelar ingen roll alls var kenneln ligger. Har han någon hemsida?

 

[Zoya]

Jag PM:ar dig.

 

[C_L]

Tack! Den sidan har jag redan kikat på flera ggr.

 

[martha]

Bra inlägg...kanon...

 

[LIA]

Varför valde du Schäfer framför någon annan ras?
För att vara tuff?
* Nädå, utan för att den är intelligent, lättlärd, pålitlig, rejäl (fysiskt), mm. Ett plus är också att den är populär (jo faktiskt, det ökar antalet valmöjligheter).

Schäferns rykte har inte heller alltid varit på topp.
* Det är sant. Orsaken till det är fr a att fel människor haft/avlat schäfrar, INTE att rasen skulle varit framtagen med fel (enligt mig) egenskaper som mål.

Visst ska man alltid ha rasens bakgrund i åtanke, men det får ju inte gå till överdrift. Man måste också titta på hur rasen ser ut idag, vad den används till och hur rasstandarden ser ut. I annat fall skulle jag ju inte valt Rottweiler i och med att jag varken har boskap att driva eller behov av en vakthund.
* Dina behov känner bara du till, likaså orsakerna till rasval.
Att en ras är framtagen för ett arbetsändamål, gör den inte olämplig som familjehund. Vad jag försökte säga (om igen!) är att man inte behöver titta på olämpliga raser, när det finns så många andra. Visst GÅR det att få fason på dom flesta individer, men varför köpa sig problem i onödan?

Jag har t ex frågat otaliga gånger VARFÖR man väljer sk kamphundar. Enda svaret hittills har varit ett svävande: "för att dom har andra, bra egenskaper".
På den självklara följdfrågan: "vilka då, som inte hittas hos andra raser?" har svar uteblivit! Undrar varför?

Märk att jag inte vänder mig mot individer, dom kan vara både bra och dåliga, av någon ras, utan mot att man marknadsför och sprider olämpliga och onödiga raser.
För säkerhets skull, är det väl bäst att påpeka att det inte existerar någon naturlig hundras, utan alla är framtagna av människor för att fylla vissa behov. Behoven är ibland praktiska, ibland estetiska och ibland bedrövliga.

LIA