Det är stora skillnader i vad som är rastypisk mentalitet för bullhundar. Amstaff är skarpare än Engstaff som avlades fram som "Nannydog" i Wales gruvdistrikt där de gick lösa som de behagade. Minsta lilla aggressiv tendens mot barn eller andra hundar och den togs bort. De ska vara fullt pålitliga med normala barn.
American Bully Normal är ännu mildare och har som rastypisk egenskap att de är kärvänliga även mot katter. De är normala i sin exteriör.
Tänk att folk inte kan se vad som håller i kopplet. En tant med en Rottweiler som går före henne i attackmode. En farbror med 3 Malinois som går före och morrar. DÅ vänder jag. Vad säger det hunden om man varje gång undviker hundmöte? Kamphundar var en grej på 90-talet bland kriminella invandrare. Jag är mer irriterad på att så många idag inte korrigerar oönskat beteende. Oavsett om det är en bjäbbig väskhund eller en icke fostrad större i gå-var-du-vill koppel=En Följare. Jag har en American Bully tik som var såld som en "coronavalp" till en ensamstående med 3 små barn. Den var varken rumsren, koppelvan, kloklippt eller fostrad alls vid 7 mån. Den är den mest älskvärda lyhörda hunden som jag har haft. Självständig, duracell och fantastisk. Den håller sig på tomten och vaktar eller skäller aldrig. Tyst i bilen. Den leker intensivt, men där ser jag det som min skyldighet att sätta gränser om den vill ha sina kompisar kvar. De lär sig det med. Älskar allt och alla. Slickar ihjäl folk. Älskar hästarna som älskar henne tillbaka. Djur läser andra djur bäst. Katterna är än mer trygga med denna. Rekommenderas om man inte är av åsikten att uppfostran är en odygd.