Alltså jisses! Jag skiter i om någon känner sig kränkt över att jag byter sida med min hund för att det kommer nån med sin "sådan där hund"! Ärligt alltså. Jag tar mig rätten att döma på förhand eftersom jag inte vill komma för nära och riskera min hund för att just DEN hunden råkar vara en knallkork med en lika knallkork till ägare som inte lärt den vett och etikett. Det finns massor av sådana ägare. Hur ska jag veta att just den hunden och dess ägare jag möter är ok? De är ju inte några små hundar, om det är de större varianterna, och de ger sig liksom inte i lättaste taget om de inte blivit socialiserade.Folk byter sida pga fördomar.
Jag kan bara prata ur min erfarenhet med xxl och det är att dom faktiskt är precis lika mjuka och snälla som en labrador, bara det att dom är otroligt stora och kräver mycket mycket mera plus att konsekvenserna av en illa skött xxl kan bli farliga då allt dom gör är galet intensivt.
Det är så tråkigt att det är så mycket fördomar mot folk som har dom och mot hundarna, alla vill verkligen inte bara se tuffa ut utan tycker genuint om sina hundar och dom är inte per automatik monster som hoppar på allt dom ser. Min kusin är verkligen inte ute efter att se farlig ut och vara tuff, både hunden och hon är mjuka i sättet. Mycket mjukare än många andra "snälla" raser.
Visst sen bör man som alltid uppmuntra vettig avel med vettiga hundar, det säger jag inget om. Men denna otroliga fördomen mot folk som har rasen och mot hundarna är så tråkig, varför folk tar sig rätten att döma människor så förstår inte jag.
Ett förslag är att inte döma ut en individ innan ni har träffat och pratat med den, det gäller både människor och hundar. Och sen om man vill se tuff ut, spelar det verkligen någon roll övht?
Min syster hade en sån. Han var gudasnäll mot människor på alla sätt och vis, även när han behövde vård och han hade ont förstod han liksom att vi var där för att hjälpa. Men mot andra hundar var han en annan hund. Han flög på min då 10 åriga stora dobermanntik som tyvärr hamnade underst på golvet rätt fort. Hon var inte klen på något vis, hon hade slagits förut mot en jämnårig tik i samma storlek och ras, men aldrig mot någon som golvade henne så fort och inte heller mot någon vars mål var inriktad på att döda henne. Jag gick emellan, ingenting fungerade, hade 4 små barn hemma och två andra hundar så det riskerade att bli rätt allvarligt. Jag studerade honom noga och just när jag såg att taget om min hund lossnade lite grann så slänge jag mig med all kraft mot honom och dängde in honom i köksskåpet, han blev lite omtöcknad och förvånad vilket gav mig övertaget att slänga mig över honom och sedan asa ut honom i ett annat närliggande rum och stänga dörren. När jag kollat igenom min hund först gick jag för att göra samma med honom. Jag hade lugnat mig, pratade med honom redan innan jag öppnade dörren och han högg mig rakt i benet när jag öppnade- han trodde jag var andra hunden. Släppte fort igen, men tillräckligt hårt för att det skulle börja blöda på mig och ge mig blåmärke. Han levde i två år till, sedan gav min syster upp och avlivade honom- han var aggressiv mot andra hundar och blev inte bättre.
Jag bryr mig inte om man skaffar sin hund för att den ser tuff ut, jag älskar dobermann och trots att jag tycker att kupering av öron och svans faktiskt inte är ok av djuskyddsskäl och dessutom mot lagen, så tycker jag att de ser farligare och tuffare ut kuperade. Vackrare. Man FÅR tycka att hunden ser tuff ut, man FÅR skaffa sin hund för att den ser tuff ut, men man måste se till så den inte tar sig friheten och stör eller förstör för andra människor- är aggressiv tex.