Sv: Alvas föräldrar berättar om ridolyckan
De ridskolor jag varit på gör faktiskt sitt bästa för att hitta stabila hästar till sin ridskoleverksamhet. Men även de hästar har en förmåga att ibland bli lite rädd för något.
Jag kan bara se på hur min gamla häst betedde sig. Han är ett riktigt praktexempel av beskrivningen trygg och stabil mot det lata hållet. Men likförbannat kunde han reagera på saker och bli rädd. Han reagerade med att bocka, sticka iväg några meter i valfri gångart snabbare än skritt, han kunde tvärnita och vända.
Sen ser jag inte diskussionen som någon trav kontra ridning diskussion, även om du tagit upp sonens travskola som exempel. Jag rider själv emellanåt travhästar (och då går de med vanligt huvudlag, utan huvor och en sadel på ryggen
) och anser inte den diskussionen behöver tas.
Så som sagt, att ridskolor ska hitta de mest lämpliga ridskolehästarna är en självklarhet (och den attityden verkar komma fram mer och mer, iallafall där jag varit involverad), men ibland händer det att ryttare åker av eller oftare, att ett avfallningstillbud uppstår. Och jag tror att om man ska ha en ridskola där man garanterar att ryttare inte åker av, eller ska vara på väg att åka av, då får nog den ridskolan ha käpphästar.
Jag har ju aldrig motsatt mig att folk ramlar av det sker ju oavsett hur trygg hästen är, det räcker väl med att den genar i ett hörn, vägrar på ett hinder så åker någon av.
Det finns faktiskt hästar som är trygga, stabila och säkra och som inte varken vänder, rusar iväg och bockar, jag önskar fler av den varan på ridskolor och hittar man dem inte, så ett hårdare jobb för att träna de hästar som finns att bli så säkra det går.
Och jag är övertygad om att det finns ridskolor som tränar och så finns det dem som inte gör det.
Och inte heller har jag sagt att någon häst kan vara 100% säker, men om jag då påminner om min egen erfarenhet av de ridskolor jag red på som barn, så fanns det hästar som absolut inte hade på en ridskola att göra.
Det såg jag inte då, jag var den där lilla korkade ungen som hoppade upp på vilken häst som helst och ju piggare o busigare den var desto roligare var det.
Problemet som jag ser det nu som vuxen och mamma är att det behovet jag hade kunde tillfredställas med flera olika hästar.
Nu är ju mina erfarenheter från dinosarietid, så på flera ridskolor kan det ha ändrats, men jag var för något år sen med en kompis vars dotter skulle börja rida på ridskola och jag kan ju säga att där var det inte säkerhet man tänkte på.
Små tjejer hjälpte till att sätta på utrustning som inte kunde sätta på utrustningen, sura hästar som hotade med både tänder och ben och sen var det ungar runt benen, de blev klämda när hästarna vände i spiltorna, ingen ordning, hästar i baken på varandra och ungar i baken på hästarna och ingen sa till eller försökte lära dem vart man går, hur man går och vad man gör.
Barn ledde stora ponnys själva ut, barn fick rida utan ledare tidigt för de vågade och hästen var snäll, tills hästen travade ikapp den framför och ungen ramlade av i sargen.
DET hade kunnats skötas bättre och säkerheten var under all kritik!
Och så går det inte till på alla ridskolor, men på denna gjorde det det och där skulle jag aldrig låta mitt barn rida!
