Allergisk valp

[Duvan]

Ja, var tog trådskaparen vägen , fast vi har en bra diskussion ändå tycker jag

Inom cocker är det inte ovanligt med sena kulor. Valpens far fick inte ner sin sista förrän han var nästan 6 mån, så det var inte helt orimligt att tro att stenen skulle ta sista biten också. Vad det gäller överbett så är det rätt vanligt att ett sådant rättar till sig eftersom underkäken ofta ligger lite efter i tillväxten. Där hade dina valpköpare tur, och du verkar ju nöjd ändå.

Det finns alltid knepigt folk som gärna skor sig. Min policy går ut på att om valpen har en defekt som behöver åtgärdas för att inte hunden skall lida, eller något som gör att hunden är förhindrad att tävla eller brukas fullt ut, får man kompensation. Ett livslång medicinerande och/eller dyrt specialfoder ger jag också prisavdrag för. Hur mycket beror på graden, max 50% av köpesumman om man behåller hunden.

Om inte ägaren vill behålla hunden tar jag tillbaka den, och bestämmer från fall till fall vad som är bäst för den. Nu har jag aldrig fått tillbaka en hund, men har jag inte möjlighet att aktivera en återlämnad hund själv och den mår bra på dyrt specialfoder och/eller medicin, skulle jag kunna tänka mig att omplacera hunden med bidrag för just detta. Finns bara viljan brukar det mesta lösa sig.

Mvh
Duvan

 

[Zoya]

Vad det gäller överbett så är det rätt vanligt att ett sådant rättar till sig eftersom underkäken ofta ligger lite efter i tillväxten. Där hade dina valpköpare tur, och du verkar ju nöjd ändå.

Klart man blir nöjd om det utvecklas till det bättre, eller hur?
Dessa valpköpare köpte dessutom hunden för halva priset men fick i slutändan en helt korrekt hund ändå

Det finns alltid knepigt folk som gärna skor sig. Min policy går ut på att om valpen har en defekt som behöver åtgärdas för att inte hunden skall lida, eller något som gör att hunden är förhindrad att tävla eller brukas fullt ut, får man kompensation. Ett livslång medicinerande och/eller dyrt specialfoder ger jag också prisavdrag för. Hur mycket beror på graden, max 50% av köpesumman om man behåller hunden.

Fast hur länge står du för detta då? Om vi säger att dina valpköpare efter 5 år kommer och vill ha kompensation för att hunden fått t ec cancer?

Nu har jag aldrig fått tillbaka en hund

Nej, det är nog detta som gör att du så bombsäkert kan uttala dig om hur du skulle göra tror jag...
Tänk om du inom loppet av 2 månader skulle få telefonsamtal från 1. en som p.g.a allergiskt barn ej kan ha kvar sin hund. 2. en som p.g.a plötsligt dödsfall ej kan ha kvar sin hund och 3. en vars hund fått svår allergi och därför vill lämna tillbaka den, denna hund kräver dyra sprutor á 1000 kr en gång i månaden livet ut. Alla dessa valpköpare vill dessutom ha ekonomisk kompensation (och du säger ju att du skulle betala tillbaka hela köpesumman).
Ponera att detta skulle hända, vad skulle du göra? Kan du lika bombsäkert stå fast vid att du skulle ersätta alla samt ta tillbaka hundarna med omedelbar verkan?

men har jag inte möjlighet att aktivera en återlämnad hund själv och den mår bra på dyrt specialfoder och/eller medicin, skulle jag kunna tänka mig att omplacera hunden med bidrag för just detta

Ponera nu att det finns någon som är villig att ta denna allergiska hund men med förbehållet att du bekostar fodret som kostar 600 kr/månad samt sprutorna á 1000 kr/ månad.
Har du verkligen den ekonomin att du kan lägga ut 1600:- på någon annans hund varje månad? Plus att du betalar tillbaka hela köpesumman till de gamla ägarna? Då säger jag grattis för jag har det sannerligen inte....

Finns bara viljan brukar det mesta lösa sig

Gäller det inte bara vilja utan också ekonomi (som i de flesta fall) så kan det bli knivigt...

 

[Duvan]

I ditt hypotetiska fall med 2 felfria omplaceringar och en dyr allergihund, skulle jag utan tvekan kunna plocka hem allihop. I längden skulle de två förstnämda omplaceras enkelt, då det ofta hör av sig folk som gärna tar äldre hundar. Vad det gäller ekonomin är det så att de som övertar hunden får betala den ursprungliga valpköparen. I fallet med allergi hunden gäller full kompensation utgår om hunden är under 2 år.

Jag har ett kennelkonto där hälften av valppengarna sparas tills kullen är 2 år. Så jag kan alltid klara att ta tillbaka 50% av valparna till full kompensation om det skulle vara nödvändigt (fast vore det så har jag nog hamnat helt snett i avelsarbetet, och bör lägga ner )

Jag är tveksam till om en hund med så allvarliga problem att den skulle kosta 1300 (300 drog jag av på fodret, för även en frisk hund måste äta ) i mat och mediciner/mån mår tillräckligt bra för att fortsätta sitt liv. Det vet jag inte förän jag har träffat den hunden dock. En sak är i alla fall säker, en valpköpare förtjänar inte att hamna i den situationen. Har valpköparen möjlighet att betala 1300/mån i merkostnader bättre än uppfödaren??

Finns inte möjlighet att betala får man som uppfödare ta det sorgliga beslutet/ansvaret att avliva. Hellre det än att hunden vandrar vidare till folk som inte vet att de tar sig an en dyr hund och som sedan därför säljer den vidare. Detta tills hunden är psykiskt och fysiskt slut och någon förbarmar sig och beslutar om avlivning.

Ang. hur länge jag har mitt ansvar anser jag att 2 år är en mycket rimlig gräns, det hindrar dock inte att jag gärna ställer upp med råd och hjälp (annan än ekonomisk) efter det. Tvärtom, jag vill ha god kontakt hela hundens liv.

Mvh
Duvan

 

[Zoya]

Vad det gäller ekonomin är det så att de som övertar hunden får betala den ursprungliga valpköparen.

Det brukar var asvårt att sälja en vuxen omplacering för fullt valppris. Är det du som står för mellan skillnaden då?

I fallet med allergi hunden gäller full kompensation utgår om hunden är under 2 år.

Annars ingenting?

Jag är tveksam till om en hund med så allvarliga problem att den skulle kosta 1300 (300 drog jag av på fodret, för även en frisk hund måste äta ) i mat och mediciner/mån mår tillräckligt bra för att fortsätta sitt liv.

Nu förutsätter vi att just den här hunden mår bra med denna diet och dessa sprutor, annars inte.

Har valpköparen möjlighet att betala 1300/mån i merkostnader bättre än uppfödaren??

Valpköparen har förhoppningsvis tecknat en försäkring som täcker i alla fall sprutorna. Tar du över hunden för att än en gång överlåta den så tvivlar jag på att försäkringsbolaget är villiga att låta föräkringen följa med (fast jag vet inte) och någon ny föräkring utan reservationer för just detta lär du inte kunna teckna.

Finns inte möjlighet att betala får man som uppfödare ta det sorgliga beslutet/ansvaret att avliva.

Varför inte valpköparen (ev. tillsammans med uppfödaren)?

Jag tycker att du i mångt och mycket tänker åt valpköparna och tar deras ansvar istället för att låta dem tänka och ta ansvar själv.
Man måste faktiskt som valpköpare vara medveten om att ens hund kan bli både sjuk, aggressiv osv. Ska man då slippa ta något ansvar själv och bara skyffla över allt till uppfödaren? Har de möjligheten så gör de ju naturligtvis det, allt som är lite jobbigt slipper man väl om man bara kan?

 

[Duvan]

Det brukar var asvårt att sälja en vuxen omplacering för fullt valppris. Är det du som står för mellan skillnaden då?

Nej, naturligtvis inte. Det är ju inte något fel på hunden, alltså hjälper jag bara till att förmedla kontakt med ny hundägare. Naturligtvis får hunden bo hos mig tills den är omplacerad.

Annars ingenting?

Avgörs från fall till fall, men man kan inte räkna med att få ersättning.


Nu förutsätter vi att just den här hunden mår bra med denna diet och dessa sprutor, annars inte.

En par, tre månaders chans att lösa det hela skulle hunden helt klart få. Kanske är köparen villig att behålla hunden om de får prisavdrag och försäkringen täcker sprutornas merkostnad. Det är alltid svårt att spekulera vad som skulle hända i extremfallet, men för hunden blir det i alla fall inte sämre för att man som uppfödare lägger manken till att hjälpa.

Varför inte valpköparen (ev. tillsammans med uppfödaren)?

Helst valpköparen tillsammans med uppfödaren. Då har två kloka huvuden slagits ihop för att hitta en bra lösning och man kan vara ganska säker på att beslutet var bäst för hunden.

Man måste faktiskt som valpköpare vara medveten om att ens hund kan bli både sjuk, aggressiv osv.

Visst kan en hund bli sjuk utan att det är genetiskt och oftast täcker försäkringen, faktiskt även när det är genetiskt. Aggressiv kan den bli i brist på uppfostran och/eller vid smärta, samt rädsla. I övrigt är det något fel ifrån början, och då måste jag ju ta mitt ansvar som uppfödare. En aggressiv hund behöver utredas och åtgärdas, det är inte något som "bara händer".

Att du tycker att jag tar för mycket ansvar för mina valpar får stå för dig. Min prioritering ligger i att hund och hundägare skall må så bra som möjligt, och jag skall kunna stå för mina beslut. Om du är nöjd med dina prioriteringar är väl allt gott och väl, bara valpköparna är medvetna om spelreglerna.

Mvh
Duvan

 

[Jadzia]

Bra hundar säljer sig själva oavsett om uppfödaren är generös eller inte. Jag kan tänka mig att det lönar sig att ersätta det mesta och vara generös då man säljer mestadels till personer som är ute efter en familjehund, men de som söker specialiserade arbetshundar bryr sig mindre om skönhetsfel.

Om jag spekulerar i tänkbara valpköpare till mina hypotetiska valpar så tror jag att det är människor som bryr sg mycket lite om skitsnack och liknande. En bra hund är en bra hund och jag vet själv att jag kan ge avkall på mycket vad gäller uppfödaren om denne råkar ha precis en sådan kombination jag är ute efter.

 

[Duvan]

Visst, bra hundar kan ha skitstövlar till uppfödare och ändå sälja. Jag har själv köpt av sådan för att få bra avelsmatrial. Problemet är bara att jag skall leva med mig själv, och jag vill kunna se mig själv i spegeln utan att en egoistisk djävul tittar tillbaka. Bästa sättet är att behandla andra som man själv VILL bli behandlad, inte som man nöjer sig med att bli behandlad.

Mvh
Duvan