OT, men jag läste rubriken som ”alla vill väl ha en egen rastgård” och blev väldigt förvirrad över varför det frågades om raser
+1 på den Eller ja, att läsa rastgård i alla fall!
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
OT, men jag läste rubriken som ”alla vill väl ha en egen rastgård” och blev väldigt förvirrad över varför det frågades om raser
Spontant tänker jag att om du vill ha lite mer "tryck i" och lite mer mental uthållighet vid träning, då är nog dvärgschauzer bättre än de flesta terriers? Jag ser ytterst sällan terriers på tävlingar tex, men dvärgschauzer är inte alls ovanligt. Och visst, du kan hitta en terrier som passar perfekt, men det är nog lättare att hitta en så träningsvillig skäggis som du vill ha, än en lika träningsvillig terrier.Oj så många svar jag fått, stort tack för ert engagemang
Det stämmer att jag fått tips på kennel från @Voff gällande schnauzer, och en schnauzer är absolut aktuell för mig. Älskar schnauzrar. Problemet är att min sambo gärna ser att vi har en mindre hund och eftersom vi bor tillsammans så behöver det vara en ras som båda trivs med. Dvärgen vi har nu älskar vi båda, men jag vill ha nåt med lite mer tryck i och är nyfiken på att prova på en annan ras.
Har varit inne och kollat en del på olika terrier. De som jag främst fattat tycke för är Cairn, Norfolk, JRT, Welsh och den strävhåriga foxen. Den typen av storlek känns lagom, både för mig och för sambon.
Vad tror ni om de terriers som nämns ovan? Jag är inte rädd för terrierlynne då min, visserligen begränsade erfarenhet, säger mig att det inte är jättestor skillnaden mellan en riktigt envis dvärg som saknar will to please (vilket min är) och de flesta terriers.
Håller helt med!Spontant tänker jag att om du vill ha lite mer "tryck i" och lite mer mental uthållighet vid träning, då är nog dvärgschauzer bättre än de flesta terriers? Jag ser ytterst sällan terriers på tävlingar tex, men dvärgschauzer är inte alls ovanligt. Och visst, du kan hitta en terrier som passar perfekt, men det är nog lättare att hitta en så träningsvillig skäggis som du vill ha, än en lika träningsvillig terrier.
Spontant tänker jag att om du vill ha lite mer "tryck i" och lite mer mental uthållighet vid träning, då är nog dvärgschauzer bättre än de flesta terriers? Jag ser ytterst sällan terriers på tävlingar tex, men dvärgschauzer är inte alls ovanligt. Och visst, du kan hitta en terrier som passar perfekt, men det är nog lättare att hitta en så träningsvillig skäggis som du vill ha, än en lika träningsvillig terrier.
Håller helt med!
Norfolkterrier eller Cairn har jag knappt sett på tävling ens.
Det finns en hel drös med DS med mycket will to please utan att vara flamsiga och fjäskiga. Jag har själv två av den sorten.
Jaha, jag hade fått uppfattning att iaf Cairn var en rätt sportig och träningsvillig liten hund (med rätt motivation såklart, jag får idag ingenting gratis av min dvärg utan han ska alltid ha något i belöning för att ens tänka sig att göra nåt jag ber om)
Jag har ju absolut valet att skaffa en till dvärgschnauzer, men välja en ur mer arbetande linjer. Men jag är även sugen på att prova en ny ras, så fortsätt gärna komma med rasförslag
@Voff även E har blivit mer social efter valparna
Pumi är en jätterolig hund! Arbetsvillig, kvick, en riktig clown. Har sin flock (det är ju en vallhund) och är mer eller mindre ointresserad av övriga. Men där kan det vara väldigt olika.
Vissa kan vara lite skälliga, men jag upplever att man kan hålla nere det en hel del genom att vara konsekvent.
Våra är i första hand agilityhundar, men jag tränar och har börjat tävla lite lydnad och rallylydnad.
Väldigt enkla att ha med sig, de håller sig till oss
Har dem lösa på gården, inga staket, den yngre är lite mer vaktig. Ingen av dem jagar, har dem med när jag rider ut ibland. Har dem ”alltid” lösa, de sticker aldrig. Pälsvård visst, men det uppvägs stort av att de inte fäller
Bara fråga om du vill veta mer @Acto
Min förra hund var en airedaleterrier. En helt fantastisk hund som jag saknar varje dag. Om du inte tycker att en airedale är för stor så kanske den kan vara nåt att titta vidare på.
Nu har jag en dvärgschnauzer. Hon är världens bästa såklart men det är airedalen som är "min" ras och nån gång blir det en ny.
Åh airedalen är så vacker! Väldigt ovanlig här i Göteborg vad jag kan se, har bara sett en enda hund "live" så att säga.
Hur skulle du säga att airedalen är i temperament på en skala mellan typ 1 - tyskt jaktterrier?
Ja, de är uppseendeväckande vackra, tycker jag. De har en alldeles speciell utstrålning. Som en blandning mellan kung och clown. Människor på gatan vände sig om efter Lipton (som min hund hette). Det strålade om honom.
Man brukar säga att airedalen är den minst "terrierlika" i gruppen. De är inte på något sätt ettriga, skälliga eller "på". Väldigt självständiga såklart (vilket jag gillar mycket) men på samma gång otroligt fästa vid sin familj.
De är riktiga allroundhundar. Min älskade att jobba med nosen men lydnad - not so much.
De tillhörde brukshundarna fram till nån gång på 1940-talet, tror jag då de övergick till terrierklubben (av anledning jag inte vet) men utomlands tävlar de fortfarande med framgång i bruks och IPO.
Enligt mig, finns det inte någon ras som kommer i närheten av airedaleterriern. Men det är ingen lätt hund att fostra. Det är trots allt en terrier. En stor och stark sån.
De terrier du nämner ovan är mer soffpotatisar än arbetshundar.
Tycker du beskriver en Borderterrier på pricken. Som några redan sagt skiljer det sig mycket på linjer hur mycket jakt det är i dem. Mina kommer från en kennel som satsar på jakthundar men de är inga jaktidioter ändå utan väldigt föriga arbetsvillig hundar. Med det sagt så klarar de utmärkt att släppa en dag eller två utan att klättra på väggarna.
Jag tycker ju att har man noll och inga planer alls på att jaga, så köper man sig inte en hund avlad på jaktegenskaper.
Är man inne på terrier av den storleken, så slår jag ett slag för den australiska. I grunden en gårdshund som på sin höjd jagar möss/råttor. Pigga, sociala, tåliga och robusta hundar, som hänger med på allt och som har en rätt snäv actionsradie, så de försvinner aldrig speciellt långt från ägaren.
Om du kan tänka dig en airdaleterrier, tycker jag att du ska välja en riesen istället. Då får du en förig hund som har arbetslust och koncentrationsförmåga som räcker hela vägen. Båda raserna kräver pälsvård, men riesen är enklare att frisera (fråga vilken professionell hundtrimmare som helst). Dessutom är det lätt att hitta kullar där föräldrarna har både bruksmeriter, lydnadsmeriter och utställningsmeriter. Hur många sådana airdalekullar föds det i Norden per år?Jag ska def kolla vidare på airedale. Om rasklubben finns på Stockholmsmässan och MyDog i vinter så tänker jag att det kan vara ett bra tillfälle att prata mer med uppfödare och ägare. Att det är en envis terrier gör mig absolut inget, jag är som sagt van vid schnauzer (främst dvärg men brukar även vara hundvakt åt en svart mellistik) och de är inte alltid heller så lätta. Envisheten tycks de ha gemensamt med terriern
Nej, det är ju just därför jag är skeptisk till borderterrier. Den verkar vara en oerhört charmig (och i mitt tycke vacker hund, trots att många andra inte tycker det) och den verkar superhärlig. Men jag är också lite av uppfattningen att man inte ska skaffa en hund om man inte planerar att göra det som hunden är avlad för. Tycker inte att man bör skaffa BC om man inte ska valla, jakthund om man inte ska jaga eller brukshund om man inte vill arbeta med hunden.
Just nu samlar jag väl mest argument för att sambon inte ska låsa sig så vid storlek, så just att det blir en liten hund är inte skrivet i sten. Storlek upp till airedale tycker jag funkar.
Nån som har några övriga tips på passande raser?
Om du kan tänka dig en airdaleterrier, tycker jag att du ska välja en riesen istället. Då får du en förig hund som har arbetslust och koncentrationsförmåga som räcker hela vägen. Båda raserna kräver pälsvård, men riesen är enklare att frisera (fråga vilken professionell hundtrimmare som helst). Dessutom är det lätt att hitta kullar där föräldrarna har både bruksmeriter, lydnadsmeriter och utställningsmeriter. Hur många sådana airdalekullar föds det i Norden per år?
En erfarenhet jag har gjort är att även om du har en hund med perfekta egenskaper så krävs mycket jobb för att lyckas på tävling om man inte tävlat och tränat hund förut. Det behövs inga utmaningar i form av raser som är mindre enkla att arbeta med!