Alla hjärtans dag hade egentligen kunnat varit en trevlig högtid om det inte vore för att det var så koncentrerat kring romantisk tvåsamhet. Jag är ateist men jag firar ändå en del kristna högtider, påsken t ex (på ett ickereligiöst vis, äter god middag med familj eller vänner typ). Men alla hjärtans dag känner jag sådant motstånd mot att jag verkligen inte vill delta i det alls. Vi behöver liksom inte en särskild dag för att påminna oss om att tvåsamheten är Det Största.
Där fångar du in bra vilken syn på kärlek och relationer som Alla hjärtans dag grundar sig på.
Fast måste det vara just tvåsamhet som firas?
För min del symboliserar alla hjärtans dag kärlek och inte firandet av tvåsamhet. Det kan lika gärna handla om tresamhet eller vilken konstellation man nu vill ingå i.