Alla dessa skol-lov.

[Badger]

Men då blir det ju så att för en del elever lönar det sig inte att anstränga sig i skolan. Om man vet på förhand att bara tre elever i klassen kan få det högsta betyget och man vet att det finns minst tre stycken som är bättre än man själv är. Då kan man ju lika gärna ge upp på förhand och bara plugga för att uppnå medelbetyg. För att de högsta betygen är tagna på förhand...

Men det var inte så det fungerade. Dock var det så enstaka lärare uppfattade det. Jag stötte bara på någon enstaka lärare som inte hade förstått systemet.

Det gällde alla elever i landet och betygen på hela skolan skulle relateras till den skolans resultat på nationella proven. Så iofs var det så att om eleverna den årskursen på den skolan var väldigt dåliga i matte fanns kanske inte så många femmor att dela ut. Men om eleverna på den skolan hade fått höga resultat på nationella proven så fanns det fler. Dessutom var det inte så blodigt, det enda som krävdes var att läraren berättade för rektorn att klassen var jättebra och förtjänade många femmor. Det var inte så att 7% per klass max kunde ha 5.

Så jag är kanske mer positiv iom att jag aldrig i alla fall gavs en känsla av att det skulle finnas färre femmor eller fyror än det fanns elever som var genuint duktiga på ett ämne. Dessutom var fyror också väl värda att kämpa för och även treor var ju helt ok!

Speciellt på ämnen som inte hade nationella prov kunde läraren vara mer fri. Däremot så var det nog svårt för en lärare att avvika mycket från nationella proven. Om ingen elev i klassen gjort bra på dem så lär det inte ha gått att avvika väldiga från de resultaten i betygssättningen. Men det gick! tex min franskalärare gav mig nära 2 i betyg trots att jag hade fått en klar 4 på nationella proven. Men jag lämnade in en bra uppsats precis efter betygssättningen så hon ändrade till 3 .

Märkte sedan på mina yngre kusiner att det var MVG eller värdelöst. Men så var det inte för oss tycker jag, fyror o treor var ok.

 

[Badger]

Orättvist tycker jag nog inte det är, det är ju samma förutsättningar för alla.

Men snurrigt och uppmuntrar till betygsfixering? Japp.

Det är ju inte samma förutsättningar för alla? Tex engelska skolan i Uppsala gav alla tjejer A i bild rätt och slätt. Fattar inte varför de inte kunde gett de stackars killarna detsamma bara när de ändå höll på. Väldigt orättvist. Sedan orättvist att ungar som går på skolan bredvid ska försöka tävla med Manillaskolan i Stockholm eller Engelska skolan i Uppsala.

https://www.vilarare.se/nyheter/friskolor/elever-fran-friskolor-far-samre-resultat-pa-hogskolan/

UKÄ och Skolverket har undersökt hur studenter presterat på högskolenivå – och läsåret 2021/2022 presterade friskoleelever 6,4 procentenheter sämre än elever från kommunala skolor.

Detta trots att friskoleeleverna gått ut med ungefär samma gymnasiebetyg som elever från kommunala skolor.

Finns såklart kommunala skolor som gör samma sak. Men det är orättvist att kanske inte komma in på en utbildning pga att två skolor i kommunen inte ger rättvisande betyg.

 

[Badger]

Fast det problemet hade ju kvarstått oavsett betygen egentligen. Det det egentligen handlar om är ju att läraren undanhåller delar av kursinnehållet från eleverna.

Hur motiverar läraren det hela?

Att tjejerna i klassen skriker i högan sky, kastar pappersflygplan, springer runt och vajpar på toa och hon har ingen kontroll.

 

[warg]

Men det var inte så det fungerade. Dock var det så enstaka lärare uppfattade det. Jag stötte bara på någon enstaka lärare som inte hade förstått systemet.

Det gällde alla elever i landet och betygen på hela skolan skulle relateras till den skolans resultat på nationella proven. Så iofs var det så att om eleverna den årskursen på den skolan var väldigt dåliga i matte fanns kanske inte så många femmor att dela ut. Men om eleverna på den skolan hade fått höga resultat på nationella proven så fanns det fler. Dessutom var det inte så blodigt, det enda som krävdes var att läraren berättade för rektorn att klassen var jättebra och förtjänade många femmor. Det var inte så att 7% per klass max kunde ha 5.

Så jag är kanske mer positiv iom att jag aldrig i alla fall gavs en känsla av att det skulle finnas färre femmor eller fyror än det fanns elever som var genuint duktiga på ett ämne. Dessutom var fyror också väl värda att kämpa för och även treor var ju helt ok!

Speciellt på ämnen som inte hade nationella prov kunde läraren vara mer fri. Däremot så var det nog svårt för en lärare att avvika mycket från nationella proven. Om ingen elev i klassen gjort bra på dem så lär det inte ha gått att avvika väldiga från de resultaten i betygssättningen. Men det gick! tex min franskalärare gav mig nära 2 i betyg trots att jag hade fått en klar 4 på nationella proven. Men jag lämnade in en bra uppsats precis efter betygssättningen så hon ändrade till 3 .

Märkte sedan på mina yngre kusiner att det var MVG eller värdelöst. Men så var det inte för oss tycker jag, fyror o treor var ok.

Fast riktigt så enkelt var det ju inte heller. Jag gick i en extremt duktig gymnasieklass, Natur. Klassen snittade 4,6 på nationellt prov i matematik. Men läraren fick reprimander från skolledningen för att hen låg på 4 i snitt i vår klass. Det var en lärare som ändå vågade stå upp för sina betyg. I andra ämnen hade vi liknande resultat på nationellt prov men landade ändå på klassnitt på kanske 3,2-3,3. Det är svårt att se kunskap relativt mot en stor grupp när man bara har en mindre grupp framför sig.
Sen är betygssättning svårt oavsett system.

 

[Badger]

Jag hade 1-5, och det kändes varken godtyckligt eller slumpmässigt.

Nej jag kände alltid att det var typ rimligt, även om kanske svag femma var roligare än stark fyra...

 

[Badger]

Fast riktigt så enkelt var det ju inte heller. Jag gick i en extremt duktig gymnasieklass, Natur. Klassen snittade 4,6 på nationellt prov i matematik. Men läraren fick reprimander från skolledningen för att hen låg på 4 i snitt i vår klass. Det var en lärare som ändå vågade stå upp för sina betyg. I andra ämnen hade vi liknande resultat på nationellt prov men landade ändå på klassnitt på kanske 3,2-3,3. Det är svårt att se kunskap relativt mot en stor grupp när man bara har en mindre grupp framför sig.
Sen är betygssättning svårt oavsett system.

Jo som du såg i min post var jag nära en 2 i betyg trots en 4 på nationella provet. Men nationella proven saknade ju onekligen lite jämfört med undervisningen och var lättare. Vad jag menar är dock så att det inte fanns en gräns på att bara 7% i en klass fick ha femmor.

Men att vi hela tiden diskuterade att det hade varit nice med som sagt två steg till över godkänt så man kunde få lön för en stark 4. Frankriker har ju ännu fler steg och många länder har definitivt steg under G som inte är underkänt per se.

 

[Lingon]

Men det var inte så det fungerade. Dock var det så enstaka lärare uppfattade det. Jag stötte bara på någon enstaka lärare som inte hade förstått systemet.

Det gällde alla elever i landet och betygen på hela skolan skulle relateras till den skolans resultat på nationella proven. Så iofs var det så att om eleverna den årskursen på den skolan var väldigt dåliga i matte fanns kanske inte så många femmor att dela ut. Men om eleverna på den skolan hade fått höga resultat på nationella proven så fanns det fler. Dessutom var det inte så blodigt, det enda som krävdes var att läraren berättade för rektorn att klassen var jättebra och förtjänade många femmor. Det var inte så att 7% per klass max kunde ha 5.

Så jag är kanske mer positiv iom att jag aldrig i alla fall gavs en känsla av att det skulle finnas färre femmor eller fyror än det fanns elever som var genuint duktiga på ett ämne. Dessutom var fyror också väl värda att kämpa för och även treor var ju helt ok!

Speciellt på ämnen som inte hade nationella prov kunde läraren vara mer fri. Däremot så var det nog svårt för en lärare att avvika mycket från nationella proven. Om ingen elev i klassen gjort bra på dem så lär det inte ha gått att avvika väldiga från de resultaten i betygssättningen. Men det gick! tex min franskalärare gav mig nära 2 i betyg trots att jag hade fått en klar 4 på nationella proven. Men jag lämnade in en bra uppsats precis efter betygssättningen så hon ändrade till 3 .

Märkte sedan på mina yngre kusiner att det var MVG eller värdelöst. Men så var det inte för oss tycker jag, fyror o treor var ok.

Jag kan bara inte förstå det rimliga i att inte bedöma varje elev efter enbart den elevens kunskaper. Jag förstår inte logiken bakom att blanda in andra elevers kunskap när man betygsätter en elev. I läroplanen står det vad eleverna ska kunna för att uppnå vissa betyg. Det står inte, och borde aldrig stå, "för att få högsta betyget måste du vara bland de bästa 7% i landet". Då är betyget inte kunskapsbaserat utan konkurrensbaserat.

 

[warg]

Jo som du såg i min post var jag nära en 2 i betyg trots en 4 på nationella provet. Men nationella proven saknade ju onekligen lite jämfört med undervisningen och var lättare. Vad jag menar är dock så att det inte fanns en gräns på att bara 7% i en klass fick ha femmor.

Men att vi hela tiden diskuterade att det hade varit nice med som sagt två steg till över godkänt så man kunde få lön för en stark 4. Frankriker har ju ännu fler steg och många länder har definitivt steg under G som inte är underkänt per se.

Mitt exempel handlade inte om individ utan grupp - klassen var extremt högpresterande och hade ett snitt långt över rikssnittet. Det motiverade inte märkbart högre betyg på gruppnivå. Där fanns definitivt en spärr för hur många som kunde få femma som inte låg i paritet med gruppens prestationsnivå. Att en individ får ett annat betyg än vad personen presterade på provet är ju verkligen inget konstigt. De var ju konstruerade för att jämföra gruppen mot en nationell nivå. Sen håller jag faktiskt inte med om att nationella proven var så mycket lättare än undervisningen - jag tycker att nationella proven i kemi, fysik och matematik bra täckte upp allt det vi lärde oss på natur och var representativa. Det var verkligen inga lätta prov som man jäspade sig igenom, inte ens som högpresterande.
Jag kan förstå din poäng med fler betygssteg, samtidigt är jag inte alls säker på att det blir bättre då. Se bara i dressyren, jag tycker inte att halvpoängen direkt tillfört något.

 

[Badger]

Jag kan bara inte förstå det rimliga i att inte bedöma varje elev efter enbart den elevens kunskaper. Jag förstår inte logiken bakom att blanda in andra elevers kunskap när man betygsätter en elev. I läroplanen står det vad eleverna ska kunna för att uppnå vissa betyg. Det står inte, och borde aldrig stå, "för att få högsta betyget måste du vara bland de bästa 7% i landet". Då är betyget inte kunskapsbaserat utan konkurrensbaserat.

Betygen har ju egentligen numera funktionen -urval till universitet. Då är det rimligt att bedöma mot. Om man tar bort den funktionen så spelar det ju såklart ingen roll. Då är det oproblematiskt att ge alla A på en skola och alla B på en annan.

Men det som jag egentligen tycker är viktigast är att det ska finnas betygsteg under E, tex Fx.

 

[Elo]

Betygen har ju egentligen numera funktionen -urval till universitet. Då är det rimligt att bedöma mot. Om man tar bort den funktionen så spelar det ju såklart ingen roll. Då är det oproblematiskt att ge alla A på en skola och alla B på en annan.

Men det som jag egentligen tycker är viktigast är att det ska finnas betygsteg under E, tex Fx.

Jag saknar också ett till betygssteg under F. Ett för 'du har kämpat men når inte riktigt ända fram'. Speciellt eftersom det är så orimligt hårda regler för att sätta -

 

[Badger]

Mitt exempel handlade inte om individ utan grupp - klassen var extremt högpresterande och hade ett snitt långt över rikssnittet. Det motiverade inte märkbart högre betyg på gruppnivå. Där fanns definitivt en spärr för hur många som kunde få femma som inte låg i paritet med gruppens prestationsnivå. Att en individ får ett annat betyg än vad personen presterade på provet är ju verkligen inget konstigt. De var ju konstruerade för att jämföra gruppen mot en nationell nivå. Sen håller jag faktiskt inte med om att nationella proven var så mycket lättare än undervisningen - jag tycker att nationella proven i kemi, fysik och matematik bra täckte upp allt det vi lärde oss på natur och var representativa. Det var verkligen inga lätta prov som man jäspade sig igenom, inte ens som högpresterande.
Jag kan förstå din poäng med fler betygssteg, samtidigt är jag inte alls säker på att det blir bättre då. Se bara i dressyren, jag tycker inte att halvpoängen direkt tillfört något.

Ok jag minns inte de andra proven, antagligen för att jag fick rättvisande betyg efter dem minns bara att franskan var märkligt lätt jämförelsevis.

Vår lärare i samhällskunskap landade på klart över 4 i snitt och klarade igenom det med rektor. Men det var såklart antagligen olika. Det är ju dock ganska orimligt att er rektor inte gick med på ett högt snitt iom att reglerna faktiskt såg ut så, dvs att han skulle gå med på det!

 

[Badger]

Men då blir det ju så att för en del elever lönar det sig inte att anstränga sig i skolan. Om man vet på förhand att bara tre elever i klassen kan få det högsta betyget och man vet att det finns minst tre stycken som är bättre än man själv är. Då kan man ju lika gärna ge upp på förhand och bara plugga för att uppnå medelbetyg. För att de högsta betygen är tagna på förhand...

Men vi visste inte det och det var inte så vi hade ingen aning om hur många femmor det ev fanns eller inte fanns och man kände absolut att det var värt att försöka få högre betyg.

Däremot var det ju helt klart osannolikt att man skulle få mycket högre betyg än man fick på nationella proven i det ämnet. Och att det även kunde påverka andra ämnen utan nationella prov. Dvs det var helt klart så att om ngn satte högsta poäng i nationella proven så misstänker jag att hen det lättare att få femmor i alla ämnen sedan, även de utan nationella prov. Samtidigt var det ju skrivet så också.

 

[Liran]

Tror att enda sättet att få en rättvisare antagning till högre studier är intagningsprov på högskolan eleven söker till. Det har fördelen att det inte blir den extrema stress som en studentexamen skulle innebära, eftersom man har möjlighet att söka in flera gånger.

Dessutom kan högskolan fokusera intagningsprovet på de färdigheter och kunskaper som är viktigast för att genomföra utbildningen. Att börja på någon av de mattetyngsta linjerna på teknisk högskola med ett E eller ett D i matematik från gymnasiet kräver en mycket stor arbetsinsats, även om eleven har A i övriga ämnen.

Lyckas man inte med sitt första intagningsprov till drömutbildningen kan ju feedback som "du behöver bli vassare i fysik och kemi för att bli antagen", ge vägledning om vad som behöver kompletteras.

Ett annat problem med betygen är att läraren delvis ger betyg på sig själv. Många F, inga A, kan tolkas av arbetsgivare, föräldrar och elever som att pedagogen inte är bra på att undervisa. I själva verket kan det vara så att klassen inte hade grunderna i ämnet när de började på högstadiet/ gymnasiet, och läraren har fått starta från en lägre nivå än avsett för stadiet.

Om jag fick bestämma skulle lärare få ge vilka betyg de vill, tror att de flesta som undervisat ett tag mycket väl vet vilket betyg en elev förtjänar. Däremot skulle inte betygen ha den tyngd, och det avgörande för framtiden som de har idag, eftersom högskolorna skulle ta in de mest lämpade av de sökande för den utbildning som ges. Betygen skulle bara vara ett slags kvitto på att eleven har genomfört en skolgång på ett mer eller mindre engagerat sätt.

Och konkurrensmedlet för alla skolor skulle bli kvaliteten på den utbildning som ges, inte glädjebetyg.

 

[Mabuse]

Jag saknar också ett till betygssteg under F. Ett för 'du har kämpat men når inte riktigt ända fram'. Speciellt eftersom det är så orimligt hårda regler för att sätta -

På universitet har vi Fx. Det är när man får 45-49 poäng på en kurs. 50 p är E.

 

[Mabuse]

Tror att enda sättet att få en rättvisare antagning till högre studier är intagningsprov på högskolan eleven söker till. Det har fördelen att det inte blir den extrema stress som en studentexamen skulle innebära, eftersom man har möjlighet att söka in flera gånger.

Dessutom kan högskolan fokusera intagningsprovet på de färdigheter och kunskaper som är viktigast för att genomföra utbildningen. Att börja på någon av de mattetyngsta linjerna på teknisk högskola med ett E eller ett D i matematik från gymnasiet kräver en mycket stor arbetsinsats, även om eleven har A i övriga ämnen.

Lyckas man inte med sitt första intagningsprov till drömutbildningen kan ju feedback som "du behöver bli vassare i fysik och kemi för att bli antagen", ge vägledning om vad som behöver kompletteras.

Ett annat problem med betygen är att läraren delvis ger betyg på sig själv. Många F, inga A, kan tolkas av arbetsgivare, föräldrar och elever som att pedagogen inte är bra på att undervisa. I själva verket kan det vara så att klassen inte hade grunderna i ämnet när de började på högstadiet/ gymnasiet, och läraren har fått starta från en lägre nivå än avsett för stadiet.

Om jag fick bestämma skulle lärare få ge vilka betyg de vill, tror att de flesta som undervisat ett tag mycket väl vet vilket betyg en elev förtjänar. Däremot skulle inte betygen ha den tyngd, och det avgörande för framtiden som de har idag, eftersom högskolorna skulle ta in de mest lämpade av de sökande för den utbildning som ges. Betygen skulle bara vara ett slags kvitto på att eleven har genomfört en skolgång på ett mer eller mindre engagerat sätt.

Och konkurrensmedlet för alla skolor skulle bli kvaliteten på den utbildning som ges, inte glädjebetyg.

Oj. Jag lovar dig att väldigt många skulle säga att det är otroligt orättvist att universitetsantagningen skulle bygga på ett enda prov. Tänk på alla dem som blir stressade av provsituationer och knäckta för livet av att få ett dåligt resultat, ska de inte få samma chans då? Bara för att de inte är bra på att prestera på antagningsprov, det är verkligen så dåligt!!! (osv - jag kan se de arga breven framför mig)

Och för den som får ett dåligt resultat, ska den tvingas till ett helt års väntan då eller? Man skulle ju tro att universiteten vill hjälpa unga människor, men tydligen vill ni bara förstöra för dem!!! (se de arga breven ovan)

Minsta millimeterförändring av examination och antagning till universitet leder ofelbart till otroligt arga studenter.

Sen, rent konkret - vem ska finansiera de där proven? Det skulle ju vara otroligt kostsamt att ta fram de där proven till varje utbildning. Vem ska konstruera och rätta dem? Vem ska finansiera salar och vakter? Det skulle ju bli en enorm ökad kostnad, som fick tas från undervisningsbudgeten.

När det gäller vägledning om vad som behöver förbättras, fyller inte betygen exakt den funktionen redan? Eller hur ska man som elev tolka ett E i matte annat än som "Jag borde nog förbättra mig där om jag verkligen vill ge mig på att läsa teknisk fysik sen."

 

[Mabuse]

Men då bedömer du ju efter en tregradig skala?

Ja, tre godkända betyg. 3, 4 och 5. Men alla blir ju inte godkända. Det finns två icke-godkända betyg också: 1 och 2. Inalles fem.

 

[Mabuse]

Att tjejerna i klassen skriker i högan sky, kastar pappersflygplan, springer runt och vajpar på toa och hon har ingen kontroll.

Ok. Låter som att huvudproblemet är en lärare som inte klarar av sitt jobb. Då hjälper nog inga betygssystem, iofs. Och det är nog inte betygssystemet som är huvudproblemet heller.

 

[Soapbubble]

Det finns redan ett matematik- och fysikprov som används vid antagningen till vissa (ingenjörs) utbildningar. Länk

Nu har jag inte läst på så noga om dagens prov. Jag letade egentligen efter provet som användes ca 2010 på Chalmers. Jag vill minnas att de som kom in tack vare provet hade lägre betyg än de som kom in på betyg men de tog sina högskolepoäng i större utsträckning.

 

[Badger]

Ok. Låter som att huvudproblemet är en lärare som inte klarar av sitt jobb. Då hjälper nog inga betygssystem, iofs. Och det är nog inte betygssystemet som är huvudproblemet heller.

Jo så är det nog också absolut, hon har också missuppfattat betygssystemet på mer lättkontrollerade punkter, men andra lärare har liknande system, -som matten tex.

 

[Liran]

Oj. Jag lovar dig att väldigt många skulle säga att det är otroligt orättvist att universitetsantagningen skulle bygga på ett enda prov. Tänk på alla dem som blir stressade av provsituationer och knäckta för livet av att få ett dåligt resultat, ska de inte få samma chans då? Bara för att de inte är bra på att prestera på antagningsprov, det är verkligen så dåligt!!! (osv - jag kan se de arga breven framför mig)

Och för den som får ett dåligt resultat, ska den tvingas till ett helt års väntan då eller? Man skulle ju tro att universiteten vill hjälpa unga människor, men tydligen vill ni bara förstöra för dem!!! (se de arga breven ovan)

Minsta millimeterförändring av examination och antagning till universitet leder ofelbart till otroligt arga studenter.

Sen, rent konkret - vem ska finansiera de där proven? Det skulle ju vara otroligt kostsamt att ta fram de där proven till varje utbildning. Vem ska konstruera och rätta dem? Vem ska finansiera salar och vakter? Det skulle ju bli en enorm ökad kostnad, som fick tas från undervisningsbudgeten.

När det gäller vägledning om vad som behöver förbättras, fyller inte betygen exakt den funktionen redan? Eller hur ska man som elev tolka ett E i matte annat än som "Jag borde nog förbättra mig där om jag verkligen vill ge mig på att läsa teknisk fysik sen."

Aspiranterna får förstås betala kostnaderna själva, (som högskoleprovet), okynnessökande kommer att avskräckas, och högskolans utbildningsbudget kommer att räcka längre när bara de lämpligaste studenterna antas.

Om eleven blir så nervös av provsituationen kanske det inte är läge att söka prestigeutbildningarna som leder till yrken där snabba beslut med många parametrar att ta hänsyn till ska fattas, och konkurrensen är mycket stor. Och hur ska den eleven klara provsituationerna när bara högsta betyg räknas som på juristutbildningen? Lika bra att studenter som inte klarar provsituationer söker sig någon annanstans, eller hur?

Beträffande elever som söker till utbildningar de saknar kunskaperna för att ta sig igenom, är det resonemanget tyvärr ännu mer giltigt när det gäller intagningen från grundskola till gymnasium. Det är sorgligt många med E i matte som börjar på naturvetenskapligt program för de vill bli läkare eller veterinärer, eller på tekniskt program för de vill programmera och spela dataspel, vilket leder till hårda misslyckanden för ambitiösa elever. Ett C i matte från grundskolan borde vara ett intagningskrav.

Och anledningen till att jag tjatar om matematikbetyg är att matte är ett färdighetsämne, precis som språk och viss mån gymnastik och bild. Och färdighetsämnen behöver mer övning än andra ämnen, alternativt att eleven har verklig talang för ämnet.