Alla dessa skol-lov.

Jag hade 2-4 vänner under uppväxten som jag umgicks med. Visst, en del dagar var alla upptagna. T.ex. med sin idrott eller annat. Ibland var folk bortresta men jag kan inte minnas att alla varit borta på loven så frekvent att det blev ett problem för mig.

Jag kan liksom inte se att det är ett stort problem för de allra flesta. Det är annorlunda när barnen är i fritidsåldern. Då är alla på fritids på dagarna på loven och då kan det vara tråkigt om man själv inte är det. Men när fritidsåldern är passerad låter det som en märklig slump om alla ens vänner är bortresta varje lov. Eller till och med mycket märkligt om ens enda vän är bortrest varje lov! Jag känner ingen som är bortrest varje lov faktiskt...
Men du återkommer hela tiden till ”alla ens kompisar”. Som att alla barn hade tio vänner de kunde tillbringa loven med.

Sen är det väl olika i olika områden, beroende på vilka resurser folk har. Men om man nu bor i ett område där många har tillgång till fritidshus/utlandsresor/släktingar/whatever, så kan det nog kännas trist och ensamt att ”bara” vara hemma en lovvecka.

Sen blir det ju lite självförstärkande också. Om man vet att det kommer vara jättetråkigt på fritids för att det troligen inte är några kompisar där, så anstränger sig ju föräldrarna mer att hitta på en annan lösning. Och då blir det ännu färre barn på fritids, osv.
 
Det känns ju rätt osannolikt att alla ens kompisar är bortresta på alla loven faktiskt. Då ska man bo i ett rejält rikt område.
Här är standard att man åker till alperna eller iallafall åre på sportlovet och något varmt land under jullovet. Mycket av sommarlovet spenderas på landstället.
Villan för minst 10miljoner räcker helt klart inte!
 
Nu har jag funderat mer på det där och jag kan inte släppa det där med att ungdomar stora nog att vara hemma själva en dag skulle bli uttråkade av att ha skollov. Jag undrar om det är så att barn/tonåringar idag har mindre fantasi när det gäller att underhålla sig själv än vad tidigare generationer hade? Jag tänker att smartphones, internet och dygnet runt tillgänglig film/serier gör att de inte vet hur man underhåller sig själv utan en skärm. Annars förstår jag inte varför någon skulle bli uttråkad av att ha skollov...

Det fanns inte på kartan att jag skulle bli uttråkad av att ha skollov som barn/tonåring! Inte en chans! Jag läste, hängde på ridskolan, träffade kompisar, var på stranden på sommaren, cyklade till biblioteket och lånade böcker osv osv osv. Inte höll våra föräldrar på att underhålla oss när vi var stora nog att vara hemma själv på dagarna!

Förmåga att sysselsätta sig själv varierar mellan individer. En del har lätt för det, andra behöver en yttre struktur (skola, föräldrar, fritids/kollo) för att komma igång/orka hålla igång. Tittar man i de årliga sommarsemestertrådarna här på Buke så kan man snabbt konstatera att det också finns en hyfsat stor andel vuxna som blir uttråkade/mår dåligt av för mycket oplanerad tid. Som vuxen har man dock ofta autonomi (och självinsikt) att planera sitt liv så att man inte hamnar i dessa situationer. Man ser till att planera sin semester i förväg, eller låter bli att alls ta semester om planer saknas.

Ett barn i yngre tonåren har inte de möjligheterna. Jag hade varit imponerad över den 13-åring som på egen hand lyckades fylla upp en hel arbetsvecka med givande aktiviteter.
 
Om de är uttråkade så kanske det vore ett alternativ med någon av alla de lovkollon och liknande som idrottsföreningar och annan ungdomsverksamhet brukar ha i samband med skolledigheter? Brukar finnas både regelrätta träningsläger och prova-på-kurser för dem som aldrig varit med.
Vi dammsuger alla kanaler efter lovaktiviteter och om man är sportig eller pysslig så finns det massor. Är man nördigare då finns det inte så många aktiviteter på loven. Vi hittade en halvdagsaktivtet på sportlovet och en heldagsaktivtet på påsklovet till den nördige 14-åringen. Mellan 12 februari till 5 april är grundskoleeleverna i Göteborg ledig 12 vanliga arbetsdagar.

För anknyta till trådstart det känns som de kunde vara lite i skola lite mer. Jag googlade och det verkar som våra 178 dagar ligger under OSCD-snittet på 185 dagar.
 
. Jag hade varit imponerad över den 13-åring som på egen hand lyckades fylla upp en hel arbetsvecka med givande aktiviteter.

Varför måste det vara 40 h "givande aktiviteter"?

En 13-åring bör kunna sysselsätta sig själv.
Sen om det är chilla och se en serie, umgås med kompisar, läsa böcker, spela spel, knyppla, sporta osv osv beror ju på individen, men ingenstans måste det väl vara konstant aktivitet hela dan.

Loven är ju till för återhämtning också, ett litet break från skolan.
 
Förmåga att sysselsätta sig själv varierar mellan individer. En del har lätt för det, andra behöver en yttre struktur (skola, föräldrar, fritids/kollo) för att komma igång/orka hålla igång. Tittar man i de årliga sommarsemestertrådarna här på Buke så kan man snabbt konstatera att det också finns en hyfsat stor andel vuxna som blir uttråkade/mår dåligt av för mycket oplanerad tid. Som vuxen har man dock ofta autonomi (och självinsikt) att planera sitt liv så att man inte hamnar i dessa situationer. Man ser till att planera sin semester i förväg, eller låter bli att alls ta semester om planer saknas.

Ett barn i yngre tonåren har inte de möjligheterna. Jag hade varit imponerad över den 13-åring som på egen hand lyckades fylla upp en hel arbetsvecka med givande aktiviteter.

Det beror på vad du menar med givande. Jag som 13 åring kände inget behov av uppstyrda aktiviteter för en så kort ledighet som en vecka faktiskt är. Jag kunde absolut roa mig själv en vecka och det kunde mitt barn också.
 
Varför måste det vara 40 h "givande aktiviteter"?

En 13-åring bör kunna sysselsätta sig själv.
Sen om det är chilla och se en serie, umgås med kompisar, läsa böcker, spela spel, knyppla, sporta osv osv beror ju på individen, men ingenstans måste det väl vara konstant aktivitet hela dan.

Loven är ju till för återhämtning också, ett litet break från skolan.

Precis så tänker jag också!
 
För anknyta till trådstart det känns som de kunde vara lite i skola lite mer. Jag googlade och det verkar som våra 178 dagar ligger under OSCD-snittet på 185 dagar.

Första som kommer upp vid googling.

Screenshot_20240318_174203_Chrome.webp


Observera ordet minst. Dvs ingen skola få ha färre dagar än så, men det finns säkert skolor som har fler dagar.
 
Förmåga att sysselsätta sig själv varierar mellan individer. En del har lätt för det, andra behöver en yttre struktur (skola, föräldrar, fritids/kollo) för att komma igång/orka hålla igång. Tittar man i de årliga sommarsemestertrådarna här på Buke så kan man snabbt konstatera att det också finns en hyfsat stor andel vuxna som blir uttråkade/mår dåligt av för mycket oplanerad tid. Som vuxen har man dock ofta autonomi (och självinsikt) att planera sitt liv så att man inte hamnar i dessa situationer. Man ser till att planera sin semester i förväg, eller låter bli att alls ta semester om planer saknas.

Ett barn i yngre tonåren har inte de möjligheterna. Jag hade varit imponerad över den 13-åring som på egen hand lyckades fylla upp en hel arbetsvecka med givande aktiviteter.

Kan man inte roa sig själv så behöver man öva på det.
 
Varför måste det vara 40 h "givande aktiviteter"?

En 13-åring bör kunna sysselsätta sig själv.
Sen om det är chilla och se en serie, umgås med kompisar, läsa böcker, spela spel, knyppla, sporta osv osv beror ju på individen, men ingenstans måste det väl vara konstant aktivitet hela dan.

Loven är ju till för återhämtning också, ett litet break från skolan.

Det beror på vad du menar med givande. Jag som 13 åring kände inget behov av uppstyrda aktiviteter för en så kort ledighet som en vecka faktiskt är. Jag kunde absolut roa mig själv en vecka och det kunde mitt barn också.

Ja, "givande" var en lite vag formulering från min sida. Det jag menade var aktiviteter/saker att göra som inte leder till uttråkning eller andra negativa känslor. Att vila är definitivt en givande aktivitet så som jag ser det.

Det jag främst ville belysa är att det finns olikheter. En del har inga problem med att sysselsätta sig ett skollov - super! Andra blir uttråkade, rastlösa, ensamma etc - också helt normalt. Vi fungerar alla olika och har alla olika förutsättningar och när @Lingon uttrycker förvåning över hur någon kan tycka att ett lov är tråkigt så tycker jag att det är ett viktigt perspektiv att ha med sig. Hur mycket man än tycker att någon "borde" så är så inte alltid fallet.
 
Jag hade 2-4 vänner under uppväxten som jag umgicks med. Visst, en del dagar var alla upptagna. T.ex. med sin idrott eller annat. Ibland var folk bortresta men jag kan inte minnas att alla varit borta på loven så frekvent att det blev ett problem för mig.

Jag kan liksom inte se att det är ett stort problem för de allra flesta. Det är annorlunda när barnen är i fritidsåldern. Då är alla på fritids på dagarna på loven och då kan det vara tråkigt om man själv inte är det. Men när fritidsåldern är passerad låter det som en märklig slump om alla ens vänner är bortresta varje lov. Eller till och med mycket märkligt om ens enda vän är bortrest varje lov! Jag känner ingen som är bortrest varje lov faktiskt...
Det är ju väldigt många som reser väldigt mycket nu, märks ju med miljöproblem och allt också. Tror inte det behöver vara ett direkt rikt område, räcker med "vanligt".

Men jag håller med i övrigt. Att ligga och läsa ett helt lov, avbrutet av att ens förälder tvingade en gå ut, var ju en njutning, men nu verkar många missa bokslukande och man blir säkert yr och illamående av att hänga på mobilen 18 timmar i sträck. Dataspel går nog bättre. Men även bokläsande 18 timmar gör en ju lätt bakelseförgiftad.

(vi har haft farmor och mormor och har än. Det blir museer med mormor några dagar på lov.)
 
Det är inget jag känner igen alls. Låter mycket märkligt att "alla" föräldrar kan vara lediga varje lov och dessutom har råd att resa bort varje lov!
Det beror nog på vart man bor kanske, här är majoriteten av föräldrar bortresta på loven då inga barn nästan går på dagis under loven.

När jag växte upp så var dom flesta borta på sommaren men under dom andra korta loven så var nog majoriteten hemma, var inte många som åkte på alla dessa skidsemestrar som så många åker på nu.

För övrigt så var jag väldigt beroende av dom lediga dagarna som fanns, vet att många andra behövde dom också. Hade aldrig orkat med mera skola än vad det var. Tidsperspektivet är ju annorlunda också när man är yngre än nu när man är äldre så tiden mellan loven kändes som en evighet..för mig iallafall.
 
Det beror nog på vart man bor kanske, här är majoriteten av föräldrar bortresta på loven då inga barn nästan går på dagis under loven.

När jag växte upp så var dom flesta borta på sommaren men under dom andra korta loven så var nog majoriteten hemma, var inte många som åkte på alla dessa skidsemestrar som så många åker på nu.

Alla barnfamiljer på alla lov?
 
Tänker också att skolan är så väldigt stressig att de kanske har svårt att slappna av? Det är ju svårt att sitta och ta det lungt om man är väldigt stressad och det tar mer än en vecka att stressa ned?

Min skola var ju slitig och arbete men inte samma mängd oerhörd stress och press. (nedan några citat)

Typ jumpa tre veckor, ett ämne/orientering, vecka ett visa, vecka två öva, vecka tre betyg, läraren visar inte igen. Kan du inte klättra rep? du är körd. Hann man göra A kartorna? på orienteringen (weird, A-kartorna=A) Nästa ämne, visa tre redskap, dessa tre ger A. Bild - denna teckning blev det A på, läraren sa att bänkgrannens teckning var jättefin men gav E. Det är jättesvårt att få E om man har F, det är nästan helt omöjligt. Det är jättesvårt att få C om man har D, det tar ett par terminer att få C om man har D. Har man väl C kan man jättelätt få ett B eller ett A. Matteprov är uppdelade i tre delar, man får ha max X fel på E delen för att kunna få ett A. På A delen ska man ha Y rätt, har man haft dåligt på ett matteprov en termin (de andra bra), då får man lågt betyg och det tar flera terminer att kravla upp i betyg igen. Du kan inte få A en termin om du hade D förra terminen hur bra du än gör på prov och lektioner. Läraren undervisar bara i samhällskunskap på E nivå (seriöst, vad är det? Undervisar på E-nivå. De har så hårda nivåer i ämnen att de rätt och slätt bara kan välja en nivå för hela undervisningen och det är den nivå klassen får, och det anses ok.) Så ingen klarar A nivå på proven, som är samordnade mellan många klasser. Men om man frågar kan man få A material att öva på, men ingen får bra på proven ändå i vår klass. Vår lärare vände på hela provet i datorn så alla som skulle fått A fick F och tvärtom. Hon har inte rättat det. Vår lärare råkade ta ett matteprov som grund för samhällskunskapsprovet så man kunde inte svara 50 ord på frågorna som krävde 50 ord. Det fanns bara plats för 10 ord. Bara de elever vars datorer kraschade så de fick skriva på papper kunde få bättre på proven, alla vill få sin dator att krascha, lyckades inte. Min lärare kan inte läsa skrivstil så jag måste läsa högt när jag skrivit. Vi får inte tillbaka proven så vi kan se vad vi hade fel på. Mentor citat - om du vill ha högre betyg måste du säga till den läraren så kan du få sådant material som är den nivån och läraren lägger märke till och vet att du vill ha högre betyg. Har missat två glosförhör i tyskan pga förkyld så de måste göras kommande veckor, annars kan man inte få D eller C. Är någonting alls i stavningen på en glosa fel så är det 0 poäng.

Sedan spelar det ju egentligen ingen roll om en lärare kommer och säger att såhär är det inte alls :) eftersom det här är intrycket eleverna fått av det hela. Och det värsta intrycket är F=du är tokkörd och det är typ omöjligt att få E, alltså totalt helt omöjligt. Det är ett gigantiskt kliv upp till E från F, det största klivet bland betygen.
 
Senast ändrad:
Tänker också att skolan är så väldigt stressig att de kanske har svårt att slappna av? Det är ju svårt att sitta och ta det lungt om man är väldigt stressad och det tar mer än en vecka att stressa ned?

Min skola var ju slitig och arbete men inte samma mängd oerhörd stress och press. (nedan några citat)

Typ jumpa tre veckor, ett ämne/orientering, vecka ett visa, vecka två öva, vecka tre betyg, läraren visar inte igen. Kan du inte klättra rep? du är körd. Hann man göra A kartorna? på orienteringen (weird, A-kartorna=A) Nästa ämne, visa tre redskap, dessa tre ger A. Bild - denna teckning blev det A på, läraren sa att bänkgrannens teckning var jättefin men gav E. Det är jättesvårt att få E om man har F, det är nästan helt omöjligt. Det är jättesvårt att få C om man har D, det tar ett par terminer att få C om man har D. Har man väl C kan man jättelätt få ett B eller ett A. Matteprov är uppdelade i tre delar, man får ha max X fel på E delen för att kunna få ett A. På A delen ska man ha Y rätt, har man haft dåligt på ett matteprov en termin (de andra bra), då får man lågt betyg och det tar flera terminer att kravla upp i betyg igen. Du kan inte få A en termin om du hade D förra terminen hur bra du än gör på prov och lektioner. Läraren undervisar bara i samhällskunskap på E nivå (seriöst, vad är det? Undervisar på E-nivå. De har så hårda nivåer i ämnen att de rätt och slätt bara kan välja en nivå för hela undervisningen och det är den nivå klassen får, och det anses ok.) Så ingen klarar A nivå på proven, som är samordnade mellan många klasser. Men om man frågar kan man få A material att öva på, men ingen får bra på proven ändå i vår klass. Vår lärare vände på hela provet i datorn så alla som skulle fått A fick F och tvärtom. Hon har inte rättat det. Vår lärare råkade ta ett matteprov som grund för samhällskunskapsprovet så man kunde inte svara 50 ord på frågorna som krävde 50 ord. Det fanns bara plats för 10 ord. Bara de elever vars datorer kraschade så de fick skriva på papper kunde få bättre på proven, alla vill få sin dator att krascha, lyckades inte. Min lärare kan inte läsa skrivstil så jag måste läsa högt när jag skrivit. Vi får inte tillbaka proven så vi kan se vad vi hade fel på. Mentor citat - om du vill ha högre betyg måste du säga till den läraren så kan du få sådant material som är den nivån och läraren lägger märke till och vet att du vill ha högre betyg. Har missat två glosförhör i tyskan pga förkyld så de måste göras kommande veckor, annars kan man inte få D eller C. Är någonting alls i stavningen på en glosa fel så är det 0 poäng.

Sedan spelar det ju egentligen ingen roll om en lärare kommer och säger att såhär är det inte alls :) eftersom det här är intrycket eleverna fått av det hela. Och det värsta intrycket är F=du är tokkörd och det är typ omöjligt att få E, alltså totalt helt omöjligt. Det är ett gigantiskt kliv upp till E från F, det största klivet bland betygen.
Betygssystemet är i mitt tycke onödigt komplicerat. Vi har gett upp att riktigt förstå det, utan nöjer med oss med en allmän idé om att göra sitt bästa i skolan. Förbereda det man kan, jobba på lektionerna, och mer än så kan man inte begära.

Att försöka betygsoptimera i nuvarande system verkar vara en säker väg till magsår.

Sen tänker jag att barn behöver lära sig att hantera prestationskrav utan att gå under av stress för att de har två prov samma vecka. Lägg upp en plan, så kommer det funka. Och gör det inte det får man göra en bättre plan nästa gång.
 
Betygssystemet är i mitt tycke onödigt komplicerat. Vi har gett upp att riktigt förstå det, utan nöjer med oss med en allmän idé om att göra sitt bästa i skolan. Förbereda det man kan, jobba på lektionerna, och mer än så kan man inte begära.

Att försöka betygsoptimera i nuvarande system verkar vara en säker väg till magsår.

Sen tänker jag att barn behöver lära sig att hantera prestationskrav utan att gå under av stress för att de har två prov samma vecka. Lägg upp en plan, så kommer det funka. Och gör det inte det får man göra en bättre plan nästa gång.
Jag har aldrig varit för att betygsoptimera. Jag tycker att man ska lära sig saker.

Men det är ett totalt och evigt tjat tjat tjat om betygen från skolan. Varje sak som görs betygssätts högt och ljudligt direkt. Varje repklättring, varje teckning, varje matteprov. Samtidigt som proven får höga och ljudliga betyg får man inte tillbaka dem för att kunna se vilka svar som orsakade betyget. Sedan är det rimligen förvirrande att få material på prov som man inte sett på lektioner iom att de andra klasserna fick undervisning på A nivå medan egna klassen fick undervisning på E nivå medan proven samordnas.

Jag menar att fokus på betyg istället för lärande från skolans sida (vi vet ju att de inte lär sig speciellt mycket i slutänden) sett skapar en stress som gör det svårt att ta det lungt hela lov. Samtidigt som självklart ger det utrymme att plugga ikapp.

Men jo självklart borde det ignoreras, man hade väl skyddad verkstad i 80-talets alla ska få rosett skola ;). Tycker bara det är knäppt. Och en möjlig extra orsak till att barn inte kan slappna av med en bok och slöa en vecka nu och då.
 
Senast ändrad:
Jag har aldrig varit för att betygsoptimera. Jag tycker att man ska lära sig saker.

Men det är ett totalt och evigt tjat tjat tjat om betygen från skolan. Varje sak som görs betygssätts högt och ljudligt direkt. Varje repklättring, varje teckning, varje matteprov. Samtidigt som proven får höga och ljudliga betyg får man inte tillbaka dem för att kunna se vilka svar som orsakade betyget. Sedan är det rimligen förvirrande att få material på prov som man inte sett på lektioner iom att de andra klasserna fick undervisning på A nivå medan egna klassen fick undervisning på E nivå medan proven samordnas.

Jag menar att fokus på betyg istället för lärande från skolans sida (vi vet ju att de inte lär sig speciellt mycket i slutänden) sett skapar en stress som gör det svårt att ta det lungt hela lov. Samtidigt som självklart ger det utrymme att plugga ikapp.

Men jo självklart borde det ignoreras, man hade väl skyddad verkstad i 80-talets alla ska få rosett skola ;). Tycker bara det är knäppt. Och en möjlig extra orsak till att barn inte kan slappna av med en bok och slöa en vecka nu och då.
Fast jag tror ändå mycket handlar om att också lära sig att hantera krav och mätning.

Sen håller jag med om att betygsfixeringen är av ondo. Jag får ibland intrycket att det är mer fokus på att mäta än att lära sig. Och jag förstår inte riktigt tanken med A frågor och E frågor, och så ska man ha ett visst antal A-poäng för ett visst betyg, osv.

Jag kan förstå att vissa frågor är svårare än andra, men jag fattar inte varför man inte helt enkelt kan ha poänggränser? De som kommer upp i tillräckliga poäng för A lär ju ha klarat de svåra frågorna också, liksom. På universitetet funkar det ju att göra så, så varför inte i skolan?
 
Fast jag tror ändå mycket handlar om att också lära sig att hantera krav och mätning.

Sen håller jag med om att betygsfixeringen är av ondo. Jag får ibland intrycket att det är mer fokus på att mäta än att lära sig. Och jag förstår inte riktigt tanken med A frågor och E frågor, och så ska man ha ett visst antal A-poäng för ett visst betyg, osv.

Jag kan förstå att vissa frågor är svårare än andra, men jag fattar inte varför man inte helt enkelt kan ha poänggränser? De som kommer upp i tillräckliga poäng för A lär ju ha klarat de svåra frågorna också, liksom. På universitetet funkar det ju att göra så, så varför inte i skolan?
Jo precis, det är de bitarna jag har problem med.

Förutom då tex den biten att de även får A eller E undervisning för en hel klass. Utöver det märkliga i att ha A och E frågor på ett prov, uttalat och olika delar av provet. Eller för den delen att matteboken också är indelad i E - A men är man tillräckligt bra behöver man inte göra E delarna, är man inte så bra gör man bara E-delarna och siktar man inte mot A behöver man inte göra A delarna.
 

Liknande trådar

Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
3 4 5
Svar
86
· Visningar
12 323
Senast: lizzie
·
C
Övr. Barn Är det nån som har en aning om vad vissa lärare gör när de är föräldralediga med sina barn. De har föräldrapenning som alla andra när...
2
Svar
34
· Visningar
9 322
Senast: ainasoja
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp