Jag vill ju bli nykter. Orkar knappt skriva det för känns så ihåligt när jag inte klarar av att hålla mig öht.
Jag vet knappt ens varför jag dricker nu. Det är som om det inte är jag längre. Som om det vore någon annan fast i min kropp.
Jag ska ta mig dit. Skitsamma om jag skämmer ut mig. Skitsamma om någon känner igen mig. Orkar inte bry mig längre. Vill bara bli kvitt detta fängelse.
Du dricker därför att du har en sjukdom, ett beroende, därför dricker du, man behöver ingen anledning, det är anledning nog.
Men just ditt funderande på om du ska gå, dina ursäkter för att inte kunna gå osv, nja...de behöver du verkligen bli medveten om. Läs dem igen och igen, ÄR det verkligen inget annat än dålig ursäkter för att slippa ta i tu med det jobbiga? Vad ska funderas på ifall du ska gå i dag eller senare i veckan? Varför i all sin dar skjuta på det?
Jobbigt att ta tag i? Ohja! Att bli nykter är inget enkelt att ta tag i, den enkla vägen är flaskan. Du måste verkligen vilja lämna den och ta steget, testa AA i kväll och se om inte det kan hjälpa dig att förstå mer om hur du och andra i din situation fungerar. Att förstå hur illa det rent faktiskt är. Då blir det lättare att bli nykter, att faktiskt också vilja det mer. Jag kan förstå att du inte riktigt vill, varför vilja lämna det som man ändå känner till som kan trösta? Ju mer du ser att det förstör för dig desto mer kommer du vilja, det är AA till för tex. Jag tror det är svårt att nå dit helt själv i sin ensamhet på sin kammare med flaskan som enda vän.
Och du, du skämmer inte ut dig, de är garanterat vana, herregud, jag kan nästan lova att alla som sitter där har liknande att berätta! Du kommer bli så stärkt av att gå! Det kommer att gå bra, och om någon mot förmodan känner igen dig är det inget de kommer att prata om ändå. De vill ju inte att du pratar om dem!
Jag önskar verkligen att du går faktiskt.