Alkohol

[Anna]

Medberoende…tänker jag.

Det tror jag också. Förnekelsen är stor i medberoende. Hon vill såklart inte att du TS ska må dåligt, och vill därför inte se verkligheten.

 

[tanten]

Jag har lite svårt att tro att hon tror det är alkoholen som är problemet. Förstår då inte varför hon ibland köper flaskor till mig/oss. Men jag vet inte. Men tror inte hon skulle göra det då. Det känns märkligt. Men hon vet om att jag mår dåligt.

Kanske för att hon inte vill leka polis och inte vill oroa dig genom att ändra beteende.
Respekt för att du vill hemlighålla`?

 

[karamelldrottningen]

Måste ta tag i det här ännu mer. Inser verkligen det. Att jag inte klarar av detta själv. Inte i längden.
Måste tänka ut vad nästa steg blir.
Det jag vet idag är att jag ska vara nyttig. Säger inte att jag inte ska dricka. Vilket jag inte ska! Men det känns lättare att fokusera på vad jag ska göra än på vad jag inte ska göra.
Så idag är jag nyttig.

 

[tott]

Måste ta tag i det här ännu mer. Inser verkligen det. Att jag inte klarar av detta själv. Inte i längden.
Måste tänka ut vad nästa steg blir.
Det jag vet idag är att jag ska vara nyttig. Säger inte att jag inte ska dricka. Vilket jag inte ska! Men det känns lättare att fokusera på vad jag ska göra än på vad jag inte ska göra.
Så idag är jag nyttig.

Vet du, nästan varje dag skriver du i princip samma sak - att du ska ta tag i det och att du ska göra någonting annorlunda/bättre. Nästan varje dag uttrycker du ditt missnöje mot dig själv då du inte gjort enligt plan. Då tycker du själv att du är dålig.

Du är inte alls dålig! Du har en sjukdom som ställer till det på så många plan. En sjukdom som gör dig rädd, orolig, frustrerad och förvirrad.
Tror att det på riktigt är dags för dig nu att prata med din mamma och söka dig till AA. Det känns garanterat jättejobbigt...så länge du har det framför dig, men mycket lättare då du fått de här två sakerna undanstökande. AA har hjälpt otroligt många.

Önskar dig all lycka!

 

[Javan]

Jag tror det är jättesvårt att komma ur ett alkoholberoende själv. För oss som följt Pepp på avstånd kom den stora vändningen när hon tog hjälp OCH pratade med sin arbetsgivare/föräldrar och vänner. Det är inget unikt, att mörka och klara sig själv vet jag ingen som lyckats med. Man är inte stark ensam snarare tvärtom.

Du har en sjukdom hade du haft cancer hade du inte tvekat att söka hjälp eller hur? Detta är samma sak.

 

[xfie]

Måste ta tag i det här ännu mer. Inser verkligen det. Att jag inte klarar av detta själv. Inte i längden.
Måste tänka ut vad nästa steg blir.
Det jag vet idag är att jag ska vara nyttig. Säger inte att jag inte ska dricka. Vilket jag inte ska! Men det känns lättare att fokusera på vad jag ska göra än på vad jag inte ska göra.
Så idag är jag nyttig.

Insikt är bra, men!

Du är inte den första och inte den sista med samma sjukdom. Vad nästa steg är är ingenting som du behöver fundera på själv, det är väl beforskat och det finns människor där ute som är specialiserade på att hjälpa till i just detta läge. Du kan ringa efter hjälp idag. Du kan börja vända det hela redan idag. Ett telefonsamtal och bollen är i rullning. Snälla, snälla, fina du. Låt andra hjälpa dig.

 

[Trist]

Hej @karamelldrottningen

Tycker du ska hoppa över denna tråden och istället kolla in denna http://alkoholhjalpen.se/program.

Önskar dig ett stort lycka till!

 

[Sirap]

Måste ta tag i det här ännu mer. Inser verkligen det. Att jag inte klarar av detta själv. Inte i längden.
Måste tänka ut vad nästa steg blir.
Det jag vet idag är att jag ska vara nyttig. Säger inte att jag inte ska dricka. Vilket jag inte ska! Men det känns lättare att fokusera på vad jag ska göra än på vad jag inte ska göra.
Så idag är jag nyttig.

Jag tror att steg 1 måste vara att informera dina närstående. Tror inte att du kommer vidare annars tyvärr.

 

[Squie]

Vad gör att du inte berättar? Ärligt mot dig själv. Vad är det?

 

[pepp]

Hej @karamelldrottningen

Tycker du ska hoppa över denna tråden och istället kolla in denna http://alkoholhjalpen.se/program.

Önskar dig ett stort lycka till!

Varför hoppa över denna tråd? Tycker ts fått många bra råd och bra pepp, en tråd kan göra mer än vad man tror

 

[Valerianovna]

Förstår inte heller varför man skulle hoppa tråden, alla kanaler där man talar öppet om beroendet med människor som inte stöttar ens bruk men stöttar människan kan ha omätbart värde.

@karamelldrottningen Att förneka och dölja din alkoholkonsumtion är inte ett steg som kommer hjälpa dig i sjukdomen. Du kan inte bara "rycka upp dig", du är sjuk. Försök att se att det är alkoholen inte DU som är problemet i ditt liv och sök hjälp inom vården. DU är en fin människa, det vet jag eftersom jag läst dina inlägg här över flera års tid även om jag sällan skriver något själv. Du förtjänar bättre än den här kampen du genomgår varje dag nu, där allt är en fråga om hur långt tid det är till nästa glas. Det finns ett sätt för dig att bli fri men då måste du kapitulera och sluta kämpa emot. Erkänn beroendet, berätta för dina närstående och sök hjälp. Att dölja för dina nära och kära möjliggör bara att du förnekar vidden av dina problem inför dig själv.

 

[Enya]

Blir jag inlagd kommer alla veta det sen.
Alla! De med sina hästar här. Min familj. Mina vänner. Alla. Alla och åter alla.
Att jag inte klarar av detta själv är ju otroligt. Borde vara enkelt.

Alla vet. Alla. Din familj. De som har hästarna hos dig. Vänner. Alla. Alla vet. Känner man dig så vet man. Man märker det. Alkoholism är bara "osynligt" för den som dricker. Den som dricker är den som förnekar det. Alla andra vet redan, förstår redan.

Det är alltså inte "farligt" att det kommer ut, menar jag. Det är redan ute, även om du inget sagt.

 

[Enya]

Måste ta tag i det här ännu mer. Inser verkligen det. Att jag inte klarar av detta själv. Inte i längden.
Måste tänka ut vad nästa steg blir.
Det jag vet idag är att jag ska vara nyttig. Säger inte att jag inte ska dricka. Vilket jag inte ska! Men det känns lättare att fokusera på vad jag ska göra än på vad jag inte ska göra.
Så idag är jag nyttig.

Ditt inlägg får mig att tänka på när min mamma skulle sluta röka. Hon började som 13 åring att röka och har varit storrökare av rang i många många år, född 1950, så hon började röka 1963 och under hela min barndom hade hon en cigg i munnen var hon än befann sig. Inte så att man ens gick ut och rökte utan man satt inne med barnen i famnen och rökte, helt normalt liksom. Hon rökte genom alla sina 5 graviditeter, det enda hon fick veta på den tiden var att man får små barn som rökare, inte varför man får det och att det är dåligt för barnet. Hon ville sluta några gånger men varje försök slutade med ett misslyckande. Hon fick kronisk bronkit som diagnos och hostade sig fördärvat och då sa läkaren att OM hon slutar röka så blir hon förhoppningsvis inte sämre, men fortsätter hon så blir det garanterat KOL utan tvekan. Hon slutade. Det var den gången 2003 i september som hon utan om och men slutade röka. Tog hjälp av plåster och härdade ut- och så var hon rökfri, det var ingen dans på rosor, men hon klarade det. Hon har själv sagt att skillnaden var insikten i vad det kan leda till (KOL, vilket är en mardrömsdiagnos för henne) och viljan som var skillnaden den här gången, tidigare har hon tagit lite lätt på det, "det är bara att sluta igen" när hon börjat osv. Ungefär som du säger "i morgon ska jag...,".

Nu fick mamma diagnosen KOL 2013, men hon är extremt rädd om sig och noga så den står fortfarande kvar i stadium 2.

Det får också mig att tänka på en av mina systrar. Som du kanske vet var min pappa alkoholist, hans föräldrar var samma och i generationen innan var det även alkoholister. Det finns även drogmissbrukare, tunga drogmissbrukare på både fars och min mors sida, min moster är en av de kvinnor vars mord är ett sk cold case, ännu olöst mycket gräsligt mord som tros bero på droger, tas upp ibland på tex Efterlyst. Det är ingen lätt börda att bära och tyvärr hamnade två av mina systrar i drogmissbruk. Den ena redan i tonåren vid 17 års ålder, hon dog av en överdos i april förra året, några månader innan sin 40 års dag. Den andra var något äldre när hon började, men en dag, efter att socialen tagit hennes barn och hon själv slagits blå av sk pokvän så sa hon aldrig mer. Hon har varit på behandlingshem tidigare och slutat missbruka, men börjat igen, men nu slutade hon igen, rakt av. Det gick till en punkt där hon inte hade någon längre, inte ens sina barn. Inte sin mamma och jag , som ju älskar henne, tar avstånd från missbrukare för jag orkar inte med att dras in i det (det kan låta extremt hårt mot en som är i en svår situation, men det är inte alls lätt att vara anhörig i en sådan situation heller, jag skyddar mig själv helt enkelt), så hon var ensam i sitt missbruk. Det var hon och ett miserabelt liv. Som hon insåg att hon inte ville ha. Hon har gått på motgångar pga sitt missbruk, men från den dagen hon slutade har dörrar öppnats för henne igen. Till barnen. Till syskonen. Till livet. Till mamma. Till jobb. Till utbildning. Inkomst. Det var ett tufft beslut att sluta, men hon ångrar bara att hon inte fattade det mycket tidigare!

Jag tänker att du måste bestämma dig. Du måste bestämma dig för att sluta dricka, du måste bestämma dig för att berätta. Du måste bestämma dig för att ringa efter all hjälp du kan få, från alla håll. Mamma, vänner, särbon, vården. För ensam är man inte stark, inte i ett missbruk. Men det kommer aldrig bli någon som helst förändring om du inte bestämmer dig och gör det här, om du inte öppnar dörren på vid gavel istället för att gläntar lite på den. Det krävs mod. Men det är ju ändå mod som du borde ha inom dig, annars hade du inte berättat här och inte heller smugit med ditt drickande samtidigt som det verkar som om du upprätthåller ett rätt normalt liv för att ingen ska märka. Rikta det modet åt rätt håll istället så att du kan ta hjälp.

 

[karamelldrottningen]

Tack för att ni skriver
Ska svara mer sen.
Nu är jag inte hemma utan hos partner. Var nykter igår plus idag ska jag vara det. Igår åt vi på restaurang, thailändskt det var gott och jag tog bläckfisk älskar det!
Sen ett långt bad i badkar och sen somnade jag nästan omgående efter det.

Idag ska jag vara här själv ett tag då han är på jobb nånstans. Och jag ska som sagt vara nykter hela tiden. Det blir intressant.
Tänkte vila en del och springa och lite sånt.

Känner mig lite konstig i huvudet. Tror det kanske är nya medicinen den mot depression och ångest. Innan kroppen vant sig? Eller så är det något annat. Lite svårt att veta men känns skönt att veta att jag ska vara nykter idag.
Hoppas också att kroppen och huvudet kan lära sig att den mår bättre utan alkoholen. Det vore fantastiskt.
Kanske klarar jag av att ringa något samtal idag också. Känner mig lite skör ändå. Hade två mardrömmar efter varandra och känner av dem fortfarande.

 

[lilstar]

Insättningsbiverkningar är ganska vanligt de första veckorna på SSRI/SNRI. Man kan få diverse konstiga symptom i början. Om det kan motivera nykterheten ytterligare så lär både biverkningarna och effekten förbättras om du avstår alkohol under den första månaden. Dessutom är det bra om du är klar så att du kan utvärdera effekten iom att man kan behöva justera dosen när kroppen vant in sig.

Bra att du bestämmer dig dag för dag att vara nykter. Sätt rimliga mål så att det inte känns ouppnåeligt. Du kan också bestämma varje dag vad du ska göra om det börjar kännas svårt. Kanske skriva upp i en väggkalender varje morgon tillsammans med din partner? Gör dig en god kopp te och beröm dig själv för varje seger!

 

[tanten]

Känner mig lite konstig i huvudet. Tror det kanske är nya medicinen den mot depression och ångest. Innan kroppen vant sig? Eller så är det något annat. Lite svårt att veta men känns skönt att veta att jag ska vara nykter idag.
Hoppas också att kroppen och huvudet kan lära sig att den mår bättre utan alkoholen. Det vore fantastiskt.
Kanske klarar jag av att ringa något samtal idag också. Känner mig lite skör ändå. Hade två mardrömmar efter varandra och känner av dem fortfarande.

Vet läkaren som skrev ut medicinen att du är alkoholist?

Tänker att alla mediciner inte är så lämpliga att ta om alkohol är inblandat.

 

[Trist]

Förstår inte heller varför man skulle hoppa tråden, alla kanaler där man talar öppet om beroendet med människor som inte stöttar ens bruk men stöttar människan kan ha omätbart värde.

@karamelldrottningen Att förneka och dölja din alkoholkonsumtion är inte ett steg som kommer hjälpa dig i sjukdomen. Du kan inte bara "rycka upp dig", du är sjuk. Försök att se att det är alkoholen inte DU som är problemet i ditt liv och sök hjälp inom vården. DU är en fin människa, det vet jag eftersom jag läst dina inlägg här över flera års tid även om jag sällan skriver något själv. Du förtjänar bättre än den här kampen du genomgår varje dag nu, där allt är en fråga om hur långt tid det är till nästa glas. Det finns ett sätt för dig att bli fri men då måste du kapitulera och sluta kämpa emot. Erkänn beroendet, berätta för dina närstående och sök hjälp. Att dölja för dina nära och kära möjliggör bara att du förnekar vidden av dina problem inför dig själv.

Svarar dig men även andra som kommenterat att inte hoppa denna tråden.

Kommenterar här är inte av professionella.

 

[tott]

Svarar dig men även andra som kommenterat att inte hoppa denna tråden.

Kommenterar här är inte av professionella.

Måste man vara proffs för att få ge stöd och pepp?? Det var det absolut dummaste jag hört på länge!!

Många här har värdefulla erfarenheter av beroendeproblematik - av olika nivåer och roller.

 

[Trist]

Måste man vara proffs för att få ge stöd och pepp?? Det var det absolut dummaste jag hört på länge!!

Många här har värdefulla erfarenheter av beroendeproblematik - av olika nivåer och roller.

Verkligen inte proffs....men det är skiftande kommentarer här. Och i andra trådar.

Det dummaste jag hört på länge...jag tänker inte ge mig in i diskussion i en sån här tråd.

 

[tott]

Verkligen inte proffs....men det är skiftande kommentarer här. Och i andra trådar.

Det dummaste jag hört på länge...jag tänker inte ge mig in i diskussion i en sån här tråd.

@Trist du är på ett diskussionsforum, bara så du vet