Äldre människa som ej kan ta hand om sig själv.

[Sofie.S]

Vad kan man som anhörig (släkt) göra i en sånhär situation?
Känner mig rätt hjälplös!

En äldre släkting bor ensam på landet och vägrar ta emot hjälp.
Hen har vanföreställningar och är paranoid, rör sig antagligen inte om någon demens då detta beteende har funnits länge.
Men nu börjar det eskalera, särskilt vanföreställningar.
Hen lever i en smutsig miljö och vill helst inte ta emot besök.

Hen nämnde för en vecka sedan att hen ville ha tillsyn av hemtjänst, men lagom när vi skulle ringa biståndshandläggare så säger hen nej.
Hen vill ha hjälp att "få reda på vem som snor kött/dörrar/pengar" och "vem som slår hen i huvudet på nätterna".
Hen släpper inte in "främmande" människor i huset.

Vad kan jag som anhörig göra?

Jobbar själv inom hemtjänsten och har sett flera skräckhistorier där människor lever i misär och vägrar ta emot hjälp..

 

[honung]

Självbestämmanderätten är oerhört långtgående i sverige. Både toppen och botten liksom.
Jag tror det enda du kan göra är att invänta (och kanske försöka påskynda) släktingens egen insikt om sitt behov, annars kommer en dag då behovet finns vare sig släktingen vill eller inte.

Börja med att övertala om hjälp med tex inhandling, när släktingen lär sig att det är sjyssta människor i hemtjänsten kan insikten om eget behov förändras.

 

[trazel]

Precis som @honung skriver så brukar det gå lättare att få mer hjälp när hemtjänsten fått in en fot, om än väldigt liten! Många anhöriga brukar pusha på att de inte har tid att komma och titta till varje dag, ibland kan man då få in att hemtjänsten kommer och gör ett tillsynsbesök då bara. Alltså i princip plingar på och säger hej, sedan går igen.

Om ingen person får komma in alls, kan ett trygghetslarm kanske vara något? Då finns personen i socialtjänstens rullar och kan då ha uppföljningar på detta och därigenom försöka få till mer hjälp.

När det gäller äldre är ju självbestämmanderätten total i princip och med det går ju ett stort ansvar till anhöriga. På gott och ont.

 

[nyponros]

Jag jobbar också i hemtjänsten och vet hur svårt det kan vara att få hjälpa fast behovet verkligen finns.

Det jag skulle säga att du kan göra är egentligen att "så ett frö" i hens huvud genom att prata mycket med hen om hur skönt det vore att få lite tillsyn eller hjälp. Och kanske på något vis förmedla att det inte är en så stor grej. Det kan som honung skrev vara tex hjälp med att handla eller städa. Det kan ta ett tag men kan hjälpa hen att komma till insikt lite fortare.

Du kanske kan försöka få din anhörig att gå med på att träffa biståndsbedömaren, utan att för den sakens skull bestämma att hen ska få hjälp? Bara träffas och prata?

 

[stjarnhimmel]

Min mormor skulle absolut inte ha hemtjänst
Men gick med på ett möte.
Och då ändrades det då tjejerna på hemtjänsten var så trevliga
Kan hen gå med på att träffa någon? Kan ni lägga upp det lite svårt snyggt?

 

[Sofie.S]

Svarar lite allmänt till alla.

Alla kommuner har väl olika riktlinjer och rutiner, men när min arbetsplats har fått in liknande fall/brukare så har sanering vart ett måste för att vi ska städa.
En sanering hos hen skulle vara en otrolig känslig fråga att ta upp. Några släktingar gjorde en mindre sanering för 10-15 år sedan men hen mådde väldigt dåligt efter det här och några veckor senare såg det likadant ut igen.
I nuläget kan man inte äta hos hen utan att bli sjuk eller att låna toaletten skulle inte heller gå pga hygienbrist.

Det är en hårfin gräns om vad man kan säga till hen, pga vanföreställningarna så anklagas endel släktingar för stöld och diverse saker.

Drömläget skulle ju såklart vara hemtjänst, men det här är något vi förespråkat och försökt bearbeta i flera år.

Vad krävs för att man ska kunna göra något ytterligare? Att hen blir en fara för sig själv eller andra?
Känns så maktlöst!

 

[trazel]

Svarar lite allmänt till alla.

Alla kommuner har väl olika riktlinjer och rutiner, men när min arbetsplats har fått in liknande fall/brukare så har sanering vart ett måste för att vi ska städa.
En sanering hos hen skulle vara en otrolig känslig fråga att ta upp. Några släktingar gjorde en mindre sanering för 10-15 år sedan men hen mådde väldigt dåligt efter det här och några veckor senare såg det likadant ut igen.
I nuläget kan man inte äta hos hen utan att bli sjuk eller att låna toaletten skulle inte heller gå pga hygienbrist.

Det är en hårfin gräns om vad man kan säga till hen, pga vanföreställningarna så anklagas endel släktingar för stöld och diverse saker.

Drömläget skulle ju såklart vara hemtjänst, men det här är något vi förespråkat och försökt bearbeta i flera år.

Vad krävs för att man ska kunna göra något ytterligare? Att hen blir en fara för sig själv eller andra?
Känns så maktlöst!

För ytterligare åtgärder, alltså tvångsåtgärder, så är det jag kan tänka mig LPT - lag om psykisk tvångsvård. Det tror jag dock inte att din anhöriga skulle falla under. Det är psykiatrin som har hand om det.