Jag anser mig vara ett aktivt hem för en hund. Jag tränar regelrätta pass med lydnad/bruks/agility/nose work flera gånger i veckan (hjälper ju att jag jobbar på ett hundcenter som även ligger 5 min bort från en brukshundsklubb), och utöver det blir det promenader med varierande lekaktivering. Går även till och från jobbet när jag inte öppnar.
I fredags var jag ute och gick med Tinja i skogen på morgonen i 2 timmar. Under den promenaden tränade vi inkallning, jaktfot, hon fick leta upp en dold leksak flera gånger i ett avvallat område, jag droppade leksaken på stigen och hon fick springa tillbaka och hämta ect.
Igår var jag ute i 1 timme på morgonen med pappa. (Hade blivit mer, men han vill inte gå så långt.) Då vart det mest bara gå i skogen, lite inkallning, lite jaktfot. (Det är alltså när vi måste gå över gångvägar, då vill jag att hon går avslappnat bredvid mig, alá jaktfot)
Idag har jag varit ute i 1 timme och 40 minuter. Hon har fått söka pyttesmå godisbitar över ett stort skogsområde, vi har tränat sidosteg, inkallning och så har hon fått göra lite fysiskt jobbiga grejer, typ springa i full satsning upp för en brant klippa, hoppa upp på höga stenar, balansera på smala trädstammar ect.
En promenad är för oss väldigt sällan bara en promenad. Skulle jag säga "Jag går ut och går minst en timme per dag", då skulle det inte låta sådär jättemycket. Men tittar man på vad vi gör under den timmen, ja, då blir det en del.
