Af vill utreda

Det är billigare att hyra bil+släp de gånger du behöver frakta saker. Det är faktiskt också billigare att åka taxi de få gånger du behöver ta katterna till veterinär, eller annat ärende där mopedåkning inte är görbart.

Det är dyrt att äga bil. Behöver du den bara ett fåtal gånger per år kostar det mer än det smakar.

Jag åkte till universitetet med mopeden ett flertal gånger (drygt 5 mil enkel väg) inga problem. Körde också när det var rejält kallt. Inga större problem.

Köper du en trehjuling behöver du heller inte oroa dig så mycket för att ramla.

Jag skulle rekommendera en trehjuling med någon typ av flak så att du både kan handla och kanske även få plats med katterna på flaket.

Allt fler idag väljer bort bilen och köper en elmoped eller en elcykel istället.
Det kan bli en enkel resa på över 9 mil med taxi om ett katt blir sjuk fel tid på dygnet. Eller så blir det en kortare resa på 8 mil om katten blir akut sjuk vid lämpligare tidpunkt. Där har vi varit en gång. Får man ens ta med katten i taxin?

Ska jag klara av att åka 6 mil enkel väg så måste jag ha 3 batterier till moppen.

Det är över 2 mil till närmaste ställe med hyrbil. Och då måste jag ha bil med dragkrok, hyrtiden måste passa med bussarna och passa med tiden som jag får låna släpet. Det ska också passa med stället dit jag behöver åka. Jag klarar nog inte den administrationen. Det är svårt nog ändå. Och jag behöver detta lite för många gånger per år för att jag ska orka krångla med hyrbil.

Flakmoppe är skitdyrt. Kostar över 50 000. Begagnat kan man hitta en för knappt halva priset. Gäller eldriven moppe. Är ej intresserad av bensindrift. De luktar så illa att jag inte står ut.
 
Men kostar inte även en vettig "vanlig" elmoppe runt tjugotusen... upp emot förtio-femtio?
17000. Trehjuling med korg mellan bakhjulen. Registrering 290 kronor. Extra batteri, lite knappt 5000, motorcykelhjälm 779 kr.

Jag vet inte om det finns vinterhjul till nämnda moppe och vad de i så fall kostar. Jag har frågat säljaren.

Räckvidd för ett batteri, 44-50 km. Det är en klass 1 moped som får framföras i högst 45 km/h.

Jag har inte hittat någon sådan begagnad. Och jag vet inte hur jag skulle kunna hämta en begagnad. Den här levereras hem.

Moppen måste vara minst trafikförsäkrad för att få framföras på allmän väg. Ingen skatt och ingen besiktning.

Även om den blir billig i drift så visst fan kostar den i inköp.
 
  • Gilla
Reactions: Sel
17000. Trehjuling med korg mellan bakhjulen. Registrering 290 kronor. Extra batteri, lite knappt 5000, motorcykelhjälm 779 kr.

Jag vet inte om det finns vinterhjul till nämnda moppe och vad de i så fall kostar. Jag har frågat säljaren.

Räckvidd för ett batteri, 44-50 km. Det är en klass 1 moped som får framföras i högst 45 km/h.

Jag har inte hittat någon sådan begagnad. Och jag vet inte hur jag skulle kunna hämta en begagnad. Den här levereras hem.

Moppen måste vara minst trafikförsäkrad för att få framföras på allmän väg. Ingen skatt och ingen besiktning.

Även om den blir billig i drift så visst fan kostar den i inköp.
Det var det jag tänkte och att det kanske var lika bra att få bilen körbar i första hand ändå så att du liksom kommer igång, och sikta på mopeden som långsiktigt mål. Då kanske du till och med kan hitta en begagnad om du har bilen att köra och titta på den. :)
 
Ja, jag funderar en hel del på sjukersättning för jag börjar bli mer än lovligt trött på att valsa runt i systemet och inget blir bättre utan jag bara kraschar gång på gång. Jag verkar inte kunna hålla på sikt. Samtidigt vill jag kunna jobba på något sätt. Men jag vacklar. Är det värt det när nästa krasch står bakom hörnet?


Ja, det är enda sättet. Jag hoppas bara på att jag inte tar alltför mycket skada av processen.
Får du någon hjälp i att så att säga acceptera läget? Alltså acceptera hur du fungerar eller inte fungerar idag och förhålla dig till det? För både denna tråd och andra så lite beroende på vad som verkar vara dagsform så beskriver du dig själv väldigt olika. Ena gången finns inga som helst problem med x och du skulle absolut klara y. Andra gången finns det stora problem med x och det för att du absolut inte klarar y. Och då inte x och y som i ångest och åka buss utan mer grundläggande som t ex påbörja en uppgift eller exekutiva funktioner.

Och jag vet av egen erfarenhet att det kan vara extremt svårt och jobbigt att inse och hantera att man inte är eller kommer bli som förr igen, eller att man är väldigt ojämn i sin prestation etc. Jag har inte fullt ut accepterat det efter tre år, även om jag rent förnuftsmässigt förstår och kan uttrycka det så är jag inte riktigt där. Än.
 
17000. Trehjuling med korg mellan bakhjulen. Registrering 290 kronor. Extra batteri, lite knappt 5000, motorcykelhjälm 779 kr.

Jag vet inte om det finns vinterhjul till nämnda moppe och vad de i så fall kostar. Jag har frågat säljaren.

Räckvidd för ett batteri, 44-50 km. Det är en klass 1 moped som får framföras i högst 45 km/h.

Jag har inte hittat någon sådan begagnad. Och jag vet inte hur jag skulle kunna hämta en begagnad. Den här levereras hem.

Moppen måste vara minst trafikförsäkrad för att få framföras på allmän väg. Ingen skatt och ingen besiktning.

Även om den blir billig i drift så visst fan kostar den i inköp.
Är det inte bättre fixa bilen för 8000 istället för att köpa en moped för över 20 000 kr och sen ändå behöva betala 8000 kr för att fixa bilen? Hur många mil moppe måste du köra för att hämtat hem kostnaden?
 
Det var det jag tänkte och att det kanske var lika bra att få bilen körbar i första hand ändå så att du liksom kommer igång, och sikta på mopeden som långsiktigt mål. Då kanske du till och med kan hitta en begagnad om du har bilen att köra och titta på den. :)
Bilen går bara sönder hela tiden. Jag behöver lägga 8000 på den för att den ska funka normalt. Sen är det bara en tidsfråga innan den går sönder igen. Och jag har panik över bilar som bara går sönder. Därför jag ställde av den. För det blev ohållbart. Jag klarar inte tusenlappar i reparation varje månad. Och hur ska jag ha råd med försäkring, skatt, bensin och reparationer?

En ny elmoppe lär inte gå sönder som bilen gör.
 
Bilen går bara sönder hela tiden. Jag behöver lägga 8000 på den för att den ska funka normalt. Sen är det bara en tidsfråga innan den går sönder igen. Och jag har panik över bilar som bara går sönder. Därför jag ställde av den. För det blev ohållbart. Jag klarar inte tusenlappar i reparation varje månad. Och hur ska jag ha råd med försäkring, skatt, bensin och reparationer?

En ny elmoppe lär inte gå sönder som bilen gör.
Fast om du ändå behöver bilen framöver är det ju en kostnad som kommer att komma oavsett om du skjuter den framåt genom att punga ut nästan tjugofem papp nu.
Jag förstår frustrationen och du har säkert tänkt igenom det, men själv ser jag inte logiken. Särskilt om det visar sig att moppen inte fungerar på det vis du tänkt dig i en nödsituation eller vinterväglaget, och så står du där utan vare sig moppe eller bil ändå.. bara tjugofem tusen fattigare istället för åtta.

Oavsett hoppas jag du hittar en bra lösning!
 
Får du någon hjälp i att så att säga acceptera läget? Alltså acceptera hur du fungerar eller inte fungerar idag och förhålla dig till det? För både denna tråd och andra så lite beroende på vad som verkar vara dagsform så beskriver du dig själv väldigt olika. Ena gången finns inga som helst problem med x och du skulle absolut klara y. Andra gången finns det stora problem med x och det för att du absolut inte klarar y. Och då inte x och y som i ångest och åka buss utan mer grundläggande som t ex påbörja en uppgift eller exekutiva funktioner.

Och jag vet av egen erfarenhet att det kan vara extremt svårt och jobbigt att inse och hantera att man inte är eller kommer bli som förr igen, eller att man är väldigt ojämn i sin prestation etc. Jag har inte fullt ut accepterat det efter tre år, även om jag rent förnuftsmässigt förstår och kan uttrycka det så är jag inte riktigt där. Än.
Nej, inte direkt nån hjälp att acceptera. Och jag vill vara positiv och tänka att om saker bara är på ett visst sätt så kan jag jobba. Liksom sätt mig i en bil och be mig åka och klippa en häck, så gör jag det.

Det är så mycket om och men ifall jag klarar något eller inte. Om det är si så går det men om det är så, så går det inte.

Nu har jag 3 gånger till planerat med psykologen på habiliteringen. Vi har gått igenom ett häfte som informerar om olika aspekter av autism. Nu ska vi sammanfatta och gå igenom på vilket sätt jag är autistisk.
 
Arbetsförmedlingen vill utreda vad jag har för verklig arbetsförmåga. Det välkomnar jag. Haken är att jag har fått ställa av min bil av ekonomiska skäl och måste ta mig fram med allmänna färdmedel. Det innebär att jag kommer att behöva droga mig för fullt redan på morgonen. Bussåkandet kommer också att innebära att all min energi (plus lite till) går åt. Det blir ingen arbetsförmåga kvar. Det finns också viss risk att jag hamnar på psykakuten om jag inte klarar av det. Jag har ansökt om färdtjänst, men handläggningstiden är 16 veckor. Färdtjänst är heller inte en optimal lösning och jag vet inte hur mycket energi det drar att åka färdtjänst. Troligen en del trots allt.

Om nu resorna tar all min energi så jag inte har arbetsförmåga kvar, kan jag då bli sjukskriven och senare kunna ansöka om sjukersättning? Nej, troligen inte eftersom jag sannolikt kan arbeta om jag får åka egen bil till och från jobbet och om jobbet är av sådan karaktär att jag klarar av det. Och får jag en riktig lön så har jag ju råd med bil. Men när af utreder och vid eventuell arbetsträning så får jag ingen riktig lön. Hur i hela friden ska af ens kunna utreda min förmåga när jag inte ges förutsättningar att klara något?

Det här känns ju helt som ett låst läge. Hur ska man tänka?

Funderar på att köpa mig en trehjulig moppe som då blir betydligt billigare i drift än bilen. Men kan man åka moppe om det är -15 grader ute? Jag vet inte om det finns vinterhjul att köpa till moppen heller. Men hinner inte prata med kundtjänst innan priset går upp i morgon så det är väl heller inte ett alternativ, misstänker jag.

Det kan bli en enkel resa på över 9 mil med taxi om ett katt blir sjuk fel tid på dygnet. Eller så blir det en kortare resa på 8 mil om katten blir akut sjuk vid lämpligare tidpunkt. Där har vi varit en gång. Får man ens ta med katten i taxin?

Ska jag klara av att åka 6 mil enkel väg så måste jag ha 3 batterier till moppen.

Det är över 2 mil till närmaste ställe med hyrbil. Och då måste jag ha bil med dragkrok, hyrtiden måste passa med bussarna och passa med tiden som jag får låna släpet. Det ska också passa med stället dit jag behöver åka. Jag klarar nog inte den administrationen. Det är svårt nog ändå. Och jag behöver detta lite för många gånger per år för att jag ska orka krångla med hyrbil.

Flakmoppe är skitdyrt. Kostar över 50 000. Begagnat kan man hitta en för knappt halva priset. Gäller eldriven moppe. Är ej intresserad av bensindrift. De luktar så illa att jag inte står ut.
Fast du tar ju moppen, inte bussen till hyrbilsstället
 
Bilen går bara sönder hela tiden. Jag behöver lägga 8000 på den för att den ska funka normalt. Sen är det bara en tidsfråga innan den går sönder igen. Och jag har panik över bilar som bara går sönder. Därför jag ställde av den. För det blev ohållbart. Jag klarar inte tusenlappar i reparation varje månad. Och hur ska jag ha råd med försäkring, skatt, bensin och reparationer?

En ny elmoppe lär inte gå sönder som bilen gör.

Kanske du överarbetar frågan? :) Försök koppla bort frågan om moppe eller inte och fokusera på vad du så att säga har i händerna nu. Du har en avställd bil som du inte har råd att ställa på och du har svårt att åka kollektivtrafik. Det är så situationen ser ut just nu. Vänta med frågan om moppe tills du hör vad Arbetsförmedlingen har att säga om det.
 
Fast om du ändå behöver bilen framöver är det ju en kostnad som kommer att komma oavsett om du skjuter den framåt genom att punga ut nästan tjugofem papp nu.
Jag förstår frustrationen och du har säkert tänkt igenom det, men själv ser jag inte logiken. Särskilt om det visar sig att moppen inte fungerar på det vis du tänkt dig i en nödsituation eller vinterväglaget, och så står du där utan vare sig moppe eller bil ändå.. bara tjugofem tusen fattigare istället för åtta.

Oavsett hoppas jag du hittar en bra lösning!
Om det kunde stanna vid 8000. Men det gör ju inte det. Det blir nya fel hela tiden.

Lamdasonden är inte panik att byta men bra att få det gjort så jag inte står där en dag och bilen vägrar starta. Att jag inte ser genom rutan vid minusgrader är däremot ett problem på vintern. På sommaren är det inget problem med avsaknad av spjällmotor heller.
 
Nej, inte direkt nån hjälp att acceptera. Och jag vill vara positiv och tänka att om saker bara är på ett visst sätt så kan jag jobba. Liksom sätt mig i en bil och be mig åka och klippa en häck, så gör jag det.

Det är så mycket om och men ifall jag klarar något eller inte. Om det är si så går det men om det är så, så går det inte.

Nu har jag 3 gånger till planerat med psykologen på habiliteringen. Vi har gått igenom ett häfte som informerar om olika aspekter av autism. Nu ska vi sammanfatta och gå igenom på vilket sätt jag är autistisk.
Jag tänkte mer på sådant du skrivit om komma igång, t ex i den här tråden så skrev du om att när du i våras jobbade 25% så kunde det vara jättesvårt och ta hela dagen att komma igång. Dvs det fungerade egentligen inte så bra ens med 25% hemifrån och det beror på det och det i din funktionsnedsättning. Medan andra trådar/andra gånger beskriver du att du absolut inte har svårt att komma igång utan du tar tag i saker och får de gjorda och har absolut inte problem med det och det i din funktionsnedsättning. Och båda kan absolut vara exakt lika sanna, jag menar inte du ljuger någon av gångerna. Men att kapaciteten är inte konsekvent över tid så att säga (och då inte enbart beroende av bil eller liknande yttre faktorer även om de så klart också påverkar). Och just det är enligt de som kan något av det svåraste att acceptera och hantera - just för det ändras och inte är konstant.

Som sagt jag har själv inte riktigt lyckats ens på tre år. Jag har nog rent krasst en arbetsförmåga på 25% men med världens bästa arbetsgivare och sjukt mycket anpassningar fungerar 50% hyfsat även om det är bättre och sämre dagar. Jag kan gå upp och prestera mer en dag, eller hoppa över att sova efter lunch en dag osv - men det följs ofelbart av en krasch. Man skulle ju kunna tro jag lärt mig och insett det - särskilt som jag som här kan redogöra för det. Likförbannat inbillar jag mig med jämna mellanrum att jag nog är bättre eller att det funkar att... Och blir förvånad när det kraschar..
 
Kanske du överarbetar frågan? :) Försök koppla bort frågan om moppe eller inte och fokusera på vad du så att säga har i händerna nu. Du har en avställd bil som du inte har råd att ställa på och du har svårt att åka kollektivtrafik. Det är så situationen ser ut just nu. Vänta med frågan om moppe tills du hör vad Arbetsförmedlingen har att säga om det.
Jag har också panik över hur jag ska få hem medicin. Apoteken skickar inte hem medicin som jag behöver. Meds verkar ha bäst leveransalternativ, men andra gången jag beställde kunde jag inte välja hemleverans. Jag får psykbryt varje gång det strular, vilket är cirka varje vecka.
 
Om det kunde stanna vid 8000. Men det gör ju inte det. Det blir nya fel hela tiden.

Lamdasonden är inte panik att byta men bra att få det gjort så jag inte står där en dag och bilen vägrar starta. Att jag inte ser genom rutan vid minusgrader är däremot ett problem på vintern. På sommaren är det inget problem med avsaknad av spjällmotor heller.
Det är därför du tänker ställa på den i maj, för det då kostar mindre fixa?

Kan du ta hjälp jaga säljaren, för då slipper du ju både betala för spjällmotorn OCH kan ställa på bilen fast det är vinter.
 
Det är därför du tänker ställa på den i maj, för det då kostar mindre fixa?

Kan du ta hjälp jaga säljaren, för då slipper du ju både betala för spjällmotorn OCH kan ställa på bilen fast det är vinter.
Ja. Och då tänkte jag passa på att frakta saker jag har behov av att frakta.

Företaget jag köpte bilen av har stängt på obestämd framtid. De svarar alltså inte i telefon.

Apotea? Strunta för en stund i ideologiska anledningar att undvika dem.
De lär inte ha bättre leveransalternativ än meds.
 
Om jag säljer bilen, hur ska jag då klara av att ta mig längre bort än moppen kan ta mig? Det är 6 mil till stan. Och hur ska jag kunna ta katterna till veterinären? Och ibland behöver jag frakta tunga eller skrymmande saker. Jag kan inte ta virke eller vedklyv på moppen. Därför är försäljning av bilen inte aktuell. Men till 95% borde jag kunna klara mig med moppe.

Vet du förresten om det blir imma på insidan av visiret på en mc-hjälm när det är minusgrader ute? Går det att köra moppe i -20 grader? Täckbyxor är nog rätt svårt att få tag i rätt storlek, men har en lång tjock kappa. Sen får jag väl komplettera med benvärmare.
Jag hade en bensin -eu moppe i tonåren. Upplevde inte att den luktade bensin, inte alls som en "vanlig" moppe. Jag körde den till typ -20/25. Med sommardäck, fungerade hyfsat på snö. Körde omkull 2-3 gånger på tre år. Körde runt 4-5 km oftast. Jag hade en crosshjälm utan visir och körde med "rånarluva". Problemet var egentligen att den blev svårstartad om den stod utomhus i flera timmar om det var kallare än -20. Täckbyxor är ett absolut måste om du ska köra moppe vintertid.
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
2
Svar
28
· Visningar
3 097
Senast: malumbub
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp