Af vill utreda

[Kajsalisa]

Nej nej nej, det har diskuterats i många trådar

Oki doki.
Men det låter ju uppenbart som en bra idé om man läser tråden.

 

[skiesabove]

Oki doki.
Men det låter ju uppenbart som en bra idé om man läser tråden.

Förutom att TS är autistisk och är i en situation där hen har ett billigt och fungerande boende. Men hon saknar ett socialt nätverk som kan hjälpa henne, och diagnosen är ny så allt det samhället kan göra för henne har inte kommit igång ännu.

Jag tror på att färdtjänst med ledsagare/boendestöd för apotek och övriga ärenden är lösningen. Hörlurar, keps, glasögon på.

 

[Kajsalisa]

Förutom att TS är autistisk och är i en situation där hen har ett billigt och fungerande boende. Men hon saknar ett socialt nätverk som kan hjälpa henne, och diagnosen är ny så allt det samhället kan göra för henne har inte kommit igång ännu.

Jag tror på att färdtjänst med ledsagare/boendestöd för apotek och övriga ärenden är lösningen. Hörlurar, keps, glasögon på.

Jag förstår

 

[Enya]

Förutom att TS är autistisk och är i en situation där hen har ett billigt och fungerande boende. Men hon saknar ett socialt nätverk som kan hjälpa henne, och diagnosen är ny så allt det samhället kan göra för henne har inte kommit igång ännu.

Jag tror på att färdtjänst med ledsagare/boendestöd för apotek och övriga ärenden är lösningen. Hörlurar, keps, glasögon på.

Hörlurar och keps (sommartid samt solglasögon för solen) har jag pga intryck som annars ofelbart ger mig huvudvärk, migrän och epilepsianfall. Det blev enormt mycket bättre med hörlurar, så det var ett bra tips du kom med!

 

[Wille]

Nu undviker du vad jag sa. Om det var så enkelt att om enda sättet var att åka moppe. Då hade du i somras när du hade panik för din förra bil var paj och du inte kunde använda den löst situationen med att cykla. Det gjorde du inte, av en rad anledningar. Du panik köpte en bil som minsann skulle lösa allt. Utan att kolla upp innan. Det lät nästan exakt som nu..

Tro mig. Du kommer få en nära döden upplevelse och inte vilja göra om den efter att ha provat köra moped i mörker, halka och nederbörd längs med en länsväg eller större. För det ÄR svinläskigt (helt utan fobier mm tom) att i ett sådant läge vara på moped (eller cykel) bland övrig trafik

Varför kan du inte hämta medicin en gång i veckan när du handlar?

För att apoteket ligger 2,5 km från mataffären. Jag kan inte åka till båda ställena.

Sen är det svårt för mig att ha 2 veckors framförhållning, vilket jag måste ha om jag ska hämta vid Instabox, som ligger vid mataffären. Jag är bara där på fredagar.

Och jag äger ingen fungerande cykel. Orkar heller inte cykla 6 km t.o.r.

Fattar! Men då låter det verkligen som att du skulle behöva hjälp av en psykolog som har specialkunskap inom npf. Och hjälp generellt att sätta ut narkotikaklassad medicin som bara håller dig kvar i panik och dåligt mående.

Det är ju inte hållbart varken för dig själv eller samhällsekonomiskt att du inte ska kunna arbeta eller åka kollektivtrafik när det gäller "enkla" (notera citattecken!) tillstånd som går att behandla.

Öh? Narkotikaklassad? Sån har jag inte.

Nej, jag är inte behandlingsbar av den vanliga vården. Har haft problem i närmare 40 år.

Jag har hittat en hypnosterapeut som jag vill gå hos men har inte 30000 att lägga på det.

Detta är det viktigaste tror jag just nu. Skit i allt annat, det bara snurrar runt. Förutom medicinen då kanske. Kolla alternativ i hemleverans, kanske Apotea, Apohem, Apotek hjärtat etc
Kan du beställa så mycket som möjligt så du slipper hålla på varje vecka?

Det är ofta gränser på hur ofta jag får ta ut medicin. Särskilt en medicin går inte att beställa förrän den nästan är slut. Inget apotek levererar hem till mig. Men har förvisso inte provat alla. Meds lär ha bästa leveransalternativen, men inte ens de levererar hem till mig alla gånger. Är problem även med dem.

När jag läser den här tråden är min tanke varför flyttar du inte in till stan och hyr en liten marklägenhet?

För att jag inte överlever i den miljön. Det blir helt omöjligt. Jag kommer ge upp för livet blir fullständigt meningslöst. Varför ska jag leva utan möjlighet att uppleva glädje och meningsfullhet? När allt bara består av meningslöshet, ångest, panik och svimningsanfall. För att inte tala om hur outhärdligt det blir i den miljön med ljud och lukter.

Hur ska jag ens ha råd att bo i stan? Vem vill ha en hyresgäst som snart kommer ha mindre än 10000 att leva på?

 

[Wille]

Förutom att TS är autistisk och är i en situation där hen har ett billigt och fungerande boende. Men hon saknar ett socialt nätverk som kan hjälpa henne, och diagnosen är ny så allt det samhället kan göra för henne har inte kommit igång ännu.

Jag tror på att färdtjänst med ledsagare/boendestöd för apotek och övriga ärenden är lösningen. Hörlurar, keps, glasögon på.

Hörlurar har jag inte råd med. De jag har är med sladd och jag måste använda adapter för att kunna koppla den till mobilen. Det glappar fruktansvärt mycket och musiken stängs hela tiden av.

Vet inte vad jag ska med keps och glasögon till.

 

[hundtant]

Svarar här istället. Våra hjärnor fungerar annorlunda. Intryckskänsligheten t ex. Det kan visa sig på olika sätt. Jag har inga större problem med bussar, men jag hatar köpcenter. Skarpt vibrerande ljus från lysrör, folk som rör sig överallt runt mig, skvalmusiken från affärerna, sorlet från folk som pratar. Tänk dig sen att allt detta vrids upp x10. Du har svårt att veta var du är och vart du ska för att allt dansar framför ögonen, du kan inte tänka en tanke rakt för ljuden som invaderar din hjärna. Så kan intryckskänslighet vara. Det är del av autism och kan inte terapiseras bort. Gradvis exponering hjälper inte, att utsätta sig för det ökar bara stressen och gör en ännu känsligare. Ljuddämpande hörlurar kan funka, funderar på om solglasögon av något slag kan hjälpa mot ljuset, men folk kommer ju fortfarande att röra på sig. Eller ta medicin som Wille säger, det minskar också intrycken.

Att inte vilja utsätta sig för sådana situationer är förnuftigt och rationellt. Att få ångest vid tanken på att behöva göra det är inte katastrofiserande, vi vet vad som händer, det är verklighetsbaserat. De flesta kbt-tekniker som jag kommit i kontakt med är ren gaslighting i detta sammanhang. Om terapi ska fungera måste våra kognitiva särdrag respekteras. Ta reda på sina gränser, minska stressen. Ångesten är till stora delar sekundär, den går inte att behandla separat. Källa, mig själv och min man som är överläkare på BUP och arbetar med att diagnostisera barn.

Du beskriver det där väldigt väl. Och jag förstår att det inte handlar om bussåkande eller inte, utan om kbt. Men oavsett: alla med autism har väl inte exakt samma grad av intryckskänslighet? Om det är den där typen av känslighet det gäller här, det vet vi ju inte. Det du beskriver borde gå att få ett intyg för hos psykiatrin för att söka färdtjänst, men det har ju inte gått.

 

[Nytant]

Hörlurar har jag inte råd med. De jag har är med sladd och jag måste använda adapter för att kunna koppla den till mobilen. Det glappar fruktansvärt mycket och musiken stängs hela tiden av.

Vet inte vad jag ska med keps och glasögon till.

Att minska intryck från ljud, ljus och annat i omgivningen. Öronproppar fungerar också. Och du behöver ljuddämpande hörlurar som sitter över örat, inte inuti.
Detta är standard för många NPF-are. Jag vet att du har dina specifika förutsättningar, men du är inte unik i världen. Och det är en bra grej, för det innebär att du inte är ensam i att uppleva vissa saker som otroligt utmanande. Det finns folk här i tråden som förstår. Testa sånt de föreslår istället för att bara vifta bort.
Klart du har råd med det om du överväger att lägga massor med pengar på en moppe.

 

[hundtant]

Självkännedom. Jag har varit i liknande situationer förr. Och högre krav blir ännu svårare att klara än jag redan har svårt med.


Att jag får total panik och börjar slå på mig själv eller rent av svimmar.

Men har du verkligen varit med om liknande? Du har berättat om en sjukresa där du slog dig själv med mobilen för att medpassageraren pratade med dig. Det var den gången. Och att svimma verkar du kunna undvika? Du har beskrivit hur du sprungit ut och lagt dig på vägen när du varit rädd för att svimma - och då svimmade du ju inte. Och jag har svårt att förstå hur man kan hinna springa nånstans när man är på väg att svimma, de gånger jag gjort det har jag inte fattat att det var svimning förrän jag vaknade till igen, jag bara dimper ihop.

Det är så jäkla olyckligt att du sitter hemma och bygger värstascenarion. Risken med sådana är ju att hjärnan tror på dem.

 

[Badger]

Det funkar rätt dåligt om jag behöver åka regelbundet. Bilen behöver dessutom lagas. Det fattas en spjällmotor på den vilket innebär att det vid minusgrader inte går att se ut genom rutan på förarsidan. Kostnad cirka 4000 kronor. (Det borde säljaren stå för eftersom den såldes utan spjällmotor, men säljaren har jag inte lyckats få tag i.)

Jag tror inte jag förstår helt. Och har bara läst första sidan.

Tänker att en moppe kostar mer än 4000 kr? och att om du får ett jobb, och just nu har råd att köpa en moppe, så kanske du har råd att lägga de pengarna på att reparera bilen och köra den en månad innan du får lön. Det verkar enklare?

Sedan håller jag med om att det är otäckt att åka buss. Jag har alltid cyklat och undvikit buss. Men jag har, efter att ha haft månadskort på annat med buss i, lärt mig. Och som någon skrev ovan så är det super att åka tex bara rakt, en busslinje till en hållplats några gånger för att vänja sig. Jag rekommenderar att äta någonting gott, eller annan belöning, när man är framme och sedan vända och åka hem igen. För att liksom göra som när man tränar hästar med morötter. Det verkar fungera på människor också.

 

[Nytant]

Men har du verkligen varit med om liknande? Du har berättat om en sjukresa där du slog dig själv med mobilen för att medpassageraren pratade med dig. Det var den gången. Och att svimma verkar du kunna undvika? Du har beskrivit hur du sprungit ut och lagt dig på vägen när du varit rädd för att svimma - och då svimmade du ju inte. Och jag har svårt att förstå hur man kan hinna springa nånstans när man är på väg att svimma, de gånger jag gjort det har jag inte fattat att det var svimning förrän jag vaknade till igen, jag bara dimper ihop.

Det är så jäkla olyckligt att du sitter hemma och bygger värstascenarion. Risken med sådana är ju att hjärnan tror på dem.

Fast det här tycker jag är lite gaslightigt hårklyveri. Alltså på ett sätt som blir kränkande. ”Fick du så mycket ångest att du sprang och lade dig på vägen? Ja men tekniskt sett svimmade du inte ju! Gotcha!” Varken eller är liksom hållbart.

Jag tycker fortfarande det verkar som om folk har svårt att förstå skillnaden mellan ett faktiskt obehag och ett inbillat obehag. Folk förstår ångest inför vardagssituationer eftersom de kan relatera men de förstår inte ohållbart obehag i vardagssituationer eftersom de inte kan relatera. Det går inte att exponeringsterapisera bort faktiskt obehag. Kan vi släppa den linjen?

 

[Nytant]

Att minska intryck från ljud, ljus och annat i omgivningen. Öronproppar fungerar också. Och du behöver ljuddämpande hörlurar som sitter över örat, inte inuti.
Detta är standard för många NPF-are. Jag vet att du har dina specifika förutsättningar, men du är inte unik i världen. Och det är en bra grej, för det innebär att du inte är ensam i att uppleva vissa saker som otroligt utmanande. Det finns folk här i tråden som förstår. Testa sånt de föreslår istället för att bara vifta bort.
Klart du har råd med det om du överväger att lägga massor med pengar på en moppe.

*det finns vissa i tråden som förstår. Försök lyssna på dem angående de frågorna. De som inte förstår kan ha massor med klokt att säga om annat, men kanske inte just om hur det är att ha en hjärna som processar intryck på ett annat sätt än genomsnittspersonen.

 

[Rumpnissen]

Jag har inte läst några av dina tidigare trådar som hänvisas till här i tråden men vad jag kan läsa ut här verkar du vara låst i dina alternativ och för stunden inte ha förmåga att se helheten, vilket är helt naturligt i en stressad situation. Så reagerar de flesta av oss.

Angående där du börjar med arbetsförmågebedömningen håller jag med @Alexandra_W. Låt AF utreda under de förutsättningar som finns nu och var ärlig och öppen med hur du upplever din arbetsförmåga under andra förhållanden. Men låt AF göra sitt jobb.

För övrigt; Kan du inte få en eller ett par tider med en kurator och få hjälp att göra en långsiktig plan, definiera konsekvenser och överväga olika alternativ? Eftersom du har stöd av boendestöd, kontakt med vården och AF så borde du också kunna få en SIP?

 

[hundtant]

Fast det här tycker jag är lite gaslightigt hårklyveri. Alltså på ett sätt som blir kränkande. ”Fick du så mycket ångest att du sprang och lade dig på vägen? Ja men tekniskt sett svimmade du inte ju! Gotcha!” Varken eller är liksom hållbart.

Jag tycker fortfarande det verkar som om folk har svårt att förstå skillnaden mellan ett faktiskt obehag och ett inbillat obehag. Folk förstår ångest inför vardagssituationer eftersom de kan relatera men de förstår inte ohållbart obehag i vardagssituationer eftersom de inte kan relatera. Det går inte att exponeringsterapisera bort faktiskt obehag. Kan vi släppa den linjen?

Jag har inte för avsikt att gaslighta någon överhuvudtaget. Däremot tror jag att en reality check kan vara bra ibland. Alltså att tänka Stopp nu, vad var det som hände egentligen? I stället för att bygga vidare på vad som kunde ha hänt och ge det monsterproportioner, skräckscenarior tenderar ju tyvärr att vara självuppblåsande. Inte minst hjälper internet ofta till med att blåsa upp dem.

"Gotcha", det uppfattar däremot jag som kränkande. Mina syften kan du inte göra om, de är just mina. Och använd inte citattecken kring något jag inte skrivit.

 

[Nytant]

Jag har inte för avsikt att gaslighta någon överhuvudtaget. Däremot tror jag att en reality check kan vara bra ibland. Alltså att tänka Stopp nu, vad var det som hände egentligen? I stället för att bygga vidare på vad som kunde ha hänt och ge det monsterproportioner, skräckscenarior tenderar ju tyvärr att vara självuppblåsande. Inte minst hjälper internet ofta till med att blåsa upp dem.

"Gotcha", det uppfattar däremot jag som kränkande. Mina syften kan du inte göra om, de är just mina. Och använd inte citattecken kring något jag inte skrivit.

Jo. En reality check är bra. Men den är svår att ge utifrån om man inte har väldigt bra koll på hur någons verklighet faktiskt ser ut. Och jag upplever ibland i Willes trådar att många, trots all välmening, inte förstår och respekterar ATT Willes verklighet faktiskt skiljer sig från många andras.

Ber om ursäkt för att jag skrev på ett sätt som gjorde att du kände dig anklagad. Det var inte min avsikt och jag erkänner helt att jag skrev lite slarvigt.

 

[Blyger]

Fel.

 

[hundtant]

Jo. En reality check är bra. Men den är svår att ge utifrån om man inte har väldigt bra koll på hur någons verklighet faktiskt ser ut. Och jag upplever ibland i Willes trådar att många, trots all välmening, inte förstår och respekterar ATT Willes verklighet faktiskt skiljer sig från många andras.

Ber om ursäkt för att jag skrev på ett sätt som gjorde att du kände dig anklagad. Det var inte min avsikt och jag erkänner helt att jag skrev lite slarvigt.

Bra ursäkt, tack!

 

[hundtant]

Sen förresten, Wille: du skriver att du kommer behöva droga dig så att du är helt slut när du ska visa arbetsförmåga. Och en dum fråga: är inte det bra? Har du inte underlag för en ansökan om sjukersättning då, alltså om du har papper på mycket låg arbetsförmåga eller ingen alls? Jag tror inte att du får frid i sinnet förrän du har fått en annan försörjning än ett jobb. Men som sagt, det kanske är en korkad fråga.

 

[bettysmatte]

För att apoteket ligger 2,5 km från mataffären. Jag kan inte åka till båda ställena.

Sen är det svårt för mig att ha 2 veckors framförhållning, vilket jag måste ha om jag ska hämta vid Instabox, som ligger vid mataffären. Jag är bara där på fredagar.

Och jag äger ingen fungerande cykel. Orkar heller inte cykla 6 km t.o.r.

Öh? Narkotikaklassad? Sån har jag inte.

Nej, jag är inte behandlingsbar av den vanliga vården. Har haft problem i närmare 40 år.

Jag har hittat en hypnosterapeut som jag vill gå hos men har inte 30000 att lägga på det.


Det är ofta gränser på hur ofta jag får ta ut medicin. Särskilt en medicin går inte att beställa förrän den nästan är slut. Inget apotek levererar hem till mig. Men har förvisso inte provat alla. Meds lär ha bästa leveransalternativen, men inte ens de levererar hem till mig alla gånger. Är problem även med dem.


För att jag inte överlever i den miljön. Det blir helt omöjligt. Jag kommer ge upp för livet blir fullständigt meningslöst. Varför ska jag leva utan möjlighet att uppleva glädje och meningsfullhet? När allt bara består av meningslöshet, ångest, panik och svimningsanfall. För att inte tala om hur outhärdligt det blir i den miljön med ljud och lukter.

Hur ska jag ens ha råd att bo i stan? Vem vill ha en hyresgäst som snart kommer ha mindre än 10000 att leva på?

Får du inte paket från Postnord hem i brevlådan? Det är ALLTID ett alternativ när jag beställer från Apotea. Dock brukar jag välja instabox istället eftersom min arbetsplats ligger i närheten av en sådant utlämningsställe.

 

[Wille]

Att minska intryck från ljud, ljus och annat i omgivningen. Öronproppar fungerar också. Och du behöver ljuddämpande hörlurar som sitter över örat, inte inuti.
Detta är standard för många NPF-are. Jag vet att du har dina specifika förutsättningar, men du är inte unik i världen. Och det är en bra grej, för det innebär att du inte är ensam i att uppleva vissa saker som otroligt utmanande. Det finns folk här i tråden som förstår. Testa sånt de föreslår istället för att bara vifta bort.
Klart du har råd med det om du överväger att lägga massor med pengar på en moppe.

Jag tar mig inte från punkt a till b med ett par hörlurar. Jag tar inte från sparkontot för en sådan grej.

Men har du verkligen varit med om liknande? Du har berättat om en sjukresa där du slog dig själv med mobilen för att medpassageraren pratade med dig. Det var den gången. Och att svimma verkar du kunna undvika? Du har beskrivit hur du sprungit ut och lagt dig på vägen när du varit rädd för att svimma - och då svimmade du ju inte. Och jag har svårt att förstå hur man kan hinna springa nånstans när man är på väg att svimma, de gånger jag gjort det har jag inte fattat att det var svimning förrän jag vaknade till igen, jag bara dimper ihop.

Det är så jäkla olyckligt att du sitter hemma och bygger värstascenarion. Risken med sådana är ju att hjärnan tror på dem.

Nej, du minns fel. Den samåkningen pratade inte men var otäck.

Och JA, jag har ett helt livs erfarenhet av både min panikångest och min fobi. Jag vet vad som händer. Nej, jag kan inte undvika svimningar heller. Att du bara dimper ner är inget som gäller för mig. Jag känner när det håller på att ske. Och det är inte bara den faktiska svimningen som sätter skräck i mig. Det är även alla symptom jag känner inför en svimning. Det är lika vidrigt och traumatiskt.

Jag tror inte jag förstår helt. Och har bara läst första sidan.

Tänker att en moppe kostar mer än 4000 kr? och att om du får ett jobb, och just nu har råd att köpa en moppe, så kanske du har råd att lägga de pengarna på att reparera bilen och köra den en månad innan du får lön. Det verkar enklare?

Sedan håller jag med om att det är otäckt att åka buss. Jag har alltid cyklat och undvikit buss. Men jag har, efter att ha haft månadskort på annat med buss i, lärt mig. Och som någon skrev ovan så är det super att åka tex bara rakt, en busslinje till en hållplats några gånger för att vänja sig. Jag rekommenderar att äta någonting gott, eller annan belöning, när man är framme och sedan vända och åka hem igen. För att liksom göra som när man tränar hästar med morötter. Det verkar fungera på människor också.

Jag får ingen lön när AF utreder min arbetsförmåga. Jag får heller ingen lön om jag ska arbetsträna. Det är liksom det som är problemet. Jag får ingen lön och har därmed inte råd att ha igång bilen.

Det är inte själva bussåkandet som är jobbigast, utan att jag sitter fast och inte kan fly. Det går inte att vända. För vad ska jag åka hem i när det inte går bussar? Vi har bara 8 turer om dagen här. 3 går tidigt på morgonen. Sen är det 6 timmars uppehåll utan busstrafik. Övriga 5 turer är fördelade på resten av dagen fram till midnatt.

Jag har inte läst några av dina tidigare trådar som hänvisas till här i tråden men vad jag kan läsa ut här verkar du vara låst i dina alternativ och för stunden inte ha förmåga att se helheten, vilket är helt naturligt i en stressad situation. Så reagerar de flesta av oss.

Angående där du börjar med arbetsförmågebedömningen håller jag med @Alexandra_W. Låt AF utreda under de förutsättningar som finns nu och var ärlig och öppen med hur du upplever din arbetsförmåga under andra förhållanden. Men låt AF göra sitt jobb.

För övrigt; Kan du inte få en eller ett par tider med en kurator och få hjälp att göra en långsiktig plan, definiera konsekvenser och överväga olika alternativ? Eftersom du har stöd av boendestöd, kontakt med vården och AF så borde du också kunna få en SIP?

Jag bad om att få en kurator redan i våras. Jag har fortfarande inte fått någon.

Vilka borde jag kalla till sip-möte?

Jag har inte för avsikt att gaslighta någon överhuvudtaget. Däremot tror jag att en reality check kan vara bra ibland. Alltså att tänka Stopp nu, vad var det som hände egentligen? I stället för att bygga vidare på vad som kunde ha hänt och ge det monsterproportioner, skräckscenarior tenderar ju tyvärr att vara självuppblåsande. Inte minst hjälper internet ofta till med att blåsa upp dem.

"Gotcha", det uppfattar däremot jag som kränkande. Mina syften kan du inte göra om, de är just mina. Och använd inte citattecken kring något jag inte skrivit.

Vet du över huvud taget hur skrämmande det är för mig att vara halvt avsvimmad? Det är min värsta skräck och händer ibland. Jag blir traumatiserad när det händer.

Sen förresten, Wille: du skriver att du kommer behöva droga dig så att du är helt slut när du ska visa arbetsförmåga. Och en dum fråga: är inte det bra? Har du inte underlag för en ansökan om sjukersättning då, alltså om du har papper på mycket låg arbetsförmåga eller ingen alls? Jag tror inte att du får frid i sinnet förrän du har fått en annan försörjning än ett jobb. Men som sagt, det kanske är en korkad fråga.

Jag tror att fk kommer begära att jag ska jobba hemifrån. Att jag har problem med exekutiv dysfunktion tror jag de skiter i.

Men ja, det vore skönt att få sjukersättning för jag orkar inte valsa runt i systemet i all evighet utan att få något att funka.