Är ni inte rädda för förlossningen??

[chrysler]

Sv: Är ni inte rädda för förlossningen??

Jag lir kallsvettig när jag ser npgon gravid, kan endast se den fruktansvärda förlossningen framför mig

De vänner jag har säger att det absolut INTE finns någon "positiv smärta" som många relaterar till, bara avskyvärd smärta..

Många säger ju oxå att "du glömmer direkt efter att barnet kommit ut" men det är ju knappast DEN känslan jag bävar för utan för de 25h med värkar INNAN barnet kommit ut

Jag föder inte utan snitt, då gör jag hellre abort, jag vet att snitt inte är mildare för kroppen på något sätt men för mig är det ro för själen, o handen på hjärtat, man får samma barn faktiskt....

`

Läkarna jag pratat med säger att snitt är en okomplicerad rutinoperation, då finns det bra mkt värre saker att utsätta sig för, dessutom är infektionsrisken vid planerat snitt usamma som vid vaginal förlossning, högre vid akutsnitt.
Kan inte säga att det var påfrestande för kroppen , kändes som träningsvärk några dagar efter snittet, & sambon som var social med alla på bb sa att alla som fött normalt var i samma skick som jag eller värre, de kunde knappt gå...

 

[humlanotrocadero]

Sv: Är ni inte rädda för förlossningen??

Precis den uppfattningen jag fått av att tala med snittade, det är INTE så farligt som en del säger (speciellt de som inte snittats men som är emot det) man får visst bära sitt barn (många påstår att man inte kan bära barnet på flera veckor).

För mig finns det inget alternativt, min kollega som var förstföderska fick en väldigt komplicerad förlossning med ett barn som fastnade med ansiktet precis när det var på väg ut.. behöver väl knapast säga mer

Så länge man inte kan garanteras en okomplicerad förlossning så vågar jag inte ta risken

 

[chrysler]

Sv: Är ni inte rädda för förlossningen??

Precis den uppfattningen jag fått av att tala med snittade, det är INTE så farligt som en del säger (speciellt de som inte snittats men som är emot det) man får visst bära sitt barn (många påstår att man inte kan bära barnet på flera veckor).

För mig finns det inget alternativt, min kollega som var förstföderska fick en väldigt komplicerad förlossning med ett barn som fastnade med ansiktet precis när det var på väg ut.. behöver väl knapast säga mer

Så länge man inte kan garanteras en okomplicerad förlossning så vågar jag inte ta risken

Barnet får man bära, men man ska inte lyfta andra saker.Jag har dock fått lyfta babyskyddet när jag varit ensam med Vincent till & från bilen då jag inte kan lämna honom i bilen när man springer ärenden.
Det är så jag oxå tycker, vill inte ta onödiga risker, som en läkare på tv sa, : man vet aldrig om en förlossning går bra förrän den är över

 

[humlanotrocadero]

Sv: Är ni inte rädda för förlossningen??

Funkar bra för mig att inte bära läskbackar på ett bra tag

Undrar just hur man ska förklara det för svärmor bara, hon är barnmorska som förespråkar naturliga förlossningar.. min kille säger att han smamma förmodligen skulle bli upprörd om jag berättade att jag vill snittas.. well well det är hennes bekymmer

 

[emindy]

Sv: Är ni inte rädda för förlossningen??

`

Läkarna jag pratat med säger att snitt är en okomplicerad rutinoperation, då finns det bra mkt värre saker att utsätta sig för, dessutom är infektionsrisken vid planerat snitt usamma som vid vaginal förlossning, högre vid akutsnitt.
Kan inte säga att det var påfrestande för kroppen , kändes som träningsvärk några dagar efter snittet, & sambon som var social med alla på bb sa att alla som fött normalt var i samma skick som jag eller värre, de kunde knappt gå...

Absolut en okomplicerad bukoperation, men alla bukoperationer innebär risker och du påverkas under en mycket längre tid av en lyckad operation än av en "lyckad" förlossning.
Jag har bara gjort en bukoperation och det var när jag tog bort blindtarmen för herrans massa år sedan (innan de började göra det med titthålskirurgi)
Dels gick jag dubbelvikt av smärta i över två veckor efteråt och dels har jag fortfarande kvar ett mycket synligt ärr. Och det skall man tänka på att det ärret finns i livmoderväggen också vilket ger ökad risk för livmoderruptur vid nästkommande barn enligt en undersökning jag läst.
Vill man ha planerat snitt pga rädsla tror jag därför det är vettigt att först prata med någon (aurora?) om sin rädsla och försöka bearbeta den.

 

[LitenIsa]

Sv: Är ni inte rädda för förlossningen??

*kl*

Jag har som många andra i denna tråd pendlat lite inför förlossningskänslan under graviditetens gång. Först hade jag bestämt mig för att ta alla droger som fanns, helst ville jag vara nersövd. Men efter ett besök på förlossningen så kändes det bättre för att sedan nångång i vecka 33 slå till med full styrka och jag insåg att jäklar, jag kan inte dra mig ur...

Men nu med 9 dagar kvar till BF får det göra hur ont det vill bara den kommer ut snart. Är trött på att vara gravid och vill veta vad som döljer sig där inne.

Så svaret på TS fråga är att nej, i dagsläget är jag inte rädd för förlossningen, ser mer fram emot den med skräckblandad förtjusning.

 

[Fnyfniken]

Sv: Är ni inte rädda för förlossningen??

Läkarna jag pratat med säger att snitt är en okomplicerad rutinoperation, då finns det bra mkt värre saker att utsätta sig för, dessutom är infektionsrisken vid planerat snitt usamma som vid vaginal förlossning, högre vid akutsnitt.

Precis!

Jag födde min son den vanliga vägen. Fick sy 48(!) stygn efter sprickor och klipp. Fick ett hematom som sen blev infekterat (E-koli och blandflora=bajs?) och fick tömmas, sättas drän, penicillin, etc. Jag kunde inte resa mig ur sängen på 3 dagar, kunde inte sitta på 3 veckor och inte heller gå normalt. Normalt sexliv, vad är det?

Nästa barn blir genom ett hål i magen, säger jag bara.

Fny

 

[Blixtra]

Sv: Är ni inte rädda för förlossningen??

Precis!

Jag födde min son den vanliga vägen. Fick sy 48(!) stygn efter sprickor och klipp. Fick ett hematom som sen blev infekterat (E-koli och blandflora=bajs?) och fick tömmas, sättas drän, penicillin, etc. Jag kunde inte resa mig ur sängen på 3 dagar, kunde inte sitta på 3 veckor och inte heller gå normalt. Normalt sexliv, vad är det?

Nästa barn blir genom ett hål i magen, säger jag bara.

Fny

Fast detta är ju lite xtremt och tillhör inte vanligheten under eller efter en normalförlossning. Fast jag förstår att du inte vill vara med om det igen. Precis som min kompis som var rädd och ville snittas, med påföljd att snittet gick upp och tarmpaketet åkte ut. Hon vill inte vara med om det igen. Det finns risker hur man än gör.

 

[Fnyfniken]

Sv: Är ni inte rädda för förlossningen??

Fast detta är ju lite xtremt och tillhör inte vanligheten under eller efter en normalförlossning. Fast jag förstår att du inte vill vara med om det igen. Precis som min kompis som var rädd och ville snittas, med påföljd att snittet gick upp och tarmpaketet åkte ut. Hon vill inte vara med om det igen. Det finns risker hur man än gör.

Varken hennes olycka eller min är normal-förlossningen, det kan man ju säga. Fastän när man snittats tror jag ändå man tas på allvar så som en som genomgått en bukoperation. Jag behandlades vedervärdigt på BB eftersom jag genomgått en vanlig förlossning (fastän jag låg på avd för komplicerade förlossningar) och personalen hade ingen koll på någonting vad gäller mina skador etc. De skulle envist ha mig på benen fort som attan vilket resulterade att jag (95 kg tung) höll på att svimma i badrumme och de fick fånga mig. Hade de gjort det med en snittad person?

Jag hanterar hellre de skador jag får utvilad efter ett planerat snitt än efter 2,5 dygns vakenhet, skräck, smärta och stressad behandling på förlossningen.

Fny

 

[oz_joj]

Sv: Är ni inte rädda för förlossningen??

Undrar just hur man ska förklara det för svärmor bara, hon är barnmorska som förespråkar naturliga förlossningar.. min kille säger att han smamma förmodligen skulle bli upprörd om jag berättade att jag vill snittas.. well well det är hennes bekymmer

Du tror inte det finns någon anledning alls till att hon som expert förespråkar naturlig förlossning? Du har ju verkligen en expert att bolla med, få uttrycka din oror, få höra plus och minus etc etc om de olika förlossningssätten.

 

[chrysler]

Sv: Är ni inte rädda för förlossningen??

Absolut en okomplicerad bukoperation, men alla bukoperationer innebär risker och du påverkas under en mycket längre tid av en lyckad operation än av en "lyckad" förlossning.
Jag har bara gjort en bukoperation och det var när jag tog bort blindtarmen för herrans massa år sedan (innan de började göra det med titthålskirurgi)
Dels gick jag dubbelvikt av smärta i över två veckor efteråt och dels har jag fortfarande kvar ett mycket synligt ärr. Och det skall man tänka på att det ärret finns i livmoderväggen också vilket ger ökad risk för livmoderruptur vid nästkommande barn enligt en undersökning jag läst.
Vill man ha planerat snitt pga rädsla tror jag därför det är vettigt att först prata med någon (aurora?) om sin rädsla och försöka bearbeta den.

Man får inte snitt utan att prata med läkare samt gå på samtal, men alla vill inte bearbeta sitt ställningstagande/åsikt.Alla som väljer snitt är inte rädda, de vill helt enkelt ha snitt.
Dte är säkert olika för olika personer, de jag vet som snittats har varit uppe på benen samma dag & inte alls dubbelvikta.
Allt kan gå fel, vanliga förlossningar oxå, vid snitt tycker jag man har mer koll på barnet, därför var det mer naturligt för mej att välja snitt.

 

[chrysler]

Sv: Är ni inte rädda för förlossningen??

Precis!

Jag födde min son den vanliga vägen. Fick sy 48(!) stygn efter sprickor och klipp. Fick ett hematom som sen blev infekterat (E-koli och blandflora=bajs?) och fick tömmas, sättas drän, penicillin, etc. Jag kunde inte resa mig ur sängen på 3 dagar, kunde inte sitta på 3 veckor och inte heller gå normalt. Normalt sexliv, vad är det?

Nästa barn blir genom ett hål i magen, säger jag bara.

Fny

Usch & fy, jag har läst om din upplevelse & jag tycker inte det är mänskligt att låta ngn gå igenom ngt sånt
Alla pratar om hur farligt det är med snitt men det är ju mkt egna åsikter oxå, vissa läkare förespråkar vaginalt i alla lägen medan andra tycker man ska snittas om det blir mer humant, har faktiskt aldrig träffat en läkare som ifrågasatt mej & har träffat några stycken.

 

[Fnyfniken]

Sv: Är ni inte rädda för förlossningen??

Nej, det är inte mänskligt att låta någon gå igenom något sånt, det är sant. Innan var jag helt inställd på att föda vanligt då jag trodde det skulle gå bra. Jag är smärttålig och har "barnafödande fysik" om man säger.

Sen verkar det som (på danderyds i alla fall) att om något går fel fortsätter det att gå fel. Om det inte är en enkel och glädjefylld komplikationsfri tilldragelse så blir de paffa och vet inte hur de ska hantera situationen. 2 andra som jag känner som fött där och allt gick lätt har fått höra hur duktiga de var, modiga och starka. Jag var bara ett problem. När jag klagade att det gjorde (jätte-)ont när gyn-läkaren undersökte mig (konstigt - hon tryckte hål i vävnaderna med tummen!) fick jag veta att jag ju hade bakåtlutad livmodertapp så hon var tvungen att ta i (dvs det var mitt eget fel?)

Med detta i bagaget spelar det ingen roll att alla säger att det säkert går bättre nästa gång. Jag skulle i alla fall tilta ur helt och inte kunna genomföra det hela. En gång räcker.

Sen app farligt med snitt så är ju det PK att säga. Tyvärr dör en hel del barn i moderlivet de sista veckorna, i synnerhet om man går över tiden. Dessa barn kan räddas med 2 v tidigare snitt, men det är så "fult" att säga att alla blir upprörda. Min moderkaka var slut när jag gått 2 v över tiden och sonen föddes mager som fasen. Att veta att han lika gärna kunde ha dött där inne känns inte som någon tröst direkt. Inget tillväxt-UL gjordes. Om de missade allt sånbt här för att det var semester första gången, vad kommer de att missa nästa gång? Jag har 0 förtroende kan man säga...

Fny

 

[chrysler]

Sv: Är ni inte rädda för förlossningen??

Nej, det är inte mänskligt att låta någon gå igenom något sånt, det är sant. Innan var jag helt inställd på att föda vanligt då jag trodde det skulle gå bra. Jag är smärttålig och har "barnafödande fysik" om man säger.

Sen verkar det som (på danderyds i alla fall) att om något går fel fortsätter det att gå fel. Om det inte är en enkel och glädjefylld komplikationsfri tilldragelse så blir de paffa och vet inte hur de ska hantera situationen. 2 andra som jag känner som fött där och allt gick lätt har fått höra hur duktiga de var, modiga och starka. Jag var bara ett problem. När jag klagade att det gjorde (jätte-)ont när gyn-läkaren undersökte mig (konstigt - hon tryckte hål i vävnaderna med tummen!) fick jag veta att jag ju hade bakåtlutad livmodertapp så hon var tvungen att ta i (dvs det var mitt eget fel?)

Med detta i bagaget spelar det ingen roll att alla säger att det säkert går bättre nästa gång. Jag skulle i alla fall tilta ur helt och inte kunna genomföra det hela. En gång räcker.

Sen app farligt med snitt så är ju det PK att säga. Tyvärr dör en hel del barn i moderlivet de sista veckorna, i synnerhet om man går över tiden. Dessa barn kan räddas med 2 v tidigare snitt, men det är så "fult" att säga att alla blir upprörda. Min moderkaka var slut när jag gått 2 v över tiden och sonen föddes mager som fasen. Att veta att han lika gärna kunde ha dött där inne känns inte som någon tröst direkt. Inget tillväxt-UL gjordes. Om de missade allt sånbt här för att det var semester första gången, vad kommer de att missa nästa gång? Jag har 0 förtroende kan man säga...

Fny

Jag hade krävt snitt efter ngt sånt, stå bara på dig när de börjar försöka övertala dig till annat, de kan ju inte tvinga dig tycker man...
Gbg är än så länge det enda stället ajg vet hittills som totalt vägrar snitt om man inte har tex trångt bäcken osv.
Var jag bor får alla som vill snitt, man behöver inte ha ngt annat skäl än att amn helt enkelt inte vill ha en vaginal förlossning.Du får komma hit & föda nästa gång

 

[Nussikan]

Sv: Är ni inte rädda för förlossningen??

Varken hennes olycka eller min är normal-förlossningen, det kan man ju säga. Fastän när man snittats tror jag ändå man tas på allvar så som en som genomgått en bukoperation. Jag behandlades vedervärdigt på BB eftersom jag genomgått en vanlig förlossning (fastän jag låg på avd för komplicerade förlossningar) och personalen hade ingen koll på någonting vad gäller mina skador etc. De skulle envist ha mig på benen fort som attan vilket resulterade att jag (95 kg tung) höll på att svimma i badrumme och de fick fånga mig. Hade de gjort det med en snittad person?

Jag hanterar hellre de skador jag får utvilad efter ett planerat snitt än efter 2,5 dygns vakenhet, skräck, smärta och stressad behandling på förlossningen.

Fny

Jag blev lika illa behandlad när jag hade genomgått bukoperation och inte kunde röra mig ordentligt på tre veckor, dom missade t.om. att ta stygnen ( )! Så det har nog mer med vilken personal man får än om man blivit snittad eller inte.

 

[chrysler]

Sv: Är ni inte rädda för förlossningen??

Jag blev lika illa behandlad när jag hade genomgått bukoperation och inte kunde röra mig ordentligt på tre veckor, dom missade t.om. att ta stygnen ( )! Så det har nog mer med vilken personal man får än om man blivit snittad eller inte.

Går det inte under tjänstefel eller liknande att glömma ta stygn?sjukhusmissar brukar väl anmälas iaf?Låter ju hemskt

 

[Nussikan]

Sv: Är ni inte rädda för förlossningen??

Jag vet inte, jag har inte brytt mig sen. Dom sa till mig när jag skrevs ut att det bara var stygn som skulle försvinna av sig självt (hade ju plåster över såren då så jag såg ju inga stygn) men efter 3 veckor började det göra riktigt ont i såren så jag ringde till kirurgmottagniongen och frågade, och då sa dom att det stog i journalen att vissa stygn skulle tas och vissa inte, så jag fick komma in på en gång. När jag väl var där så visade det sig att alla stygnen skulle tas och efter ett flertal försök av först en och sedan två sjuksköterskor med glasögon som coca-cola-bottnar så slutade det med att jag fick tag i saxen och pincetten och fick ta dom själv! Tur att man inte är så känslig, sambon var med och han svimmade nästan

 

[Fnyfniken]

Sv: Är ni inte rädda för förlossningen??

Jag blev lika illa behandlad när jag hade genomgått bukoperation och inte kunde röra mig ordentligt på tre veckor, dom missade t.om. att ta stygnen ( )! Så det har nog mer med vilken personal man får än om man blivit snittad eller inte.

Jo det kan alltid hända. Men då vill jag inte vara helt slutkörd av att inte ha sovit flera dygn, genomlevt timmar av dödsångest, ha jätteont och vara chockad över att ha fått ut årets magraste baby. Då kanske man kan hantera det lite bättre. Du verkar inte ha tagit illa vid dig. Mig knäckte det nästan.

Fny

 

[chrysler]

Sv: Är ni inte rädda för förlossningen??

Jag vet inte, jag har inte brytt mig sen. Dom sa till mig när jag skrevs ut att det bara var stygn som skulle försvinna av sig självt (hade ju plåster över såren då så jag såg ju inga stygn) men efter 3 veckor började det göra riktigt ont i såren så jag ringde till kirurgmottagniongen och frågade, och då sa dom att det stog i journalen att vissa stygn skulle tas och vissa inte, så jag fick komma in på en gång. När jag väl var där så visade det sig att alla stygnen skulle tas och efter ett flertal försök av först en och sedan två sjuksköterskor med glasögon som coca-cola-bottnar så slutade det med att jag fick tag i saxen och pincetten och fick ta dom själv! Tur att man inte är så känslig, sambon var med och han svimmade nästan

Men så ska det inte gå till
Är dock väldigt imponerad av att du gjorde jobbet själv, här har sambon fått byta förband då jag är skitnervig & mesig & inte alls vill se ngt.

 

[Nussikan]

Sv: Är ni inte rädda för förlossningen??

Jo det kan alltid hända. Men då vill jag inte vara helt slutkörd av att inte ha sovit flera dygn, genomlevt timmar av dödsångest, ha jätteont och vara chockad över att ha fått ut årets magraste baby. Då kanske man kan hantera det lite bättre. Du verkar inte ha tagit illa vid dig. Mig knäckte det nästan.

Fny

Jag tog väldigt illa vid mig, och detta höll inte i sig i timmar eller dagar, utan över tre veckor! Det är inte så lätt att hantera när man precis vaknat upp ur narkos och inte orkar lytfta ett finger heller, och är helt nerdrogad av morfin så allt bara snurrar och man spyr så fort man försöker prata. Jag var helt knäckt efteråt, och fruktansvärt förbannad, men det är över nu så jag ser ingen anledning att älta, jag kan ju inte få det ogjort. Om det låter som jag tar lätt på det så är det väl för att jag nu har gått vidare och orkar inte tänka på det, men jag blir fortfarande förbannad när jag ser mina fula ärr på magen som kunde sett betydligt bättre ut om läkare och sjuksköterskor skött sitt jobb.