Är ni inte rädda för förlossningen??

[ecila]

Sv: Är ni inte rädda för förlossningen??

många spricker och måste sys utan bedövning osv nä fy tusan *skräck*

I det läget behövs ingen bedövning "fniss" lovar att du vare sig känner mer eller mindre smärta av att du spricker och sys.
Jag är också skräckslagen, men det är sant att rädslan till en del släpper med bäbisen i magen, men inte allt.
Jag förlitar mej nu på att det säjs att det går lättare andra gången och den här gången kommer jag att ta alla bedövningar som finns att få och som de går med på att ge mej.
Försöker lyssna och tänka bara på sådana historier där barnet bara ploppat ut sådär liksom i förbifarten....

Min första FL tog 17 timmar, men alla var ju inte sådär jättefarliga, det tog ju lite tid innan det började göra riktigt ont, så de timmarna var ju inte så många och slutet gick jättefort. En ganska okomplicerad FL tror jag, men ändå gjorde de ju ont det kan jag inte förneka. Ville dessutom vara tapper och inte ta bedövning men det behöver man ju inte vara.
Tycker nog egentligen att det där du skrev att man är utelämnad till andra är det som känns värst.

 

[milles mamma]

Sv: Är ni inte rädda för förlossningen??

jag var rädd för förlossningen fram till v 30,sen orkade jag inte bry mej.men jag kan säga att jag tänker aldrig mer föda barn vaginalt igen.!,min förlossning var ca 15timmar från det att jag kom in å då var jag ändå öppen 5cm,å kände inget då.jag låg å krystade i ca 3-4 timmar utan att så himla mkt hände ,så dom fick ta han med sugklocka,jag sprack ganska rejält å är fortfarande inte helt återställd efter 6,5månad.jag kommer aldrig föda barn vaginalt igen.dvs jag kommer troligtvis aldrig få barn igen,det e ju lite synd för jag hade gärna skaffat en till,men jag vägrar föda vaginalt igen!

 

[Casper]

Sv: Är ni inte rädda för förlossningen??

jag var rädd för förlossningen fram till v 30,sen orkade jag inte bry mej.men jag kan säga att jag tänker aldrig mer föda barn vaginalt igen.!,min förlossning var ca 15timmar från det att jag kom in å då var jag ändå öppen 5cm,å kände inget då.jag låg å krystade i ca 3-4 timmar utan att så himla mkt hände ,så dom fick ta han med sugklocka,jag sprack ganska rejält å är fortfarande inte helt återställd efter 6,5månad.jag kommer aldrig föda barn vaginalt igen.dvs jag kommer troligtvis aldrig få barn igen,det e ju lite synd för jag hade gärna skaffat en till,men jag vägrar föda vaginalt igen!

så känner jasg just nu.. här finns många "solskens" historier och det tackar jag för men huga mig va rädd jag blev igen

 

[milles mamma]

Sv: Är ni inte rädda för förlossningen??

jag kände på mej att ngt skulle gå åt skogen å pratade me kurator för att jag ville ha kjesarsnitt,men till slut så orkade jag inte prata med den tanten mer,varför skulle jag göra det när det ändå inte direkt gav nått resultat?? så jag orkade inte oroa mej hela tiden,. dom bytte barnmorska runt slutet av förlossningen och efter förlossningen så kom hon å sa ,jag hann aldrig läsa din journal innan förlossningen,såg den efter ,där stog det att du var rädd för förlossningen.jo tackar......

 

[Indyhope]

Sv: Är ni inte rädda för förlossningen??

Jag är livrädd. Jag börjar gråta bara jag tänker på förlossningen, och värre blir det. Ska föda i November.. känns som att det är alldeles för nära.

Jag var livrädd. Och jag menar verkligen livrädd. Har alltid varit rädd för det i hela mitt liv och alltid sagt att jag inte ska ha barn pga det. När jag sedan blev gravid var jag också livrädd och grät när jag tänkte på förlossningen. Men det gick över i åttonde månaden. Jag läste på ordentligt och var väl förberedd och på något sätt tror jag att kroppen gör att man övervinner rädslan när det börjar närma sig.

Jag hade en jättejobbig förlossning. Den var hemsk rent ut sagt och var extremt utdragen. Men direkt efteråt kände jag att det inte gjorde ett dugg. Mitt barn är det bästa som har hänt mig. Det går inte att beskriva vilken otrolig upplevelse det är att gå igenom en förlossning och se sitt eget barn.

Ni som är rädda - var inte det! Det finns nog ingen som var räddare än jag innan, men jag garanterar er att när ni väl har fått ert barn så förstår ni inte varför ni var rädda.

 

[Acses]

Sv: Är ni inte rädda för förlossningen??

Många säger som du, att det går över med tiden och att om man läser på noga så släpper räddslan. Jag blir nästan mer rädd när jag sätter mig med en bok och läser, eller när jag frågar någon i min närhet om deras förlossning. Min syster har talat väldigt fint om hur det gick för henne, och hennes förlossning var enkel. Ändå ryser det mig ända in i ryggraden och jag får nästan ont av obehag när jag tänker på det.

Min barnmorska har talat om en klinik som inriktar sig till rädda förlöserskor, men jag har inte riktigt fått grepp om vad det är för något.

 

[hillevie]

Sv: Är ni inte rädda för förlossningen??

säger som min före detta svärmor sa - har det kommit in så måste det ut jag va jätte orolig när jag väntade mitt första barn, men det går bra på ena eller andra sättet jag har fött alla mina 3 ungar vaginalt, dom 2 första helt utan smärtlindring (men så himla hemskt är det inte, det finns det som är bra mkt. värre)

när jag bad om (har för mig det hette västerviksbedövning) så sa barnmorskan att jag inte va tillräckligt smärtpåverkad. när hon ansåg att jag va det så va det för sent, då va jag fullt öppen. första förlossningen tog 36 tim. den andra 23 tim. (även den utan bedövning. lustgasen klarade jag inte av, mådde bara illa)

3 förlossningen blev en "störtförlossning" hade inga förverkar utan krystverkarna kom direkt, men jag fick akenpuktur (stavning ?). det tog 1 tim och 45 min.

så fort barnet väl kommit ut så har iallafall jag glömt av smärtan helt.

har för mig att det stöd man kan få om man är väldigt rädd heter aurora, men det står anslag om det på mödravården.

 

[Qodrofenia]

Sv: Är ni inte rädda för förlossningen??

Jag var hysteriskt rädd..För allt som hadde med förlossningen att göra gick även i samtalsterapi så rädd var jag. Jag ville ha snitt och det var meningen oxå..men sonen bestämde sig för att komma ut två v för tidigt.

Jag hadde en lång och rätt jobbig förlossning. förverkar väldigt länge (mer än 24tim) och sedan fick dom lov att ta hål på fostervattnet..och sedan sätta igång mig ordentligt för jag var rent utsagt helt utpumpad och trött.

Ungefär i den vevan fräste jag åt min man att jag skulle hem till mamma, och att allt det onda var hans fel
Barnmorskan bad jag dra åt h*lvete när krystvärkarna väl började..


det som slår mig nu så här i efterhand är att jag var inte rädd när det väl var dags..inte ett dugg..mest förbannad och urless på att se ut som en gigantisk badboll.Skulle bli så skönt att slippa ömma fötter ,värkande rygg och höfter..och för att inte tala om att kunna sova på mage igen..för att inte tala om få tillbaka ett trevligare humör.
Och jag kände snarare lättnad när jag låg där.. för snart.. snart skulle det vara klart.. och då skulle det inte göra ont längre..smärtan som känns när man föder barn går ju över när bäbisen kommer ut..Det var tryggt att komma upp till förlossningen.dom som jobbar där kan ju sin sak och ser barn födas dagligen och får höra både det ena och det andra..

Jag syddes med flera stygn..vilket jag inte ens märkte.. det berättades för mig efteråt..jag hadde fullt upp med att titta på det lilla underverket som bara för en liten stund sedan hadde funnit i min mage..

Jag kan göra hur många förlossningar till så här i efterhand även om jag inte tycker om nya miljöer eller nya människor mm MEN!! 9 månader *pust* det gör jag aldrig om igen.

 

[Qodrofenia]

Sv: Är ni inte rädda för förlossningen??

Det där är vad jag är mest oroad inför...
Smärtan, visst den kan jag ta, alla gånger!
Men jag vill helst vara ifred känns det som, med enbart pappan till barnet. Det känns som att det är en så privat, så intim grej mellan oss.

vi var rätt ensamma...läkaren och barnmorskan tittade in lite då och då för att kolla läget..så att allt var bra och behövde man dem så ringde vi bara på larmet

När det väl var dags var ju både narkosläkaren och barnmorskan där och en sjuksköterska. Att dom var där märkte jag inte så mycket av..Jag krystade

 

[lillamyggan]

Sv: Är ni inte rädda för förlossningen??

Har läst flera inlägg och inser att det är många som skriver samma sak som jag först tänkte. Att man var rädd innan man blev gravid och sedan känns det mindre och mindre farligt ju närmare man kommer. Innan jag blev gravid var jag livrädd för en förlossning men nu tänker jag knappt på det. Undrar hur det kommer sig......

 

[chrysler]

Sv: Är ni inte rädda för förlossningen??

Hejsan!
Jag har alltid sagt att jag inte vill ha barn pga av förlossningen och jag ska helt ärligt säga att jag är fruktansvärt rädd för själva förlossningen smärtan och att man "lämnar" ut sig till folk som står runt omkringen osv..
Ni som känner som jag,och kanske har skaffat barn ändå, hur övervärde ni er rädsla så pass så ni tog steget?

Jag kände tvärtom än vad de flesta skriver.Jag blev inte ett dugg lugnare ju längre graviditeten gick.
Hade redan bestämt mej för flera år sedan att snittas om jag blev gravid & jag fick planerat snitt.
Förhörde mej ordentligt om att jag skulle bli garanterad akutsnitt om förlossningen satte igång för tidigt tex.
Skulle aldrig skaffat barn om jag inte blev snittad.Punkt.

 

[emma74]

Sv: Är ni inte rädda för förlossningen??

I det läget behövs ingen bedövning "fniss" lovar att du vare sig känner mer eller mindre smärta av att du spricker och sys.

det där är ju högst individuellt och det är ju bra att just DU tyckte att det inte behövdes bedövning när DU syddes - men för oss som blivit sydda utan bedövning och tyckt att det varit fruktansvärt och ingen lyssnat på oss när vi velat ha bedövning känns det inte så kul att läsa...

till TS. OFTAST så behövs ingen bedövning när man ska sys efteråt och den lokalbedövningssprejen man får eller lustgasen räcker oftast till - men om man har väldigt snabba förlossningar så hinner inte alltid kroppen med och man blir överkänslig "där nere" istället... (har tyvärr hänt mig 2 ggr) lillsyrran som födde med ryggbedövning sattes det sugklocka på, klipptes och syddes det på utan att någon mer bedövning utan att det gjorde särskilt ont... som lite jämförelse...

 

[Rotterö]

Sv: Är ni inte rädda för förlossningen??

Jag tycker inte man skall stressa upp sig i onödan.
När man väl är gravid så måste man få ut barnet på något sätt. Det naturligaste är att föda normalt.
Jag har testat på olika saker med mina 4 barn.

1 barnet låg jag ca 8 tim. Fick ta akut snitt i slut tampen . När jag krystade så försvann barnets hjärt jud. Hon hade navelsträngen underarmhålan och runt halsen. Jag blev nersövd.
När dom väkte mig visste jag inget. Du har fått en dotter hm har jag ??. Inte bra alls.
2 tvillingar
Barn läkaren skrämde mig. Förstabarnet brukar gå bra , andra brukar de få snitta. Kommer ofte i säte.
Jag blev orolig. Valde då planerat snitt.
Jag låg vaken hela tiden. Detta var kanon bra.
Man va med hela tiden. Mådde bra efter.
4 en kille.
Jag hade haft lite förvärkar på dagen. Vi satt på simmhallen med de andra barnen.
Åkte sedan en sväng till svärmor o fikade. Men då tog värkarna fart. Hem först lämna barnen till en granne , ringde svärfar att han skulle komma upp 5 mil att åka.
Jag hade då bestämt att jag ville bubbelbada på förslossningen. Blev inget som planerat.
Han var född på 25 min. Utan smärtlindring utan lustgas. Inget tog jag.
Detta va det bästa som hänt mig. Va pigg efter.
Så jag tycker detta är det bästa sättet

Va inte rädda det flyter på då det är dax
lycka till

 

[fiaskurken]

Sv: Är ni inte rädda för förlossningen??

Jag var hemskt rädd i början av graviditeten, drömde hemska förlossningsmardrömmar om att jag dog under förlossningen(hur vanligt är det år 2007:smirk och att navelsträngen ströp barnet och en massa annat läskigt. Jag är också rädd för smärtan, att det inte finns någon återvändo. Jag kan inte säga : STOPP! Nu vill jag inte mer, nu åker vi hem.

Men ångesten har lagt sig lite nu när jag gått lite längre. Jag är trött på att vara gravid, så på ett sätt skulle det vara skönt att få åka till BB.

Däremot är jag rätt knäpp vad gäller andra saker.Ett exempel: Tanken på att barnet läggs upp på min mage alldeles slemmig och blodig och luktar får mig att vilja spy. Jag lär ju inte bry mig om det då, men nu under graviditeten är jag ännu mer kackelmagad än annars Är inte det sjukt tänkt så säg

 

[Björk]

Sv: Är ni inte rädda för förlossningen??

Jag svarar på rubrikfrågan:
Nej, jag är faktiskt inte rädd alls för förlossningen. Troligen kommer jag vara lite smånervös innan, men rädsla...? Nej, det känner jag inte. Dels tror jag mig vara ganska smärttålig och jag tänker dessutom att när kvinnor i alla möjliga storlekar föder barn jorden över varje dag så ska väl ändå JAG klara av det. Varför skulle jag inte liksom?

Dessutom kan jag tycka det ska bli häftigt att få uppleva; att få se hur det verkligen KÄNNS; hur ont det gör och hur bra (eller dåligt) jag klarar det. Och det finns ju smärtstillande.

 

[Zita]

Sv: Är ni inte rädda för förlossningen??

Första gången var jag vettskrämd. Svärmor sade gång på gång: "Du ska veta att det inte sitter utanpå". Det gjorde att jag när det närmade sig, ville fly från allt. Det var jobbigt, det blev en sätesbjudning som tog lite tid.. Men såååå farligt var det inte. Har ni haft en jädrans tandvärk så är detta bara lite värre. Sen när du hör barnets skrik, då har du redan glömt att det gjort ont. Då är första frågan, vad blev det? Är det välskapt? Lycka till alla ni blivande mammor.

 

[Björk]

Sv: Är ni inte rädda för förlossningen??

Men såååå farligt var det inte. Har ni haft en jädrans tandvärk så är detta bara lite värre.

Jamen dåså! Jag har opererat ut en visdomstand och känt större delen av operationen pga att bedövningen inte tog (inflammerat). Och det var nog det värsta jag varit med om hittills, men jag överlevde ju det också.

 

[oz_joj]

Sv: Är ni inte rädda för förlossningen??

Däremot är jag rätt knäpp vad gäller andra saker.Ett exempel: Tanken på att barnet läggs upp på min mage alldeles slemmig och blodig och luktar får mig att vilja spy. Jag lär ju inte bry mig om det då, men nu under graviditeten är jag ännu mer kackelmagad än annars Är inte det sjukt tänkt så säg

Vår son var inte så där väldigt mycket slemmig som man sett att en del barn kan vara, blodig minns jag inte heller att jag tyckte han var men det kanske är så att man ser sitt eget barn annorlunda. Det var absolut ingen äcklig lukt men jag var förvånad över att han var så varm minns jag, mjuk, len och varm. Åhhh, nu blir jag nästan bebissugen igen...

 

[Isis]

Sv: Är ni inte rädda för förlossningen??

Inför första förlossningen var jag inte rädd. Lite orolig för att få snitt var allt.
Nu inför andra är jag hemskt orolig för att det ska bli ett till snitt och för smärtan eftersom jag inte vill ha ryggbedövning igen. Inför första förlossningen kunde jag inte riktigt föreställa mig hur ont det skulle göra och då kände jag att det går nog bra ändå. Nu när man vet hur groteskt ont det gör så är jag inte lika tuff.

 

[Aningsfull]

Sv: Är ni inte rädda för förlossningen??

Jag har alltid varit sjukt rädd för själva förlossningen och jag försöker att inte tänka på att bebis ska ut en dag. Men jag räknar med att det löser sig när den dagen kommer. Jag föder ändå hellre naturligt än med snitt.
Men usch.. Så långt det bara är möjligt låter jag bli att tänka på den saken.