Ack, kära Bukefalos.

[Lovisaleonora]

Sv: Ack, kära Bukefalos.

Du lägger oceaner av tid och energi på henne, en människa du varken känner eller verkar tycka särskilt mycket om. Henne kan du inte förändra. Inte ens din man kan du förändra. Du kan bara förändra dig själv.

Lägg energin på att förändra ditt eget tankemönster, det kommer att vara mödan värt. Som tidigare skrivits: din besatthet i henne kan mycket väl förstöra ert förhållande. Är det värt det?

 

[Batwoman]

Sv: Ack, kära Bukefalos.

Jag tycker inte riktigt som dom andra.

Ställ ultimatum! För i mina öron låter det som om han både vill äta kakan & ha den kvar.

Är han tillsammans med DIG och vill att det ska utvecklas till något starkt och långvarigt då är väl DU viktigast. Vad/vilka relationer han haft INNAN dig är väl en sak, man jag skulle då ställa krav på karln att antingen bryta kontakten eller så att ni går skilda vägar.

Det är väl inte meningen att du ska vara orolig, ledsen osv!

Jag eller min make har ingen kontakt med tidigare ex. Visst träffar man någon på gatan så kan man väl säga hej. Men annars, det är avslutade kapitel som man lagt till handlingarna. Älskar man någon tillräckligt mycket sätter man det först. Det kanske finns dom som har andra slags förhållanden och det får stå för dom. Men huvudsaken är väl att BÅDA mår BRA i förhållandet av de "regler" man har. Mår en person dåligt, då är något allvarligt fel (tycker jag!)

Jag hade aldrig klarat av att leva med någon som skulle kräva att jag skulle lägga mina ex till handlingarna. De är några av mina bästa vänner likväl som att min sambos ex är några av hans bästa vänner. Jag hade helt enkelt inte kunnat älska som lag sig i vem jag får umgås med och inte.

Jag tycker det är så konstigt att exen ska bli en sån hangup, man är ju redan klar med att man inte vill vara ihop med exen per definition liksom

Jag måste hålla med cirkus här. Ultimatum är definitivt inte min grej och även om jag nu mår dåligt av just detta så har jag ju ingen rätt att bestämma vem min sambo ska umgås med eller inte. Problemet ligger ju egentligen hos mig, inte hos honom och inte hos den andra kvinnan (sålänge allt sker öppet och ärligt så att säga). Min sambo har varit tydlig med vem som är viktigast för honom i den här frågan och det var också därför han ville att jag skulle bestämma hur han skulle göra, något som jag har haft en väldig ångest för. För vem är jag att bestämma vem han ska ha kontakt med eller inte?

Nu visade det sig att mina aningar om att hon fortfarande har känslor kvar stämde, och då tyckte sambon själv att det var bättre att de la kontakten på is tills de känslorna försvunnit.

 

[norrsol]

Sv: Ack, kära Bukefalos.

Men det är ju precis det jag säger! Man är ju OLIKA och alla sätt kanske är ok så länge ingen far illa i förhållandet eller är ledsen.

 

[Batwoman]

Sv: Ack, kära Bukefalos.

Alltså du måste bestämma dig för om du litar på din karl eller inte, att gå runt och fundera på det sätt som du gör nu är ett tydligt tecken på att ditt förtroende för honom inte är på topp fast du själv tycker det.

Det kan säkert ligga något i det du skriver. Efter vår första diskussion trodde jag att vi var klara med att de inte skulle ha kontakt på ett tag, när jag sen upptäckte att de hade det ändå kändes det väl lite som att sambon gick bakom ryggen på mig. Men sambon hade inte tagit diskussionen på samma sätt, och hade jag inte haft det bagage jag har sen innan hade jag nog inte tagit det så hårt som jag gjorde. Tänk att en så liten grej kan sätta igång så mycket tankar.

Vändpunkten kom när jag insåg att svartsjukan bara förstörde för oss, inget gott kan någonsin komma ur det. Jag kan inte påverka min sambos känslor, jag kan bara lita på att han älskar mig och vill vara med mig. Kommer det en dag när han inte gör det längre kan jag inget göra, jag kan bara lita på att jag klarar mig själv. För det kommer jag göra. Jag dör inte om min sambo lämnar mig. Visst, jag kommer att må piss ett tag men jag kommer att överleva och inte bara det, jag kan ha ett bra liv utan min sambo. Jag är inte beroende av honom, jag väljer att leva med honom och han väljer att leva med mig. Just nu.

Det är väldigt befriande att inse att man klarar sig själv.

Väldigt kloka ord!

 

[norrsol]

Sv: Ack, kära Bukefalos.

Ja men om sambon tagit ställning. Då är det väl inget att oroa sig för.

"Knäppskallar" till ex kanske alltid finns.

Men hur du/ni än gör så se till att må bra i förhållandet och ni måste kunna lita på varandra. Annars är min erfarenhet att det förr eller senare rinner ut i sanden.

Finns sällan rätt eller fel i hur förhållanden ska se ut. Lycka till!

 

[CillaW]

Sv: Ack, kära Bukefalos.

Tycker också det är jättekonstigt att av princip bryta all kontakt med tidigare relationer. Eller ännu värre, att kräva det av sin partner.

Mitt senaste ex var sådan. Han hade absolut ingen kontakt med något ex utom sina barns mor, och det var för att han var tvungen till det. Och han berättade gärna om deras dåliga sidor.
Så jag kan tänka mig vad han säger om mig nu... men det är ändå inget jag kan göra något åt.

 

[Batwoman]

Sv: Ack, kära Bukefalos.

Du lägger oceaner av tid och energi på henne, en människa du varken känner eller verkar tycka särskilt mycket om. Henne kan du inte förändra. Inte ens din man kan du förändra. Du kan bara förändra dig själv.

Lägg energin på att förändra ditt eget tankemönster, det kommer att vara mödan värt. Som tidigare skrivits: din besatthet i henne kan mycket väl förstöra ert förhållande. Är det värt det?

Nej, givetvis är det inte värt det och jag är livrädd för att det här ska förstöra något för oss. Det är ju precis som du skriver mitt eget tankemönster som måste ändras, då är allsmäktige Buke till bra hjälp.

Knapplån på mig själv

Jag började med det där knäppandet med fingrarna och att "lägga bort" tanken när hela tankeverksamheten går igång som Badger föreslog och det hjälper faktiskt, om än bara en liten stund.

Jag tänker givetvis på annat också, problemet blir när det väl hoppar igång. Det kan räcka med att jag råkar titta på hans mobil så är tankarna igång på ett sätt som nästan blir hejdlöst och jag kommer på mig själv med se det ena scenariot mer otroligt än det andra och även gå igenom de tidigare förhållandena i huvudet. Jag får nästan en panikångestkänsla över det hela.

De gamla förhållandena är ju över så varför går jag igenom dom? Jag tänker på vad jag borde ha gjort, vad som hände och så vidare, men det är ju ingenting jag kan ändra på idag. Helt otroligt vad vissa saker kan lämna spår.

 

[Batwoman]

Sv: Ack, kära Bukefalos.

Ja men om sambon tagit ställning. Då är det väl inget att oroa sig för.

"Knäppskallar" till ex kanske alltid finns.

Men hur du/ni än gör så se till att må bra i förhållandet och ni måste kunna lita på varandra. Annars är min erfarenhet att det förr eller senare rinner ut i sanden.

Finns sällan rätt eller fel i hur förhållanden ska se ut. Lycka till!

Tack!

10101010

 

[Batwoman]

Sv: Ack, kära Bukefalos.

Tycker också det är jättekonstigt att av princip bryta all kontakt med tidigare relationer. Eller ännu värre, att kräva det av sin partner.

Mitt senaste ex var sådan. Han hade absolut ingen kontakt med något ex utom sina barns mor, och det var för att han var tvungen till det. Och han berättade gärna om deras dåliga sidor.
Så jag kan tänka mig vad han säger om mig nu... men det är ändå inget jag kan göra något åt.

Jag hade faktiskt en kk-relation som började i vänskap och som sen slutade med noll kontakt, jättekonstigt. Vi var tre stycken som alltid hängde, sen började två av oss ligga och plötsligt tyckte han inte om när jag var med och umgicks osv. Han tyckte det var konstigt och jag fattade ingenting, varför behöver sex ändra så mycket? Det slutade med att både jag och den andra kompisen slutade umgås med honom.

 

[cirkus]

Sv: Ack, kära Bukefalos.

Om du hade träffat en sån som vill umgås med sina ex, hade du tyckt det var rätt av dig att kräva att han skulle sluta träffa dem för din skull ? tror du att han skulle må bra av det ? Vilket taskigt val att tvinga någon till, det andra alternativet är ju att offra kärleken om du nu skulle ställa ett ultimatum, hade det varit värt det ?