5a på skott

[MiniLi]

Nej men det medför inte den där fantastiska räddningen som de flesta verkar tro.

Det behövs inte användas. Fast det är klart om det nu skulle vara så att alla prickiga dalmatiner är mentalt sjuka, som vissa här påstår, ja då är det klart att om man skulle hitta någon enstaka frisk dalmatiner med blaffa så kan man ju använda den.

Problemet är att om alla prickiga dalmatiner är kassa mentalt så lär ju även de med blaffor vara kassa mentalt.

Jag vet inte riktigt hur du läser nu, men det är väl ingen som har skrivit att alla prickiga är kassa och alla med blaffor är bra?

Som i alla raser så antar jag att det finns en viss variation när det gäller egenskaperna. När det gäller just skotträdsla så lär det variera inom rasen, vissa är mer rädda än andra. Om man nu har individer som är både korrekt prickiga och skottfasta så är ju det jättebra, men om det är brist på dessa riskerar man att smalna av avelsbasen lite väl mycket om man väljer bort alla andra.
Om man då har tillgång till hundar som visat sig vara mentalt stabila men som har någon form av ofarlig exteriör brist (tex blaffor) så skulle det ju vara en tillgång att även dessa får användas i aveln.
När läget förbättras och fler och fler hundar är mentalt stabila kan man ju återigen selektera hårdare om det känns befogat.

Angående skotträdda syskon så är det ju inte att föredra, självklart ska man sträva efter att använda hundar där både föräldrar, syskon och andra nära släktingar är skottfasta. Enstaka individ finns väl alltid som kanske är lite sämre i någon bemärkelse.
Har man en smal avelsbas så måste man ju dock även här öppna upp lite vid behov, men självklart väl genomtänkt.

Får man problem med inavel pga smal avelsbas så lär ju inte direkt sjukdomsläget förbättras..

 

[escodobe]

Och ingen av de jag har träffat har varit felaktiga i skallen. Inte någon av mina tre heller.

Eller ja den ena tiken var det lite bekymmer med en av de gånger hon fick stöt av staketet. Då tog det av någon anledning tid att avreagera på den stöten. Hon har fått stötar både innan och efter men aldrig reagerat mer med än att tjuta till. Så på 7 år har hon reagerat en gång. Aldrig på några smällare eller raketer. Och hon fick då avbryta sitt MH. Uppfödaren valde då att sterilisera henne trots fina utställningsresultat både här och utomlands. Så inte ens en hund som borde vara helt förstörd mentalt har varit det.

Alla har varit dalmatiner som tränat och tävlat i bla agility, lydnad, rally lydnad, drag, spår mm.

Tänk vad lustigt det kan vara att man har så olika erfarenheter.

Fast något fel på hunden måste det ju vara om hon fick avbryta MHt? Det är ju verkligen inte något bra tecken.

 

[escodobe]

Sorry, jag har faktiskt bara kollat på KNPV-tävling live, borde skrivit det istället för IPO (fick i min snabbdumma skalle för mig att det kanske var samma där).

Men hur mycket skott är det i vardagen? Isf vore det ju minst lika bra eller viktigt med nollreaktion på rasslet, dock så brukar det inte fokuseras lika mycket på det när man ser folk presentera resultat från MH (vad jag sett).. Om jag tänker fel här, hur isf?

2-3 veckor om året låter det som ett smärre krig där jag bor. Det är omöjligt att gå en promenad utan att höra minst en smällare oftast fler. På nyår är det ett inferno.
Det är faktiskt enda nackdelen med att bo i en förort.
Jag hade inte kunnat ha en skotträdd hund.

 

[Tora]

Fast folk säger ju att det finns friska prickiga dalmatiner, bara att det är finns få pricka dalmatiner som är friska. Och om man bara använder friska prickiga dalmatiner så blir avelsmaterialet snålt, varför då inte ta in friska dalmatiner som har blaffa och utöka antalet friska dalmatiners att avla på? Istället för att avla på sjuka prickiga dalmatiners för att det inte finns tillräckligt med friska prickiga dalmatiner.

Men det är väl där skillnaden ligger. Jag tycker inte det finns så få att man måste ta in de med blaffor. Vill man ta in någon enstaka blaffa så tycker jag det är bättre att ta in en riktigt bra import.

De få hundar med blaffor som skulle tillföra något kan man kan man lätt ersätta.

 

[Monstermom]

Men det är väl där skillnaden ligger. Jag tycker inte det finns så få att man måste ta in de med blaffor. Vill man ta in någon enstaka blaffa så tycker jag det är bättre att ta in en riktigt bra import.

De få hundar med blaffor som skulle tillföra något kan man kan man lätt ersätta.

Ser du verkligen inga risker med att extremselektera mot helt ofarliga utseendevariationer? På hur lång sikt?

Ingen har sagt "ta blaffor och skippa importerna".

 

[inverterad]

Det beror nog på vilka bloggar man läser på. Det är ju inte så att alla dalmatiner i hela Sverige går omkring och är hysteriskt rädda för allt och alla.

Däremot finns det ju en massa att göra och förbättra.

Nej, men uppenbarligen har ni problem med mentaliteten i rasen. Att då bortse från friska, mentalt sunda hundar pga utseendet är helt galet.

 

[inverterad]

Ja men de med blaffor har ju i så fall lika ofta problem. Då är det många gånger effektivare att lösa det på andra sätt tex genom importer.

Varför blanda in ytterligare ett fel.

Det är ju inte så att de med blaffor är mentalt bättre.

Vadå lika ofta problem? De är väl också lika ofta mentalt bra, som sina prickiga artfränder? Och då är det ju helt onödigt att rensa bort dem ur avelsbasen.

Importer kan medföra problem de med - de är sällan mentaltestade på något sätt, så det kan vara svårt att utvärdera mentaliteten och risken om man importerar okritiskt är att man också importerar problem.

 

[inverterad]

Jag fick inte ens stå i rasmontern eftersom min första dallos hade en blaffa

Det är ju helt sjukt. Och så föds det fler med blaffor än nånsin, som du skrev. Och alla de hundarna ratas automatiskt utan att ens ta reda på vad de kan tillföra rasen. Det är upprörande.

 

[Tora]

Fast något fel på hunden måste det ju vara om hon fick avbryta MHt? Det är ju verkligen inte något bra tecken.

Det är därför uppfödaren lät sterilisera henne. Hon tyckte att en sådan hund inte har i avel att göra (med full rätt).

Visst hon höll sig en bit bort från hästarna (den andre ville gärna vara nära). Och så den enda gången det tog lång tid för henne att avreagera sig efter en stöt. Tror att hon satte stöten i samband med mig och att det var därför det tog sån tid (det var alltså mig hon blev rädd för). Så nej vi har verkligen inte märkt av något. Legat och snarkat helt oberörd på nyårsafton.
Sen har hon ju varit lite feg när det kommit till agilityhinder men hon har ställt upp på det också.

Hon var ju inget polishundsämne direkt. Och hon saknade det där driver för att bli en bra tävlingshund men det var inget som påverkade familjelivet. En riktigt trevlig familjehund.

 

[Tora]

Vadå lika ofta problem? De är väl också lika ofta mentalt bra, som sina prickiga artfränder? Och då är det ju helt onödigt att rensa bort dem ur avelsbasen.

Importer kan medföra problem de med - de är sällan mentaltestade på något sätt, så det kan vara svårt att utvärdera mentaliteten och risken om man importerar okritiskt är att man också importerar problem.

Jo men de är ju så få. Det är alltså frågan om någon enstaka individ i så fall. Det gör vare sig till eller ifrån.

 

[inverterad]

Jo men de är ju så få. Det är alltså frågan om någon enstaka individ i så fall. Det gör vare sig till eller ifrån.

Antalet valpar med blaffor var det högsta någonsin förra året, skrev @almitra. Så tydligen blir de fler och fler.

I en liten ras, eller en ras med snäv avelsbas, kan en individ mer eller mindre vara nog så viktig.

 

[Tora]

Men det handlar ju inte bara om att de har problem med mentaliteten, det handlar om flera andra hälsoproblem dessutom. Och ja, blaffhundar kan också ha problemen. Men de blaffhundar som inte är hälsomässigt sämre exemplar borde verkligen inte uteslutas ur aveln för att de inte är tillräckligt prickiga!

Och nej, jag tror inte dalmatiner med blaffor är någon fantastisk räddning faktiskt. Snarare ett halmstrå. Generellt, för alla raser med utbredda hälsoproblem (och faktiskt även de som hittills klarar sig förhållandevis bra) tycker jag dock att utseendekriterierna borde starkt dras ned på. Det är idiotiskt och så djävulskt kortsiktigt att jag blir andlös när jag vågar tänka på det! "Jaja, liten population - men de måste ju se ut rätt! "
Jävla dumheter. Av ingen annan anledning än... Jag vet faktiskt inte.

(Och om du på allvar tror att "dalmatinern" på 1500-talet såg ut lika enhetligt som dagens ras vet jag faktiskt inte vad jag ska säga. Igen, för all del.)

Du läser inte det jag skriver det var inte på 1500-talet. Det var 1500 år innan Kristus föddes. Redan från den tiden har man hittat avbildningar från Grekland som visar prickiga hundar som utseendemässigt starkt påminner om de dalmatiner vi har idag.

Annars är överlag dalmatinerns historia höljd i dimmor. Man vet inte tex inte varifrån rasen härstammar.

Eftersom det är mentaliteten som var trådstarten så är det den jag har diskuterat.

Men likväl är antalet hundar med blaffor som tillför något exeptionellt till rasen väldigt få om ens någon.

Sen håller jag inte med om att rasen behöver räddas. Förbättras ja, men inte att det är frågan om någon räddning.

Men läser man här så verkar det som om alla individer är sjuka, antingen fysiskt eller psykiskt, på något sätt. Bortsett från de med blaffor då för de är ju sista halmstrået som kan rädda hela rasen.

 

[Wingates]

Fast något fel på hunden måste det ju vara om hon fick avbryta MHt? Det är ju verkligen inte något bra tecken.

Ja med tanke på att jag kom runt ett MH utan tanke på att avbryta med min skräpiga dobbisar så..

 

[Tora]

Jag vet inte riktigt hur du läser nu, men det är väl ingen som har skrivit att alla prickiga är kassa och alla med blaffor är bra?

Som i alla raser så antar jag att det finns en viss variation när det gäller egenskaperna. När det gäller just skotträdsla så lär det variera inom rasen, vissa är mer rädda än andra. Om man nu har individer som är både korrekt prickiga och skottfasta så är ju det jättebra, men om det är brist på dessa riskerar man att smalna av avelsbasen lite väl mycket om man väljer bort alla andra.
Om man då har tillgång till hundar som visat sig vara mentalt stabila men som har någon form av ofarlig exteriör brist (tex blaffor) så skulle det ju vara en tillgång att även dessa får användas i aveln.
När läget förbättras och fler och fler hundar är mentalt stabila kan man ju återigen selektera hårdare om det känns befogat.

Angående skotträdda syskon så är det ju inte att föredra, självklart ska man sträva efter att använda hundar där både föräldrar, syskon och andra nära släktingar är skottfasta. Enstaka individ finns väl alltid som kanske är lite sämre i någon bemärkelse.
Har man en smal avelsbas så måste man ju dock även här öppna upp lite vid behov, men självklart väl genomtänkt.

Får man problem med inavel pga smal avelsbas så lär ju inte direkt sjukdomsläget förbättras..

Det är ju där åsikten går isär. Vissa anser att rasen är så dålig att de med blaffor måste användas medan jag dristar mig att påstå att de inte behöver användas. Det går utmärkt att avla på friska och prickiga hundar.

Problemet har varit att en del uppfödare inte tagit så hårt på det här med rädsla som dom borde. Och jag inbillar mig att förändringar är på väg då bla attityden till MH förändrats bara de senaste åren. Det största problemet är alltså inte antalet djur att välja mellan utan att uppfödarna väljer med stor vikt vid det mentala.

Men som alltid när det kommer till förändringar så kan det vara segjobbat.

 

[Tora]

Ser du verkligen inga risker med att extremselektera mot helt ofarliga utseendevariationer? På hur lång sikt?

Ingen har sagt "ta blaffor och skippa importerna".

Så du anser att man måste använda sig av blafforna?

Jag anser inte det.

 

[Tora]

Antalet valpar med blaffor var det högsta någonsin förra året, skrev @almitra. Så tydligen blir de fler och fler.

I en liten ras, eller en ras med snäv avelsbas, kan en individ mer eller mindre vara nog så viktig.

Antal blaffor varierar från år till år.

 

[Monstermom]

Du läser inte det jag skriver det var inte på 1500-talet. Det var 1500 år innan Kristus föddes. Redan från den tiden har man hittat avbildningar från Grekland som visar prickiga hundar som utseendemässigt starkt påminner om de dalmatiner vi har idag.

Nej du har helt rätt, jag hade läst fel. Men nu blev det genast mycket mer troligt att dalmatinern alltid sett ut som dagens rasideal!

Du kan väl inte tro på det här själv?

Eftersom det är mentaliteten som var trådstarten så är det den jag har diskuterat.

Men likväl är antalet hundar med blaffor som tillför något exeptionellt till rasen väldigt få om ens någon.

Sen håller jag inte med om att rasen behöver räddas. Förbättras ja, men inte att det är frågan om någon räddning.

Men läser man här så verkar det som om alla individer är sjuka, antingen fysiskt eller psykiskt, på något sätt. Bortsett från de med blaffor då för de är ju sista halmstrået som kan rädda hela rasen.

Du läser sannerligen inte så noga själv.

Och det hjälper ju inte om du väljer att enbart diskutera selektionen för mentalt sunda individer, det är ju ändå individer i en ras som selekteras för andra problem också. Även om du väljer att inte diskutera den selektionen så händer den ju. Väl? Så de individer som selekteras ut pga bristande mentalitet måste rimligen läggas till de som går bort pga andra anledningar, eller hur? Så även utan att diskutera vad som gör att även andra hundar väljs bort får du nog hantera i dina resonemang att det görs.

 

[Dentaku]

Du läser inte det jag skriver det var inte på 1500-talet. Det var 1500 år innan Kristus föddes. Redan från den tiden har man hittat avbildningar från Grekland som visar prickiga hundar som utseendemässigt starkt påminner om de dalmatiner vi har idag.

Sorry, men sånt där får man höra om varenda ras. Att det någon gång i historien funnits prickiga hundar betyder inte att de hade något mer gemensamt med dagens dalmatiner. Däremot finns det flera hundra år gamla bilder på dalmatinerhundar från Kroatien, vilket ändå innebär att det är en gammal ras.

 

[Monstermom]

Så du anser att man måste använda sig av blafforna?

Jag anser inte det.

Jag anser att man absolut bör sluta avla på väldigt snäva utseendeideal. Definitivt!

Jag tycker det har framgått rätt tydligt att du anser att det är helt OK att exkludera dalmatiner med prickar, jag har dock inte förstått riktigt hur du får ihop det.

 

[Dentaku]

Sorry, men sånt där får man höra om varenda ras. Att det någon gång i historien funnits prickiga hundar betyder inte att de hade något mer gemensamt med dagens dalmatiner.

Det är för övrigt lite synd att jag är av den åsikten. Annars skulle jag kunna använda den här mosaiken som bevis för att korthårscollien fanns i det antika Egypten ett par hundra år före Kristus och var så viktig och hyllad att den fick pryda biblioteket i Alexandria. Merle-färgen existerade uppenbarligen, men man hade inte insett att man kunde tejpa ner öronen vid behov.
Nu nöjer jag mig med att beundra ett fantastiskt konstverk föreställande en fin hund.