F
Forza
Skriver under anonymt nick, så om någon känner igen mig: var snäll och håll det för er själva. Tack!
Upptäckte i helgen att jag är gravid, och enligt mina egna inte alltför tillförlitliga beräkningar hade jag min senaste mens i slutet av maj, ca 6 v sedan.
När jag gjorde testet, ca det femte jag gjort i mitt liv, tänkte jag att det väl som vanligt inte var något, utan att jag oroar mig i onödan. När det blev ett plus på stickan blev jag därför ganska chockad, skakade i hela kroppen och kallade in min pojkvän i badrummet med väldigt motstridiga känslor inom mig. Jag har haft bebissug sedan sena tonåren, minst, och är några år över 20, men det suget har förnuftet hela tiden slagit bort. Jag har bara gymnasieutbildning, jobbar förvisso heltid på ett bra jobb med bra lön och villkor, bor fortfarande hemma hos föräldrarna, pojkvännen bor fortfarande hos sina föräldrar, vi har distansförhållande, han har ingen fast helttidstjänst och trots att vi har varit ihop i många år ser det inte ut som att vi blir sambos den närmaste tiden. Dessutom har jag äntligen kommit fram till vad jag ska studera, och ska närmaste terminerna förbereda inför att kunna söka denna utbildning.
Därför sa vi båda på en gång att det inte gick att ha kvar. Våra respektive mödrar är informerade, hans blev besviken (men förstår) och min var på min/vår linje och såg inget annat alternativ. När jag berättade för min mor kände jag mig relativt bekymmerslös över att det ska tas bort, men nu, två dagar senare, när läkartid är bokad så snurrar tankarna. Speciellt då det blev två veckors väntetid.
Kommer jag att hinna ångra mig på de här två veckorna? Hur säker måste man vara, så att man inte ångrar sig i framtiden? Hur mår man psykiskt efteråt, trots att man från början tänkt sig att det var det man ville/var tvungen att göra? Kan man gå och jobba efteråt, eller ska jag ta ledigt/sjukskriva mig? Jag får ju förmodligen göra en medicinsk abort eftersom det är så tidigt, och har läst på lite på sjukhusens hemsidor men har ändå inte fått en klar bild.
Måste man gå till det sjukhus man "tillhör" eller kan man be att få komma till ett annat och se om den har snabbare tid (bor i storstad)? .
Tack ni som har kommit ända hit, för att ni har läst. Jag behövde skriva av mig och få ner mina frågor på pränt kände jag. Vill någon skriva något är det också tacksamt.
Upptäckte i helgen att jag är gravid, och enligt mina egna inte alltför tillförlitliga beräkningar hade jag min senaste mens i slutet av maj, ca 6 v sedan.
När jag gjorde testet, ca det femte jag gjort i mitt liv, tänkte jag att det väl som vanligt inte var något, utan att jag oroar mig i onödan. När det blev ett plus på stickan blev jag därför ganska chockad, skakade i hela kroppen och kallade in min pojkvän i badrummet med väldigt motstridiga känslor inom mig. Jag har haft bebissug sedan sena tonåren, minst, och är några år över 20, men det suget har förnuftet hela tiden slagit bort. Jag har bara gymnasieutbildning, jobbar förvisso heltid på ett bra jobb med bra lön och villkor, bor fortfarande hemma hos föräldrarna, pojkvännen bor fortfarande hos sina föräldrar, vi har distansförhållande, han har ingen fast helttidstjänst och trots att vi har varit ihop i många år ser det inte ut som att vi blir sambos den närmaste tiden. Dessutom har jag äntligen kommit fram till vad jag ska studera, och ska närmaste terminerna förbereda inför att kunna söka denna utbildning.
Därför sa vi båda på en gång att det inte gick att ha kvar. Våra respektive mödrar är informerade, hans blev besviken (men förstår) och min var på min/vår linje och såg inget annat alternativ. När jag berättade för min mor kände jag mig relativt bekymmerslös över att det ska tas bort, men nu, två dagar senare, när läkartid är bokad så snurrar tankarna. Speciellt då det blev två veckors väntetid.
Kommer jag att hinna ångra mig på de här två veckorna? Hur säker måste man vara, så att man inte ångrar sig i framtiden? Hur mår man psykiskt efteråt, trots att man från början tänkt sig att det var det man ville/var tvungen att göra? Kan man gå och jobba efteråt, eller ska jag ta ledigt/sjukskriva mig? Jag får ju förmodligen göra en medicinsk abort eftersom det är så tidigt, och har läst på lite på sjukhusens hemsidor men har ändå inte fått en klar bild.
Måste man gå till det sjukhus man "tillhör" eller kan man be att få komma till ett annat och se om den har snabbare tid (bor i storstad)? .
Tack ni som har kommit ända hit, för att ni har läst. Jag behövde skriva av mig och få ner mina frågor på pränt kände jag. Vill någon skriva något är det också tacksamt.