2 veckors väntan på abort *långt*

[Forza]

Sv: 2 veckors väntan på abort *långt*

Det är klart man aldrig glömmer, men det är ju skillnad om man som Cosmic Queen minns det med lättnad eller om man minns det med dåligt samvete.

Tack!

Men jag undrar fortfarande vad ImFabolous menade med sitt inlägg...

 

[bananabambi]

Sv: 2 veckors väntan på abort *långt*

Jag är nog för partiskt i frågan, men jag hoppas ändå att du kan sålla det du vill ta till dig.

En abort skulle aldrig kunna förekomma för min del, men jag har förståelse för de som väljer en abort av olika anledningar. Men jag resonerar inte på samma sätt när det gäller mig som med andra.

Jag blev gravid när jag var 19 år, hade varit tillsammans med pojkvännen i knappt ett år. Det var helt oväntat, han studerade, jag var timvikarie. Vi bodde inte ihop. Men jösses så glad jag blev . Tills det slutade i missfall

Det var då vi bestämde oss för att vi verkligen ville ha barn. Verkligen, verkligen ville. Hur kunde vi bara se alla problem framför oss när vi väntade ett litet liv? Så stora var inte problemen för att de skulle väga över glädjen med barn, och dessutom då sluta med abort. Och jag som inte är någon barnmänniska, hade aldrig trott att jag skulle vilja ha barn, har avskytt barn. Men efter missfallet insåg jag hur gärna jag ville ha det.

Kanske var det tur i oturen att missfallet kom just då, när vi var så osäkra. Istället för att det skulle kommit när vi verkligen bestämt oss, och vem vet när nu det blivit.

Nog för att det är många frågor kring barnskaffande, det är en stor grej. Men jag tror inte att många föräldrar kan säga att de ångrar sig. Oavsett ålder.

 

[Forza]

Sv: 2 veckors väntan på abort *långt*

Självklart ångrar man inte att man lät barnet födas! Det tror jag absolut inte! Men det måste ju finnas bättre och sämre valda tillfällen, bättre och sämre perioder i livet. En ensamstående 15-åring som väljer att behålla sitt barn ångrar sig nog inte heller, men det kanske hade lämpat sig bättre både för henne och barnet om hon hade varit lite äldre.
Nu är jag inte 15, utan över 20, men ändå. Jag befinner mig inte i en lämplig livssituation för det.

Hade det varit om ca två år hade jag också blivit glad. Men inte nu.

 

[bananabambi]

Sv: 2 veckors väntan på abort *långt*

Självklart ångrar man inte att man lät barnet födas! Det tror jag absolut inte! Men det måste ju finnas bättre och sämre valda tillfällen, bättre och sämre perioder i livet. En ensamstående 15-åring som väljer att behålla sitt barn ångrar sig nog inte heller, men det kanske hade lämpat sig bättre både för henne och barnet om hon hade varit lite äldre.
Nu är jag inte 15, utan över 20, men ändå. Jag befinner mig inte i en lämplig livssituation för det.

Hade det varit om ca två år hade jag också blivit glad. Men inte nu.

Precis. Även om man inte vill/kan ångra sitt barn, så kan man ju faktiskt säga att man önskar att det kom tre år senare, eftersom allt hade blivit så mycket enklare.

Men allt är inte enkelt heller. Det är inte enkelt att ha barn bara för att man har jobb, eller för att man bor ihop. Men det är klart en födel.

Om jag vore i din sits skulle jag absolut inte ta bort barnet. Men vi alla är ju så olika. Jag kan bara tycka att ni ändå har förutsättningarna på eran sida, ni har det så mycket bättre än många andra som ändå väljer att behålla "oönskade" (Fel ord, men hittade faktiskt inget annat just nu. När man behåller ett barn så får man hoppas att det är önskat.) barn. Frågan är ju hur gärna man vill ha barn, vill man ha det fixar man det. Speciellt om man nu har både partner, och inkomst. Och hur mycket man faktiskt är kapabel att offra av sitt liv för det.

 

[CosmicQueen]

Sv: 2 veckors väntan på abort *långt*

Jag fick automatiskt prata med en kurator genom KK på sjukhuset, i väntan på aborten. Inget tvång, men så skönt det var att få någon utomstående att prata med. I min omgivning hade jag bara berättat det för en nära vän. I efterhand har fler dock fått veta...

Nu var det ju 10 år sedan jag gjorde aborten och minns inte riktigt hur länge det tog, men jag var iaf ledig från jobbet hela den dagen. Så du får nog räkna med att vara på sjukhuset minst några timmar iaf.

 

[Zoya]

Sv: 2 veckors väntan på abort *långt*

Jag var lite i liknande sits när jag blev gravid i början på feb 2002, 23 år gammal. Jag hade fast jobb och det hade sambon också - vi bodde även ihop MEN vi skulle inte ha barn än och båda skulle plugga var det tänkt.

Jag surfade på varenda abortsida jag kunde hitta och ju mer jag läste desto mer förvirrad blev jag. Vi hade ju som sagt båda jobb och ett stabilt förhållande osv så vi var ju lksom inte tvungna att ta bort barnet så att säga.
För varje dag som gick kändes det dessutom mer och mer som mitt barn - och det kunde jag ju inte döda
Det som fick mig att bestämma mig var när jag läste nånstans att 60% av alla förhållanden inte överlever en abort (enligt någon studie jag inte minns vad den hette) och det berodde på att tjejerna ofta blev deprimerade och ångrade sig efteråt, skyllde det hela på sin kille osv.

Vi valde som du nog anar att behålla barnet (eller JAG valde det), talade bara resolut om för min sambo att här tas inget barn bort och han accepterade det naturligtvis.

David föddes i november 2003 och lyckligare pappa gick inte att hitta då. Han fick även ett syskon (planerat) i september 2006.

Vi har fått ta pluggandet i efterhand. Jag började på universitetet förra året och han ska eventuellt börja plugga om ett par år. Det går det med!

Förstår dig verkligen att det är ett svårt beslut att ta men en sak ska man komma ihåg:
Man ångrar aldrig de barn man får - bara de man inte får

 

[bananabambi]

Sv: 2 veckors väntan på abort *långt*

Man ångrar aldrig de barn man får - bara de man inte får

Mitt nya favoritcitat!

 

[CosmicQueen]

Sv: 2 veckors väntan på abort *långt*

Det är klart man aldrig glömmer, men det är ju skillnad om man som Cosmic Queen minns det med lättnad eller om man minns det med dåligt samvete.

Tack!

Men jag undrar fortfarande vad ImFabolous menade med sitt inlägg...

Nä precis, glömmer gör man ju aldrig. Men jag har som sagt aldrig haft dåligt samvete över aborten & inte tänkt så mkt på det heller. Har aldrig känt någon speciell barnlängtan förrutom lite till & från senaste åren. Men inget riktigt på allvar. Har alltid sagt att jag aldrig ska ha barn...

Men så träffade jag ny sambo för 7 månader sedan & blev gravid nästan på en gång, är nu i 6 månaden. Fanns aldrig några tvivel där ang att behålla eller ej. Är ju trots allt 30 år nu & nog vill jag ha barn alltid. Längtar som en tok nu. Så min tid att skaffa barn var nog inte inne förräns nu helt enkelt.

 

[squirlett]

Sv: 2 veckors väntan på abort *långt*

När jag gjorde ett g-test i juni förra året och det visade sig vara positivt var jag verkligen i chocktillstånd. Jag och killen hade varit ihop i knappt 3 månader. Och hade inga planer på att flytta ihop.
Fick tid för abort. Vi såg lixom ingen anna utväg.
Vi kände inte varandra, och kände väl att det inte var rätt tid i livet. Jag hade inget jobb tex.
Vi var på sjukhuset och gjorde ett vul för att ta reda på hur långt jag var gången. Då ändrade sig allt för oss. Nu var det inte längre bara ett blått streck på en pinne utan ett liv. Ett liv med ett hjärta som pickade. Ett liv som sparkade och levde om. Ett liv som vi hade skapat.
Dagen efter ringde jag och avbokade abort tiden.
Vi flyttade ihop när jag var i 6 månaden. Visst det var en otrolig omställning. Men det gick. Vi visste båda att vi ville detta.
Nu e Jason 4½ månad och det funkar kanon! Visst ibland märks det att vi kanske inte känner varandra helt ännu och att allt e lite nytt ännu. Men det går, kärlek övervinner faktiskt mycket....hur löjligt det än låter.

Det jag vill säga är att TÄNK över ditt beslut noga.
Vill du göra en abort så gör det...
Men det är inte omöjligt att behålla det heller....

 

[ImFabulous]

Sv: 2 veckors väntan på abort *långt*

Jag försöker säga att en abort är något som kommer följa med dig. Du kommer veta när ditt barn skulle ha fyllt 10, 20, 30 osv. Man glömmer aldrig.

Jag är absolut ingen abortmotståndare, men du verkar inte helt säker på att en abort är vad du vill. Och ifrån min synpunkt, är en utbildning inte skäl nog.

 

[Madick]

Sv: 2 veckors väntan på abort *långt*

Jag är absolut ingen abortmotståndare, men du verkar inte helt säker på att en abort är vad du vill. Och ifrån min synpunkt, är en utbildning inte skäl nog.

Om du läste lite noggrannare så hade du sett att utbildningen var det skäl som vägde lättast... hon har andra helt förståeliga skäl, kanske även andra om hon faktiskt inte vill ta upp här.

 

[LilleSkutt]

Sv: 2 veckors väntan på abort *långt*

De som känner mig kanske skulle få hicka över mitt svar till er.
Jag tycker du/ni är otroligt mogna gnm ert beslut.Tänk vad många barn som hamnar i en ohållbar situation,"bara" för att föräldrarna var bebissugna.Ni tar ett stort och vettigt beslut(om än kanske på gränsen till outhärdligt en stund).Ge er själv ngr år där utbildning,resa/or,kärlek som övergår till en insikt att detta skulle kunna funka även med små troll inpå livet.Det är en av livets svåraste men härligaste tid på många vis,när man blir förälder.
Känn att ni tar ett svårt men respektfullt beslut inför er själva.
Kram och Lycka till i livet

 

[bananabambi]

Sv: 2 veckors väntan på abort *långt*

Om du läste lite noggrannare så hade du sett att utbildningen var det skäl som vägde lättast... hon har andra helt förståeliga skäl, kanske även andra om hon faktiskt inte vill ta upp här.

Jag förstår hur du menar. Men man kan bara svara utefter den informationen man får här, inte ana sig till saker.

 

[bananabambi]

Sv: 2 veckors väntan på abort *långt*

Tänk vad många barn som hamnar i en ohållbar situation,"bara" för att föräldrarna var bebissugna.

Och tänk på hur många barn som faktiskt föds till ett underbart liv, bara för att förädrarna tordes släppa fotfästet.

Det är heller inte ovanligt.

 

[Madick]

Sv: 2 veckors väntan på abort *långt*

Jag förstår hur du menar. Men man kan bara svara utefter den informationen man får här, inte ana sig till saker.

Nej, men de skäl hon HAR angivit borde vara tillräckliga, om man anstränger sig att läsa det hon skriver.

 

[bananabambi]

Sv: 2 veckors väntan på abort *långt*

Nej, men de skäl hon HAR angivit borde vara tillräckliga, om man anstränger sig att läsa det hon skriver.

Ja, jag hade inga problem med hennes inledande inlägg. Men det handlar förmodligen om vad ImFabulous tycker, utefter det hon kan utläsa av ts inlägg. Man är ju så olika, skäl som är tillräckliga för någon kanske inte på länga vägar är tillräckliga för mig.

Strunt samma, vi föll från ämnet tror jag

 

[cooli]

Sv: 2 veckors väntan på abort *långt*

Jag tycker att du har tagit ett mycket moget och bra beslut. Du känner dig inte redo för ett barn av många orsaker och jag tycker att det är orsak nog till välja abort.
En abort kan vara en hemsk upplevelse, men det kan också gå lätt och smidigt. Jag vågar påstå att det är vad man gör det till och att den skam och oro som många känner beror mer på att aborter fortfarande svartmålas och är tabubelagda. Vilket är otroligt synd och ack så fel.
Det är alltid lätt att börja oroa sig för att man skall ångra sig osv. då beslutet väl är taget. Men jag anser inte att det är "rätt" att behålla ett barn för att man är rädd att man skall ångra sig. När det gäller barn så skall de vara önskade, inte behållas endast av rädsla för att få "second thoughts". Som sagt: Jag tycker att du tar rätt beslut och du kommer säkerligen att kunna skaffa barn senare då du verkligen vill ha det och det passar in bättre.
Jag önskar dig hursomhelst lycka till och hoppas att allt ordnar sig!

 

[bubbel]

Sv: 2 veckors väntan på abort *långt*

Gud vilket svårt beslut

Men jag ville bara passa på att säga att man nog inte ska vara rädd för att man har en "annourlunda" livssituation än vad som är vanligt - det vill säga att man bor hemma med mamma och pappa när man får barn. Barnet blir knappast mindre älskat för det och kanske det till och med är en bättre utgångspunkt med tanke på all hjälp och stöd du kan få! Dessutom tycker jag inte att du ska se din utbildning som ett ensamt skäl till abort - det går utmärkt att studera och ha barn samtidigt, man får lämna till dagis när man pluggar. Jag är själv barn till en mamma som pluggade när jag föddes, jag är född på sommarlovet helt enkelt - mamma sattes igång cirka en vecka innan beräknad födsel för att inte missa skolstarten Och detta var medan hon läste just högskola!

Inte för att vara miss moralpredikan här - men är det verkligen ett genomtänkt beslut? Som någon sa - man saknar inte de barn man fick...

 

[Forza]

Sv: 2 veckors väntan på abort *långt*

Det som fick mig att bestämma mig var när jag läste nånstans att 60% av alla förhållanden inte överlever en abort (enligt någon studie jag inte minns vad den hette) och det berodde på att tjejerna ofta blev deprimerade och ångrade sig efteråt, skyllde det hela på sin kille osv.

Men då är väl min kille inte rätt man att skaffa barn med, om vi inte kan klara av en sådan här sak. Jag vet att min kille jättegärna vill ha barn - när tiden är mogen - så att börja skylla på honom finns inte på världskartan. Inte nu, inte sen. Vi var två om befruktningen, två om beslutet och är väl två om "skulden" om den skulle dyka upp...

Förlåt mig, men den där undersökningen kan jag inte ge mycket för, så länge du inte kan specificera vilken sorts par som var med i den.

 

[Björk]

Sv: 2 veckors väntan på abort *långt*

Förlåt mig, men den där undersökningen kan jag inte ge mycket för, så länge du inte kan specificera vilken sorts par som var med i den.

Många förhållanden spricker även 1-2 år efter att barn kommit till världen. Och många många äktenskap slutar i skilsmässa (hälften?). Så; även om en abort kan göra att en relation spricker så kan ju även många andra saker göra samma sak..

Fundera vidare du Forza och gå till kurator så kanske du känner dig mer "klar" över ditt beslut. Som någon skrev så tycker jag också att dina och din killes reflektioner över detta är ett stort tecken på mognad. Oavsett vilket beslut ni tar så kommer det att bli rätt för er!