2 åring med mycket egen vilja.

[YaHilweh]

Jag skrev en fråga på sociala medier tidigare och blev mest påhoppad. Så nu ställer jag frågan på nytt här, då jag hoppas på lite mer vuxna svar.

ALLA familjer har olika regler hemma hos sig och jag lägger inga som helst värderingar hur det ser ut hos någon annan eller hur andra gör. Alla hittar vi de sätt som passar våra familjer bäst.

Jag anser oxå att min uppgift som förälder är att förbereda mitt barn för livet, inte att sopa vägen framför och göra allt så enkelt som möjligt.

Till mitt problem.
Vi är mitt i en enorm testa gränser period, vilket är fullt normalt och det är ett barn sätt att utvecklas på. Som förälder sliter man sitt hår ibland, men man vet att det bara är en period (tills nästa kommer).
Men vi har kommit till en fas vid frukosten som jag inte riktigt vet hur jag faktiskt ska lösa på bästa sätt.

Vi har våra platser vid köksbordet. Dottern sitter på en juniorstol då det nästintill blir ett övergrepp om vi skulle tvinga ned henne i barnstolen igen. Det har funkar mycket bra och hon har suttit på den i några månader. Nu har vi kommit i en fas där alla gränser ska testas, vilket är helt normalt, jag vet.
Men hur gör man för att orka med det?

Hos oss äter vi i köket, inga undantag. Det gäller hela familjen. mellanmål kan ätas där vi befinner oss, men just frukost och middag är två måltider som ALLTID äts i köket. Man sitter på sin stol tills man ätit klart och då får man gå ned, har dottern ätit klart först får hon gå ned och leka men får leka tyst för sig själv tills vi vuxna som väntar på varandra har ätit klart. Det har fungerat toppen från start.
Nu vill man inte sitta på sin stol och äta längre, det är inga som helst fel på maten och våra diskussioner ligger inte någonstans kring maten. Utan att man sitter still på sin stol medan man äter, man flyttar inte runt och man äter heller inte samtidigt som man springer runt huset och leker.

Men hur orkar jag med att hålla kvar just den regeln, för det blir ett ständigt skrik när man sätter sig på stolen. Maten hjälper hon till att plocka fram, förbereda och hälla upp på sin tallrik. Hon smakar alltid, man kan inte tycka om allt men man ska i vart fall smaka på maten. Är det bara ris och grönsaker som faktiskt äts den dagen, då är det så. Men hon vill sitta på alla stolar samtidigt, byter gärna 14 gånger per måltid osv. och det är den delen jag vill försöka lösa.

Hur löser ni dessa situationer?
Nej jag anser inte att det är för höga krav på en 2åring att man sitter vid bordet och äter. Jag vill heller inte plocka fram verken padda eller leksaker.
Problemet är inte maten utan springet i benen och gränstestandet.

 

[em-pirre]

Jag skrev en fråga på sociala medier tidigare och blev mest påhoppad. Så nu ställer jag frågan på nytt här, då jag hoppas på lite mer vuxna svar.

ALLA familjer har olika regler hemma hos sig och jag lägger inga som helst värderingar hur det ser ut hos någon annan eller hur andra gör. Alla hittar vi de sätt som passar våra familjer bäst.

Jag anser oxå att min uppgift som förälder är att förbereda mitt barn för livet, inte att sopa vägen framför och göra allt så enkelt som möjligt.

Till mitt problem.
Vi är mitt i en enorm testa gränser period, vilket är fullt normalt och det är ett barn sätt att utvecklas på. Som förälder sliter man sitt hår ibland, men man vet att det bara är en period (tills nästa kommer).
Men vi har kommit till en fas vid frukosten som jag inte riktigt vet hur jag faktiskt ska lösa på bästa sätt.

Vi har våra platser vid köksbordet. Dottern sitter på en juniorstol då det nästintill blir ett övergrepp om vi skulle tvinga ned henne i barnstolen igen. Det har funkar mycket bra och hon har suttit på den i några månader. Nu har vi kommit i en fas där alla gränser ska testas, vilket är helt normalt, jag vet.
Men hur gör man för att orka med det?

Hos oss äter vi i köket, inga undantag. Det gäller hela familjen. mellanmål kan ätas där vi befinner oss, men just frukost och middag är två måltider som ALLTID äts i köket. Man sitter på sin stol tills man ätit klart och då får man gå ned, har dottern ätit klart först får hon gå ned och leka men får leka tyst för sig själv tills vi vuxna som väntar på varandra har ätit klart. Det har fungerat toppen från start.
Nu vill man inte sitta på sin stol och äta längre, det är inga som helst fel på maten och våra diskussioner ligger inte någonstans kring maten. Utan att man sitter still på sin stol medan man äter, man flyttar inte runt och man äter heller inte samtidigt som man springer runt huset och leker.

Men hur orkar jag med att hålla kvar just den regeln, för det blir ett ständigt skrik när man sätter sig på stolen. Maten hjälper hon till att plocka fram, förbereda och hälla upp på sin tallrik. Hon smakar alltid, man kan inte tycka om allt men man ska i vart fall smaka på maten. Är det bara ris och grönsaker som faktiskt äts den dagen, då är det så. Men hon vill sitta på alla stolar samtidigt, byter gärna 14 gånger per måltid osv. och det är den delen jag vill försöka lösa.

Hur löser ni dessa situationer?
Nej jag anser inte att det är för höga krav på en 2åring att man sitter vid bordet och äter. Jag vill heller inte plocka fram verken padda eller leksaker.
Problemet är inte maten utan springet i benen och gränstestandet.

Jag hade inte börjat bråka. Kanske hade jag frågat om hon är klar med maten, och sedan plockat bort tallriken. Sen hade jag låtit henne leka fritt. Varför måste hon leka/vara tyst efter maten?

Alternativt hade jag gjort matsituationen mer intressant för henne. Frågat henne saker, bett henne berätta något o.s.v.

Oavsett hade jag ignorerar så långt det gick.

 

[YaHilweh]

Jag hade inte börjat bråka. Kanske hade jag frågat om hon är klar med maten, och sedan plockat bort tallriken. Sen hade jag låtit henne leka fritt. Varför måste hon leka/vara tyst efter maten?

Alternativt hade jag gjort matsituationen mer intressant för henne. Frågat henne saker, bett henne berätta något o.s.v.

Oavsett hade jag ignorerar så långt det gick.

Hon får mer än gärna sitta kvar, och med leka tyst menar jag inte att hon måste sitta tyst i ett hörn och göra ingenting. Hon får göra precis vad hon vill då, även titta på tv. Det jag syftade på var att där vi äter ska det vara lugnt för alla vill ha en trevlig matupplevelse. Hon får sitta kvar tills hon känner sig färdig, det är inte så att jag lyfter ned henne direkt hon är klar.

Det är inte matsituationen i sig som är problemet. Utan diskussionen att man sitter på stolen och äter som är problemet. Jag försöker att inte göra någon grej av det, annat än att har man satt sig på stolen så byter man inte stol efter 2 ärtor.

 

[em-pirre]

Hon får mer än gärna sitta kvar, och med leka tyst menar jag inte att hon måste sitta tyst i ett hörn och göra ingenting. Hon får göra precis vad hon vill då, även titta på tv. Det jag syftade på var att där vi äter ska det vara lugnt för alla vill ha en trevlig matupplevelse. Hon får sitta kvar tills hon känner sig färdig, det är inte så att jag lyfter ned henne direkt hon är klar.

Det är inte matsituationen i sig som är problemet. Utan diskussionen att man sitter på stolen och äter som är problemet. Jag försöker att inte göra någon grej av det, annat än att har man satt sig på stolen så byter man inte stol efter 2 ärtor.

Men hon vill uppenbarligen inte sitta på stolen. Vill hon inte sitta på stolen tolkar jag det som att hon är klar och kan gå iväg och leka, oavsett om hon smakat på maten eller ej. Därför hade jag frågat om hon är klar varje gång hon går ner ur stolen. Om hon inte sätter sig vid sin plats hade jag plockat bort tallriken.

Just nu har ni ju inte en trevlig matupplevelse ändå.

Edit. Hade jag velat ta strid hade jag kanske plockst bort alla överflödiga stolar från matbordet.

 

[YaHilweh]

Men hon vill uppenbarligen inte sitta på stolen. Vill hon inte sitta på stolen tolkar jag det som att hon är klar och kan gå iväg och leka, oavsett om hon smakat på maten eller ej. Därför hade jag frågat om hon är klar varje gång hon går ner ur stolen. Om hon inte sätter sig vid sin plats hade jag plockat bort tallriken.

Just nu har ni ju inte en trevlig matupplevelse ändå.

Edit. Hade jag velat ta strid hade jag kanske plockst bort alla överflödiga stolar från matbordet.

Det är inte direkt så att jag kastat ned henne från stolen utan att fråga henne om hon är klar. Vi säger tack för maten och hela den raddan när vi är färdiga.
Jag upplever det inte alls som att hon ska iväg för att leka, utan hon testar om hon måste sitta på stolen och äta.
Det är inte alltid hon är hungrig, då är det så. Det som börjar nu med stolen började för några dagar sedan. Det är inte mat situationen i sig som blir otrevlig, utan just att man vill förflytta sig under maten, testar vad som sägs om man gör saker man vet att man inte får osv.
Det brukar gå att bryta om man petar fram en skål så hon får börja hälla upp sin mat på sin tallrik. Men det har vart svårare och svårare att bryta. Hon har enormt mycket vilja den här damen

 

[Pudlan]

Jag skrev en fråga på sociala medier tidigare och blev mest påhoppad. Så nu ställer jag frågan på nytt här, då jag hoppas på lite mer vuxna svar.

ALLA familjer har olika regler hemma hos sig och jag lägger inga som helst värderingar hur det ser ut hos någon annan eller hur andra gör. Alla hittar vi de sätt som passar våra familjer bäst.

Jag anser oxå att min uppgift som förälder är att förbereda mitt barn för livet, inte att sopa vägen framför och göra allt så enkelt som möjligt.

Till mitt problem.
Vi är mitt i en enorm testa gränser period, vilket är fullt normalt och det är ett barn sätt att utvecklas på. Som förälder sliter man sitt hår ibland, men man vet att det bara är en period (tills nästa kommer).
Men vi har kommit till en fas vid frukosten som jag inte riktigt vet hur jag faktiskt ska lösa på bästa sätt.

Vi har våra platser vid köksbordet. Dottern sitter på en juniorstol då det nästintill blir ett övergrepp om vi skulle tvinga ned henne i barnstolen igen. Det har funkar mycket bra och hon har suttit på den i några månader. Nu har vi kommit i en fas där alla gränser ska testas, vilket är helt normalt, jag vet.
Men hur gör man för att orka med det?

Hos oss äter vi i köket, inga undantag. Det gäller hela familjen. mellanmål kan ätas där vi befinner oss, men just frukost och middag är två måltider som ALLTID äts i köket. Man sitter på sin stol tills man ätit klart och då får man gå ned, har dottern ätit klart först får hon gå ned och leka men får leka tyst för sig själv tills vi vuxna som väntar på varandra har ätit klart. Det har fungerat toppen från start.
Nu vill man inte sitta på sin stol och äta längre, det är inga som helst fel på maten och våra diskussioner ligger inte någonstans kring maten. Utan att man sitter still på sin stol medan man äter, man flyttar inte runt och man äter heller inte samtidigt som man springer runt huset och leker.

Men hur orkar jag med att hålla kvar just den regeln, för det blir ett ständigt skrik när man sätter sig på stolen. Maten hjälper hon till att plocka fram, förbereda och hälla upp på sin tallrik. Hon smakar alltid, man kan inte tycka om allt men man ska i vart fall smaka på maten. Är det bara ris och grönsaker som faktiskt äts den dagen, då är det så. Men hon vill sitta på alla stolar samtidigt, byter gärna 14 gånger per måltid osv. och det är den delen jag vill försöka lösa.

Hur löser ni dessa situationer?
Nej jag anser inte att det är för höga krav på en 2åring att man sitter vid bordet och äter. Jag vill heller inte plocka fram verken padda eller leksaker.
Problemet är inte maten utan springet i benen och gränstestandet.

När jag va liten satt man inte på sin plats blev det dåligh med käk vid den måltiden. Får barnet som
Är 2 år viljan igenom nu för att barnet bill flytta runt o äta på olika platser/stolar exempelvid, hur blir det längre fram när det blir mer trotts är min fundering? Bara en fundering. Finns säkert många sätt att lösa det hela.

 

[YaHilweh]

När jag va liten satt man inte på sin plats blev det dåligh med käk vid den måltiden. Får barnet som
Är 2 år viljan igenom nu för att barnet bill flytta runt o äta på olika platser/stolar exempelvid, hur blir det längre fram när det blir mer trotts är min fundering? Bara en fundering. Finns säkert många sätt att lösa det hela.

Jag tänker lite så med. Jag vill ta det här "problemet" nu och inte skjuta på det. För jag tror att jag skjuter mig själv i foten om hon skulle få sin vilja fram nu, för när ska jag då ta diskussionen?

 

[em-pirre]

Jag tänker lite så med. Jag vill ta det här "problemet" nu och inte skjuta på det. För jag tror att jag skjuter mig själv i foten om hon skulle få sin vilja fram nu, för när ska jag då ta diskussionen?

Fast det är det jag menar. Vill hon inte sitta på sin plats och äta så är hon klar och kan gå. Där slipper ni problemet. Vill hon komma tillbaka och äta så får hon göra det. Varför jag skulle fråga henne om hon är klar är för att få henne att tänka till = ska man äta ska man sitta på sin stol, hoppar man omkring betyder det att man är klar.

Jag tror du missförstod mina tidigare inlägg. Jag vet att hon inte vill leka utan testa. Just därför hade jag frågat om hon är klar "jaha, ska du inte äta mera? Din stol är ju här? Eftersom du inte vill sitta ner tror jag du är klar nu så du kan gå från bordet, tack. Eller vill du äta lite till? Kom, här är din stol."

 

[Pudlan]

Jag tänker lite så med. Jag vill ta det här "problemet" nu och inte skjuta på det. För jag tror att jag skjuter mig själv i foten om hon skulle få sin vilja fram nu, för när ska jag då ta diskussionen?

Har en kompis barn som fått göra detta barn vill sen det var liten. Som barnet velat kallar henne för elsa här. och således gör elsa som elsa vill. Elsa är tonåring. Föräldrarna har noll koll på vad elsa är efter skolan tidigare hem senast 18.. nu kommer elsa hem vid 22-23 på vardag kvällarna. Vad har elsa pysslat med sen skolan slutat till kl 18? Det vet inte föräldrana.
Det var det jag såg framför mig om man inte tar problemet nu hur blir det sen.

 

[vallhund]

Har en kompis barn som fått göra detta barn vill sen det var liten. Som barnet velat kallar henne för elsa här. och således gör elsa som elsa vill. Elsa är tonåring. Föräldrarna har noll koll på vad elsa är efter skolan tidigare hem senast 18.. nu kommer elsa hem vid 22-23 på vardag kvällarna. Vad har elsa pysslat med sen skolan slutat till kl 18? Det vet inte föräldrana.
Det var det jag såg framför mig om man inte tar problemet nu hur blir det sen.

De flesta av oss som utsattes för sk fri uppfostran blev det folk av också. Vi blev inte ungdomsligister eller gränslöst kriminella heller för den delen.

 

[YaHilweh]

Fast det är det jag menar. Vill hon inte sitta på sin plats och äta så är hon klar och kan gå. Där slipper ni problemet. Vill hon komma tillbaka och äta så får hon göra det. Varför jag skulle fråga henne om hon är klar är för att få henne att tänka till = ska man äta ska man sitta på sin stol, hoppar man omkring betyder det att man är klar.

Jag tror du missförstod mina tidigare inlägg. Jag vet att hon inte vill leka utan testa. Just därför hade jag frågat om hon är klar "jaha, ska du inte äta mera? Din stol är ju här? Eftersom du inte vill sitta ner tror jag du är klar nu så du kan gå från bordet, tack. Eller vill du äta lite till? Kom, här är din stol."

Fast du missförstår mig med i så fall. Det handlar inte om att hon får gå när hon vill, har hon ätit så har hon ätit. Har hon inte satt sig för att äta, då har måltiden inte ens börjat.

 

[YaHilweh]

De flesta av oss som utsattes för sk fri uppfostran blev det folk av också. Vi blev inte ungdomsligister eller gränslöst kriminella heller för den delen.

Jag anser inte att man måste bli något specifikt för att man uppfostrats på olika sätt. Många av de ungdomar med bäst betyg, full närvaro i skolan och lever ett "perfekt" liv. Är de som först är de som testar droger för att "liva" upp vardagen.

Jag tror inte att något är fel, men jag vill att mitt barn ska lyssna på de få regler vi har i hemmet, även lyssna p mig som vuxen.

Vi var hela familjen på Mallis i somras. Där kommer det fram en tjej på kanske 7-8år och spottar min sambo i ansiktet, inte en gång utan tre gånger. Föräldrarna ser, men säger inget om det. När vi säger ifrån, jag har aldrig fått så svarta ögon av någon tidigare.
Men i min värld går man inte fram och spottar en vilt främmande människa i ansiktet. Jag har inget i någon annans familjs val av uppfostran att göra, men jag vill inte bli spottad på och då säger jag ifrån.

 

[Pudlan]

De flesta av oss som utsattes för sk fri uppfostran blev det folk av också. Vi blev inte ungdomsligister eller gränslöst kriminella heller för den delen.

Det har jag inte påstått. Är dock uppvuxen i mycket sträng familj. En blandning av fri uppfostran och stänga famjen är nog lagom.
Men denna undom är ute på mycket tunn is. Men föräldrarna har ingen koll på något. Bra om man är i skolan och sköter den. I vart fall så man får betyg. Finns ju annat än att umgås med äldre som kränger mindre bra saker.

 

[Tora]

Jag skrev en fråga på sociala medier tidigare och blev mest påhoppad. Så nu ställer jag frågan på nytt här, då jag hoppas på lite mer vuxna svar.

ALLA familjer har olika regler hemma hos sig och jag lägger inga som helst värderingar hur det ser ut hos någon annan eller hur andra gör. Alla hittar vi de sätt som passar våra familjer bäst.

Jag anser oxå att min uppgift som förälder är att förbereda mitt barn för livet, inte att sopa vägen framför och göra allt så enkelt som möjligt.

Till mitt problem.
Vi är mitt i en enorm testa gränser period, vilket är fullt normalt och det är ett barn sätt att utvecklas på. Som förälder sliter man sitt hår ibland, men man vet att det bara är en period (tills nästa kommer).
Men vi har kommit till en fas vid frukosten som jag inte riktigt vet hur jag faktiskt ska lösa på bästa sätt.

Vi har våra platser vid köksbordet. Dottern sitter på en juniorstol då det nästintill blir ett övergrepp om vi skulle tvinga ned henne i barnstolen igen. Det har funkar mycket bra och hon har suttit på den i några månader. Nu har vi kommit i en fas där alla gränser ska testas, vilket är helt normalt, jag vet.
Men hur gör man för att orka med det?

Hos oss äter vi i köket, inga undantag. Det gäller hela familjen. mellanmål kan ätas där vi befinner oss, men just frukost och middag är två måltider som ALLTID äts i köket. Man sitter på sin stol tills man ätit klart och då får man gå ned, har dottern ätit klart först får hon gå ned och leka men får leka tyst för sig själv tills vi vuxna som väntar på varandra har ätit klart. Det har fungerat toppen från start.
Nu vill man inte sitta på sin stol och äta längre, det är inga som helst fel på maten och våra diskussioner ligger inte någonstans kring maten. Utan att man sitter still på sin stol medan man äter, man flyttar inte runt och man äter heller inte samtidigt som man springer runt huset och leker.

Men hur orkar jag med att hålla kvar just den regeln, för det blir ett ständigt skrik när man sätter sig på stolen. Maten hjälper hon till att plocka fram, förbereda och hälla upp på sin tallrik. Hon smakar alltid, man kan inte tycka om allt men man ska i vart fall smaka på maten. Är det bara ris och grönsaker som faktiskt äts den dagen, då är det så. Men hon vill sitta på alla stolar samtidigt, byter gärna 14 gånger per måltid osv. och det är den delen jag vill försöka lösa.

Hur löser ni dessa situationer?
Nej jag anser inte att det är för höga krav på en 2åring att man sitter vid bordet och äter. Jag vill heller inte plocka fram verken padda eller leksaker.
Problemet är inte maten utan springet i benen och gränstestandet.

Det är en tvååring vi pratar om här. Du ser det med en vuxens ögon och vill ha lugn och ro runt bordet medan ni äter.

Jag tycker inte ni har realistiska förväntningar på en tvååring. Vill ni att barnet skall sitta lugnt och stilla så får ni som föräldrar engagera er och se till att barnet vill sitta kvar och äta. Att sitta och få äta i lugn och ro med en tvååring i huset är inte realistiskt. Dessutom när hon har ätit klart så kan hon gå iväg men inte störa er så ni kan äta klart i lugn och ro är för mig en aning tokigt. Det låter mer som om ni pratar om en hund än ett barn.

Visst kan det fungera med vissa tvååringar men då fungerar det mest för att barnet är lagt åt det hållet snarare än att föräldrarna är så duktiga i sin uppfostran.

Ni måste släppa tänket att ni ”Skall vinna striden” för så fungerar det inte med små barn.

Gör måltiderna roliga för ert barn istället och acceptera att ni för tillfället inte kan sitta kvar och äta i lugn och ro. Den tiden kommer igen men just här och nu har ni en tvååring med vad allt det innebär.

 

[Gnist]

Kliver hon bort från stolen, så plocka undan tallriken (ställ den på diskbänken eller nån annastans som inte är matbordet) och om hon efterlyser den när hon hoppat runt klart, så svarar man något i stil med att jag trodde du var klar eftersom du gick bort från din plats.

 

[Blueberry]

Det är en tvååring vi pratar om här. Du ser det med en vuxens ögon och vill ha lugn och ro runt bordet medan ni äter.

Jag tycker inte ni har realistiska förväntningar på en tvååring. Vill ni att barnet skall sitta lugnt och stilla så får ni som föräldrar engagera er och se till att barnet vill sitta kvar och äta. Att sitta och få äta i lugn och ro med en tvååring i huset är inte realistiskt. Dessutom när hon har ätit klart så kan hon gå iväg men inte störa er så ni kan äta klart i lugn och ro är för mig en aning tokigt. Det låter mer som om ni pratar om en hund än ett barn.

Visst kan det fungera med vissa tvååringar men då fungerar det mest för att barnet är lagt åt det hållet snarare än att föräldrarna är så duktiga i sin uppfostran.

Ni måste släppa tänket att ni ”Skall vinna striden” för så fungerar det inte med små barn.

Gör måltiderna roliga för ert barn istället och acceptera att ni för tillfället inte kan sitta kvar och äta i lugn och ro. Den tiden kommer igen men just här och nu har ni en tvååring med vad allt det innebär.

Tack för att du skrev det jag tänkte.

 

[Tora]

Kliver hon bort från stolen, så plocka undan tallriken (ställ den på diskbänken eller nån annastans som inte är matbordet) och om hon efterlyser den när hon hoppat runt klart, så svarar man något i stil med att jag trodde du var klar eftersom du gick bort från din plats.

Fast det är en tvååring vi pratar om här. Inte en åttaåring.

 

[Vogue]

Jag skrev en fråga på sociala medier tidigare och blev mest påhoppad. Så nu ställer jag frågan på nytt här, då jag hoppas på lite mer vuxna svar.

ALLA familjer har olika regler hemma hos sig och jag lägger inga som helst värderingar hur det ser ut hos någon annan eller hur andra gör. Alla hittar vi de sätt som passar våra familjer bäst.

Jag anser oxå att min uppgift som förälder är att förbereda mitt barn för livet, inte att sopa vägen framför och göra allt så enkelt som möjligt.

Till mitt problem.
Vi är mitt i en enorm testa gränser period, vilket är fullt normalt och det är ett barn sätt att utvecklas på. Som förälder sliter man sitt hår ibland, men man vet att det bara är en period (tills nästa kommer).
Men vi har kommit till en fas vid frukosten som jag inte riktigt vet hur jag faktiskt ska lösa på bästa sätt.

Vi har våra platser vid köksbordet. Dottern sitter på en juniorstol då det nästintill blir ett övergrepp om vi skulle tvinga ned henne i barnstolen igen. Det har funkar mycket bra och hon har suttit på den i några månader. Nu har vi kommit i en fas där alla gränser ska testas, vilket är helt normalt, jag vet.
Men hur gör man för att orka med det?

Hos oss äter vi i köket, inga undantag. Det gäller hela familjen. mellanmål kan ätas där vi befinner oss, men just frukost och middag är två måltider som ALLTID äts i köket. Man sitter på sin stol tills man ätit klart och då får man gå ned, har dottern ätit klart först får hon gå ned och leka men får leka tyst för sig själv tills vi vuxna som väntar på varandra har ätit klart. Det har fungerat toppen från start.
Nu vill man inte sitta på sin stol och äta längre, det är inga som helst fel på maten och våra diskussioner ligger inte någonstans kring maten. Utan att man sitter still på sin stol medan man äter, man flyttar inte runt och man äter heller inte samtidigt som man springer runt huset och leker.

Men hur orkar jag med att hålla kvar just den regeln, för det blir ett ständigt skrik när man sätter sig på stolen. Maten hjälper hon till att plocka fram, förbereda och hälla upp på sin tallrik. Hon smakar alltid, man kan inte tycka om allt men man ska i vart fall smaka på maten. Är det bara ris och grönsaker som faktiskt äts den dagen, då är det så. Men hon vill sitta på alla stolar samtidigt, byter gärna 14 gånger per måltid osv. och det är den delen jag vill försöka lösa.

Hur löser ni dessa situationer?
Nej jag anser inte att det är för höga krav på en 2åring att man sitter vid bordet och äter. Jag vill heller inte plocka fram verken padda eller leksaker.
Problemet är inte maten utan springet i benen och gränstestandet.

Förbered henne inför maten att nu skall vi äta och då sitter vi vid bordet och efter maten leker vi igen.

Acceptera inte att hon springer fram och tillbaka. Fungerar inte juniorstolen så låt henne sitta med sele i barnstolen igen.

Lämnar hon stolen har hon lämnat måltiden och får vara själv på golvet tills ni är klara.

 

[Tora]

Tack för att du skrev det jag tänkte.

Så du menar att det finns fler galna människor än mig???

 

[Hyacinth]

Vi bestämde innan vilken stol man skulle sitta på. Sen kunde man byta nästa måltid. BARNET får gärna hoppa runt, men jag vill gärna slippa göra det.
Sen såg vi till att stol och plats var den ”bästa”, att försöka sno den var klart värdeladdande.