15 år och Hund?

[Gnist]

Oj jag har bara träffat ett enda exemplar som inte var skällig men den hunden var jätteslö överlag.

Har mest haft och haft kontakt med lapskor från renvallarlinjer och de är/var i af inte direkt skälliga. Trist om rasen sen dess blivit sån

 

[Modig_Korn]

Har man inte råd att ha hund, så tar man jobb man kan få. Som 14-15åring utgörs detta troligen av att klippa gräs, hjälpa äldre att handla, sitta barnvakt/djurvakt eller om man är bra på digital konst så kan man tjäna på att sälja bilder online. Sök sommarjobb och lägg de pengar du tjänar in på hög till den blivande hunden. I gymnasiet får man ju studiebidrag, det är inte så mycket pengar dock. Och de pengarna ska kanske räcka till annat än bara hundpassning? Är ju inte precis gratis det här med hundar, bara inköpspriset på 15000kr är ju en rätt stor summa för den som inte har en månadslön, försäkring, vaccinering, veterinärvård för oförutsedda skador/olyckor, ersättningskostnader om hunden förstör andras egendom (till exempel kompisens skor), utrustning, leksaker, hundmat (och hundmat om hunden inte äter det första fodret och fodret efter det ) och så hundpassning på det. Om du bor hemma och troligen kommer få lämna hunden hos din mamma om du flyttar i gymnasiet eller högskola/universitet så kan det ju vara lämpligt om hon får vara med och bestämma ras, för det är ju hon som ska ha hunden en stor del av dess levnadsperiod.

Jag blev ensamstående med hund och katter när jag flyttade till lägenhet när det var dags att börja plugga. 4300kr i hyra, 2500kr i hunddagis, kanske 700kr i hund och kattmat och så köp av kurslitteratur på det, varje månad. Min hund levde bara ett år till efter flytten (hon var gammal) men det är ju något man kan bli ruinerad på. Och om du bor i Lund så får du antagligen lägga på 1000kr på både hyra och hunddagis. Studiebidraget är bara på 3000kr och med lån kan man få uppemot 9000kr vissa månader, men då har man ju en jättestor summa att betala tillbaka när man studerat klart. Det är förstås några år kvar tills du börjar plugga, men om du vet vilka summor du har att försöka få in varje månad så kan du ju planera redan nu! Jag skulle gärna ha hund igen, men jag har inte råd att ha hundpassning, inte råd till inköpspriset och familj som inte vill ställa upp som hundvakt mer än nödvändigt (pga allergi hos dem). Men så är jag också arbestlös och studerande fortfarande, men det hjälper ju föga att man har skitbra förutsättningar för att ha valp nu när det är så mycket annat som fattas

 

[Ramona]

men som du kanske har märkt vill jag gärna skaffa hund nu

Det är så livet ser ut. Man vill en massa saker, men när man har ansvar för ett djur så har man ansvar för ett djur. Och en hund behöver skötsel och aktivering flera gånger varje dag!

Jag har vänner som fick hund när de var tonåringar som såhär i efterhand önskat att de inte varit så bundna. När vi andra åkte iväg på skidresor, flyttade till London i månader i taget, blev au pairer i USA, åkte på festivaler, tågluffade i Europa etc så fick de stanna hemma för de hade hund som ingen kunde passa i längre perioder.

Tänk efter en gång till hur du vill att ditt liv ska se ut om 5 år, om 10 år.

Jag har sagt att min nästa hund ska vara av större ras än den jag har nu och den rasen jag valt har mycket energi och kräver mycket aktivering och motion, vilket jag egentligen inte är så intresserad av att ge eftersom jag redan har fullt upp i mitt liv med jobb, hästar, gård, vänner och bekanta och en massa andra intressen. Jag vill, men jag kommer nog inte skaffa en sådan hund.

 

[Jenka]

Mitt senaste hundköp tog flera år att läsa in mig på rasen, välja uppfödare, invänta rätt tid i livet osv.
Likaså katten vi har planer för nu.

Första hunden tog "bara" 7 månader.

 

[Dandylinn]

Tipsar om att välja ras och hund efter vad du vill och är beredd att göra med den.
Är du inte beredd på att göra mer än att springa och cykla med hunden så tror jag inte något av de raser du tänker på idag är speciellt lämpliga. Lämpliga kanske låter väldigt negativt..men risken är så stor att ni blir ett missmatchat ekipage som bara leder till frustration för er båda i er livskvalitet.
Väljer du en hund som kräver mer än du kan ge den kommer det inte att göra dig till en lycklig hundägare. En understimulerad hund är inte ett dugg roligt. Bortse från utseende och gå efter egenskaper. Generellt ska man anpassa sig till hunden, aldrig tvärtom. Och vara ärlig vad det är man kan erbjuda i form av aktivering utöver kisserundor/vardagliga promenader.
Ska man ha bruksraser måste man tänka sig sådan träning.
Bara fysiska aktiviteter klarar de flesta mer sällskapsraser.

Jag gillar inte att vara den som ska säga att man är för ung för jag själv tjatade till mig mina djur i ganska låg ålder och för många fungerar det utmärkt MEN man ska verkligen brinna för det man gör och ta sig an ansvaret. Det gäller att prioritera och planera en massa när du skaffar djur eftersom att djuret alltid ska gå före. Djuret kräver måånga timmar av dig varje vecka. Oavsett väder, om du blir sjuk, om vännerna vill att du ska göra saker osv.
Fundera på om hunden är lika viktig under hela din skoltid nu som då, trots allt mycket som händer i den åldern och under de åren. Skolan är också något som kräver tid. Hur ser ditt liv ut efter skolan?
Dessutom kan man inte räkna med att målsman säger ja..denne är den som kommer ha veto och är det ett nej så får man tyvärr vänta. Dels för att de bestämmer över hushållet och är den som måste vara juridisk person vid avtal och kommer att vara huvudansvarig för djuret i slutändan. Så det är ett stort ansvarsfullt beslut en förälder också måste ta.

Vuxen hund är något jag skulle kunna tipsa om. Det är enormt krävande med valp och de första åren och en vuxen hund vet du på en gång vad det är du får för något. Finns massor av helt okomplicerade och friska vuxna hundar som behöver omplaceras och många ställen som omplacerar är duktiga på att välja rätt hund till rätt människa.

 

[brukshund]

Att skaffa hund var min största dröm som tomåring men den drömmen bestämde jag mig för att lägga åt sidan då jag kände att jag ville ha en fast bostad och jobb först.
I den åldern är det mycket som händer runt omkring och man måste ha en plan, det kanske du har för stunden men hur ser det ut om 5-10 år? Med bostad, ekonomi, hundpassning osv.
Jag har nu en plan och känner mig redo att skaffa en hund om kanske ett, två år, det tar tid att hitta rätt uppfödare etc och det får ta den tid det tar.
Drömmen finns ju ändå kvar och ibland får man ha lite tålamod helt enkelt

 

[ptr]

Samtidigt är det många tonåringar som växer med uppgiften och där hunden verkligen fört dem framåt här i livet!

 

[stjarnhimmel]

Kan du inte istället hjälpa någon annan med deras hund eller vara volontär på hundhem idag och vänta lite?
För just nu är du beroende av andra människor och vad händer om de ändrar sig? Om ni ska skaffa hund tycker jag din mamma ska vara den drivande parten och den som vill ha hunden.
Jag skulle gärna ha hund också men det funkar inte i mitt liv nu. Tvärtom är det ju så i livet att ibland får man vänta ett tag tills förutsättningarna har förändrats.

 

[Lipperta]

Jag tror det första du måste inse är att det blir ditt ansvar, du inte kan lita på att familj ska ta hand eller skjutsa dit du vill med hunden.

Jag tror det kan gå jätte bra med att skaffa hund, dock tycker jag inte du ska köpa valp. Utan hellre köpa en vuxen hund som är ok med att vara ensam.

Sen att du förstår att du blir avskiljd om du ska ha hund, du kan inte gå på alla fester kompisarna ska på för hunden måste ha mat och kissa. Det kan du inte heller lägga på familj varje gång.
Jag vet att just nu känns det som jaja en fest är väl inte kul som en helt egen hund, men du kommer tröttna och önska att du kunde gå på allt kompisarna kan. Helg resa utomlands tex.
Man blir bunden helt enkelt.

 

[lilstar]

Jag tycker att ts ska skaffa sig en utförlig rasbok och läsa från pärm till pärm. Det är så lätt att hamna i fällan "den här specifika rasen är finast/coolast och det är bara den som är rätt för mig". Det är som att vara nykär, man blir lite blind och dum i huvudet. Till och med en god vän som har lång utbildning inom området och borde veta bättre fick för sig att irländsk varghund var den perfekta rasen för hen, och jag förstår för de är ju skithäftiga. Själv kände jag att en aktiv dvärgras hade passat bättre för min vän.

Det är ytterst sällan som det bara finns en enda ras som är rätt för ändamålet. Det skulle vara några få väldigt specialiserade grenar då, typ greyhound om du vill satsa på att tävla i hundkapplöpning. Först när man insett att det finns ett helt gäng passande raser att välja mellan tycker jag att man är mogen att faktiskt göra sitt val. Först då har man lyckats se rasvalet på ett nyktert sätt istället för att kära ner sig i första bästa.

 

[Hyacinth]

Jag tänker att en labrador skulle kunna vara en trevlig, allround ras att börja med. Inte en jaktlabrador då.
I övrigt skulle jag säga att allt går om man har familj med samma önskemål, i din ålder kan du ine klara alla situationer själv, och hunden kommer bli roligare att ha om ni alla är nöjda och glada över den. Det är en ny familjemedlem som tar tid och engagemang varje dag, året runt. Jag skulle kolla på omplaceringar, det finns så många bra hundar som behöver nytt hem.

 

[RostKaptenen]

Vill du se många olika raser så har du Malmös internationella utställning nu i mars (18-19) på Malmö mässan. Där kan du träffa uppfödare och ägare av olika raser. Kan vara en bra början