15 år och Hund?

[RobbeJK]

Min dotter fick sin hund nu när hon började nian, hon var väldigt inne på en bordercollie för hon skulle minsann träna den och tävla (och då har vi haft hund hela hennes uppväxt så hon visste vad det innebar). Jag påpekade dock att det kunde vara så att hon behövde flytta till internat på gymnasiet eller inte skulle kunna ha hunden när hon sen flyttade hemmifrån om kanske 5år och vad skulle hon göra då? Vi skulle absolut kunna ha hunden kvar här men en så arbetskrävande hund skulle mamma (jag alltså) inte orka med att aktivera fullt ut och risken är att hunden skulle må dåligt.
Det blev en welsh corgi cardigan istället och nu efteråt så har dottern insett att hon är väldigt glad att hon inte fick en bc då hon ska hinna med skola och häst också. Dessutom så fungerar den alldeles utmärkt att träna med (kursetta på valpkursen) och orkar hänga på på en ridtur också och kräver såklart en hel del träning och aktivering för att må bra men på en nivå som är lagom för oss.
Det bästa vore om du och din familj kan samarbeta kring hunden och hjälpas åt samt diskutera vad som händer om du inte kan ha kvar den om nåt år? En lättare/mindre hund kanske kan stanna inom familjen även om du får förhinder pga studier/jobb om några år. En större mer krävande hund är svårare att omplacera. Du är i en ålder där det kommer hända mycket närmaste 5-10 åren och man kan ju aldrig förutse hur livet kan ta sig men man kan försöka tänka igenom troliga scenarion och se hur de skulle kunna lösas.

Bra poäng(er), ska försöka snacka med mamma om det, ska försöka komma på en lösning för det.

 

[RobbeJK]

Om jag vore du skulle jag vänta ett par år. Du har hela livet på dig att skaffa hund så du behöver inte skaffa dig drömhunden nu. Jag säger som många andra att om du nu måste ha hund så kolla på lite andra raser också. Jag skulle jättegärna vilja ha en schäfer men jag vet att tiden räcker inte till en sån än fast jag har ekonomin och intresset. Därför så har jag valt en mer lättsam ras till att börja med.
Sedan är det som så att man låser fast sig lite grann med hund. Det är inte bara att åka ut på fest eller äventyr då man vet att man har en hund där hemma som väntar och det är inte säkert att man får tag på hundvakt. För det är inte alltid säkert att den får följa med. Så tänk både en, två och tre gånger extra innan du skaffar dig en hund oavsett ras.

Har tänkt lite på det också men som du kanske har märkt vill jag gärna skaffa hund nu, beror lite på vad mamma säger (Som vanligt :P) Har börjat kolla på lite andra raser som liknar de jag gillar, men inte samma mentalitet eller avelssyfte.

 

[RobbeJK]

Om du tilltalas av den typen av utseende så föreslår jag att du tittar på de mer sällskapsavlade varianterna. Eurasier, Keeshound.... Inga småhundar heller.

Detta kan nog vara något som hjälp mig mest hittils, har kollat på de (Aldrig hört talas om de innan) och de verkar vara väldigt lika husky utseendemässigt, men mindre krävande? Verkar nästintill idealiska. Tack!

 

[machafuko]

Detta kan nog vara något som hjälp mig mest hittils, har kollat på de (Aldrig hört talas om de innan) och de verkar vara väldigt lika husky utseendemässigt, men mindre krävande? Verkar nästintill idealiska. Tack!

Eurasier är ju en ras jag fipplar mycket med (får hem en vuxen tik i mars). Jag har träffat måånga individer och fått mig en riktigt bra insyn i hur de är. Har du frågor om uppfödare/avel och rasen i övrigt så fråga gärna. Du har även @bollen__ att fråga. Hon har mer personlig erfarenhet av rasen. Hon äger två fina hanar.

De kräver inte i närheten av vad t.ex. en malamute eller husky kräver. Men du får spetslooken och en trevlig hund (om du väljer rätt)

Har även lite erfarenhet av Keeshond då jag varit dagmatte till en samt tittade på rasen innan jag bestämde för Eurasier.

 

[Jenka]

Eurasier låter lämpligare!
Berner sennen är inte speciellt krävande men tyvärr är inte hälsan så bra. Kompisen jag hjälpte till med rasval valde bort dem därför.

 

[yennork]

Du räknar hela tiden med att få hjälp av din familj, med pengar, passning av hunden, skjuts... och det är OK när man är så ung som du. Men du måste räkna med att din hund lever i minst 10 år, och det är inte alls säkert att din familj ställer upp på samma vis när du är en ung vuxen. Plus att inget säger att du bor i närheten av dem, många flyttar för att gå på skola/jobba.

De tonåringar jag träffat som varit aktiva med sin hund har alla haft lika hundintresserade föräldrar, och ofta har hunden fått stanna hos föräldrarna när ungdomarna flyttat ut.

 

[machafuko]

Eurasier låter lämpligare!
Berner sennen är inte speciellt krävande men tyvärr är inte hälsan så bra. Kompisen jag hjälpte till med rasval valde bort dem därför.

Jag med! Var mycket inne på Berner Sennen för de verkar vara trevliga hundar och de hade det jag sökte efter. Men tyvärr så dålig hälsa som man definitivt bör passa sig på. Har man dessutom en väldigt begränsad budget kanske man ska se sig vidare efter andra raser... (Utan att glömma att alla hundar kostar, och att man behöver en budget för oförutsägbara utgifter)

 

[RobbeJK]

Tack för alla svar! Har nog bestämt mig för Eurasier nu, finns dock ett enda problem som återstår - var jag kan ha den under dagen? Har lyckats fjäska mig till så jag har 3000 till godo för hund varje månad, men det mesta går ju till mat, försäkring etc. Har inte råd att ha den på hunddagis elr något sådant då; ni som pluggar/jobbar heltid hur gör ni? Framförallt när den är valp blir det ju ett problem då jag inte kan lämna den hemma ensam. Har ju min mormor, men tror inte mamma går med på det då mamma tycker att hon har tillräckligt att göra med sin egen hund. Tar gärna emot tips på hur jag ska övertala mamma, då hon är väldigt envis när man försöker få något. (Gjorde en 20 sidor presentation för att få skaffa katter t ex. funkade, men är lite annat med hund) Har inte min brorsa på min sida den här gången heller tror jag.

 

[Monstermom]

Har nog bestämt mig för Eurasier nu,

Ta det lite lugn nu (ja, jag förstår att det är svårt ): träffa några ur rasen du tänker dig du är intresserad av, först och främst.

Kanske kan din bror följa med dig också, och själv träffa hundar av den typen som kanske kommer att bo i samma hus som honom - så kanske även han kommer med på tåget.

 

[RobbeJK]

Ta det lite lugn nu (ja, jag förstår att det är svårt ): träffa några ur rasen du tänker dig du är intresserad av, först och främst.

Kanske kan din bror följa med dig också, och själv träffa hundar av den typen som kanske kommer att bo i samma hus som honom - så kanske även han kommer med på tåget.

Försöker haha, är dock inte jättetålmodig när jag verkligen vill något. Har försökt få min mamma att åka med mig och träffa uppfödare för att "Fråga lite", ska egentligen försöka få henne att inse hur gulliga valpar är, är kanske lättare om min bror är med (Är dock osäkert kort, det går verkligen inte att förutse vad han kommer säga, så antingen kommer han säga "Åhhh vad söt, kan vi inte skaffa en sån!" eller "Nej, fy fan. Jag VÄGRAR ha en sån hemma". Var så när vi skaffade katter också, och när vi köpte ny tv etc.) Men som sagt kan man kanske muta honom (Är inte riktigt den vassaste kniven för att uttrycka det fint haha, nej men han är hyfsat lätt att muta)

 

[Monstermom]

Försöker haha, är dock inte jättetålmodig när jag verkligen vill något. Har försökt få min mamma att åka med mig och träffa uppfödare för att "Fråga lite", ska egentligen försöka få henne att inse hur gulliga valpar är, är kanske lättare om min bror är med (Är dock osäkert kort, det går verkligen inte att förutse vad han kommer säga, så antingen kommer han säga "Åhhh vad söt, kan vi inte skaffa en sån!" eller "Nej, fy fan. Jag VÄGRAR ha en sån hemma". Var så när vi skaffade katter också, och när vi köpte ny tv etc.) Men som sagt kan man kanske muta honom (Är inte riktigt den vassaste kniven för att uttrycka det fint haha, nej men han är hyfsat lätt att muta)

Jag förstår att det är svårt (såklart, jag gillar ju också hundar annars skulle jag inte hänga på det här forumet ), men försök tänka på att du ska förhoppningsvis ha hunden ungefär lika länge som du hittills levt! Så det är verkligen värt att se till att det blir både rätt ras, och rätt individ. Du vill såklart hitta en hund som har de bästa förutsättningarna att vara frisk och glad, har du för bråttom är risken stor att du blir lurad av en uppfödare som inte bryr sig om något annat än pengarna, tex. Andas. Träffa några hundar. Hör dig för med några uppfödare. Och inte minst, ta @Milosari s tips om Lunds hundungdom.

 

[RobbeJK]

Jag förstår att det är svårt (såklart, jag gillar ju också hundar annars skulle jag inte hänga på det här forumet ), men försök tänka på att du ska förhoppningsvis ha hunden ungefär lika länge som du hittills levt! Så det är verkligen värt att se till att det blir både rätt ras, och rätt individ. Du vill såklart hitta en hund som har de bästa förutsättningarna att vara frisk och glad, har du för bråttom är risken stor att du blir lurad av en uppfödare som inte bryr sig om något annat än pengarna, tex. Andas. Träffa några hundar. Hör dig för med några uppfödare. Och inte minst, ta @Milosari s tips om Lunds hundungdom.

Ja, jag vet; visar sig dock att Eurasier är mer eller mindre exakt det jag velat ha i en hund, och själva hunden blir väl mer utifrån vilka kullar som finns och dens beteende när den är valp, har dock tänk köpa från en av kennelklubbens rekommenderade uppfödare? Antar att de är rätt seriösa. Har kollat lite på hundungdom, de har dock inga aktiviteter nu till våren än. Men får se när det kommer upp; borde läggas upp relativt snart.

 

[Monstermom]

Ja, jag vet; visar sig dock att Eurasier är mer eller mindre exakt det jag velat ha i en hund, och själva hunden blir väl mer utifrån vilka kullar som finns och dens beteende när den är valp, har dock tänk köpa från en av kennelklubbens rekommenderade uppfödare? Antar att de är rätt seriösa. Har kollat lite på hundungdom, de har dock inga aktiviteter nu till våren än. Men får se när det kommer upp; borde läggas upp relativt snart.

Jag har ingen insikt i den rasen, men det dyker förhoppningsvis upp någon som har några tips. Vad jag förstått är det framförallt mentaliteten som varierar ganska mycket i uppfödares inriktning.

 

[Gnist]

När det gäller ras så kan kanske lapsk vallhund passa? De skäller mycket

Det är ju inte min erfarenhet alls av rasen, att de skäller mycket. Tvärtom, men de behöver ju få jobba en del, är lättlärda och har skapligt med will to please om man hittar rätt typ av uppfödare samtidigt som de inte kräver bruksträning för att inte bli helt kollriga, så i övrigt håller jag med om att det kan vara ett vettigt alternativ.

 

[vallhund]

Ja, jag vet; visar sig dock att Eurasier är mer eller mindre exakt det jag velat ha i en hund, och själva hunden blir väl mer utifrån vilka kullar som finns och dens beteende när den är valp, har dock tänk köpa från en av kennelklubbens rekommenderade uppfödare? Antar att de är rätt seriösa. Har kollat lite på hundungdom, de har dock inga aktiviteter nu till våren än. Men får se när det kommer upp; borde läggas upp relativt snart.

Huruvida det är rätt ras kan du inte veta förrns du träffat ett gäng hundar i varierande åldrar från olika uppfödare. Kennelklubben rekommenderar inte uppfödare, de bara listar de kullar som anmäls o vars föräldradjur uppfyller kraven för att få regga valpar.

Du har på tok för bråttom! Det kan sluta i katastrof både för dig o din kommande hund.

 

[Sel]

Bäst är väl att du tar några månader här att läsa på om och träffa de raser du blivit intresserad av och sedan eventuellt planera en valp till sommarlovet - om du ska jobba då kanske du och mor kan lägga upp det så att hon har semester under din arbetsperiod. Så kan ni klättra över den allra första valptiden, men det är långt ifrån säkert att hunden är rumsren när skola och arbete rullar igång på nytt.
Hur tänker du där?
Vore en vuxen omplacering något att fundera på kanske?

Ta en titt på finsk lapphund också tycker jag, och kanske mittelspitz. Jag lovar att även en mellanstor hund tål brottningslekar och att de orkar betydligt mer än ett par mil i veckan. Min jack russel på åtta kilo hänger utan problem med ut på tre uteritter om dagen, tänk dig då en husky?

 

[Milosari]

Det är ju inte min erfarenhet alls av rasen, att de skäller mycket. Tvärtom, men de behöver ju få jobba en del, är lättlärda och har skapligt med will to please om man hittar rätt typ av uppfödare samtidigt som de inte kräver bruksträning för att inte bli helt kollriga, så i övrigt håller jag med om att det kan vara ett vettigt alternativ.

Oj jag har bara träffat ett enda exemplar som inte var skällig men den hunden var jätteslö överlag.

 

[Nenne1]

Försöker haha, är dock inte jättetålmodig när jag verkligen vill något. Har försökt få min mamma att åka med mig och träffa uppfödare för att "Fråga lite", ska egentligen försöka få henne att inse hur gulliga valpar är, är kanske lättare om min bror är med (Är dock osäkert kort, det går verkligen inte att förutse vad han kommer säga, så antingen kommer han säga "Åhhh vad söt, kan vi inte skaffa en sån!" eller "Nej, fy fan. Jag VÄGRAR ha en sån hemma". Var så när vi skaffade katter också, och när vi köpte ny tv etc.) Men som sagt kan man kanske muta honom (Är inte riktigt den vassaste kniven för att uttrycka det fint haha, nej men han är hyfsat lätt att muta)

Först; alltså jag förstår verkligen att du vill ha hund och jag förstår även din otålighet (för jag är lite likadan själv) MEN det tar tid att ha hund och man måste verkligen veta hur den ska passa in i ens liv. Så hur du ska ha passning på dagarna är något som du måste reda ut först, du kan inte bara förlita dig på att din mormor kommer att tycka att hunden är så gullig att hon inte kan motstå att vara hundpassare. Även mormödrar har egna liv - i all synnerhet om hon kanske ser fram emot att vara mer ledig efter sin pension

Och ja valpar är gulliga och söta, men de är också förfärligt jobbiga och tar tid! Min senaste hund är drygt 9 månader nu och det börjar lugna ner sig. Gudskelov. Ändå är hon världens snällaste och raraste. Nu har jag turen att kunna ha hunden med mig på arbetet och det hade jag även med min förra hund. Annars hade jag fått vara hundlös, hur mycket jag än älskar hundar.

Jag tycker också du ska titta på lite olika raser först, inte bara läsa - för det är inte alltid verkligheten stämmer helt överens med vad som skrivs om raserna, hundarna är ju egna individer också.

Jag hoppas du får din hund - när du vet hur du ska lösa allt runtomkring.

 

[LaMagia]

Jag drömde själv om en egen hund när jag var 15 år. Vi hade redan hundar hemma, då min mamma var uppfödare i liten skala, men jag drömde om en annan ras... Mina föräldrar ville inte ha ansvar för ytterligare en hund och dessutom var de väl rädda att detta kanske skulle vara en övergående tonårsförälskelse... jag fick alltså inte någon valp av önskad ras. Jag fick alltså leva ut intresset för denna ras på de sätt jag kunde, nämligen genom att gå med i rasklubb, samla på stamtavlor och foton, lära känna rasfolk (både uppfödare och vanliga hundägare), åka på rasträffar och på sommarlovet efter nian åkte jag iväg och jobbade som kennelficka hos den uppfödare inom min ras som jag beundrade mest. Senare det året så fick jag faktiskt min hett efterlängtade valp! Tonårsförälskelsen var inte övergående.
Någon av mina föräldrar åkte alltid hem på lunchen för att mata och rasta hundar, så den biten var inga problem. På eftermiddagen kom ju jag hem från skolan, så det fungerade bra med valpen. Mina föräldrar betalade egentligen allt för min valp (jag gick ju fortfarande i skolan och hade inte mer än studiebidraget), men jag vill minnas att jag betalade för de utställningar jag ville ställa ut på (mycket utställningsintresserad redan då!!). Jag bodde hemma tills jag var 25 år och då hade min tik hunnit bli 9 år. Hon följde naturligtvis med mig, men fick vara hos mina föräldrar på dagarna när jag jobbade. När jag så skulle köpa nästa valp, så sa de stopp. Jag fick lösa det själv med valpen, för de ville inte ha ännu en hund hos sig på dagarna, så jag såg till att jag kunde ha valpen med mig på jobbet och den gamla hunden fortsatt hos mina föräldrar.
Idag är jag själv uppfödare och det har hänt att väldigt unga personer hört av sig för att köpa valp, men jag säljer ingen valp till en minderårig utan att jag vet att det finns en vuxen som har huvudansvaret för valpen. Jag vill alltså prata med målsman för att veta att valpen/hunden kommer vara fortsatt välkommen i familjen även om barnet får andra intressen, flyttar för att börja skola nåonstans dit hunden inte kan följa med etc. Jag vill veta att hunden kommer att kunna få veterinärvård även om den minderåriga inte har pengar till det (det prat som en del vuxna har om att barnet minsann får ta ALLT ansvar för den efterlängtade valpen, köper jag alltså inte!!).

 

[Miniboll]