Sv: 11rnas tråd del 4
Vackrast i världen, älskade mammahästen!
oanki: Ja, livet är INTE rättvist för fem öre!
Våra fina fina pållar...
KL
Men konstigt nog går livet vidare, även fast jag skulle ge vad som helst för att spola tillbaka till den 2 oktober 2012 och bara ändra allt som gick fel...
Men jag fick mig en ny vän som idag har varit duktigast! Jag tog sambon med mig på promenad och körde för första gången stöttingen längs grusvägen! Först längs vår infart som är mjuk och bara lite stenig, sen ut på grusvägen en bit, ner på lägdan (Han gjorde världens hopp ner från vägen även fast det inte ens är ett dike där, snacka om att stöttingen flög, jag var inte ett dugg beredd!
). Sen gick vi i kanten bredvid vägen ner till en bäck, där traskade vi upp på grusvägen igen också fick husse gå före för att visa att varken bäcken eller oljudet var nåt att bry sig om. Duktig Balder knallade bara på! I det olivet skulle man inte ens höra om ett tåg flög förbi, det gnissnar och skrapar så jag vet inte vad, men lilleman gick med spetsade öron och lika glada kliv som alltid.
Sen kom vi in på en mindre väg som också är mjuk så där kunde vi vila öronen lite. Den följde vi tills där den tyvärr slutar, den är gjord som en liten rondell längs bort så där bara vände vi. Längs den vägen är det mycket vattenpölar varav på ett ställe det är vatten över hela vägen. Balder stannade, stoppade ner näsan och bara plaskade rakt över både bortåt och hemåt.
På hemvägen travade vi också för första gången i skaklar (iaf planerat, han brukar ju alltid småtrava för att han är så pigg och glad)! Kanske 100 meter i friskt tempo, glad häst sprang med spetsade öron och såg så lycklig ut!
På hemvägen blev vi omkörda av typ halva jaktlaget när vi kommit upp på lägdan (tur vi hunnit förbi biten med grusväg!), det tyckte Balder var läskigt och ville gärna börja springa när bilarna kom nära. Men superbra träning!
Allra sista biten innan vår infart kan man gå i diket då det är brett och plant där, kanske bara 15-20 meter mellan lägdan och vår infart, där mötte vi en bil precis men jag fortsatte köra för jag tänkte ju ändå bara gå i diket, då hoppar knashästen rakt upp på vägen helt utan förvarning, rakt upp mot bilen!
Ja, det var ju tur att han höll sig i kanten...
Jag blev lite chockad, säkert tanten som körde bilen också. Men Balder fortsatte gå på som om ingenting hänt...
Hemma i stallet var han sååå nöjd! Hade blivit ordentligt svettig på bringan och under magen mellan och bakom frambenen. Alldeles lagom runda på ca 30 minuter!
Han skötte sig även alldeles strålande både vid an- och frånspänning.
Filmade lite på infarten på hemvägen!
Om ni tycker att det låter mycket nu, så lägg till ungefär 10 gånger mer så har ni hur det låter på grusvägen.
http://www.youtube.com/watch?v=dYagBMasNVQ