Sv: 11rnas tråd, del 3
Skulle gärna erbjuda mer foton, men det blir ju bara närbilder
Men finns ju en del bilder i tråden på honom å det senaste. Han ser "bättre" (maffigare etc) ut på bild än i verkligheten dock.
Min tycker jag ju är sen i både knopp och kropp - men "lillgammal" skulle man nog kunna kalla honom med. Hanteringsmässigt osv skulle han kunna vara 22 år gammal och inte 2 år. Men det för mig har inte mycket med mognad att göra - de behöver inte vara "flamsiga" för att vara omogna och omvänt behöver de inte vara mogna för de är lugna och eftertänksamma.
Min sa ju inte ett ljud om sele, är otroligt stabil och väldigt lätt att ha att göra med och lär sig lätt. Otroligt okomplicerad och rar. Men han är enormt mycket "bebis" (enligt mig då, men jag jmf ju med andra jag haft) i psyket ändå, jättesvårt att förklara.
Ett bra exempel är nog det att det kan skifta så stort. Han härjar ju med sin betydligt äldre shettiskompis så kompisen håller på att ruttna på honom mellan varven. Shettisen kan smacka två framhovar i bringan på Lillskit och han bryr sig inte utan fortsätter terra.
Sen kan lillskit ha legat och sovit i lösdriften, och går ner i hagen till shettisen. Och går fram och föltuggar. För att två minuter senare hänga fastbiten i halsen på honom
Lite samma är han i övrigt. Han kan bara rycka till när en soptunna välter i blåsten, och sen glatt stampa fram själv för att undersöka. Fem meter senare är han "matte, hålla handen" för en vedtrave. Som han tre sekunder senare klampar fram och biter på.
Skulle du träffa honom skulle du träffa en trygg, framåt, social och cool kille vars cirklar inte mycket rubbar. Men lär man känna honom inser man att även om han är så, så bor det en liten bebis därinne med. Inte en rädd sådan, men en omogen liten storögd bebis.
Just nu märks det ju extra tydligt - hur den "inre kampen" är mellan att han är en stor, stark hingst eller en liten oskyldig fölunge som man inte får döda ;P Och han är inte riktigt säker själv än på vad han är. Men BRA är han hälsar matte
Men det skulle vara otroligt lätt att begära för mycket känns det som, och rasera "allt". Dvs han känns mer som de brukar vara på hösten som åringar, än som våren/sommaren som tvååringar. Det har hänt massor i vår dock, i senvintras kände jag mest för att förfalska hans pass och dra av ett år - för det var så han var