Sv: 10rna del 5
Haha, så i februari blir det stalloari istället för vabruari? Kul att du börjat lite igen!
Zkold: Så fin hon är! Känns som vi är ljusår från att flytta för skänkel.
Kl
Idag har både jag och pålle tänt lampor och fått aha-feeling! Det blev longering istället för tömkörning, på med gjorden och sen började jag fundera... Han har ju lite historik i att lägga tungan fel och gå emot bettet, så mitt mål för dagen var att han skulle gå avslappnat i båda varven, that's it. Jag började med att byta bett till ett tredelat med parrerstänger. Tidigare har han gått på ett 9,5 tvådelat med fasta ringar (ja han har pytteliten mun) men detta var 10,5. Tidigare har jag haft bettet lite för högt då jag fått tips om det från flera håll vad gäller problemet med tungan, började även så idag.
Ut på lägdan och börja lite försiktigt utan inspänningar. Han traskade på helt lojt och trixade lite med munnen, inget särskilt. Så fort han började trava blev han dock orolig och gick emot och ruskade på huvudet och gapade. Provade i båda varven med samma utgång. Provade sätta fast bara den yttre tygeln löst, tja lite bättre blev det ju men inte mycket. Hakade på båda och i skriften gick han mest lite spänt, men så fort det var trav körde han upp näsan och var så himla missnöjd.
Pausade och tänkte om. Flyttade ner bettet till normalläge och provade igen... Wow, den skillnaden... Plötsligt var han heeelt till freds! Tuggade och skummade så det dreglade åt alla håll, sög på bettet och sökte sig genast framåt neråt och blev så himla mjuk och följsam! Jag provade korta tyglarna till mera normallängd också och ja. Jag fick en ny häst. Han var så NÖJD. Frustade och klev på så galet avslappnat och mjukt! Han fick fram det där härliga gunget i traven och jag stod mest bara och skrek "braaaaa, duuuuktiiiig" hela tiden.
Så ja. Nu har jag ÄNTLIGEN hittat vad som felat! Han har ju haft bettet för högt upp stackaren... Nog har jag tänkt tanken många gånger, men det är så pass många runt mig som sagt att det är så man ska göra om unghästarna inte accepterat bettet riktigt, så jag har bara följt råd... Dumt. Dumt. Dumt.
Idag blev han så pass avslappnad att jag till och med kunde ta kort med mobilen samtidigt...
Jag är så himla kär i min älskade röding, stackars killen som får stå ut med mina knäppa saker. Nu är vi på rätt väg!
Haha, så i februari blir det stalloari istället för vabruari? Kul att du börjat lite igen!
Zkold: Så fin hon är! Känns som vi är ljusår från att flytta för skänkel.
Kl
Idag har både jag och pålle tänt lampor och fått aha-feeling! Det blev longering istället för tömkörning, på med gjorden och sen började jag fundera... Han har ju lite historik i att lägga tungan fel och gå emot bettet, så mitt mål för dagen var att han skulle gå avslappnat i båda varven, that's it. Jag började med att byta bett till ett tredelat med parrerstänger. Tidigare har han gått på ett 9,5 tvådelat med fasta ringar (ja han har pytteliten mun) men detta var 10,5. Tidigare har jag haft bettet lite för högt då jag fått tips om det från flera håll vad gäller problemet med tungan, började även så idag.
Ut på lägdan och börja lite försiktigt utan inspänningar. Han traskade på helt lojt och trixade lite med munnen, inget särskilt. Så fort han började trava blev han dock orolig och gick emot och ruskade på huvudet och gapade. Provade i båda varven med samma utgång. Provade sätta fast bara den yttre tygeln löst, tja lite bättre blev det ju men inte mycket. Hakade på båda och i skriften gick han mest lite spänt, men så fort det var trav körde han upp näsan och var så himla missnöjd.
Pausade och tänkte om. Flyttade ner bettet till normalläge och provade igen... Wow, den skillnaden... Plötsligt var han heeelt till freds! Tuggade och skummade så det dreglade åt alla håll, sög på bettet och sökte sig genast framåt neråt och blev så himla mjuk och följsam! Jag provade korta tyglarna till mera normallängd också och ja. Jag fick en ny häst. Han var så NÖJD. Frustade och klev på så galet avslappnat och mjukt! Han fick fram det där härliga gunget i traven och jag stod mest bara och skrek "braaaaa, duuuuktiiiig" hela tiden.
Så ja. Nu har jag ÄNTLIGEN hittat vad som felat! Han har ju haft bettet för högt upp stackaren... Nog har jag tänkt tanken många gånger, men det är så pass många runt mig som sagt att det är så man ska göra om unghästarna inte accepterat bettet riktigt, så jag har bara följt råd... Dumt. Dumt. Dumt.
Idag blev han så pass avslappnad att jag till och med kunde ta kort med mobilen samtidigt...
Jag är så himla kär i min älskade röding, stackars killen som får stå ut med mina knäppa saker. Nu är vi på rätt väg!