Sv: 08rna del 5
KL*
Nu har lille Nalle varit hos farbror doktorn igen (igår kväll).
Han skulle egentligen bara raspa tänder och ta nytt blodprov, men vetr. engagerade sig så mycket i undersökningen av hans symtom, att vi höll på att missa tänderna. Höll på i drygt 60 min.
På pluskontot så var Nalle otroligt duktig och fördragsam med all knuffande, bökande, böjande och övrig omild behandling.
Dessutom blev jag tvungen att lasta själv hemmavid, men Nalle nosade lite granna och klev snällt på och stod lugnt medan jag gick ut och stängde för.
(Hurra för att jag alltid tagit tid med lastning och låtit honom förstå att öppen bakdörr inebär inte att man börjar backa!)
Vi kunde t.o.m raspa tänderna utan lugnande. Han stod för all del i tvångsspiltan, och hade nog gärna backat ur om han kunnat,men gjorde ingen jätteaffär av det hela. Så jag är väldigt nöjd och stolt över grabben.
Rörelsemässigt, så verkar han ha lärt sig att kontrollera sina bakben till stor del, och kan korrigera sig själv eller parera om man knuffar honom i obalans. Men han trampar också på sig själv med bakhovarna -det är ju inte direkt normalt beteende- och kör liksom ner tån när han går, som om han inte riktigt orkar lyfta fram hoven hela vägen.
Tyvärr upptäckte vi nya inte alls särskilt roliga fynd med ultraljudet.
Emedan SIE-lederna var perfekta, så har Nalle någon (ovanlig, om jag förstod rätt) form av spondylos (hopväxta kotor) i bakre halvan av ländryggen.
Detta kan i sig självt vara orsaken till hans ataxi, om ryggmärgen kommer i kläm, men det
måste inte vara så.
Å andra sidan, kan den överrörlighet som då blir effekten i övriga ländryggen orsaka blödningar som trycker på nervkanalerna.
Ytterligare en anledning kan vara att en tumör, som vi inte hittat, ligger och trycker. Det senare är minst troligt, men vitan var fortf för hög, även om den gått ner något.
Eftersom Nalle är så pass bra som han är, så kör vi på ett tag till och ser vad som händer, men på det hela taget så kan jag nog glömma det där med att ha Nalle tills han blir 20 år.