Sv: 07
rnas tråd del 11!
*kl
Angående "debatten" om uteridning som startat nu, så började jag fundera lite smått idag när jag var ute och red med min. Hur ser folks liv ut i övrigt när man har häst, unghästar framförallt eftersom det är vad tråden handlar om? Dvs hur jobbar man och på vilka tider? Hur ser ens övriga sociala liv ut vad gäller barn, partners, vänner? Hur ser ens uppstallningsalternativ ut vad gäller tillgång till lämpliga ridvägar, ridsällskap, träningsmöjligheter, ridbana/ridhus etc ut?
Jag får ofta känslan att man måste vara übermensch för att kunna ha häst, unghäst då speciellt. Man ska vara nästintill proffs själv, man ska ha ett jobb som möjliggör att man kan rida ute när det är ljust, man ska ha vettigt ridsällskap att tillgå på de tider man själv är i stallet, man ska ha hjälp av bra tränare ofta och man ska ha ett liv som i övrigt anpassas efter allt detta.
Jag kan bara svara för mig själv, och jag försöker alltid rida ut så mkt som möjligt är. Men eftersom min häst är ett levande ting, jag är ett levande ting, mitt jobb påverkar vilka tider jag kan rida ute och jag dessutom påverkas av vädret och periodvis är beroende av ridsällskaps möjligheter att följa med, så blir det inte alltid som jag har tänkt. Senast idag tex, det blåste helt för j-ligt bitvis och min häst som går i liten tråkig grushage om dagarna var ganska benägen att se spöken överallt trots att hon vanligtvis inte är rädd för nåt. Hon kändes inte direkt spänd, utan mer oberäknelig bitvis för att sedan bitvis kännas avspänd och loss genom kroppen. Ridvägarna vi har att tillgå just nu är pga underlaget grusvägar som ömsom går över öppna vidder och ömsom kurviga skogspartier där det ibland kommer bilar, traktorer etc.
Med gårdagens avsittning färsk i minnet ville jag inte utmana ödet, utan höll mig till trav trots att min plan var att galoppera där det går (vilket inte är mkt nu när fälten är leriga). Jag vet att min häst behöver ridas i alla gångarter, framförallt i galoppen, men vad ska man göra när det inte går? När det antingen är kurvigt och man inte har god sikt vad som kommer, eller när det är så öppet och stormigt att det känns som hon kommer lägga av en bockserie bara jag antyder att vi ska galoppera...
Var ute i en dryg timme och travade allt som gick, men tyvärr blir det endel transportsträckor i skritt pga råddjur, leriga passager och bilar. Hon kändes avrastad men inte direkt motionerad då jag var klar, inte svettig ens under sadeln.
Hur gör ni när planerna inte går ihop? Rider ni verkligen ute i alla gångarter i alla väder? Har ni sällskap eller rider ni ensamma? Är era hästar superstabila eller hur ofta känner ni att ni får dra det säkra kortet och göra något lugnt för att behålla kontrollen istället för det man verkligen borde träna på, i mitt fall galoppera?
Jag känner väldigt ofta att mitt liv inte räcker till för min häst, och då har jag varken barn, familj eller många vänner i den landsdel jag bor. Jag har heltids skiftjobb och pojkvän och sedan lägger jag det mesta vad gäller tid och engagemang på hästen. Jag är ju som de flesta beroende av att jobba så jag kan inte åka till stallet vilket tid jag vill bara för att vädret passar eller någon har tid att rida ute med mig. Vissa veckor jobbar jag tills det blir mörkt sju dagar i rad, uteritterna blir det ju inte mkt av då om medryttaren inte rider ut någon dag. Jag är ofta aptrött när jag kommer från jobbet då det i perioder är sjukt tungt, och då känner jag mig verkligen inte upplagd för att tjafsa med min häst som kanske har en tjafsperiod i samband med att jag har det jobbigt på arbetet.
Jag tycker inte att jag är okunnig eller dålig ryttare, jag tror jag är som de flesta hobbyhästägare med mellanhöga ambitioner. Jag är inte proffs eller unghästutbildare men jag har iaf vett och vet när jag inte räcker till och någon tränare måste rådfrågas. Någon gång har man ju sin första unghäst menar jag, man kan inte ha gjort allt fjorton gånger för att det ska fungera?
Det bästa vore ju såklart om man hade tillgång till varierade och bra ridvägar året runt, nån klätterbacke, stabilt ridsällskap, arbetstider man styrde själv över alt. var så ekonomiskt fri att man inte behövde jobba heltid, tillgång till stora och bra hagar året runt osv. Men handen på hjärtat - hur många av er har detta? Och min väldigt angelägna fråga - hur löser ni det rent praktiskt? Rider ni verkligen ut 3-4 dagar per vecka i alla gångarter? Och ännu hellre vill jag veta - hur bär ni er åt isåfall om era hästar är som unghästar oftast är, lite busiga, lite ifrågasättande och allt utom gamla brunte som kan ta en jumbo jet i hagen utan att vifta på örat..?
