Jag har hållit mig undan av förklarliga skäl. Jag har inte ens orkat starta datorn. Nu har dock håglösheten infunnit sig så nu kan jag försöka fatta mig sakligt utan att svära för mkt och gapa om att döden kan hämta mig omgående. Vilket jag ärligen känner och barnsligt nog gärna uttrycker när jag blir tillräckligt avigt inställt till livet.
Halt båda fram, dock mer på höger. Sprutad kortison i hovleder och kotleder. Ont i ryggen. Röntgad hela ryggen, kotleder, hovleder och strålben. Röntgenförändring strålben höger fram dock ej gravt men tyder på en pågående process i hoven, ett tätliggande tornutskott i ryggen (övergång mellan länd och rygg) dock inom normalspannet.
När han sa att det är förändring på strålbenet bröt jag ihop. Min enda erfarenhet av det är att det är kört. Det är av rtg att döma något som utvecklats under längre tid, frågan om år.
Ryggen förvånar mig mindre eftersom hon har en svag länk där men att det hållits i schack med inriktad medveten ridning och ET. Hon har aldrig haft ont i ryggen, utan bara varit spänd i musklerna. Jag sa också att jag aldrig uppfattat denna häst som en med ryggproblem utifrån hur hon arbetat, musklat sig och aldrig visat den typen av istadighet som jag tycker att rygghästar gör (enligt min erfarenhet av dem). Det visade ju även rtg att det inte är några stora skelettrelaterade problem i sig i ryggen. Allt annat är bra på annat håll. Bra att ha uteslutit det iaf.
Hans prognos är iaf att det inte är kört. Det går att göra nåt åt detta men det kommer krävas tid, engagemang och att man är hyfsad på att rida. För tidigt nu att säga exakt hur det kommer att se ut, men uppskattningvis 6 mån fram och tillbaka till klinik och sedan 6 mån rehab i någon form. Återbesök 27 juni och därefter lägger vi en ny konkret plan. Nu är det boxvila 3 dygn, sjukhage 4 dagar och sedan ut som vanligt fram till 27 juni. Detta får hon göra på rehabstall, jag varken har möjlighet eller lust (faktiskt) att sköta detta själv. Jag tar hem henne när hon kan gå på lösdriften. Tills dess försöker jag att låtsas som att denna situation är en mardröm som inte existerar.
Jag är helt mållös.
Kan någon ge mig ett svar på hur min häst kan ha dessa problem, utifrån denna bakgrund:
Uppfödd på lösdrift från föl-4,5 års ålder. Inriden enligt regelboken med viloperioder osv, mestadels uteridning på varierat underlag varvat med ridbana och träning för instruktör. En hippolog har fött upp och utbildat, ingen kret pleti.
Sedan 4,5 års ålder: Varierad träning, varierande underlag och mkt uteridning, reglebunden ridning för tränare från C-nivå upp till GP-ryttare/beridare. Bra foderstat, bra hovslagare, regelbundna besök av ET/fysioterapeut, tandläkare, mkt utevistelse, vila i lagom dos, genomgången av sadelmakare/utprovare regelbundet... Dvs skött till punkt och pricka och jag har alltid fått beröm för att hon är fin och utvecklas rätt, även om jag periodvis tyckt själv att hon är pest.
Hon har aldrig gått så bra som innan hon skadade sig i februari. Stadig och trevlig, framåtbjudningen inget fel på.
Efter skadan i boxen igångsatt extra försiktigt, skritt 6v, vila 1v, trav rakt spår 2v, någon enstaka galopp i slutet för att känna på.
Sedan skada vid betessläppet och därefter halt höger fram vid återbesök 10 dagar sedan. Men detta lär ju knappast ha gett dubbelsidiga ledinflammationer och ont i ryggen som kvarstår efter 10 dagar i hagen..?
Jag undrar, hur ska man bete sig för att hålla sin häst frisk? Hur ska man rida? Hur ska man träna? ska man rida alls, eller bara låta dokumenterade proffs göra det? Hur noga ska man vara med allt runtikring?
Jag måste vara den mest talanglösa ryttare och hästägare som finns. Jag trodde att jag gjort precis allting rätt, och ändå är min häst helt jävla trasig. Hur är det möjligt? Jag tycker inte att jag är en sån fruktansvärt kass ryttare, om än långt från proffs, men man ska väl för helsike ändå kunna ha en frisk häst på min nivå?
Jag har gråtit och förbannat mig själv och mitt hästintresse hela gårdagen. Veterinären måste tycka att jag är galen, men jag är så fruktansvärt trött på mitt liv och att INGENTING går åt rätt håll. Någonsin. Och när jag då väl insett att jag måste byta inriktning i hästeriet, och att denna häst inte ska vara kvar hos mig. Då får jag istället inse att jag har en häst som är helt osäljbar antagligen for ever och att jag nu ska ta nya tag med att rehabilitera henne i 6-12 månaders tid med tömkörning osv.
Jag har INGEN motivation till detta i dagsläget. Alls. Denna häst är ett helsike att ha konvalescent, och än värre att sätta igång. För att inte tala om allt djävulskap hon ska dra på sig under tiden. Och till syvende och sist har vi ju inte varit BBFs däremellan heller, och jag vet inte om vi någonsin kommer att bli. Men denna häst är bevisligen mitt öde att ha, och hennes öde är att ägas av mig.
Jag har faktiskt lust att lägga ner hela hästeriet. Sälja allt jag har, lobotomera mig och radera alla minnen av hästar i mitt liv. Sedan kan jag stirra in i väggen tills jag försvinner.
Men det lär ju inte ske, så istället ska jag låta sanningen sjunka in. Att jag kan glömma den där ponnyn, att jag kan glömma att flytta 50-60 mil härifrån, att jag kan glömma att denna häst ska säljas. Och att jag nu ska stanna kvar här där rätt veterinärer finns, för att inleda en lång och segdragen rehabprocess för en häst som kanske inte ens kommer att passa ihop med mig ens den dagen den kanske blir frisk. Om jag nu ens får den frisk med min bevisligen otillräckliga förmåga. Och för att ha råd med detta så ska jag fortsätta gå till mitt arbete som får mig att gråta en timme innan jag ska iväg, för att jag avskyr det så mkt och får sådan ångest att jag bara vill gräva ner mig.
Slutligen, jag avskyr att säga "vad var det jag sa". Men den där sena kvällen då jag fick samtalet att min häst suttit fast i boxgallret, då tänkte jag att "Detta är bara början på en väääldigt lång följetång av eländen, följdskador och komplikationer". För jag insåg redan där och då att så enkelt är det inte, att den vilar några veckor och sedan går allting åt rätt håll igen soma att ingenting har hänt. Och jag kunde ju inte haft mer rätt.
Såsmåningom ska han såklart säljas, men hon ser gärna att jag har kvar honom ett tag till.
