Idag fick jag se både soluppgång och solnedgång, lång dag! Vaknade redan kl 03 och kunde inte somna om.
Framridningen full med små ettriga flugor som attackerade. Hästen blev arg när hon inte fick springa som hon ville och glo på folk och hästar... På banan springer hon både omkring, samtidigt som hon inte går fram, och jag lyckas inte lösa det. Så fort vi byter riktning passar hon på att dra upp huvudet och se plågad ut, jag försöker rätta framåt, men hon tar inte skänkeln. Gah!
Sen blev hon glad när det dök upp hinder, hoppade jättefint på framridningen och var rätt fin även inne på banan, men blev arg efter hinder nr 5 när jag tog i henne och ville bestämma lite och ruskade en del på huvudet inför de andra hinderna. Dock gick vi runt felfritt!
Sen terrängen, där var hon lagom taggad på framridningen, hoppade bra på de små mesiga hinderna som fanns där. Jättefint ur startfållan, stod emot inför andra hindret (alla ekipage jag såg, och det var ganska många stod emot där), men gick över. Galopperade på bra och sen kom då den förjordade blågula lådan som jag ramlade av på förra året. Jag vet att hon tycker den är otäck, hon stannade på den även när vi var där och tränade i förra veckan. Så jag var som en igel, med massa ben och även röst. Men hon bestämde sig i absolut sista sekund att hon inte vågade och tvärnitade, och gissa vem som ramlade av, igen?
Sen åkte vi hem.
Tror inte jag ska tävla mer där?
Jag har för fasen inte trillat av henne en enda gång, inte ens i närheten, sen förra året på exakt samma hinder, och då har vi ändå gått igenom en lång konvalescens och sen igångsättning där hon har farit runt en del.
Väl spenderad dag. Det var knappt att hon fick följa med oss hem igen.
Hon verkade dessutom väldigt förvånad och lite besviken (eller läser jag in för mycket mänsklighet i henne nu) att inte få hoppa mer.