Sv: 04
rnas tråd version 3!
10.15 satt jag upp, nervös som aldrig förr (jag blir aldrig nervös alls annars! Typiskt). Änglahästen som hittills skött sig helt oklanderligt skrittade iväg med attityden "Ta det lugnt matte, det här kan jag". Inte det minsta rädd för hästar o folk, jag var så räd han skulle bli sådär stressad som han blivit på CR och terrängträning men det märktes inte alls. Nu var vi iofs bara som mest 3 som red i annan gångart än skritt, vilket nog gjorde hela grejen.
Iaf, jag började rida fram och det gick bara skit skit skit
Tiger tassade runt så fint men jag satt som en kratta och var helt slut för jag spände mig så mycket. Fick korta lädren 1 hål (dressyrlädren som vanligtvis känns korta) och sedan gick det lite bättre. Hela framridningen gick åt att tänka på min sits och att ha skrittpauser för att jag skulle kunna lappna av lite. Hästen fick typ noll stöd men skuttade runt som om han var född på en framridnignsbana. Rätt najs längningar och väldigt fina fattningar fick han till helt på egen hand, stackarn.
10.30 Hade jag nästan fått ordning på typ hälften av mina nerver och min underbara lilla häst hade gjort en fin volt i vänstergaloppen (den galoppen jag inte orkat rida ordentligt sista veckan) så då var modet lite bättre och jag såg faktiskt framemot att gå in i ridhuset och strutta runt lite hos domaren. Och Tiger kändes verkligen helskärpt, han var lydig och lyhörd som aldrig förr, precis som att han visste att det var nu det gällde. Han blev ännu mer sådan inne i ridhuset, helt underbart vad han ställde upp på varenda lite hjälp
Sagt o gjort, ryttaren före kom ut och vi travade in, rakt in o runt på fyrkantsspåret avslappant och fint. Duktig pålle
Travade runt två varv och stannade sedan vid domaren som sa "Han ser ju lugn och fin ut så du kan fortsätta som du börjat och visa lite tempoväxlingar både på långsidorna och på diagonalerna när du byter varv". Haha, tänkte jag. Min tränare har gett mig order om att inte länga på diagonalen så det lät jag faktiskt bli.
Man Tiger luffade runt och var ytterst lite obesvärad av underlaget (som var kass och blev mycket sämre under dagen) annat än att jag hörde honom slå i skor några gånger, det gör han aldrig annars. Längde helt okej och var väldigt stadig som det kändes.
Så fick vi visa galopp. Höger först hade tränaren sagt och som tur var så var vi i det varvet när hon bad om galopp (det hade jag HELT missat att ta med i planeringen!) så det blev lite höger galopp med nån längning och någon volt, kändes rätt bra. Så jag bröt av och frågade om hon ville se mer högergalopp (det värsta jag vet är när man får rida varv på varv på varv och det bara blir sämre o sämre, då bryter jag av ist och fattar hellre ny), men hon var nöjd och bad om vänster.
Vänstergalopp kändes helt okej, har ju dock haft svårt att samla upp den så det blev lite mer längning. Dessutom är de längningarna ofast lite bättre så vi gasade på som f*n och hoppades på det bästa. Dessvärre bad domaren att vi skulle komma in på volten vid henne och korta galoppen lite. "Shit, nu är min sista stund kommen!" tänkte jag och såg framför mig våra snygga störtdykningar ner i slängtrav där matte hänger halvvägs av och hästen blir helt förskräckt. Så jag upprepade mitt sits mantra och försökte verkligen göra lite rätt för att åtm inte sabba helt för pålle och han i sin tur kämpade verkligen och det blev iaf lite lugnare galopp. Sen bröt jag på eget bevåg av när jag tyckte vi gjort ett hyfsat varv på volten och visste att bättre än så blir det inte, snarare en störtdykning.
Så fick vi visa skritt. Pålle mycket duktigt knatade på i fri skritt på diagonalerna och var lugn när jag tog upp lite tygel på kortsidorna och red i en lite rondare form, precis som tränaren instruerat oss. Sen fick vi göra halt framför domaren. Vi som aldrig ens gjort en halt på kort tygel men han ställde sig så fint och stod still
Sen rabblade hon en massa trevlig kritik, enda "negativa" hon sa var väl att han inte riktigt orkade korta sig i galoppen med det skulle bli bättre med mer styrka och var visst inte negativt mycket som det var nu. Så han fick på skritt, trav o galopp 8 8 8 och på ridbarhet och utvecklingsbarhet 8. Domare var Ruth Börjesson. Gissa om vi var överlyckliga
Han skötte sig helt perfekt trots mattes enorma nervositet, jag red som en kratta
