Sv: 04-ornas tråd edition 5
Stackars Calle då, han får hålla i benen i hagen galningen!
Tiger har i helgen varit med om sitt livs hemskaste upplevelse enlig honom, han fick besök av klippmaskinen. Eller rättare sagt, när Tiger tröttnade så var klippmaskinen det självklara valet att bli helt schizo av
Matte herself (hjälp!) fick klippa färdigt sista benet och finputsningen får bli senare med lilla trimmern hemma men iaf - HÄSTEN HAR BYTT FÄRG
Mitt tidigare så gott som kolsvarta lurviga monster till ponnyhäst har nu bytts ut till en ljust gråbrun ståtlig springare men världens smalaste ben, han hade helt klart mest päls på benen, och bakom hakan... Vad är det för fel på min häst?
Iaf, nu får han spunk bara jag sätter igång den lilla maskinen. Han fäller ut öronen och tokrycker med huvudet samtidigt som han stampar i marken med bakbenen, precis som om jag är elektrisk ledande - på håll
Blir till att borsta med maskinen igång i fickan, tror jag får leta upp laddningsbara batterier...
Och lämpligt tills att jag nu kom hem och började rida frös det. Vi ägnar oss åt 2 h skrittpromenad utmed ån i tömmar och att klättra i skritt o trav i div backar. Och pga detta blir jag snart tokig på hans krånglande med bettet. Han gör inte en min på ett helt dressyrpass eller en normal uterunda men att inte kunna rida på som vanligt på plan mark med normala tempoväxlingar, övergångar o galoppbitar gör att allt bli så "hackigt" och han blir inte still med huvudet även om man i grund o botten har en rätt ok bjudning till handen, hur det nu fasen går ihop...
Pappa snodde iaf ihop ett hemmagjort litet lås på det tvådelade han tycker bäst om mha steksnöre, Tiger säger nästan ok. Testade novabettet 2 dagar innan det frös - katastrof utan dess like. Hästen högg efter bettet konstant från tränsning till avtränsning (som båda dagarna skedde direkt efter avsittning eftersom jag inte tålde se eländet mer) men hör och häpna - han verkade mellan/under tiden av sina hugg faktiskt gå rätt ok med resten av kroppen. Nogsam studie av slemhinnorna i munnen visade irritation och jag gav upp och hängde bettet på kroken igen.
Nu ska jag ut o natta mitt lilla kräk
Han var iaf van vid byta-täckes-rutinerna redan från början av någon anledning, täckena bekommer honom inte det minsta. Om man inte är oförsiktig och drar av det och ger honom en stöt. Vattenflaskan är min kära vän sedan klippningen!
So long gott folk!