...you let her down easy...

[Lena Furberg]

Hrm... Det var väl aldrig fråga om något så dramatiskt att "tappa" ansiktet" - utan mer att frun vill hålla skenet uppe av att vara lyckligt gift, för släkt hon han aldrig träffat? Hon ska alltså åka dit för att för första gången visa upp sin make. Som en accessoar. De är en plan hon har som nu ändrats och det är hon inte beredd att acceptera.

Människor blir bittra efter skilsmässor ändå.

De har varit gifta i 30 år och han har aldrig träffat hennes släkt? Då vore det väl en lite märklig tidpunkt att träffa dem nu, när det hela är "över". Tycker jag.

 

[dalian]

Det är inte säkert hon kommer hata honom, eller dig. Men 30 år är lång tid och dessutom ett bra förhållande enligt din förälskelse. Han kommer antagligen sörja henne och deras relation under lång tid, särskilt när förälskelsen har lagt sig och det börjar bli lite vardag.

I nuläget avskyr hon sin man men det kan ju ändras. Hon vet också vem jag är till namnet och var jag jobbar etc - jag har sagt att om hon vill kontakta mig så får hon gärna göra det.

Visst är det så, känslar knäpper man inte bara av och på. Han kommer alltid att ha känslor för sin (ex)fru och det är jag medveten om.

 

[dalian]

De har varit gifta i 30 år och han har aldrig träffat hennes släkt? Då vore det väl en lite märklig tidpunkt att träffa dem nu, när det hela är "över". Tycker jag.

De bor (bodde nu är han utlandsstationerad sen några år) i ett mindre samhälle med stora delar av släkt i närområdet.
Att de skulle åka till ett annat land och träffa släkt (avlägsen) berodde på att resan också skulle vara deras firande av 30 år som gifta....

 

[Gammeln]

Vet att löftet inte var förhastat. Han har tänkt. Han är inte någon impulsiv galning han är mycket ansedd inom sin branch och högt uppsatt. Eftersom vi är i samma branch skulle det här potentiellt kunna skada honom i hans yrke. Så förhastat inte men han hade inte räknat med att frun skulle insistera så på att de SKA åka TROTS att hon INTE vill vara gift med honom...

Det är nog därför jag startade den här tråden. Det känns lite konstigt att jag ska säga att det är ok att han åker. Jag vet att han är ett vrak för tillfället men visst han är en vuxen man. Att han är dramatisk med att åka är för att jag sagt att jag inte känner mig så bekväm med att han åker...

Gud va spännande det verkar vara . Lite spänning här o var, frun vet inget i början, han högt uppsatt, blir det ett avslöjande riskerar han sparken osv *gilla*. Å så är det sambo som också som grädde på moset

 

[martha]

De har varit gifta i 30 år och han har aldrig träffat hennes släkt? Då vore det väl en lite märklig tidpunkt att träffa dem nu, när det hela är "över". Tycker jag.

Ja jag fattar inte .....varit gifta 30 år , aldrig träffat hans släkt , pratar inte ett ord svenska ( fast dom kanske inte bor i sverige) ..tappar ansiktet ..NU ?? !!

 

[dalian]

Ja jag fattar inte .....varit gifta 30 år , aldrig träffat hans släkt , pratar inte ett ord svenska ( fast dom kanske inte bor i sverige) ..tappar ansiktet ..NU ?? !!

Inte lätt att hänga med i alla turer här

Dom har varit gifta i 30 år och skulle som firande av detta åka till hennes (avlägsna tror jag släktingar) i ett land långt bort. Varken frun, mannen eller släktingarna bor i Sverige. Så ingen pratar svenska. Eller mannen har lärt sig vissa fraser nu....
Frun ville ta separationen i etapper, berätta för innersta kretsen först, sen vänner, sist typ avlägsna släktingar (som de de skulle åka och hälsa på).

 

[dalian]

Gud va spännande det verkar vara . Lite spänning här o var, frun vet inget i början, han högt uppsatt, blir det ett avslöjande riskerar han sparken osv *gilla*. Å så är det sambo som också som grädde på moset

Lite väl spännande kanske...hade gärna sluppit hela den här cirkusen... extremt jobbigt för "min" man och jobbigt för mig också.
Vi pratade halva natten idag och han är nära kollaps. Han far väldigt illa över att såra sin fru så här. Trots situationen är han väldigt mån om mig, hur jag har det, hur jag mår. Jag inser först nu tror jag vidden av vad han lämnar, hur mycket han ger upp för att få vara med mig. Det är ingen liten uppoffring. Men han kan inte, vill inte leva utan mig.

 

[Nebraska]

Men om de inte bor i samma land. inte träffat hennes släkt på 30 år låter det inte som de har det tätaste äktenskapet och är så beroende av varandra.
Allt verkar mycket märkligt

 

[Basilika]

Jag är säker på att han vill ha mig. Han har riskerat allt för att få träffa mig och nu har han berättat för sin fru. Han har spenderat 30 år med sin fru så 3 veckor mer eller mindre spelar nog mindre roll i sammanhanget. Men jag är mig själv närmast och vill inte att "min" man åker på semester med en annan kvinna utan tillbringar sin semester med mig vi behöver också tid tillsammans då vi har en turbulent tid framför oss

I min värld är det jättekonstigt att han ens överväger att åka med sin hustru för fasadens skull. Och jag tycker också det är konstigt (tom fegt) att lägga beslutet på dig. Han må vara trasig men han måste fatta sina egna beslut.
Jag får känslan av att det här handlar om en kultur som inte är min vardag.

 

[WBanna]

Jag vet att om jag säger "nej jag vill inte att du åker" så kommer han inte åka. Även om jag vill säga nej så kanske jag inte borde för då "styr" jag...äh, vad svårt det är...

Jag skulle ha sagt "nej, jag vill inte".

 

[Is]

måste som nummer 1 måste jag bara fråga hur i hela friden kan du någonsin tro och lita på att den man du nu i kär i inte kommer göra likadant mot dig som han nu gjort med sin fru, dvs inledda ett nytt förhållande med en annan trots förhållandet med dig. Han säger ju själv att han 30 åriga förhållande fortfarande va bra när ni träffades.... I min värld hade han, om han var hederligt, bett dig vänta så han skulle avsluta sitt förhållande innan han testade om det funkade med dig eller ville han bara avsluta sitt tidigare förhållande om det verkligen visade sig att gräset kanske va grönare på andra sidan?!

När jag nu vräkt ur mig den opassande kommentaren återgårjag till ämnet.

Ja självklart hoppas frun på att resan ska leda till nått mer, hon lär fortfarande vara i chock och älskar säkert sin man oavsett vad hon säger högt. Skulle inte du hoppas på att mannen " skulle återfå sitt vett" om det var dig han gjorde så mot efter 30 år?

Men i slutänden spelar det ingen roll, jag håller med de som säger att det är fegt gjort av din man att söka efter din tillåtelse att åka även om ni självklart måste diskuterat det oavsett. Men älskar han dig så spelar det faktiskt ingen roll om han far men förstår att det kommer vara extremt jobbigt för dig. Men tänk att om ni inte överlever i tre veckor med prövningar hur ska ni då klara framtiden?!

Lycka till med allt

 

[Gammeln]

Lite väl spännande kanske...hade gärna sluppit hela den här cirkusen... extremt jobbigt för "min" man och jobbigt för mig också.
Vi pratade halva natten idag och han är nära kollaps. Han far väldigt illa över att såra sin fru så här. Trots situationen är han väldigt mån om mig, hur jag har det, hur jag mår. Jag inser först nu tror jag vidden av vad han lämnar, hur mycket han ger upp för att få vara med mig. Det är ingen liten uppoffring. Men han kan inte, vill inte leva utan mig.

Jag vill också ha lite spänning i livet. Hur gör man? Skulle vara så spännande om nån kunde vara otrogen med mig.

 

[dalian]

Men om de inte bor i samma land. inte träffat hennes släkt på 30 år låter det inte som de har det tätaste äktenskapet och är så beroende av varandra.
Allt verkar mycket märkligt

Han är utlandsstationerad sen 3 år tillbaka. Innan dess har de bott tillsammans i 27 år.
Den släkten som skulle hälsa på finns i ett land långt bort och släktingarna är avlägsna.
Frun är mycket beroende av sin man.

 

[dalian]

I min värld är det jättekonstigt att han ens överväger att åka med sin hustru för fasadens skull. Och jag tycker också det är konstigt (tom fegt) att lägga beslutet på dig. Han må vara trasig men han måste fatta sina egna beslut.
Jag får känslan av att det här handlar om en kultur som inte är min vardag.

Att han frågade mig var för att han tidigare sagt att han inte skulle åka men pga att det betydde så mycket för frun om han åkte med så började han överväga om han skulle åka med. Och då ville han ha min opinion.

Sen fattade han sitt eget beslut senare samma dag.

 

[dalian]

Jag skulle ha sagt "nej, jag vill inte".

Men jag vill vara tillmötesgående och respektfull så långt som bara möjligt för deras sorg/separationsprocess.

 

[dalian]

måste som nummer 1 måste jag bara fråga hur i hela friden kan du någonsin tro och lita på att den man du nu i kär i inte kommer göra likadant mot dig som han nu gjort med sin fru, dvs inledda ett nytt förhållande med en annan trots förhållandet med dig. Han säger ju själv att han 30 åriga förhållande fortfarande va bra när ni träffades.... I min värld hade han, om han var hederligt, bett dig vänta så han skulle avsluta sitt förhållande innan han testade om det funkade med dig eller ville han bara avsluta sitt tidigare förhållande om det verkligen visade sig att gräset kanske va grönare på andra sidan?!

När jag nu vräkt ur mig den opassande kommentaren återgårjag till ämnet.

Ja självklart hoppas frun på att resan ska leda till nått mer, hon lär fortfarande vara i chock och älskar säkert sin man oavsett vad hon säger högt. Skulle inte du hoppas på att mannen " skulle återfå sitt vett" om det var dig han gjorde så mot efter 30 år?

Men i slutänden spelar det ingen roll, jag håller med de som säger att det är fegt gjort av din man att söka efter din tillåtelse att åka även om ni självklart måste diskuterat det oavsett. Men älskar han dig så spelar det faktiskt ingen roll om han far men förstår att det kommer vara extremt jobbigt för dig. Men tänk att om ni inte överlever i tre veckor med prövningar hur ska ni då klara framtiden?!

Lycka till med allt

Jag vet det och logiskt och rationellt så inser jag det också, men nu är jag förälskad och då försvinner logiken. Sen rent krasst så är det ju så att det finns ju inga garantier i något förhållande att en partner inte kommer att lämna. Jag vågar helt enkelt chansa. Lämnar han sen mig om 5 år eller 10 år så tar jag den smällen då.

Jo frun vill ha tillbaka sin man det vet jag. Hon skickar meddelande om att hon fortfarande älskar honom (i nuläget men hon kommer att hata honom längre fram = hot om att tar du inte tillbaka mig nu så är jag gone forever). Jag klandrar inte frun på något sätt. Jag hade förmodligen reagerat och gjort på liknande sätt.

Nu kommer han inte att åka. Men vi har pratat om det och konstaterat att för vårt förhållande hade det inte spelat någon roll. Vi hade varit ännu mer (om möjlig??) kära när han kom hem om han hade åkt.

Tack jag vet att jag har en jobbig tid framför mig och det kommer att kräva stor mental styrka från min sida.

 

[dalian]

Jag vill också ha lite spänning i livet. Hur gör man? Skulle vara så spännande om nån kunde vara otrogen med mig.

Den här spänningen vill du INTE ha jag lovar....

 

[cirkus]

måste som nummer 1 måste jag bara fråga hur i hela friden kan du någonsin tro och lita på att den man du nu i kär i inte kommer göra likadant mot dig som han nu gjort med sin fru, dvs inledda ett nytt förhållande med en annan trots förhållandet med dig. Han säger ju själv att han 30 åriga förhållande fortfarande va bra när ni träffades.... I min värld hade han, om han var hederligt, bett dig vänta så han skulle avsluta sitt förhållande innan han testade om det funkade med dig eller ville han bara avsluta sitt tidigare förhållande om det verkligen visade sig att gräset kanske va grönare på andra sidan?!

Så olika världarna ser ut må jag säga.

Varför är det större risk att den här mannen gör likadant mot TS än att vilken random människa som helst gör just det?

Varför är det värsta att man väljer en annan som man är djupt förälskat i istället för att kyskt ställa sig vid sidan av allt och hederligt avsluta? Jag begriper på riktigt inte varför det är så jäkla viktigt att avsluta det ena innan man påbörjar det andra. Verkligen inte. Jag ser hellre att bli lämnad för en annan än för ingenting alls.

 

[WBanna]

Men jag vill vara tillmötesgående och respektfull så långt som bara möjligt för deras sorg/separationsprocess.

Men då behöver du ju inte ens fundera på det utan bara säga att det är okej... Men det tycker jag inte att du ska göra när du inte tycker att det är okej. Säg vad du tycker, så slipper du bli bitter sen. Det är inte ditt ansvar att ta ett beslut på ett godkännande åt en vuxen karl, bara för att han själv är för feg för att göra det. Vill du inte så vill du inte, och jag förstår dig verkligen!

 

[dalian]

Men då behöver du ju inte ens fundera på det utan bara säga att det är okej... Men det tycker jag inte att du ska göra när du inte tycker att det är okej. Säg vad du tycker, så slipper du bli bitter sen. Det är inte ditt ansvar att ta ett beslut på ett godkännande åt en vuxen karl, bara för att han själv är för feg för att göra det. Vill du inte så vill du inte, och jag förstår dig verkligen!

Han tog beslutet själv

SEn vill jag vara tillmötesgående men jag vet att kommer att vara kämpigt och avundsjukan kommer riva i mig när han åker hem till sitt hemland vilket han måste göra.