...you let her down easy...

[dalian]

Precis här tror jag att hela relationen tar en rätt obehaglig vändning. Tycker du alltså att du kan FÖRBJUDA mannen att åka? Eller för den delen: bägge - det är ju det du skriver. Att du låter DEM åka. Ska f d frun alltså be DIG om tillåtelse för att åka.

Mannen har ett eget liv, en egen vilja. Vill han åka iväg med sin f d fru på semester, well, det säger väl ungefär allt? Frågan är väl snarare vad för relation ni har och kommer att ha. Inte huruvida du ska eller inte ska ge din tillåtelse att andra vuxna ska göra saker med sina liv.

Nej nej han vill inte åka. Han vill inte förlora mig - därför frågade han mig OM jag åker för att min fru tycker att jag är skyldig henne det efter 30 år - kommer jag att förlora dig då? Pga att han lovat att INTE åka men han vill också ha en fungerande relation med frun i framtiden. Jag uttryckte mig felaktigt i inlägget.

 

[dalian]

Just dessa bitar känns lite som eeeh? för mig. Förstår att det kan kännas jobbigt för frun men att låtsas som inget hänt är väl inte så hälsosamt för någon av dem?

Nej nej men hon vill la att de ska åka för hon hoppas på en reunion.

 

[Asko]

Nej nej men hon vill la att de ska åka för hon hoppas på en reunion.

Tyvärr kan jag inte säga något bättre än att du kan ju tala om för mannen hur du känner och tro/hoppas på att han kommer tillbaka till dig. Du kan ju inte påverka hur frun känner eller vad hon gör.
En positiv sida är ju att då kan du iallafall vara säker på att han verkligen vill ha dig och kommer inte att gå tillbaka till sitt ex efter ha spenderat tre veckor med henne.
Kommer han tillbaka och säger att han har ändrat sig så var han inte tillräckligt bra för dig ändå

Edit: Se det lite som ett test på hur mycket han vill satsa på ert förhållande egentligen

 

[dalian]

Ja, det förstod jag. Och det ändrar inte min uppfattning. Om han bryter ett löfte till dig, får han ta ansvar för det. Inte slänga över det ansvaret på dig. Resan är ju bara tre veckor, så varför han ska vara så där dramatisk om att förlora dig, begriper jag inte.

Jag tänker ungefär som Lejonelle när det gäller den där resan och hans äktenskap, och mot bakgrund av det var kanske löftet till dig en smula förhastat. Men som sagt, det ligger i hans ansvar. Mig hade det alltså fortsatt stört att han lägger upp frågan på det sättet, och det är den diskussionen jag hade velat ha med honom.

Vet att löftet inte var förhastat. Han har tänkt. Han är inte någon impulsiv galning han är mycket ansedd inom sin branch och högt uppsatt. Eftersom vi är i samma branch skulle det här potentiellt kunna skada honom i hans yrke. Så förhastat inte men han hade inte räknat med att frun skulle insistera så på att de SKA åka TROTS att hon INTE vill vara gift med honom...

Det är nog därför jag startade den här tråden. Det känns lite konstigt att jag ska säga att det är ok att han åker. Jag vet att han är ett vrak för tillfället men visst han är en vuxen man. Att han är dramatisk med att åka är för att jag sagt att jag inte känner mig så bekväm med att han åker...

 

[dalian]

Tyvärr kan jag inte säga något bättre än att du kan ju tala om för mannen hur du känner och tro/hoppas på att han kommer tillbaka till dig. Du kan ju inte påverka hur frun känner eller vad hon gör.
En positiv sida är ju att då kan du iallafall vara säker på att han verkligen vill ha dig och kommer inte att gå tillbaka till sitt ex efter ha spenderat tre veckor med henne.
Kommer han tillbaka och säger att han har ändrat sig så var han inte tillräckligt bra för dig ändå

Edit: Se det lite som ett test på hur mycket han vill satsa på ert förhållande egentligen

Jag är säker på att han vill ha mig. Han har riskerat allt för att få träffa mig och nu har han berättat för sin fru. Han har spenderat 30 år med sin fru så 3 veckor mer eller mindre spelar nog mindre roll i sammanhanget. Men jag är mig själv närmast och vill inte att "min" man åker på semester med en annan kvinna utan tillbringar sin semester med mig vi behöver också tid tillsammans då vi har en turbulent tid framför oss

 

[Petruska]

Nu tycker jag inte att ett förhastat löfte i uppbrottstider gör någon till en impulsiv galning, inte heller verkar ett soppigt privatliv utgöra hinder för folks karriärer, allra minst mäns karriärer, om jag ser rätt här i världen.

Det du skriver för övrigt, stärker ju bilden av att han lägger över ansvaret för sina handlingar (och ert förhållande) på dig. Är det något som du skulle kunna diskutera med honom? Är det något du överhuvudtaget står ut med? För mig framstår det som ett mycket större problem än om han åker eller inte åker på den där resan.

 

[stjarnhimmel]

Tycker du måste lita på er kärlek. Om han vill vara med dig kommer han tillbaka till dig efter resan. Om ngt romantiskt händer mellan d antar jag att han inte var redo att gå vidare med dig. Och även om frun vill fortsätta ihop med honom så går ju inte det om han inte vill.

 

[Asko]

Jag är säker på att han vill ha mig. Han har riskerat allt för att få träffa mig och nu har han berättat för sin fru. Han har spenderat 30 år med sin fru så 3 veckor mer eller mindre spelar nog mindre roll i sammanhanget. Men jag är mig själv närmast och vill inte att "min" man åker på semester med en annan kvinna utan tillbringar sin semester med mig vi behöver också tid tillsammans då vi har en turbulent tid framför oss

Hmm, så problemet är egentligen att du vill också få lite tid att spendera tillsammans med din nya "man"?
Du kan ju fråga om han har lite tid över för en liten semester bara ni två tillsammans också?

Jag är absolut inte erfaren på såna här saker utan kan bara säga vad jag tänker. Och jag tänker om jag träffade en man vars exfru bad honom om en tjänst så skulle jag egentligen inte ha något problem med det. Skilsmässan är dock väldigt färsk i det här fallet (inte ens klar) och tjänsten varar ju mycket längre än en stund, så till slut är det bara något som du kan avgöra. Inte så hjälpsamt, sorry

 

[dalian]

Nu tycker jag inte att ett förhastat löfte i uppbrottstider gör någon till en impulsiv galning, inte heller verkar ett soppigt privatliv utgöra hinder för folks karriärer, allra minst mäns karriärer, om jag ser rätt här i världen.

Det du skriver för övrigt, stärker ju bilden av att han lägger över ansvaret för sina handlingar (och ert förhållande) på det. Är det något som du skulle kunna diskutera med honom? Är det något du överhuvudtaget står ut med? För mig framstår det som ett mycket större problem än om han åker eller inte åker på den där resan.

Det var kanske ett märkligt ordval från min sida "impulsiv galning". Vi har pratat om den här resan massor i samband med att vi pratat om vårt liv tillsammans framöver, när (tidpunkt) han skulle berätta för sin familj mm. Det var hans beslut att inte åka.

Nu är inte situationen direkt normal och vi har också pratat om detta att vi riggar planer men omvärlden gör att vi måste ändra i dessa planer. Nu hade han sen tidigare sagt att inte åka och jag tycker det är bra att han vill prata med mig innan han ändrar sitt beslut. Men jag kommer ta upp med honom det du skriver för jag känner som du.

 

[dalian]

Hmm, så problemet är egentligen att du vill också få lite tid att spendera tillsammans med din nya "man"?
Du kan ju fråga om han har lite tid över för en liten semester bara ni två tillsammans också?

Jag är absolut inte erfaren på såna här saker utan kan bara säga vad jag tänker. Och jag tänker om jag träffade en man vars exfru bad honom om en tjänst så skulle jag egentligen inte ha något problem med det. Skilsmässan är dock väldigt färsk i det här fallet (inte ens klar) och tjänsten varar ju mycket längre än en stund, så till slut är det bara något som du kan avgöra. Inte så hjälpsamt, sorry

Vi behöver tid tillsammans. Det kommer att storma och blåsa innan separationen är över det är vi båda inställda på. Sen är det ju han som får ordna upp men det kommer att påverka mig också. Kan säga att det är inte enkelt att träffa en gift man - inget jag skulle rekommendera till någon! Men jag (vi) kunde inte, vi försökte stå emot men det gick inte. Vi försökte resonera rationellt och logiskt - vi ska inte inleda något för bla bla bla men det var dömt att misslyckas - känslorna är så starka.

 

[Asko]

Vi behöver tid tillsammans. Det kommer att storma och blåsa innan separationen är över det är vi båda inställda på. Sen är det ju han som får ordna upp men det kommer att påverka mig också. Kan säga att det är inte enkelt att träffa en gift man - inget jag skulle rekommendera till någon! Men jag (vi) kunde inte, vi försökte stå emot men det gick inte. Vi försökte resonera rationellt och logiskt - vi ska inte inleda något för bla bla bla men det var dömt att misslyckas - känslorna är så starka.

Det förstår jag, därför föreslår jag att ni kanske tar en semester innan eller efteråt tillsammans - kanske en weekend om han inte har någon möjlighet till någon mer semester?

 

[dalian]

Det förstår jag, därför föreslår jag att ni kanske tar en semester innan eller efteråt tillsammans - kanske en weekend om han inte har någon möjlighet till någon mer semester?

När han är klar med sitt utlanduppdrag kommer han till mig.

kl
Vi har pratat nu ikväll. Tack för alla kommentarer. Han ringde mig och berättade att han inte åker på utlandsresan. Han bad om ursäkt för att han tidigare ringt och bett mig ta ställning. Han insåg att det var felaktigt men han var (är) hårt pressad av sin fru. Jag behövde alltså inte säga något ^^ Han är en bra man men under enorm stress.

 

[Inte_Ung]

Han ringde mig och berättade att han inte åker på utlandsresan.

Det är dumt.
Det kommer att vara mellan er, mellan honom och hans ex samt mellan honom och hans barn för resten av er relation tillsammans och resten av hans liv.

Om de har levt tillsammans i 30 år så kan det ju inte spela dig någon roll om de gör det i några veckor till.
Men det kan bli surt för er i framtiden om han gör så att frun tappar ansiktet.
Hon kan bli mycket bitter och i sitt elände ställa till många problem för er.

 

[tanten]

Det är dumt.
...
Men det kan bli surt för er i framtiden om han gör så att frun tappar ansiktet.
Hon kan bli mycket bitter och i sitt elände ställa till många problem för er.

Hrm... Det var väl aldrig fråga om något så dramatiskt att "tappa" ansiktet" - utan mer att frun vill hålla skenet uppe av att vara lyckligt gift, för släkt hon han aldrig träffat? Hon ska alltså åka dit för att för första gången visa upp sin make. Som en accessoar. De är en plan hon har som nu ändrats och det är hon inte beredd att acceptera.

Människor blir bittra efter skilsmässor ändå.

 

[Inte_Ung]

Människor blir bittra efter skilsmässor ändå.

Precis, så det gäller att hålla nere det trycket så mycket som det går.
För att framtiden skall bli lättare för alla inblandade.

Man behöver ju inte göra saken värre än vad den redan är.
Frun kan komma från en kultur där ett tappat ansikte är mycket kränkande, sådant måste man ta hänsyn till.

 

[dalian]

Precis, så det gäller att hålla nere det trycket så mycket som det går.
För att framtiden skall bli lättare för alla inblandade.

Man behöver ju inte göra saken värre än vad den redan är.
Frun kan komma från en kultur där ett tappat ansikte är mycket kränkande, sådant måste man ta hänsyn till.

Vet inte om det går att göra så mycket värre? Jag förstår vad du menar och är ute efter men frun kommer att "tappa ansiktet" förr eller senare ändå. "Min" man kommer att bli en outcast från deras samhälle. Jag har aldrig träffat frun men eftersom hon levt tillsammans med mannen jag förälskat mig i i 30 år så utgår jag från att hon är en fin människa och av någon anledning så tror jag att hon kommer att hata sin man inte mig.

 

[dalian]

Hrm... Det var väl aldrig fråga om något så dramatiskt att "tappa" ansiktet" - utan mer att frun vill hålla skenet uppe av att vara lyckligt gift, för släkt hon han aldrig träffat? Hon ska alltså åka dit för att för första gången visa upp sin make. Som en accessoar. De är en plan hon har som nu ändrats och det är hon inte beredd att acceptera.

Människor blir bittra efter skilsmässor ändå.

Människor reagerar på oväntade sätt i svåra situationer. Nu får jag återberättat av vad som utspelar sig mellan frun och mannen men jag får uppfattningen av att hon far väldigt illa av att han inte vill åka med henne på utlandsresan och att det är det jobbigaste med allt vad det innebär att tappa ansiktet. Att hon förlorar sin man sen 30 år med allt vad det innebär med ekonomisk trygghet mm verkar inte lika jobbigt. Eller så har hon inte kunnat ta in det ännu.

 

[nexxa]

Jag tycker det är märkligt att han ska åka med? Det kan knappast bli en lättsam 3-veckorssemester när man precis beslutat att man ska separera och att han har en ny. Så som många andra så är det hans beslut, inget han skall lägga över på dig. Låter mycket lämpligare att någon annan tar hans plats för resan, tex en vän eller släkting

 

[dalian]

Jag tycker det är märkligt att han ska åka med? Det kan knappast bli en lättsam 3-veckorssemester när man precis beslutat att man ska separera och att han har en ny. Så som många andra så är det hans beslut, inget han skall lägga över på dig. Låter mycket lämpligare att någon annan tar hans plats för resan, tex en vän eller släkting

Han insåg ju det själv. Både det olämpliga att åka med (visst han stöttar sin fru och håller skenet uppe någon vecka till men det skulle vara extremt känslomässigt jobbigt för de båda) och att fråga mig om min "blessing".
Nu tittar vi framåt och planerar sommaren. Sen kommer det säkert att bli omkast i planerna men det får vi ta då.

 

[Mixoman]

Vet inte om det går att göra så mycket värre? Jag förstår vad du menar och är ute efter men frun kommer att "tappa ansiktet" förr eller senare ändå. "Min" man kommer att bli en outcast från deras samhälle. Jag har aldrig träffat frun men eftersom hon levt tillsammans med mannen jag förälskat mig i i 30 år så utgår jag från att hon är en fin människa och av någon anledning så tror jag att hon kommer att hata sin man inte mig.

Det är inte säkert hon kommer hata honom, eller dig. Men 30 år är lång tid och dessutom ett bra förhållande enligt din förälskelse. Han kommer antagligen sörja henne och deras relation under lång tid, särskilt när förälskelsen har lagt sig och det börjar bli lite vardag.