...you let her down easy...

[tanten]

Alltså - vilken soppa.

Om jag var TS skulle jag säga det mannen ju redan vet - att jag självklart inte blir glad över att han ska åka iväg till ett annat land (=långt bort) tillsammans med sin fd.

Samtidigt är det skit av mannen att lägga någon som helst del av beslutet hos TS. Han måste fatta beslutet själv och vara vuxen nog att stå för det han beslutar.

Samtidigt kan jag verkligen inte se vad dt skulle vara för nytta för de två att åka iväg tillsammans. Han vill inte vara med fd frun. Hon åker med en man som älskar någon annan. Låter som en toppenresa...

 

[cirkus]

Jag kan inte se att det kommer att få dem tillsammans igen. Men det kommer att vara jobbiga 3 veckor och jag ser hellre att "min" man tillbringar sina semesterveckor tillsammans med mig (ja jag står mig själv närmast). Som jag skrev ovan så misstänker jag att frun kommer försöka "laga" och få tillbaka sin man.

Men vad spelar det för roll vad frun har för agenda?

 

[dalian]

If you love somebody set them free finns det en gammal låttext som lyder (ungefär i alla fall).
Låt honom åka. Om han tänker bryta upp från ett 30-årigt äktenskap för din skull så är han hemma efter tre veckor kärare i dig än någonsin.

Haha tack ^^ Så bra
Vi (trion, frun, jag och han) bor i olika länder. En gång när jag var hemma hos honom så hade frun varit där veckan innan (detta var innan han berättat att han träffat någon annan och vi träffades i hemlighet), besöket var planerat sen länge och innebar också samtidigt besök av gemensam vän med fru. Jag kan säga att han har aldrig kastat sig över mig med sån intensitet som han gjorde den gången (och han är en passionerad man) när han nyligen haft besök av sin fru. Så du har säkert rätt - han kommer att vara ännu mer galen i mig (om möjligt) vid hemkomsten men jag kommer att liiiiiiiiiida under de 3 veckorna innan han står innanför min dörr igen....

 

[em-pirre]

Jag undrar också varför det spelar roll ifall frun har agenda eller inte.

Sen får han väl åka om han vill. Att han åker/avstår från att åka ser jag inte som bevis på varesig att han älskar eller inte älskar.

 

[dalian]

Men vad spelar det för roll vad frun har för agenda?

Äh jag vet inte. Jag är bara nojig och paranoid. De hade inget dåligt äktenskap, inget bråk eller dött sexliv eller så. De hade det bra. Men så träffade han mig och det han känner för mig har han aldrig känt tidigare. Han visste inte att det kunde kännas så.

 

[Luff]

Han har ju 30 år med hennes släkt också. Han har ju möjlighet att få till ett avslut där också. Även om dom inte ska få veta något.

 

[dalian]

Jag undrar också varför det spelar roll ifall frun har agenda eller inte.

Sen får han väl åka om han vill. Att han åker/avstår från att åka ser jag inte som bevis på varesig att han älskar eller inte älskar.

Jag vet jag vet!!!! Det är inte så enkelt att vara rationell och logisk när jag är galet kär...

Därför tack alla ni som skriver!!!! Det betyder MYCKET för mig!!!
Eftersom jag inte kan berätta något för min omvärld ännu...De får hantera sin familj nu innan jag outar något...

 

[dalian]

Han har ju 30 år med hennes släkt också. Han har ju möjlighet att få till ett avslut där också. Även om dom inte ska få veta något.

Ja och det är den biten som han tycker är jobbig med släkten och alla vänner. Han är "klar" med sitt förhållande med sin fru, alltså han kommer alltid att tycka om henne och han hoppas att de kan ha en fungerande relation i framtiden pss att de kan träffas i sociala sammanhang, när barnen gifter sig, tar examen mm (yngsta barnet är 18 de andra över 25). Nu har han iofs aldrig träffat dessa släktingar som de ska åka till så just dessa är inte viktiga för avslut.

 

[dalian]

Alltså - vilken soppa.

Om jag var TS skulle jag säga det mannen ju redan vet - att jag självklart inte blir glad över att han ska åka iväg till ett annat land (=långt bort) tillsammans med sin fd.

Samtidigt är det skit av mannen att lägga någon som helst del av beslutet hos TS. Han måste fatta beslutet själv och vara vuxen nog att stå för det han beslutar.

Samtidigt kan jag verkligen inte se vad dt skulle vara för nytta för de två att åka iväg tillsammans. Han vill inte vara med fd frun. Hon åker med en man som älskar någon annan. Låter som en toppenresa...

Ja soppa kan man lugnt säga!
Han kommer att fatta beslutet själv men han har ju lovat mig sen tidigare att INTE åka.. Han vill absolut INTE åka.

Nja lär nog inte bli någon superromantisk getaway. Men jag kan förstå "nyttan" från fruns perspektiv - hon vill kämpa för att få tillbaka sin man...(som betalar allt för henne och har sett till att hennes liv har varit komfortabelt på alla sätt och vis)

 

[dalian]

@dalian Förstår att du inte gillar den idén. Det handlar ju dock inte om att "låta" en vuxen man åka eller inte; det gör han ju som han vill. Vad du kan göra är bara att säga vad du tycker. Åker han ändå, så kanske du ska be honom återkomma när han är singel och se om du ff är intresserad.

Jag gillar inte ställa ultimatum. Det är jobbigt nog ändå hela den här historien. Skulle jag säga så att han får återkomma när han är singel och se om jag fortfarande är tillgänglig så skulle det vara samma som att "åk inte" då kommer han inte åka. Han är livrädd att förlora mig.

 

[dalian]

Sorry om han överväger att åka så är han inte klar inte konstigt om han tvekar på tröskeln efter 30 år har nog inte alls med er/Dig Att göra. Men vore han klar hade han fått inte funderat på en semester till eller hur?

Jag litar på honom. Han är klar. Han har berättat för henne och sina föräldrar att han vill lämna sitt äktenskap och att han träffat en annan. Att han funderar på att åka är skuldkänslor gentemot frun att han sårat henne....Klart att han funderat på sitt beslut! Att lämna allt efter så lång tid tillsammans är inte ett beslut i en handvändning!

 

[Lejonelle]

Nu vill min kärlek då att jag ska "ok:a" att han åker med sin fru till sina släktingar. Jag misstänker att frun har en dold agenda och trots att hon säger att hon inte vill fortsätta äktenskapet att hon hoppas att resan kan föra dem tillsammans igen. Jag vill absolut inte att han åker iväg. Men borde jag låta dem åka? Lita på vår kärlek?

Frun och deras gemensamma historia kommer vara en del av ert liv tillsammans i bra många år till. Man sitter ihop med många lojalitetsband efter många år tillsammans. Och har barnen ihop, massa historia, band åt olika håll. Om du inser det kommer resten av ert liv bli lite lättare. Att komma hem som frånskild och möta släktens frågor är säkert inget vidare för frun. I vissa delar av världen skiljer man sig inte, punkt.

Du har egentligen inget med detta att göra, det är ett jobb som mannen måste göra ihop med frun, att avsluta deras äktenskap, informera alla, dela boet, fixa umgängesreglerna, fixa sorgen över det som gick förlorat, etc. Om det underlättar för dem att åka till hennes släkt och informera dem på plats så är det deras beslut, lägg beslutet där det hör hemma och ta inte på dig det. För du styr inte över konsekvenserna av det här beslutet.

För att du inte ska fara alltför illa i den här processen föreslår jag att du bestämmer dig för hur länge du ska vänta på att mannen ska genomföra skilsmässan. Jag säger det av välmening eftersom jag har sett några liknande situationer där folk har farit rejält illa när det inte var så lätt att avsluta äktenskapet som man kanske trodde från början.

 

[Petruska]

I dina kläder hade jag blivit rejält missnöjd med att han vill att du ger din välsignelse, dvs okejar hans resa. Han borde själv ta ansvar för sina handlingar, istället för att lägga över det ansvaret på dig. För mig hade det varit där det hade kunnat bli en konflikt. Jag hade verkligen ogillat just det.

För övrigt tror jag inte att jag hade sagt vare sig bu eller bä om den resan, oavsett. Fruns eventuella agenda hade jag inte betraktat som mitt problem. Det som de delar efter trettio år tillsammans - på gott och ont - kan jag ju ändå inte "konkurrera" med. Vill han vara med henne, kommer han att vara det vare sig de reser bort eller inte.

 

[dalian]

Frun och deras gemensamma historia kommer vara en del av ert liv tillsammans i bra många år till. Man sitter ihop med många lojalitetsband efter många år tillsammans. Och har barnen ihop, massa historia, band åt olika håll. Om du inser det kommer resten av ert liv bli lite lättare. Att komma hem som frånskild och möta släktens frågor är säkert inget vidare för frun. I vissa delar av världen skiljer man sig inte, punkt.

Du har egentligen inget med detta att göra, det är ett jobb som mannen måste göra ihop med frun, att avsluta deras äktenskap, informera alla, dela boet, fixa umgängesreglerna, fixa sorgen över det som gick förlorat, etc. Om det underlättar för dem att åka till hennes släkt och informera dem på plats så är det deras beslut, lägg beslutet där det hör hemma och ta inte på dig det. För du styr inte över konsekvenserna av det här beslutet.

För att du inte ska fara alltför illa i den här processen föreslår jag att du bestämmer dig för hur länge du ska vänta på att mannen ska genomföra skilsmässan. Jag säger det av välmening eftersom jag har sett några liknande situationer där folk har farit rejält illa när det inte var så lätt att avsluta äktenskapet som man kanske trodde från början.

Vi har naturligtvis pratat om historik/band mm vad det kommer att innebära även om vi inte i dagsläget kan förutspå allt som kan uppstå längs vägen.
Tanken med resan är inte att berätta för någon släkt utan att "hålla skenet uppe" för ett sedan länge planerat besök hos släktingar långt borta.
Tack för bra input. Jag har tänkt i de banor som du beskriver, att sätta upp någon tidsram för genomförandet.

 

[Narcissa]

Är du säker på att han verkligen talat med sin fru och att det inte bara är något han säger till dig?

 

[dalian]

I dina kläder hade jag blivit rejält missnöjd med att han vill att du ger din välsignelse, dvs okejar hans resa. Han borde själv ta ansvar för sina handlingar, istället för att lägga över det ansvaret på dig. För mig hade det varit där det hade kunnat bli en konflikt. Jag hade verkligen ogillat just det.

För övrigt tror jag inte att jag hade sagt vare sig bu eller bä om den resan, oavsett. Fruns eventuella agenda hade jag inte betraktat som mitt problem. Det som de delar efter trettio år tillsammans - på gott och ont - kan jag ju ändå inte "konkurrera" med. Vill han vara med henne, kommer han att vara det vare sig de reser bort eller inte.

Jag var inte tydlig i mitt första inlägg, inte tydlig alls. Anledningen till att jag ska "ok:a" är för att han tidigare sagt till mig att han INTE ska åka. Nu vill han försäkra sig om att OM han åker att han INTE förlorar mig...

 

[Lovisaleonora]

. Men borde jag låta dem åka?

Precis här tror jag att hela relationen tar en rätt obehaglig vändning. Tycker du alltså att du kan FÖRBJUDA mannen att åka? Eller för den delen: bägge - det är ju det du skriver. Att du låter DEM åka. Ska f d frun alltså be DIG om tillåtelse för att åka.

Mannen har ett eget liv, en egen vilja. Vill han åka iväg med sin f d fru på semester, well, det säger väl ungefär allt? Frågan är väl snarare vad för relation ni har och kommer att ha. Inte huruvida du ska eller inte ska ge din tillåtelse att andra vuxna ska göra saker med sina liv.

 

[Petruska]

Ja, det förstod jag. Och det ändrar inte min uppfattning. Om han bryter ett löfte till dig, får han ta ansvar för det. Inte slänga över det ansvaret på dig. Resan är ju bara tre veckor, så varför han ska vara så där dramatisk om att förlora dig, begriper jag inte.

Jag tänker ungefär som Lejonelle när det gäller den där resan och hans äktenskap, och mot bakgrund av det var kanske löftet till dig en smula förhastat. Men som sagt, det ligger i hans ansvar. Mig hade det alltså fortsatt stört att han lägger upp frågan på det sättet, och det är den diskussionen jag hade velat ha med honom.

 

[dalian]

Är du säker på att han verkligen talat med sin fru och att det inte bara är något han säger till dig?

Jag har inte själv pratat med frun och fått bekräftat men någonstans så måste jag lita på honom annars vore det här dömt att misslyckas. Jag vet att han lämnat ett utlandsuppdrag där han är en väldigt viktig deltagare för att åka till sitt hemland och träffa sin familj för att berätta då han inte kunde vänta längre för han klarade inte av hemlighetsmakeriet längre. Han har sagt att jag kan berätta om oss för vem helst jag känner för. Vi jobbar i samma branch så vi har gemensamma kontakter.

 

[Asko]

Nu har han iofs aldrig träffat dessa släktingar som de ska åka till så just dessa är inte viktiga för avslut.

Tanken med resan är inte att berätta för någon släkt utan att "hålla skenet uppe" för ett sedan länge planerat besök hos släktingar långt borta.

Just dessa bitar känns lite som eeeh? för mig. Förstår att det kan kännas jobbigt för frun men att låtsas som inget hänt är väl inte så hälsosamt och t.o.m jobbigare för dem båda?