...you let her down easy...

[Meggan]

Att bli förälskad är lätt att ta steget ifrån hemligt sidoförhållande till att bryta med det gamla är svårt tufft och jäkligt mycket större än bara två ( tre personers) känslor åsikter och reaktioner. Det är en hel del personer runt omkring som kommer ha åsikter om det vare sig de har rätt till det eller inte. Det är väl därför det inte är helt ovanligt att en påbörjad separation framförallt efter ett så lång äktenskap inte alltid blir av i slutändan? Det blir helt enkelt större än man kanske kan föreställa sig och så plötsligt känns det som att man borde ge det en chans till? Speciellet tror jag det finns risk för det när du säger att han älskar sin fru på sätt och vis att de har haft ett bra äktenskap på alla sätt. Att han inte känner för sin fru som för dig är ju inte konstigt, 30 år ger en annan typ av kärlek sex och känslor än en förbjuden ny relation med en yngre kvinna. Men om han sätter det i perspektiv så kommer er relation att ta en annan form när den inte är lika ny och spännande längre. Därmed inte sagt att han inte vill skilja sig och starta om med dig men jag finner det precis lika troligt att han väljer att återvända till sin fru för att ge det en chans och lämnar dig med ursäkten " jag vill verkligen leva med dig du är det största som hänt mig men jag kan inte göra så här mot min familj" typ...

 

[dalian]

Även i min egen lilla värld spelar benämning en stor roll. Väljer jag att benämna det som en katastrof att jag krossat en tallrik, då tenderar det att bli/vara en katastrof i min hjärna. Och det befästs ytterligare om omvärlden också benämner det katastrof.

Jag är - ärligt talat - jätteförsiktig med hur jag väljer att se och sätta ord på olika situationer när det kommer till negativa händelser. Hjärnan är mer lättlurad än vi tror.

Att då spela med i någon annans spel är vanskligt, både för mig själv (jag inbillar mig faktiskt att Liselott har drabbats av en katastrof när tallriken gått sönder) och jag förstärker Liselotts känsla av att jo, det är faktiskt en katastrof även i omgivningens ögon.

För varje gång du uttalar något, högt eller för dig själv, blir sanningshalten i det större.

Vi är alla olika. Du är försiktig med benämningar. Jag känner inte frun - jag vet bara vad hon framfört till mig. Jag kan inte sitta och säga till henne att det du upplever är felaktigt - du borde paketera om dina beskrivningar.

 

[Lovisaleonora]

Varför skulle du göra något så korkat? Och vill du påstå att JAG har sagt att du ska påtala det för henne?!

Du väljer ju att se det som drabbar frun som en katastrof. Eller? DU väljer att se barnens tillvaro som fallen i spillror. Eller? Vems ord är det?

För inte talar du väl för någon annan?

 

[Tass]

Det stämmer. De kommer från en annan kultur där det enligt deras religion är en stor skam och "katastrof" med otrohet/skilsmässa.

Då är det dags för en kulturkrock.
Man ska inte underskatta andra människors förmåga att börja tänka i nya banor. Om hon kontaktar dig för att delge dig sitt sätt att tänka, då kan du svara med att låta henne se ett annat sätt att tänka. Även om hon bara blir förbannad (eller det är hon ju ändå) så kan du så ett frö.

Personligen håller jag med tidigare talare att katastrof är något annat.

 

[dalian]

Att bli förälskad är lätt att ta steget ifrån hemligt sidoförhållande till att bryta med det gamla är svårt tufft och jäkligt mycket större än bara två ( tre personers) känslor åsikter och reaktioner. Det är en hel del personer runt omkring som kommer ha åsikter om det vare sig de har rätt till det eller inte. Det är väl därför det inte är helt ovanligt att en påbörjad separation framförallt efter ett så lång äktenskap inte alltid blir av i slutändan? Det blir helt enkelt större än man kanske kan föreställa sig och så plötsligt känns det som att man borde ge det en chans till? Speciellet tror jag det finns risk för det när du säger att han älskar sin fru på sätt och vis att de har haft ett bra äktenskap på alla sätt. Att han inte känner för sin fru som för dig är ju inte konstigt, 30 år ger en annan typ av kärlek sex och känslor än en förbjuden ny relation med en yngre kvinna. Men om han sätter det i perspektiv så kommer er relation att ta en annan form när den inte är lika ny och spännande längre. Därmed inte sagt att han inte vill skilja sig och starta om med dig men jag finner det precis lika troligt att han väljer att återvända till sin fru för att ge det en chans och lämnar dig med ursäkten " jag vill verkligen leva med dig du är det största som hänt mig men jag kan inte göra så här mot min familj" typ...

Ja så kanske det blir. Han kanske går tillbaka till sin familj. Men som jag skrev i ett annat inlägg. Lämnar han mig - jag kommer att överleva. Mitt liv kommer att gå vidare. Jag klarar mig.

Nu är "bollen" i rullning och ingen vet vad som kommer att hända i framtiden. Hans avsikter är att dela resten av sitt liv med mig. Kommer det att bli så? Ingen vet.

 

[dalian]

Varför skulle du göra något så korkat? Och vill du påstå att JAG har sagt att du ska påtala det för henne?!

Du väljer ju att se det som drabbar frun som en katastrof. Eller? DU väljer att se barnens tillvaro som fallen i spillror. Eller? Vems ord är det?

För inte talar du väl för någon annan?

Jag framför det som frun sa till mig att hon upplever. Så det är hennes ordval.

Själv tycker jag att det är hemskt att de lider så.

 

[Tass]

Att bli förälskad är lätt att ta steget ifrån hemligt sidoförhållande till att bryta med det gamla är svårt tufft och jäkligt mycket större än bara två ( tre personers) känslor åsikter och reaktioner. Det är en hel del personer runt omkring som kommer ha åsikter om det vare sig de har rätt till det eller inte. Det är väl därför det inte är helt ovanligt att en påbörjad separation framförallt efter ett så lång äktenskap inte alltid blir av i slutändan? Det blir helt enkelt större än man kanske kan föreställa sig och så plötsligt känns det som att man borde ge det en chans till? Speciellet tror jag det finns risk för det när du säger att han älskar sin fru på sätt och vis att de har haft ett bra äktenskap på alla sätt. Att han inte känner för sin fru som för dig är ju inte konstigt, 30 år ger en annan typ av kärlek sex och känslor än en förbjuden ny relation med en yngre kvinna. Men om han sätter det i perspektiv så kommer er relation att ta en annan form när den inte är lika ny och spännande längre. Därmed inte sagt att han inte vill skilja sig och starta om med dig men jag finner det precis lika troligt att han väljer att återvända till sin fru för att ge det en chans och lämnar dig med ursäkten " jag vill verkligen leva med dig du är det största som hänt mig men jag kan inte göra så här mot min familj" typ...

Man tar alltid en risk när man inleder ett förhållande med en annan människa. Förr eller senare kan man bli sårad. Ska man skydda sig från den risken då kan man inte ha någon relation.

 

[dalian]

Då är det dags för en kulturkrock.
Man ska inte underskatta andra människors förmåga att börja tänka i nya banor. Om hon kontaktar dig för att delge dig sitt sätt att tänka, då kan du svara med att låta henne se ett annat sätt att tänka. Även om hon bara blir förbannad (eller det är hon ju ändå) så kan du så ett frö.

Personligen håller jag med tidigare talare att katastrof är något annat.

Jag valde att inte bemöta utan bara lyssna. Det kändes inte som hon var mottaglig för någon form av feedback.

 

[Lovisaleonora]

Då tycker jag du ska sluta "mata den vargen" (se indianhistorien). För återgivandet räcker det väl med att konstatera att hustrun tar det väldigt hårt och är mån om att det kommer fram till dig.

Det är viktigare än man tror vilken etikett som hamnar på saker och ting, händelser och skeenden. Det är lätt att köpa något som en sanning, medan det egentligen är en vinkel.

Att ge andra infallsvinklar och sätt att se på saker är viktigt, givande och utvecklande. Underskatta inte människors förmåga att omvärdera.

 

[Petruska]

Och hennes upplevelse kan vi inte ta ifrån henne och säga att den är felaktig.

Och det är ju inte heller ens en avlägsen tolkning av vad vi som är lite skeptiska till de dramatiska ordvalen säger.

Inte bara är det helt jävla omöjligt att överhuvudtaget "ta ifrån någon en upplevelse", det är ännu mer omöjligt i tredje hand via ett forum. Det där är helt enkelt inte problemet.

Och det är stor skillnad mellan att skriva att frun säger att hennes liv slås i spillror, och att skriva att det är vad som sker.

Att låta fruns upplevelser fullständigt färga ens eget omdöme, är ingen särskilt bra idé och uttrycker inte extraordinär respekt för frun, utan något annat - oklart vad.

 

[Tass]

Jag framför det som frun sa till mig att hon upplever. Så det är hennes ordval.

Själv tycker jag att det är hemskt att de lider så.

Distans distans.
Du är inte elak om du väljer att sätta deras reaktion i ett perspektiv.
Du behöver inte leva med i deras upplevda känslor. Du kan välja att se det på ett annat sätt. Ett sätt som inte är dikterat av chock och känslor av kränkthet osv.

 

[mandalaki]

Fast egentligen - hur många otrohets/separationstrådar har vi inte sett där TS beskriver sina känslor just som att hennes värld är slagen i spillror? Det är ju lätt att uppleva det så, just då. Det är först efteråt som man kan se att nej, så var det ju faktiskt inte, jag överlevde, klarade mig till och med riktigt bra.

 

[Tass]

Jag valde att inte bemöta utan bara lyssna. Det kändes inte som hon var mottaglig för någon form av feedback.

Det kan vara så.
Men det hindrar inte att du bemöter det tyst i dig själv.

 

[dalian]

Då tycker jag du ska sluta "mata den vargen" (se indianhistorien). För återgivandet räcker det väl med att konstatera att hustrun tar det väldigt hårt och är mån om att det kommer fram till dig.

Det är viktigare än man tror vilken etikett som hamnar på saker och ting, händelser och skeenden. Det är lätt att köpa något som en sanning, medan det egentligen är en vinkel.

Att ge andra infallsvinklar och sätt att se på saker är viktigt, givande och utvecklande. Underskatta inte människors förmåga att omvärdera.

Jag vill helst inte blanda mig i dialogen mellan frun och mannen. Däremot så framförde jag att OM frun ville kontakta mig så var det ok.
Jag kommer inte att ge mig på något försök att coacha henne.

 

[tanten]

@tanten
Jag vet inte vart jag vill komma, riktigt, men jag vill nog att någon tänker lite högt tillsammans med mig om att använda de här vedertagna och väldigt laddade uttrycken. Om det är extraordinärt stora känslor som gör att man tar till såna uttryck, eller om det är genom sådana uttryck man lyckas etablera sina känslor som extraordinärt stora.

Jag är väldigt övertygad om att ord styr våra tankar - och att våra tankar styr våra ord.

Jag har en man nära mig som ibland säger de mest häpnadsväckande saker. När jag ordgrant citerar honom säger han förvånad att så menade han väl inte.
JAG är absolut lvertygad om att man i den sekund man säger något menar exakt det. Sedan kan man tycka och tänka något annat stunden efter, men våra ord avslöjar oss. Själv upptäckte jag det i mina unga år när jag terapiskrev lyrik. När jag läste hur jag uttryckt mig såg jag att jag skrivit saker jag inte begripit själv, förrän jag fått ord på det.

Och vice versa. Om vi tillräckligt många gånger säger något blir det sant.
Om vi påstår att vi är krossade, våra liv förstörda - då blir livet förstört och vi är krossade.

Just detta hävdar ju klämkäcka livscoacher stup i ett. Stå framför spegeln och säg att du är stark, vacker, kapabel fantastisk - what ever.
Det är samma sak med att vi "fått våra liv förstörda"...

 

[Lovisaleonora]

... precis, krupit in i offerkoftan frivilligt. Knutit den rejält om oss och gosat ner oss.

Och det späs ju på ytterligare om omgivningen väljer att också tycka att mitt liv är förstört.

 

[dalian]

Det kan vara så.
Men det hindrar inte att du bemöter det tyst i dig själv.

Och det gör jag. Jag reflekterar. Och jag delger mina reflektioner till min man. Vi har en bra dialog.

 

[dalian]

Distans distans.
Du är inte elak om du väljer att sätta deras reaktion i ett perspektiv.
Du behöver inte leva med i deras upplevda känslor. Du kan välja att se det på ett annat sätt. Ett sätt som inte är dikterat av chock och känslor av kränkthet osv.

Jag vet att jag inte är elak för att jag sätter deras reaktioner i perspektiv. "Min" man är väldigt tacksam för mina reflektioner eftersom han "sugs" med i den känslostorm som frun/barnen upplever.

 

[dalian]

... precis, krupit in i offerkoftan frivilligt. Knutit den rejält om oss och gosat ner oss.

Och det späs ju på ytterligare om omgivningen väljer att också tycka att mitt liv är förstört.

Tyvärr är det nog så i det här fallet. Hela omgivningen kring frun matar henne med hur hemskt det är och hur kunde han göra så här etc etc

 

[Meggan]

Man tar alltid en risk när man inleder ett förhållande med en annan människa. Förr eller senare kan man bli sårad. Ska man skydda sig från den risken då kan man inte ha någon relation.

Fast vad svarar du på Tass jag har inte sagt att hon ska dra sig ur relationen eller att hon löper risk att bli sårad just för att hon träffar en upptagen man ? Bara sagt att en så lång relation kanske gör att han backar ur igen eftersom det verkar finnas känslor åt lite alla håll och kanter i denna soppa? Lägg inte in saker och citera mig på något jag inte ens sagt tack.