...you let her down easy...

[mandalaki]

Alltså, inte för att vara alltför tråkig nu men, jag tror att sålänge du inte vet om att han berättat allt för frun, så hade jag inte trott honom för fem öre. Känns mycket väl som att han lever lite dubbelt, han vet om att hon inte lämnar honom, han vill ha lite spänning vid sidan av. Just detta med att han inte är särskilt rädd att det ska komma ut att ni har ihop det när det gäller vänner osv.

För mig låter det mer som att han är en vanlig konflikträdd man som tror att han kan gå igenom det här med huvudet i sanden och vältra över ansvaret på andra.

 

[dalian]

En liten allmän fundering. Om ord och uttryck.

Detta med att någons liv slås i spillror är ett "vedertaget uttryck". Man säger så.
Det är lätt att ta till begrepp som redan är etablerade.

Faran med att a till sådana uttryck är att det så att säga styr verkligheten.

Om man envisas med att påstå att livet är slaget i spillror, dvs helt demolerat så kan det bli en sanning fast det itne är så. En separation är en omvälvning men livet har man kvar, de flesta har tak över huvudet och mat på bordet. Etc.
Däremot blir livet annorlunda. Väldigt annorlunda.

Jag värjer mig lite mot att en person kan ha en sådan betydelse i en annan persons liv att utan den stöttan är livet slut, demolerat, slaget i spillror.

Det är ett annat liv som börjar. Jag vill inte vara respektlös, men få liv slås i spillror. I alla fall i västvärldens I-länder.

En stor förändring är en stor förändring.

Intressanta tankegångar!
Som jag skrev i ett tidigare inlägg så har då frun kontaktat mig och de uttryck som hon använder för att beskriva sina känslor är de som jag sen då "återanvänder" när jag skriver här.

 

[dalian]

Situationer tenderar att bli som man väljer att se dem. En katastrof är ju sällan en katastrof (katastrof = bro som spolas bort och 150 människor dör) i de här avseendena. Även om det givetvis känns stort i just de involverades liv.

Så är det ju - lätt att ta till stora ord när känslorna svallar. Det som hände i Bophal var en katastrof.

 

[dalian]

Men det är inte TS ANSVAR. Det är ju barnen som väljer att ta avstnd från pappan, inte TS som tvingar dom till det.

Jag har varit tydlig med att jag vill vara en del av hela hans liv. Jag vill ha en relation med hans barn.

 

[mandalaki]

Så är det ju - lätt att ta till stora ord när känslorna svallar. Det som hände i Bophal var en katastrof.

Jag reagerar nog mindre på dina stora ord än vad en del andra gör. Vi är så matade med Bilden Av Kärlek att vi lätt hamnar i klichéerna när vi blir förälskade.

 

[martha]

Jag har varit tydlig med att jag vill vara en del av hela hans liv. Jag vill ha en relation med hans barn.

Fast du kan nog räkna med att dom inte vill ta del av ditt/ert liv ...troligtvis kommer dom att vara lojala mamman eftersom dom sagt som dom gjort , när det gått några år kan det ju ändras.

 

[dalian]

Men jösses. Om vuxna barn inte kan hantera att deras föräldrar skiljer sig, så är det väl deras problem. Ska man fortsätta att överbeskydda dem upp i medelåldern, bara för att de har blivit så överbeskyddade hittills att de inte kan hantera fullständigt normala händelser i livet?

Jag håller med dig. Barnen är vuxna. Jag kan förstå att min man vill göra det så smärtfritt som möjligt för dem men att försöka "skydda" dem genom att undanhålla information är felaktigt anser jag.

 

[dalian]

Jag reagerar nog mindre på dina stora ord än vad en del andra gör. Vi är så matade med Bilden Av Kärlek att vi lätt hamnar i klichéerna när vi blir förälskade.

Jo men visst love - devastated - disaster etc men sätt det i perspektiv som Lovisa gjorde så är det inte en katastrof. Men frun upplever detta som en katastrof. Och hennes upplevelse kan vi inte ta ifrån henne och säga att den är felaktig.

 

[Lovisaleonora]

Nej, men låt då HENNE ta de orden i SIN mun. Nu är det ju du som talar om frun i tredje person.

 

[dalian]

Alltså, inte för att vara alltför tråkig nu men, jag tror att sålänge du inte vet om att han berättat allt för frun, så hade jag inte trott honom för fem öre. Känns mycket väl som att han lever lite dubbelt, han vet om att hon inte lämnar honom, han vill ha lite spänning vid sidan av. Just detta med att han inte är särskilt rädd att det ska komma ut att ni har ihop det när det gäller vänner osv.

Det låter ärligt talat helt sjukt om han ska åka med henne till släktingar för att ljuga i 3 veckor. Det är en lång tid att hålla fasaden uppe om det nu är som du säger. Om han kan det är han troligen relativt bra på att spela också. Näe, honom hade jag inte trott på ett dugg.

Om han är såpass framåt och utåtriktad osv och karismatisk så lär han inte vara ensam särskilt länge, sådana människor har en liten tendens till att ha lätt för att träffa människor.

Får en liten känsla att den som riskerar att såras i detta är du. Det är riskabelt att ge sig in i förhållande där den ena parten ska lämna fru och familj osv, händer alltför ofta att det inte händer.

Eftersom nu frun varit i kontakt med mig så är jag övertygad om att han berättat.

De ska ju inte heller åka på någon resa tillsammans.

För min egen del är jag inte så orolig. Väljer han att lämna mig så visst det kommer att svida ett tag men mitt liv går vidare. Jag har ett bra liv.

 

[mandalaki]

Nej, men låt då HENNE ta de orden i SIN mun. Nu är det ju du som talar om frun i tredje person.

Men SÅ konstigt är det väl ändå inte att TS återger det? Hon hade ju lika gärna kunnat säga att frun var ledsen/besviken/arg osv, om det nu var så frun hade beskrivit sina känslor.

 

[dalian]

Fast du kan nog räkna med att dom inte vill ta del av ditt/ert liv ...troligtvis kommer dom att vara lojala mamman eftersom dom sagt som dom gjort , när det gått några år kan det ju ändras.

Nej inget jag kan räkna med men det är min avsikt. Jag vet att jag inte kan räkna med någonting.

 

[dalian]

Den här tråden var en riktig tripp down memory lane.

Min historia är gammal, jag var till skillnad från TS mycket ung och oerfaren när jag träffade mannen som för en tid fyllde hela min tillvaro. Han var gift, hade barn och var en sk kändis och autoritet innom sitt område och knappt dubbelt så gammal som jag. Han var heller inte specielt olycklig i sitt äktenskap, det funkade OK.

Vi blev passionerat förälskade och under de åtta månader förhållandet varade, gick vi igenom alla faser TS beskriver minus att frun fick aldrig veta något. Han var beredd att bryta upp sin tillvaro för att få leva med mig och ta konsekvenserna sitt handlande. Det ville bl a ha stort inflytande på hans vidare karrier.

Efter långt övervägande tog jag beslutet att avsluta förhållandet, jag avslutade mina studier i förtid, flyttade till att annat land och startade på en helt ny yrkesbana. Jag kunde inte bo kvar i samma stad och riskera att träffa honom, läsa om honom i tidningen etc.

Året efter var helt förfärligt men jag kämpade på och så här i backspegeln är jag glad att jag handlade som jag gjorde, livet efter blev jättebra.

Jag har träffat honom igjen, efter ca 10 år och vi var eniga om att vi nog hade handlat riktigt men ingen av oss ville vara utan den ultimata kärleken vi hade den gången. Han berättade också att han senare hade berättat för sin fru och hon hade tydligen anat någonting men valt att "vänta ut".

Jag lägger inga moraliska värderingar på er, hur skulle jag kunna det, men du har också ett ansvar för hur livet blir, inte bara för er utan också för hans familj och barn.

Tack för att du delade med dig av din historia.

 

[Tass]

Jag reagerar nog mindre på dina stora ord än vad en del andra gör. Vi är så matade med Bilden Av Kärlek att vi lätt hamnar i klichéerna när vi blir förälskade.

Precis. När kärleken slår till kan värsta dansbandslåten kännas äkta, trots att man fnyser åt den när man är mera "normal".

 

[mandalaki]

Precis. När kärleken slår till kan värsta dansbandslåten kännas äkta, trots att man fnyser åt den när man är mera "normal".

Ja, det har du faktiskt rätt i!

 

[dalian]

Det här känns som något jag hade kunnat skriva för några år sedan. Lite annorlunda situation - min "man" var singel när vi blev ett par, men bara sedan 1-2 månader tillbaka, efter ett längre förhållande med barn inblandade (dock inga gemensamma).
Vi blev kära, vi föll för varann på ett sätt som gjorde allt annat oviktigt, vi kände båda att vi hade träffat den där personen som vi hade väntat på. Ingen av oss hade känt så tidigare.
I det läget hade jag sagt ja till mycket, då jag visste att jag mött mannen i mitt liv. Hans gamla liv kändes inte som något större hot egentligen, vi hade ju varandra och den här stora fantastiska kärleken.
Vi har fortfarande varandra och den här stora fantastiska kärleken men det har varit TUFFT!
Med facit i hand har vi båda erkänt att vi borde ha väntat, gett honom och exet en chans att avsluta sitt gemensamma liv först.
Exet tog det otroligt hårt att höra att han gått vidare så fort och situationen har varit väldigt jobbig för oss alla tre. Vi svor på att inte låta detta påverka vår relation och min "man" har verkligen vänt in och ut på sig själv för att försöka sköta detta snyggt åt båda håll. På ena kanten har han mig - sin framtid som han för allt i världen ej vill mista, på andra kanten en person som han trots allt älskar och har delat stora delar av sitt liv med, en person som han alltid kommer att älska på något vis och som han verkligen inte vill såra.
Det tar tid att avsluta ett så långt förhållande, mycket mer tid än man kanske vill erkänna för sig själv. Det är först nu, efter drygt 2 år som det börjar kännas lite lugnare. Det tar tid, möda, känslor... Det sliter på en att se sin partner våndas och må dåligt över den förra relationen. Det här kommer att uppta din partners hjärta och hjärna under långt tid framöver, det är en sorgeprocess han måste ta sig igenom. Det är INTE lätt att stå vid sidan av... Det påverkar förhållandet, vare sig man vill eller inte. När man är nyförälskad vill man ju bara njuta av all tid tillsammans, men samtidigt vet man att det finns något som ligger i bakgrunden och pockar på uppmärksamhet, partnern kan inte njuta fullt ut.
Jag försöker inte avskräcka dig, jag kände bara så väl igen mig i vad du skriver. Det är värt det när man kommer igenom på andra sidan men som sagt, det är skitsvårt, bland det svåraste jag upplevt på kärleksfronten.

Jag inser att detta kommer att bli en tuff resa. Det är vi båda inställda på.

Vi har också diskuterat den option att vi inte skulle ses förren han avslutat sitt förhållande med frun men vi kom fram till att vi trots allt vill fortsätta träffas.

Det är otroligt slitsamt att se "min" man så här förtvivlad. Jag räknar med att minst ett år kommer det att ta innan vi kan ha något som liknar ett normalt liv tillsammans.

 

[Tass]

Jo men visst love - devastated - disaster etc men sätt det i perspektiv som Lovisa gjorde så är det inte en katastrof. Men frun upplever detta som en katastrof. Och hennes upplevelse kan vi inte ta ifrån henne och säga att den är felaktig.

Men man kan titta på hennes upplevelse med lite distans. Och man behöver inte spela med. Har man ett annat perspektiv så kan man använda sig av det.

De kommer från en annan kultur (?) men vi på Buke vet inte vilken. I en del kulturer ser man en skilsmässa som total katastrof.

 

[dalian]

Nej, men låt då HENNE ta de orden i SIN mun. Nu är det ju du som talar om frun i tredje person.

Ja jag återger en del av det som hon upplever. Och det hon upplever kan ju inte vi sitta här och säga att det är fel.

 

[Lovisaleonora]

Även i min egen lilla värld spelar benämning en stor roll. Väljer jag att benämna det som en katastrof att jag krossat en tallrik, då tenderar det att bli/vara en katastrof i min hjärna. Och det befästs ytterligare om omvärlden också benämner det katastrof.

Jag är - ärligt talat - jätteförsiktig med hur jag väljer att se och sätta ord på olika situationer när det kommer till negativa händelser. Hjärnan är mer lättlurad än vi tror.

Att då spela med i någon annans spel är vanskligt, både för mig själv (jag inbillar mig faktiskt att Liselott har drabbats av en katastrof när tallriken gått sönder) och jag förstärker Liselotts känsla av att jo, det är faktiskt en katastrof även i omgivningens ögon.

För varje gång du uttalar något, högt eller för dig själv, blir sanningshalten i det större.

 

[dalian]

De kommer från en annan kultur (?) men vi på Buke vet inte vilken. I en del kulturer ser man en skilsmässa som total katastrof.

Det stämmer. De kommer från en annan kultur där det enligt deras religion är en stor skam och "katastrof" med otrohet/skilsmässa.