...you let her down easy...

[Petruska]

Att han skulle vara otrogen är nog det minsta jag oroar mig för ^^

Det verkar överlag vara tröttsamt att oroa sig för sådant. Slöseri med energi. Händer det, får man väl hantera det då. Om det behöver hanteras.

Men jag tycker han - via dina inlägg - visar flera underliga sätt att hantera andras och egna känslor på. Dels det där med att lägga över beslutet på sin resa med frun på dig - även om han sen fattade att han var fel ute där. Dels det där med att inte svara på fruns frågor för att skona henne.

Varför kan han inte låta var och en ta ansvar för sina egna känslor? Han för sina, frun för sina, osv? Frågar frun saker som öht går att svara på, så kan han så klart låta bli att svara för att han inte tycker att hon har med det att göra, men att låta bli för att inte göra det värre för henne är dålig stil, tycker jag.

Sen är det så klart så att det inte riktigt finns ett klart svar på frågan varför han väljer dig framför henne, men då kan man ju säga det. Att undanhålla henne saker för hennes skull, är lite besserwisseraktigt, tycker jag.

 

[fejko]

Du tror inte han försöker köra dubbelspel? Storyn låter lite märklig: Han säger att han känner sig skyldig att åka med sin fru till hennes hemland bara för att visa upp en god fasad mot hennes släkt. Vilket land handlar det om?Hur länge ska denna teater fortgå?

 

[alazzi]

Antagligen idiotiskt att svara i den här tråden men det har varit intressant läsning för mig. Jag sitter i fruns sits, lämnad efter 20 år och vi har ett adopterat barn på 12 år som lider helvetes kval nu när pappa har valt en ny familj. Jag har det extremt tufft och vi hade också en 3-veckors resa inplanerad, sen 12 år till dottrerns hemland. Jag ville först åka i hopp om att kunna vinna tillbaka min man men sen sa jag nej till att resa. Det skulle bli katastrof för oss alla. Han har valt henne och hennes barn framför sitt barn och mig. Lämnat barnet och mig för sin nya kärlek. Ja jag är bitter. Mitt liv slogs i spillror.

 

[dalian]

Det verkar överlag vara tröttsamt att oroa sig för sådant. Slöseri med energi. Händer det, får man väl hantera det då. Om det behöver hanteras.

Men jag tycker han - via dina inlägg - visar flera underliga sätt att hantera andras och egna känslor på. Dels det där med att lägga över beslutet på sin resa med frun på dig - även om han sen fattade att han var fel ute där. Dels det där med att inte svara på fruns frågor för att skona henne.

Varför kan han inte låta var och en ta ansvar för sina egna känslor? Han för sina, frun för sina, osv? Frågar frun saker som öht går att svara på, så kan han så klart låta bli att svara för att han inte tycker att hon har med det att göra, men att låta bli för att inte göra det värre för henne är dålig stil, tycker jag.

Sen är det så klart så att det inte riktigt finns ett klart svar på frågan varför han väljer dig framför henne, men då kan man ju säga det. Att undanhålla henne saker för hennes skull, är lite besserwisseraktigt, tycker jag.

Jag är av en annan uppfattning. Jag tycker inte att frun nödvändigtvis behöver veta att han älskar mig på ett sätt som han aldrig älskat henne, att jag får honom att känna på sätt som han aldrig känt förut.

 

[dalian]

Du tror inte han försöker köra dubbelspel? Storyn låter lite märklig: Han säger att han känner sig skyldig att åka med sin fru till hennes hemland bara för att visa upp en god fasad mot hennes släkt. Vilket land handlar det om?Hur länge ska denna teater fortgå?

Nu är det ett annat läge. Fasaden har krakelerat. The word is out.

 

[dalian]

Antagligen idiotiskt att svara i den här tråden men det har varit intressant läsning för mig. Jag sitter i fruns sits, lämnad efter 20 år och vi har ett adopterat barn på 12 år som lider helvetes kval nu när pappa har valt en ny familj. Jag har det extremt tufft och vi hade också en 3-veckors resa inplanerad, sen 12 år till dottrerns hemland. Jag ville först åka i hopp om att kunna vinna tillbaka min man men sen sa jag nej till att resa. Det skulle bli katastrof för oss alla. Han har valt henne och hennes barn framför sitt barn och mig. Lämnat barnet och mig för sin nya kärlek. Ja jag är bitter. Mitt liv slogs i spillror.

Jag känner verkligen med dig och med min kärleks fru. Han berättar för mig hur jobbigt hon har det och jag lider med henne. Men det är han som har valt att lämna henne och mina skuldkänslor hjälper inte direkt frun (eller mig för den delen).

 

[tara]

Ska du godkänna vad en person ska göra i en emotionellt känslig situation. Tja lycka till och titta på några avsnitt av Dr Phil medan han är borta. Fokusera på avsnitt som handlar om förhållanden och skilsmässor. Dr Phil anser i princip att möjligheten att lyckas med ett nytt förhållande är i princip noll om man inte har sörjt färdigt och bearbetat det tidigare förhållandet. Arbetat sig mentalt igenom sitt tidigare förhållande, dvs som jag har upplevt vad Dr Phil säger behöver en tid att sörja ett avslutat förhållande, en sorgebearbetning.

Du slipper aldrig den tidigare familjen när de har barn tillsammans, ekonomiskt kommer det att fresta på ditt förhållande med den mannen och även emotionellt.

 

[Gammeln]

Du tror inte han försöker köra dubbelspel? Storyn låter lite märklig: Han säger att han känner sig skyldig att åka med sin fru till hennes hemland bara för att visa upp en god fasad mot hennes släkt. Vilket land handlar det om?Hur länge ska denna teater fortgå?

Gammeln gillar detta

 

[Petruska]

Jag är av en annan uppfattning. Jag tycker inte att frun nödvändigtvis behöver veta att han älskar mig på ett sätt som han aldrig älskat henne, att jag får honom att känna på sätt som han aldrig känt förut.

Men när hon frågar, ska då han - och du! - avgöra vad hon "behöver" veta? Är hon inte vuxen nog, har han - och du? - bestämt?

 

[dalian]

Ska du godkänna vad en person ska göra i en emotionellt känslig situation. Tja lycka till och titta på några avsnitt av Dr Phil medan han är borta. Fokusera på avsnitt som handlar om förhållanden och skilsmässor. Dr Phil anser i princip att möjligheten att lyckas med ett nytt förhållande är i princip noll om man inte har sörjt färdigt och bearbetat det tidigare förhållandet. Arbetat sig mentalt igenom sitt tidigare förhållande, dvs som jag har upplevt vad Dr Phil säger behöver en tid att sörja ett avslutat förhållande, en sorgebearbetning.

Du slipper aldrig den tidigare familjen när de har barn tillsammans, ekonomiskt kommer det att fresta på ditt förhållande med den mannen och även emotionellt.

Det är det han har gjort nu under det här halvåret som vi träfftas. Bearbetat och varit ledsen för det som han ger upp. Nu är det uppslitande för att han sårar människor så illa men hans känslor för mig är oförändrade.

Jag vill inte slippa den tidigare familjen. Absolut inte!

Hur menar du att det kommer att fresta på vårt förhållande ekonomiskt?

 

[dalian]

Men när hon frågar, ska då han - och du! - avgöra vad hon "behöver" veta? Är hon inte vuxen nog, har han - och du? - bestämt?

Jag har absolut inget att göra med vad han berättar för henne. Det får han rådda i själv. Frun är nära kollaps och kan inte jobba är hemma och gråter - behöver hon då också veta att hon aldrig kunnat få sin man att känna/älska så som han gör med mig?
Jag förstår din poäng dock att hon är en vuxen kvinna och bör själv kunna avgöra vad hon "kan ta". Men ändå så vet jag inte om det skulle hjälpa henne att få den informationen att hennes man aldrig känt för henne som han känner för mig.

 

[Petruska]

Men hon är inte ett omyndigt vårdprojekt. Vi vet alla en massa saker som inte hjälper oss ett skit, och så vet vi en massa saker som vi kanske önskar att vi slapp veta, men de sakerna ger oss åtminstone verklighetsförankring. Det vill säga, möjliggör för oss att agera som vuxna.

Min poäng är bara att om hon frågar, så är det inte hans uppgift att censurera svaret utifrån sin uppfattning om hennes bästa. Därför att det är förbannat respektlöst av honom. Tycker jag. (Jag hade varit rasande över just det om han hade varit min kärlek.)

 

[dalian]

Men hon är inte ett omyndigt vårdprojekt. Vi vet alla en massa saker som inte hjälper oss ett skit, och så vet vi en massa saker som vi kanske önskar att vi slapp veta, men de sakerna ger oss åtminstone verklighetsförankring. Det vill säga, möjliggör för oss att agera som vuxna.

Min poäng är bara att om hon frågar, så är det inte hans uppgift att censurera svaret utifrån sin uppfattning om hennes bästa. Därför att det är förbannat respektlöst av honom. Tycker jag. (Jag hade varit rasande över just det om han hade varit min kärlek.)

Som jag sa. Det är han som får rådda i vad han säger/inte säger till henne. Om jag hade varit honom vette tusan om jag hade velat strö så mycket salt i såren även om jag är för att vara ärlig och öppen och berätta allt. Men jag förstår fullständigt din poäng OCH en del av mig håller med dig, det kanske svider än värre ett tag MEN istället för som nu att hon försöker med alla medel få tillbaka sin man så kanske det skulle hjälpa henne att inse att det är över - hur jävligt det än kommer att kännas.

 

[Petruska]

Nåt sånt, ja. Lite som att det inte är hon som håller för öronen och väsnas när han säger att det är slut - vilket symboliskt sett absolut vore en begriplig reaktion - utan det är han som håller för öronen på henne. "För hennes bästa." En sådan vårdande omsorg om hennes bästa, har ju också att göra med att han inte bidrar till att de faktiskt skapar distans mellan sig nu. Åtminstone inte i det avseendet.

Att jag reagerar beror inte på att jag hade velat styra med vad han säger till frun, utan det beror på att jag har rätt klara idéer om hur jag vill att min partner gör sina relationer. Den där sammanblandningen mellan subjekten, ingår inte i det.

 

[dalian]

Nåt sånt, ja. Lite som att det inte är hon som håller för öronen och väsnas när han säger att det är slut - vilket symboliskt sett absolut vore en begriplig reaktion - utan det är han som håller för öronen på henne. "För hennes bästa." En sådan vårdande omsorg om hennes bästa, har ju också att göra med att han inte bidrar till att de faktiskt skapar distans mellan sig nu. Åtminstone inte i det avseendet.

Jag har väldigt begränsad insyn i hans relation med frun så klart. Men jag har fått den uppfattningen att hon är väldigt beroende av honom. Hon är inte den som tar sig för så mycket. Han är superutåtriktad och drivande. Karismatisk och en "lokalkändis". Han har förmodligen alltid skyddat och tagit hand om henne. Och eftersom det är svårt att bryta beteenden så försöker han fortfarande skydda henne.

 

[martha]

..det kommer han troligtvis fortsätta att göra . 30 år är väldigt lång tid , en galen förälskelse kan gå över ( brukar gå över) inom ett år..
Usch, jag är inte avundsjuk på dig ...om du ska orka måste du vara väldigt stark .

 

[cirkus]

Jag har absolut inget att göra med vad han berättar för henne. Det får han rådda i själv. Frun är nära kollaps och kan inte jobba är hemma och gråter - behöver hon då också veta att hon aldrig kunnat få sin man att känna/älska så som han gör med mig?
Jag förstår din poäng dock att hon är en vuxen kvinna och bör själv kunna avgöra vad hon "kan ta". Men ändå så vet jag inte om det skulle hjälpa henne att få den informationen att hennes man aldrig känt för henne som han känner för mig.

Men ärligt talat - nu tycker jag att du vältrar dig lite väl mycket i hur mycket han älskar dig och hur lite han älskar henne och han känner för dig som han aldrig har känt för nån. För mig ren BS faktiskt. En nyförälskad är u inte precis klarsynt...

 

[dalian]

..det kommer han troligtvis fortsätta att göra . 30 år är väldigt lång tid , en galen förälskelse kan gå över ( brukar gå över) inom ett år..
Usch, jag är inte avundsjuk på dig ...om du ska orka måste du vara väldigt stark .

Jag är inte heller avundsjuk på mig MEN jag måste ibland nypa mig i armen för att inse att jag inte drömmer. Han vill ha MIG! Att älskas av honom är helt underbart. Men vi har en jobbig tid framför oss och jag kommer att behöva uppbåda all min styrka.

Självklart kommer han alltid att ha känslor för/bry sig om sin fru. Men så är det för de flesta människor, vi har med oss vår ryggsäck. I alla fall vi som inte längre är tonåringar och upplever vår första kärlek.

OM det nu skulle bli så att hans kärlek till mig försvinner om ett år så är det han som kommer att stå ensam. För min egen del är jag inte orolig. Jag är inte lastgammal jag kommer om jag vill att träffa någon annan när jag slickat mina sår.

 

[dalian]

Men ärligt talat - nu tycker jag att du vältrar dig lite väl mycket i hur mycket han älskar dig och hur lite han älskar henne och han känner för dig som han aldrig har känt för nån. För mig ren BS faktiskt. En nyförälskad är u inte precis klarsynt...

Du har rätt till din åsikt. Jag har väl iofs inte skrivit någonstans att han älskar henne lite. Det jag har försökt få fram är att han känner för mig på ett sätt som han aldrig upplevt tidigare och att det är detta han inte vill delge sin fru.

Det kanske är ren BS han kanske hittar på allt och genomlider alla dessa helvetes kval och sårar sin familj för ren BS. Jag tror ju inte det men visst finns det den möjligheten.

 

[martha]

Kram @alazzi