Sv: Weimaraner, erfarenheter?
Well, jag har 2 weimaraner en korthårig (på avataren) och en långhårig, 2 tikar.
För det första kan jag dementera att det är en frisk ras, så är inte fallet. Förvisso har de inte den sämsta hälsostatusen på något sätt och en sund kroppsbild, MEN HD-fel är inte jätteovanligt och saker som allergier och sköldkörtelproblem ökar.
Och jag tycker faktiskt inte att du ska skaffa en weimaraner. Jag kommer säkert låta väldigt barsk, men Sweik jobbar väldigt hårt för att weimaraner ska få ett gott rykte inom jaktvärlden och att alla weimaraner ska jaktmeriteras, något de inte har i dag och många av dem har aldrig varit i en jaktsituation. Detta gör att det finns många W som mår väldigt dåligt ute i stugorna, för folk tror det är en aktiv sällskapshund, det är det inte.
Just mina 2 är nog de 2 sämsta jaktexemplaren i Sverige
Min korthåriga köpte jag för att jag ville jaga, allt möjligt från stående till vattenapportering till kortdrivande. Förvisso går hon helt okej på fält, men hon tröttnar ganska snabbt och saknar motor. Drivande tycker hon är roligare, men hon är alldeles för snabb så det får vara ganska tuff terräng innan jag släpper henne. Vatten avskyr hon och trots alla möjliga metoder får jag henne inte att vattenapportera, iofs är hon en ganska värdelös apportör överlag.
Dock är hon en spårhjärna och älskar att spåra, SVCH är hon, men det är väl också den enda jaktmerit hon kommer att få.
Den andra är en omplacering, en riktig liten vekling och fegis
Hon äääääälskar sin matte och går aldrig i från mig.... Aldrig, inte ens när vi är och jagar... Ibland kan jag skicka henne på nån skadeskjuten anka, men då får den inte vara längre än 30 meter ifrån mig. Hjortar kan hon springa efter en 50 meter, men sen saknar hon mig och kommer igen. Dock beror detta till väldigt stor del på att hon har varit allvarligt sjuk och aldrig återhämtat sig från det.
Men mina är långt från rastypiska och det betyder inte att de inte behöver aktiveras för det.
En annan aspekt är att weimaraner är en enmanshund, oftast väldigt tydligt. Och många av dem går inte att lämna ensamma. Jag känner några weimaranerägare som måste köra bil till kvartersaffären eftersom hunden inte kan lämnas själv hemma och då får sitta i bilen... Min ena hund går absolut inte att lämna själv, likaså med hennes syskon.
Dessutom har de väldigt lite vakt i sig. Mina skäller inte ens när dte ringer på dörren och de flesta W är väldigt osociala mot främlingar, även objudna gästen...
