Vinterföräldrartråden 2017/18

[Positron]

Jag kapitulerar och erkänner mig besegrad! Av tröttheten, magen och graviditeten i stort.

Ligger i sängen sedan kl 20 fastän det jag allra helst vill är att få upp gardiner vilket vi pysslat med de senaste veckorna. Med 1, max 2, timmar några kvällar kommer man inte så långt. Speciellt inte när det inte är det enda som ska göras nu hänger mannen de sista gardinskenorna och jag har dåligt samvete för att jag inte gör mitt.

Magen var visst större än vad jag trodde. Jag ser gravid ut i nästan alla mina klänningar. Jag trodde mest att jag skulle se tjock ut men det är faktiskt en gravidmage som syns trots mitt extra fluff. Så vi får väl se vad det dyker upp för frågor imorgon, ljuga lär jag inte göra.

Och jag fick in ansökan om förskoleplats igår och så ont om platser som jag tyckt att folk pratat om kan det ju inte vara?! Redan idag fick jag erbjudande om plats på en av förskolorna! Vi hade tänkt ha sonen hemma till årskiftet men jag vill ha inskolning färdigt och hyfsat stabilt till dess för bebis lär ju komma typ vid årskiftet eller lite efter. Och så inser jag redan nu att min kropp pallar inte. Vecka 12 och redan foglossning

Att vara gravid är inte min bästa gren här i livet. Jag hade gladeligen överlämnat det jobbet åt mannen

 

[YaHilweh]

Var på mvc idag. Sa att "nä jag mår inte så illa, lite men det är mest i bakgrunden". Kommer hem, sover på soffan ett par timmar och åker sen till Ica varpå jag på riktigt får anstränga mig för att inte kräkas i kassan.
Lagar mat, inser att den grillade kycklingfilén är oätligt (tydligen ) och går o hulkar på toan. Sovit på soffan från det till nu och kroppen är så tung! Tycker att med 7 timmar på soffan borde jag vara pigg men nä, mår illa lite till.

Har sån superkalasångest över att behöva gå upp 03:30 imorgon för att jobba.

Kyckling har jag oxå problem med! Sambon lagade kyckling innan han drog till jobbet vid 19.20 och det stinker fortfarande i huset. Blir illamående bara av tanken.

Hur jag ska klara av att vara pigg och glad med svärmor, en hund som har grymt svårt för koppel (men lyssnar grymt när hon är lös) och en 1.5åring på midsommarfirande, det ska bli spännande. Speciellt när jag är illamående så jag vill dö på morgonen.

 

[YaHilweh]

Jag kapitulerar och erkänner mig besegrad! Av tröttheten, magen och graviditeten i stort.

Ligger i sängen sedan kl 20 fastän det jag allra helst vill är att få upp gardiner vilket vi pysslat med de senaste veckorna. Med 1, max 2, timmar några kvällar kommer man inte så långt. Speciellt inte när det inte är det enda som ska göras nu hänger mannen de sista gardinskenorna och jag har dåligt samvete för att jag inte gör mitt.

Magen var visst större än vad jag trodde. Jag ser gravid ut i nästan alla mina klänningar. Jag trodde mest att jag skulle se tjock ut men det är faktiskt en gravidmage som syns trots mitt extra fluff. Så vi får väl se vad det dyker upp för frågor imorgon, ljuga lär jag inte göra.

Och jag fick in ansökan om förskoleplats igår och så ont om platser som jag tyckt att folk pratat om kan det ju inte vara?! Redan idag fick jag erbjudande om plats på en av förskolorna! Vi hade tänkt ha sonen hemma till årskiftet men jag vill ha inskolning färdigt och hyfsat stabilt till dess för bebis lär ju komma typ vid årskiftet eller lite efter. Och så inser jag redan nu att min kropp pallar inte. Vecka 12 och redan foglossning

Att vara gravid är inte min bästa gren här i livet. Jag hade gladeligen överlämnat det jobbet åt mannen

Vi kan vara dåliga på att vara gravida tillsammans. Jag hatade dock förra graviditeten. Det var nog några av mina värsta månader i livet. Egentligen kan jag inte säga varför, för jag mådde bra hela förra. Men jag hatade det, tror just jobbet med diabetesen gjorde sitt. Det blev för psykiskt.

 

[Positron]

Vi kan vara dåliga på att vara gravida tillsammans. Jag hatade dock förra graviditeten. Det var nog några av mina värsta månader i livet. Egentligen kan jag inte säga varför, för jag mådde bra hela förra. Men jag hatade det, tror just jobbet med diabetesen gjorde sitt. Det blev för psykiskt.

Jag tyckte förra gången var skitjobbig men har fått inse att denna gången kommer förmodligen slå det med råge. Det finns ju noll tid för återhämtning

Jag börjar ju förstå min bm som vid efterkontrollen rådde mig att vänta några år med syskon men jag vill verkligen få allt sånt här avklarat så att jag kan bygga upp en sund och stark kropp utan vetskapen om att det kommer att rasa bara något år senare. Och så vill jag komma förbi åren med dålig sömn utan att behöva börja om igen.

Jag hoppas verkligen att min hjärna är med på att vi stannar vid 2 barn sen

 

[Emrox]

Jag har senaste 1-1,5 dygnet börjat tycka magen känns mer spänd, det känns nästan lite obehagligt emellanåt, jag antar att detta är normalt när livmodern växer och det blir mindre plats för allt annat där inne? När jag går på toan och kissar så gör det nästan lite ont, som att saker och ting där inne flyttar på sig när blåsan töms. Jag har en hund av mindre variant som gärna ligger på mitt bröst/mage och myser i soffan men det börjar kännas obehagligt.. vi får nog hitta en annan mysposition

 

[YaHilweh]

Jag tyckte förra gången var skitjobbig men har fått inse att denna gången kommer förmodligen slå det med råge. Det finns ju noll tid för återhämtning

Jag börjar ju förstå min bm som vid efterkontrollen rådde mig att vänta några år med syskon men jag vill verkligen få allt sånt här avklarat så att jag kan bygga upp en sund och stark kropp utan vetskapen om att det kommer att rasa bara något år senare. Och så vill jag komma förbi åren med dålig sömn utan att behöva börja om igen.

Jag hoppas verkligen att min hjärna är med på att vi stannar vid 2 barn sen

Återhämtning, vad är det?
Jag passar på att sova i soffan medan Havanna myser vid Prinsessan Sofia på morgonen och ibland lyckas jag få in en stund runt lunch när hon sover med. Annars får det i ett och jag har noll energi, känner inte för att göra någonting typ.

Var man så här trött förra gången? Jag minns inte alls att det var lika illa

Känner samma, ville ha de tätt. Sedan tror jag att de får ut mer av varandra när det bara är dryga 2år mellan än om det hade vart 5. Och jag vill bara ha 2 barn. Då jag mår så psykiskt dåligt under graviditeten och under amning, så känner jag att jag inte vill påfrestande kroppen mer för det.

Sedan ska jag lägga tid på min utveckling i arbetet och läsa upp några hp så jag kan söka till enhetschef.

Din förra, när var det den kom? Januari?

 

[Positron]

Återhämtning, vad är det?
Jag passar på att sova i soffan medan Havanna myser vid Prinsessan Sofia på morgonen och ibland lyckas jag få in en stund runt lunch när hon sover med. Annars får det i ett och jag har noll energi, känner inte för att göra någonting typ.

Var man så här trött förra gången? Jag minns inte alls att det var lika illa

Känner samma, ville ha de tätt. Sedan tror jag att de får ut mer av varandra när det bara är dryga 2år mellan än om det hade vart 5. Och jag vill bara ha 2 barn. Då jag mår så psykiskt dåligt under graviditeten och under amning, så känner jag att jag inte vill påfrestande kroppen mer för det.

Sedan ska jag lägga tid på min utveckling i arbetet och läsa upp några hp så jag kan söka till enhetschef.

Din förra, när var det den kom? Januari?

Just nu har jag släppt pressen från alla som tycker att grabben bara ska sova en gång om dagen. Det är ju rätt gött när han fortfarande behöver sova 2 gånger per dag. Så fort han somnar kastar jag mig i soffa/säng för att maxa min vilotid

Nej jag minns inte alls att jag var trött. Minns bara illamåendet

Sonen är född 15 Januari, han var 9 dagar tidig och denna är beräknad 8/1 nu innan rul. Så jag förbereder mig för ett eventuellt nyårsfirande på förlossningen

 

[leoparden]

Ska göra ett UL imorgon för att datera graviditeten då vi har bestämt oss för att göra ett NIPT-test (privat). Jag är så nervös. Tänk om det inte finns något därinne? Tänk om hjärtat inte slår? Och om det slår - tänk om fostret har en allvarlig kromosomavvikelse? Har tid för NIPT-blodprov nästa måndag, om fostret lever och graviditeten gått tillräckligt långt då. Väntan på svar kommer att bli olidlig.

 

[YaHilweh]

Just nu har jag släppt pressen från alla som tycker att grabben bara ska sova en gång om dagen. Det är ju rätt gött när han fortfarande behöver sova 2 gånger per dag. Så fort han somnar kastar jag mig i soffa/säng för att maxa min vilotid

Nej jag minns inte alls att jag var trött. Minns bara illamåendet

Sonen är född 15 Januari, han var 9 dagar tidig och denna är beräknad 8/1 nu innan rul. Så jag förbereder mig för ett eventuellt nyårsfirande på förlossningen

Vad jag hade önskat att Havanna sov 2 gånger om dagen Men hon lägger sig 10-11 tiden och sover mellan 2-3h så jag ska väl förvisso inte klaga jag heller Igår sov hon nästan 4h, men hon hade verkligen inte sovit klart för natten, det märktes tydligt.

Packa ned bubblet
Det ska fasen jag göra denna gång! Jag får inte ens skåla i bubbel på mitt bröllop, då fasen ska jag skåla på BB!

Vi har lite ångest över hur vi ska lösa vår spanienresa i Augusti med en vild snart 2åring hon hatar vagn, sitter still 10 min åt gången och somnar vid 18-19tiden varje kväll. Dock vet vi att hon äter allt så det är vi minst oroliga för

 

[YaHilweh]

Ska göra ett UL imorgon för att datera graviditeten då vi har bestämt oss för att göra ett NIPT-test (privat). Jag är så nervös. Tänk om det inte finns något därinne? Tänk om hjärtat inte slår? Och om det slår - tänk om fostret har en allvarlig kromosomavvikelse? Har tid för NIPT-blodprov nästa måndag, om fostret lever och graviditeten gått tillräckligt långt då. Väntan på svar kommer att bli olidlig.

Vi var i valet och kvalet om vi skulle göra det eller ej. Men beslutade för att inte göra det, för även om det skulle visa sig vara en kromosomavvikelse så hade vi aldrig valt att ta bort fostret.

 

[Februari2018]

Vi var i valet och kvalet om vi skulle göra det eller ej. Men beslutade för att inte göra det, för även om det skulle visa sig vara en kromosomavvikelse så hade vi aldrig valt att ta bort fostret.

Vi ska göra KUB och visar det stor risk för avvikelser (även efter fostervattensprov) kommer jag göra abort. Vi är överens om det båda två och gud vad ledsen man kommer vara. En vän till mig har en son som sedan födsel är multifunktionellt handikappad (ej kromosomavvikelse dock) och jag ser hur otroligt slitigt det är. Med det livet jag och min sambo önskar oss så funkar inte det. Det är jobbigt bitvis att ha ett barn som har svårt att hantera ilska (odiagnostiserad men har särskild anpassning på förskola).

 

[Februari2018]

Snusfri i snart tre veckor. Förvånad hur bra det gått faktiskt, har ingen vidare abstinens och jag tänker väldigt sällan på snus. BM frågade om jag hade planerar på att börja igen, sa att det får jag se när barnet är fött och jag slutat amma men tänker att jag får börja om jag vill det då.

 

[YaHilweh]

När mvc ringer.
"Hej, jag ringer angående de prover du tog på hälsosamtalet och du kan

Vi ska göra KUB och visar det stor risk för avvikelser (även efter fostervattensprov) kommer jag göra abort. Vi är överens om det båda två och gud vad ledsen man kommer vara. En vän till mig har en son som sedan födsel är multifunktionellt handikappad (ej kromosomavvikelse dock) och jag ser hur otroligt slitigt det är. Med det livet jag och min sambo önskar oss så funkar inte det. Det är jobbigt bitvis att ha ett barn som har svårt att hantera ilska (odiagnostiserad men har särskild anpassning på förskola).

Jag förstår alla som väljer att både göra abort och göra KUB. Har jobbat inom det i många år och vet hur slitigt det är, men vi kommer ändå inte göra ett KUB. Ingen av oss har någon kromosomavvikelse i släkten, eller annat handikapp (om man inte ska räkna min diabetes då). Så det som händer, det händer

 

[YaHilweh]

Snusfri i snart tre veckor. Förvånad hur bra det gått faktiskt, har ingen vidare abstinens och jag tänker väldigt sällan på snus. BM frågade om jag hade planerar på att börja igen, sa att det får jag se när barnet är fött och jag slutat amma men tänker att jag får börja om jag vill det då.

När jag blev gravid, om tidsramen stämmer så var det i samma veva som jag blev sinnessjukt snussugen. Jag har inte snusat på snart 5år, men tänkte att det var i samband med stress och jobbyte. Men jag börjar koppla det till graviditeten, dock försvann suget efter 1 dosa.

 

[Positron]

Vad jag hade önskat att Havanna sov 2 gånger om dagen Men hon lägger sig 10-11 tiden och sover mellan 2-3h så jag ska väl förvisso inte klaga jag heller Igår sov hon nästan 4h, men hon hade verkligen inte sovit klart för natten, det märktes tydligt.

Packa ned bubblet
Det ska fasen jag göra denna gång! Jag får inte ens skåla i bubbel på mitt bröllop, då fasen ska jag skåla på BB!

Vi har lite ångest över hur vi ska lösa vår spanienresa i Augusti med en vild snart 2åring hon hatar vagn, sitter still 10 min åt gången och somnar vid 18-19tiden varje kväll. Dock vet vi att hon äter allt så det är vi minst oroliga för

Vi är nog på G mot samma sovkoncept på dagarna men det funkar inte när han vaknar på tok för tidigt. Då är det som du skriver att han måste tabigen sin sömn men det blir efter ett par-tre h vaken hos oss.

Finns ett helt ok alkoholfritt bubbel på systemet som heter Richard Juhlin

Jag har insett att mitt illamående är starkt förknippat med trötthet. Sjukt dålig kombo med tanke på att jag jobbar skift och har en vild 1.5 åring hemma

Resan kommer säkert gå bra, spanjorerna är barnvänliga
Men jag förstår dig, vi avstår semesterresor av samma skäl just nu. Det känns liksom som att det inte kommer bli särskilt njutigt

 

[Positron]

Nu var ultraljudet avklarat och allt såg fint ut hon daterade graviditeten till 12+4 så då hamnar vi ännu närmre nyår. Får väl se vad rul säger

December
3 - Evenstar, andra barnet
25 - Emrox, första barnet

Januari
4 - Positron, andra barnet
17 - fortfarandehemligt
23 - astilbe, första barnet

Februari
8 - Februari2018
- YaHilweh

 

[Februari2018]

Varning för gnäll.
Jag mår genomruttet, inte så mycket fysiskt men psykiskt. Så många konstiga tankar som snurrar runt och dränerar mig på livslust Visst jag är vansinnigt trött, ligger helst i sängen och varvar serier med sömn, mår illa på eftermiddagarna/kvällarna och ömma bröst men jag kräks hellre varje dag än mår skit i huvudet.

Först tänkte jag att ett ultraljud dämpar nog tankarna, bokade ett, kom ihop mig med sambon ang det och sen vänder det och det känns onödigt för jag kommer ändå må skit i flera veckor till oavsett ultraljud eller inte. Jag mår skit pga hormonerna och hormonerna har jag för att jag är gravid och ett ultraljud gör mig inte mindre (eller mer) gravid.

Och då känns det ju extra kul att ha tjafsat med sambon helt i onödan.

Jag vill bara ha lite ork tillbaka

Det blir verkligen så himla konstigt när man under lång tid bearbetat och slutligen accepterat att vi inte kan göra barn själva och jag var även inställd på att det kanske inte skulle bli nått med IVF heller. Var till och med bekväm i tanken på att det inte blir några barn. Sen lyckas vi. På egen hand.
Jag är jätteglad egentligen men jag förstår inte hur. Varför nu? Varför tog det sådan tid?

 

[YaHilweh]

Varning för gnäll.
Jag mår genomruttet, inte så mycket fysiskt men psykiskt. Så många konstiga tankar som snurrar runt och dränerar mig på livslust Visst jag är vansinnigt trött, ligger helst i sängen och varvar serier med sömn, mår illa på eftermiddagarna/kvällarna och ömma bröst men jag kräks hellre varje dag än mår skit i huvudet.

Först tänkte jag att ett ultraljud dämpar nog tankarna, bokade ett, kom ihop mig med sambon ang det och sen vänder det och det känns onödigt för jag kommer ändå må skit i flera veckor till oavsett ultraljud eller inte. Jag mår skit pga hormonerna och hormonerna har jag för att jag är gravid och ett ultraljud gör mig inte mindre (eller mer) gravid.

Och då känns det ju extra kul att ha tjafsat med sambon helt i onödan.

Jag vill bara ha lite ork tillbaka

Det blir verkligen så himla konstigt när man under lång tid bearbetat och slutligen accepterat att vi inte kan göra barn själva och jag var även inställd på att det kanske inte skulle bli nått med IVF heller. Var till och med bekväm i tanken på att det inte blir några barn. Sen lyckas vi. På egen hand.
Jag är jätteglad egentligen men jag förstår inte hur. Varför nu? Varför tog det sådan tid?

Jag kan säga att jag förstår dig till fullo och vet precis vad du går igenom. Resultatet är fantastiskt, att ha en egen liten knodd som springer runt där hemma. Men för mig var de 9 månaderna bland de värsta månaderna i mitt liv och jag börjar inse nu varför jag kände så förra gången. För jag hatar det lika mycket den här gången.
Att jag utsätter min kropp för det här igen, men jag vet att resultatet av dessa 9 månader är fantastiska. Men efter detta syskon är det stopp. Jag mår otroligt psykiskt dåligt, jag vill ha tillbaka mig själv och min ork igen. Nu har jag istället enormt dåligt samvete för att dottern får sitta alldeles för mycket vid tvn för att jag inte orkar. Jag somnar nästan i bilen när jag kör hem från jobbet. Jag kan nästan somna stående i kassakön på ica. Jag hatar det!

Det kanske är så att det tog sig nu för att ni hade "gett upp" och börjat tänka i banor som IVF. Att ni slappnade av och inte tänkte så mycket på det? För vissa tar det tid, för andra inte. Jag behöver tydligen knappt titta på honom innan jag blir gravid och det är faktiskt ganska jobbigt. Speciellt då jag efter förra graviditeten inte kan äta p-piller, blir en rabbiat kärring av dom Känner inte igen mig själv i det och jag är för feg för att sätta in spiral. Får på riktigt panik vid ett vanligt cellprov. Har avbokat 3 tider av ren rädsla. Känner mig asfjöntig.

Det är okej att vara ledsen och nere. Det viktiga är att man faktiskt vågar prata om det, berätta för mvc på inskrivningen. Det hjälper massor, jag fick massor med stöd för just mitt psykiska mående under min graviditet.

Sambon och jag bråkar jämt och ständigt, idag innan han stack iväg till jobbet trodde jag på riktigt nästan att det var dags att ställa in bröllopet nästa vecka. För att han inte förstår, han har jättesvårt att sätta sig in i min situation. Vilket jag självklart förstår, samtidigt som jag inte kan hjälpa att jag tjurar ihop för minsta lilla.

 

[YaHilweh]

Ultaljud idag. Det var lite spännande. Blev flyttad någon dag, även inskrivet i journalen att man nästa gång ska titta extra noga så det bara är ett foster. Då det var svårt att se om det bara var en bit av livmodern eller om det faktiskt var 2 Men till 95% var det bara livmodern som spökade

December
3 - Evenstar, andra barnet
25 - Emrox, första barnet

Januari
4 - Positron, andra barnet
17 - fortfarandehemligt
23 - astilbe, första barnet

Februari
8 - Februari2018
10 - YaHilweh, andra barnet

 

[Kilauea]

Det kanske är så att det tog sig nu för att ni hade "gett upp" och börjat tänka i banor som IVF. Att ni slappnade av och inte tänkte så mycket på det? För vissa tar det tid, för andra inte.

Förlåt, men nej - det tog sig inte för @Februari2018 för att de slappnade av, helt garanterat. Det är bara slumpen som spelar in, om man inte har sånt stresspåslag att ägglossningen inte fungerar, men det ska mycket till för det.
Blir så less på såna myter.