Vinterföräldrartråden 2017/18

Status
Stängd för vidare inlägg.
Förlåt, men nej - det tog sig inte för @Februari2018 för att de slappnade av, helt garanterat. Det är bara slumpen som spelar in, om man inte har sånt stresspåslag att ägglossningen inte fungerar, men det ska mycket till för det.
Blir så less på såna myter.

Nu hänger jag inte med? nu ser jag hela svaret!
Jag har inte sagt att det var så, inte ens att det är så. Men på många som slutar "försöka" så tar det sig. Inte på alla och vad det beror på har jag inte en aning om. Jag sa att det kanske var så, för kroppen får en inre stress ganska fort. Det krävs inte så mycket för att saker ska ske inom en.
 
Nu hänger jag inte med? nu ser jag hela svaret!
Jag har inte sagt att det var så, inte ens att det är så. Men på många som slutar "försöka" så tar det sig. Inte på alla och vad det beror på har jag inte en aning om. Jag sa att det kanske var så, för kroppen får en inre stress ganska fort. Det krävs inte så mycket för att saker ska ske inom en.
Jag ville bara dementera påståendet, då det är en vanlig missuppfattning att det tar sig bara man "slappnar av". Det är nog som sagt mer en slump att det tar sig då än nåt annat.
 
Varning för gnäll.
Jag mår genomruttet, inte så mycket fysiskt men psykiskt. Så många konstiga tankar som snurrar runt och dränerar mig på livslust :turd: Visst jag är vansinnigt trött, ligger helst i sängen och varvar serier med sömn, mår illa på eftermiddagarna/kvällarna och ömma bröst men jag kräks hellre varje dag än mår skit i huvudet.

Först tänkte jag att ett ultraljud dämpar nog tankarna, bokade ett, kom ihop mig med sambon ang det och sen vänder det och det känns onödigt för jag kommer ändå må skit i flera veckor till oavsett ultraljud eller inte. Jag mår skit pga hormonerna och hormonerna har jag för att jag är gravid och ett ultraljud gör mig inte mindre (eller mer) gravid.

Och då känns det ju extra kul att ha tjafsat med sambon helt i onödan.

Jag vill bara ha lite ork tillbaka :arghh:

Det blir verkligen så himla konstigt när man under lång tid bearbetat och slutligen accepterat att vi inte kan göra barn själva och jag var även inställd på att det kanske inte skulle bli nått med IVF heller. Var till och med bekväm i tanken på att det inte blir några barn. Sen lyckas vi. På egen hand.
Jag är jätteglad egentligen men jag förstår inte hur. Varför nu? Varför tog det sådan tid?
Det är ju inte konstigt att humöret och tankarna är på ända! Det är omtumlande att bli gravid och många tankar som snurrar om hur förändringen kommer att bli och oftast i kombination med viss oro. Och så får man inte glömma den fantastiska hormonchock man utsätts för. Har man dessutom ställt in sig på att det eventuellt inte blir något barn och om det blir det är det genom en lång och jobbig process - och sen är man helt plötsligt gravid. Wtf liksom?!?!:eek: Jag hade nog inte hanterat det så väl.

Varför det fungerade nu är det nog ingen som kan svara på om man inte upptäcker några problem vid undersökning efter gravidieten. Det är ju så många faktorer som ska stämma, och plötsligt hände det:)

Du kanske skulle må bättre av att prata med någon? Om det inte räcker med bm kan de på mvc erbjuda samtal med kurator/psykolog så att du kan få hjälp att reda ut tankarna.
Sen får du inte glömma att din sambo förmodligen är i samma situation med att ha förlikat sig med att det inte skulle bli barn på naturlig väg. Om du ber honom att vara extra varsam med vad/hur han säger saker av hänsyn till tidigare nämnda hormonchock kanske ni kan ha riktigt bra samtal om hur ni ska hantera graviditeten?

Man måste inte vara överlycklig över att vara gravid, det är påfrestande både fysiskt och psykiskt från första stund. Jag själv t.ex. undrar hur jag tänkte när jag tyckte det var en bra idé att bli gravid igen. Både pga fysiska krämpor och stor oro för hur det ska påverka sonen/familjen.
 
Ultaljud idag. Det var lite spännande. Blev flyttad någon dag, även inskrivet i journalen att man nästa gång ska titta extra noga så det bara är ett foster. Då det var svårt att se om det bara var en bit av livmodern eller om det faktiskt var 2 :eek: Men till 95% var det bara livmodern som spökade :)

December
3 - Evenstar, andra barnet
25 - Emrox, första barnet

Januari
4 - Positron, andra barnet
17 - fortfarandehemligt
23 - astilbe, första barnet

Februari
8 - Februari2018
10 - YaHilweh, andra barnet
Vilken cliffhanger med icke helt raka besked om tvillingar eller ej:nailbiting:

När gör du nästa ul?
 
Nu hänger jag inte med? nu ser jag hela svaret!
Jag har inte sagt att det var så, inte ens att det är så. Men på många som slutar "försöka" så tar det sig. Inte på alla och vad det beror på har jag inte en aning om. Jag sa att det kanske var så, för kroppen får en inre stress ganska fort. Det krävs inte så mycket för att saker ska ske inom en.
Gör det? Sluta nu. Såna där kommentarer är så himla onödiga. Jag blir fan rabiat av att se sånthär skrivas!
 
Gör det? Sluta nu. Såna där kommentarer är så himla onödiga. Jag blir fan rabiat av att se sånthär skrivas!

Men då behöver Du väl inte ens svara på det? Och bara för att du blir rabiat av det måste jag inte låta bli att svara. Man kan vara trevlig även om man inte håller med i det som skrivs.
Och vad jag har för tankar och tro, det är det för tusan ingen annan som vet.
 
Men då behöver Du väl inte ens svara på det? Och bara för att du blir rabiat av det måste jag inte låta bli att svara. Man kan vara trevlig även om man inte håller med i det som skrivs.
Och vad jag har för tankar och tro, det är det för tusan ingen annan som vet.
Förlåt för trådkap, men det @em-pirre och jag reagerar för är för att din tro och tankar i detta fall är fel. Och tyvärr är det alldeles för många som tycks tro att det bara är att "slappa av" så fungerar allt. Det är en myt som måste bort!
 
Kan också tycka att man bör vara försiktig med "slappna av"-resonemangen. Har flera i min absoluta närhet som varit eller är ofrivilligt barnlösa och vet hur ont det gör i dem när de får välmenta råd om att bara de slappnar av så går det säkert bra.

Nu förstår jag att det såklart inte ligger något medvetet ont från @YaHilwehs sida bakom, men innebörden i sig är ett sorts skuldbeläggande som ingen i den situationen behöver något extra av. Så går iaf mina tankar om det...
 
Jag har iaf tagit tag i att ringa kvinnokliniken om mina försvunna symptom. Hon jag fick tala med tyckte inte jag skulle oroa mig eftersom jag inte haft någon blödning, men jag menade på att absolut inget hade märkts vid mitt förra ma heller, så just det gjorde mig ju inte lugnare...

Satt också långt inne att hitta en ledig tid vilket ju inte får en att känna sig mindre besvärlig direkt, men fick tillslut en på måndag förmiddag. Bättre än att vänta på rul som är om 2 veckor först...

Jag känner mig lite "ytlig" i sammanhanget men om något är fel och jag behöver gå igenom ännu ett framkallat missfall så gör jag hellre det nu, än att få besked två dagar innan jag ska gå på semester. Jag har haft en sjukt tung vår och verkligen väntat på att få vara ledig, och blir less bara av tanken på att halva ledigheten skulle gå åt till att blöda och ha ont...
 
Förlåt för trådkap, men det @em-pirre och jag reagerar för är för att din tro och tankar i detta fall är fel. Och tyvärr är det alldeles för många som tycks tro att det bara är att "slappa av" så fungerar allt. Det är en myt som måste bort!

Jag har fortfarande inte sagt att det är så. Och kan ni vara snälla att sluta hacka på mig för det?! TACK!
 
Okej tack. Jag gjorde ett klumpigt jävlla uttalande. Jag avviker härmed från tråden helt och hållet då jag inte är i läge att ta mer skit från folk.

Hormoner och allt skit påverkar tillräckligt. Jag behöver inte fjorton människor till som hackar på mig. Det räcker nu!
Jag slängde ur mig ett påstående som inte har någon som helst fakta bakom. Jag vet det, jag vet oxå att saker bara händer. Det går inte säga varför vissa blir gravida direkt och vissa inte.

Som det ser ut nu kan ni stryka mig ur tråden!
 
Okej tack. Jag gjorde ett klumpigt jävlla uttalande. Jag avviker härmed från tråden helt och hållet då jag inte är i läge att ta mer skit från folk.

Hormoner och allt skit påverkar tillräckligt. Jag behöver inte fjorton människor till som hackar på mig. Det räcker nu!
Jag slängde ur mig ett påstående som inte har någon som helst fakta bakom. Jag vet det, jag vet oxå att saker bara händer. Det går inte säga varför vissa blir gravida direkt och vissa inte.

Som det ser ut nu kan ni stryka mig ur tråden!

Men du :heart
Jag vet att du inte menade något illa :)

Du får komma tillbaka senare minsann, jag vill veta hur de går med de potentiella tvillingarna. Hur känns den tanken, att det kanske är två? Även om det troligast var vävnad så antar jag att chansen/risken ändå finns att det är ett foster till.
 
Jag har iaf tagit tag i att ringa kvinnokliniken om mina försvunna symptom. Hon jag fick tala med tyckte inte jag skulle oroa mig eftersom jag inte haft någon blödning, men jag menade på att absolut inget hade märkts vid mitt förra ma heller, så just det gjorde mig ju inte lugnare...

Satt också långt inne att hitta en ledig tid vilket ju inte får en att känna sig mindre besvärlig direkt, men fick tillslut en på måndag förmiddag. Bättre än att vänta på rul som är om 2 veckor först...

Jag känner mig lite "ytlig" i sammanhanget men om något är fel och jag behöver gå igenom ännu ett framkallat missfall så gör jag hellre det nu, än att få besked två dagar innan jag ska gå på semester. Jag har haft en sjukt tung vår och verkligen väntat på att få vara ledig, och blir less bara av tanken på att halva ledigheten skulle gå åt till att blöda och ha ont...

Är något fel vill man ju knappast gå runt i onödan med något som inte är. Förstår dig till fullo och vad bra att du fick en tid. Nu är det bara att hålla tummarna för ett tickande hjärta :)
 
Tack @Positron och @YaHilweh. Skönt att få lite perspektiv och input. Och att man inte är ensam med att må kasst.

Bestämt mig för att åka på ultraljudet iallafall. Ja jag mår skit för hormonerna och den varan kommer det inte bli mindre av men för den egna förståelsens skull känner jag att det nog är värt att göra det.

Mår mycket bättre idag vilket är skönt. Men börjar ju lipa till precis allt :meh:
 
Jag har iaf tagit tag i att ringa kvinnokliniken om mina försvunna symptom. Hon jag fick tala med tyckte inte jag skulle oroa mig eftersom jag inte haft någon blödning, men jag menade på att absolut inget hade märkts vid mitt förra ma heller, så just det gjorde mig ju inte lugnare...

Satt också långt inne att hitta en ledig tid vilket ju inte får en att känna sig mindre besvärlig direkt, men fick tillslut en på måndag förmiddag. Bättre än att vänta på rul som är om 2 veckor först...

Jag känner mig lite "ytlig" i sammanhanget men om något är fel och jag behöver gå igenom ännu ett framkallat missfall så gör jag hellre det nu, än att få besked två dagar innan jag ska gå på semester. Jag har haft en sjukt tung vår och verkligen väntat på att få vara ledig, och blir less bara av tanken på att halva ledigheten skulle gå åt till att blöda och ha ont...
Förstår din oro precis. Gick ju till v.12 i tron att allt var bra och upptäckte då MA på vul. Fick nån brun flytning först vid uppföljande vul en vecka senare. Hade jag inte vetat om MA't då hade jag lätt gått till v.14 i tron att allt var bra :down:.
Bra att du stod på dig om en tid för koll. Håller tummarna att allt är som det ska! :heart
 
Okej tack. Jag gjorde ett klumpigt jävlla uttalande. Jag avviker härmed från tråden helt och hållet då jag inte är i läge att ta mer skit från folk.

Hormoner och allt skit påverkar tillräckligt. Jag behöver inte fjorton människor till som hackar på mig. Det räcker nu!
Jag slängde ur mig ett påstående som inte har någon som helst fakta bakom. Jag vet det, jag vet oxå att saker bara händer. Det går inte säga varför vissa blir gravida direkt och vissa inte.

Som det ser ut nu kan ni stryka mig ur tråden!
Jag menade verkligen inte att du ska hoppa ur tråden, men ber dig bara tänka dig lite för i dina uttalanden :heart.
 
Ultraljud i måndags och allt såg bra ut! Det är så häftigt att ett 2,5 cm stort foster faktiskt ser ut nästan som en människa. Dateringen stämde med vad min app säger så på måndag tar jag blodprovet för NIPT. Usch så nervöst.
 
Okej tack. Jag gjorde ett klumpigt jävlla uttalande. Jag avviker härmed från tråden helt och hållet då jag inte är i läge att ta mer skit från folk.

Hormoner och allt skit påverkar tillräckligt. Jag behöver inte fjorton människor till som hackar på mig. Det räcker nu!
Jag slängde ur mig ett påstående som inte har någon som helst fakta bakom. Jag vet det, jag vet oxå att saker bara händer. Det går inte säga varför vissa blir gravida direkt och vissa inte.

Som det ser ut nu kan ni stryka mig ur tråden!

Nej, stanna med oss! :(
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kultur JUNI 24/6 Annie Lööf, före detta partiledare, jurist 25/6 Renée Nyberg, programledare 26/6 Axel Gordh Humlesjö, journalist 27/6...
13 14 15
Svar
294
· Visningar
22 097
Senast: Rie
·
Gravid - 1år Fy tusan vad det tar emot att skriva detta men jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag känner inte igen mig själv sen jag blev gravid...
2 3
Svar
47
· Visningar
7 971
Senast: Bapelsin
·
Tjatter I denna evighetslånga vinter så måste det vara fler än jag som längtar efter våren. Och vad passar då bättre än en omgång med Secret...
23 24 25
Svar
482
· Visningar
17 404
Senast: Barbabelle
·
  • Artikel Artikel
Dagbok 28. juni.... Telefon från Rehabiliteringsscentret Vintersol på Teneriffa... "Du fick mejl från oss igår, kan du läsa igenom och svara...
Svar
5
· Visningar
1 046

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp