En fråga som främst riktar sig till er med barn sedan tidigare;
En sak som jag reagerar över när vänner och bekanta får barn är hur otroligt meckigt dom får det. Jag kan inte i mina vildaste fantasier förstå hur det kan vara så att det ska krävas två vuxna människor på heltid för att kunna klä, mata och ta hand om en liten bebis. Hur det kan bli så att man kan säga "vi hade som ambition att komma ut idag men det blev helt enkelt inte så.. Vissa dagar är så, vi gör ett nytt försök imorgon!" och alltså mena att man hade viljan men inte fick till det rent praktiskt för att man blev hindrad av bajsblöjor, skrik, amning osv osv. Jag KAN inte förstå hur en bebis kan vara så svårhanterad?!
Jag tänker ju att det måste vara något fel på dom här föräldrarna (oskönt, jag vet). För samtidigt så ser jag en del vänner (ofta dom med hästbakgrund) som får till bebis, jobb, häst och tävlingar. Jag är egentligen inte ett dugg orolig för att jag ska bli en sådan förälder som blir "fastkedjad" i hemmet och som inte kan göra något utan att pappan är med och assisterar, men samtidigt kanske det är något som händer när bebisen kommer, typ att hormonerna förändrar en i grunden? Hur har ni upplevt det? Jag skulle på riktigt få panik om hela mitt liv blev förlamat för att jag måste byta en bajsblöja och att jag måste ställa in hela min dag, det kommer inte fungera. Jag som är van att ha många bollar i luften och flera företag att sköta.
Det där har aldrig hänt oss. Vi har aldrig ens varit försenade till något pga barn, de enstaka gånger det hänt är det för att jag byter kläder 14 gånger pga beslutsångets. Och nej vi börjar inte klä på oss två timmar innan för säkerhets skull Jag tror en del är ens inställning + hur man är som person. Det mesta går bara man vill.