Vinterföräldrartråden 2017/18

[Februari2018]

Jag mådde inte ett dugg illa under förra graviditeten, en gång tror jag iof, men det var inte fören runt vecka 14.
Mår inte ett dugg illa nu heller, är mest trött

Tröttheten är ett ganska tydligt tecken annars

Okej bra nu känner jag mig lite lugnare

 

[fortfarandehemligt]

För övrigt kan jag bara säga heja heja och kämpa på!

Tack för dina tips @Positron !
Blev uppringd av bm så småningom, hon tyckte nog kanske att jag var nojig i överkant ang liniment men sa att hon inte kunde förstå hur lite liniment i nacken skulle påverka fostret... Vilket ju låter relativt rimligt, så lite liniment, vetekudde och Alvedon fick mig igenom det värsta. Fortfarande ganska stel, men nu fungerar jag iallafall igen.

Och hur tungt det än kan vara med alla symptom är jag ändå glad att jag har dem. I min förra grav. i våras försvann allt plötsligt vilket ju också visade sig vara ganska exakt när fostret troligen dött när det sen konstaterades ma. (Vilket så klart gör att alla "lättnader" ökar oron den här gången.) Väntar spänt på UL som är inbokat om 3 veckor, men känns som en evighet dit.

Hoppas jag inte överför min oro på någon av er i tråden, alla kroppar är ju olika och reagerar väl olika på hormoner och att ha någon inneboende...

 

[Februari2018]

Idag kom första kräken Satan i gatan vad åksjuk jag uppenbart kan bli helt plötsligt. Inte vart åksjuk sedan jag var litet barn och då kunde jag dämpa det om jag började kolla på vägen igen. Men idag bara ökade det.

Kände mig otroligt glamorös när jag hulkade i en hundbajspåse och med nöd och näpe lyckades torka mig med en gammal stel snorig papperstuss innan vi skulle få våra parkeringsbiljetten till dagens aktivitet

 

[Positron]

Tack för dina tips @Positron !
Blev uppringd av bm så småningom, hon tyckte nog kanske att jag var nojig i överkant ang liniment men sa att hon inte kunde förstå hur lite liniment i nacken skulle påverka fostret... Vilket ju låter relativt rimligt, så lite liniment, vetekudde och Alvedon fick mig igenom det värsta. Fortfarande ganska stel, men nu fungerar jag iallafall igen.

Och hur tungt det än kan vara med alla symptom är jag ändå glad att jag har dem. I min förra grav. i våras försvann allt plötsligt vilket ju också visade sig vara ganska exakt när fostret troligen dött när det sen konstaterades ma. (Vilket så klart gör att alla "lättnader" ökar oron den här gången.) Väntar spänt på UL som är inbokat om 3 veckor, men känns som en evighet dit.

Hoppas jag inte överför min oro på någon av er i tråden, alla kroppar är ju olika och reagerar väl olika på hormoner och att ha någon inneboende...

Jag tror att de flesta känner någon form av oro oavsett vad som finns i bagaget. Det hör liksom till och blir inte bättre av alla hormoner

Vad skönt att det lättade något

 

[YaHilweh]

Jaja, jag pallar inte logga in och ut hela tiden, jag är RosaSocka!
Jag mår lite miniilla om kvällarna, precis när jag ska sova. Men en kudde mellan knäna så är det typ löst.
Känner att jag nog får börja med järn ganska snart, kommer troligtvis även åka på levaxin igen. Hade dåliga värden för någon månad sedan och skulle ändå ta nya prover nu, så denna gång nya prover i morgon.
Har både järn och levaxin kvar i skåpet sedan förra graviditeten, måste kolla hållbarheten på dessa

Anledningen till alla mina hundra besök på spec. mvc är diabetes typ 1. och denna gång utspelar det sig inte alls som sist, jag har otroligt svårt att hålla ett jämt socker. Kan knappt titta på mat utan att stiga otroligt mycket hela tiden.

 

[leoparden]

Nu har vi berättat om graviditeten för våra föräldrar, samt att jag har berättat för mina närmsta väninnor. Resonerar som så att om det blir ett missfall är detta personer vi vill kunna få stöd ifrån. Hur resonerar ni kring att berätta för omvärlden?

 

[Sleepan]

Jaja, jag pallar inte logga in och ut hela tiden, jag är RosaSocka!
Jag mår lite miniilla om kvällarna, precis när jag ska sova. Men en kudde mellan knäna så är det typ löst.
Känner att jag nog får börja med järn ganska snart, kommer troligtvis även åka på levaxin igen. Hade dåliga värden för någon månad sedan och skulle ändå ta nya prover nu, så denna gång nya prover i morgon.
Har både järn och levaxin kvar i skåpet sedan förra graviditeten, måste kolla hållbarheten på dessa

Anledningen till alla mina hundra besök på spec. mvc är diabetes typ 1. och denna gång utspelar det sig inte alls som sist, jag har otroligt svårt att hålla ett jämt socker. Kan knappt titta på mat utan att stiga otroligt mycket hela tiden.

Haha, först gången jag lyckats lista ut ett hemligt nick i förväg! Grattis!

 

[Positron]

Jaja, jag pallar inte logga in och ut hela tiden, jag är RosaSocka!
Jag mår lite miniilla om kvällarna, precis när jag ska sova. Men en kudde mellan knäna så är det typ löst.
Känner att jag nog får börja med järn ganska snart, kommer troligtvis även åka på levaxin igen. Hade dåliga värden för någon månad sedan och skulle ändå ta nya prover nu, så denna gång nya prover i morgon.
Har både järn och levaxin kvar i skåpet sedan förra graviditeten, måste kolla hållbarheten på dessa

Anledningen till alla mina hundra besök på spec. mvc är diabetes typ 1. och denna gång utspelar det sig inte alls som sist, jag har otroligt svårt att hålla ett jämt socker. Kan knappt titta på mat utan att stiga otroligt mycket hela tiden.

Jag är proaktiv denna gång och äter ett par niferex i veckan redan nu. Det var inte roligt att behöva äta varje dag och jag vet ju att jag är kass på att få i mig järn i maten pga kinkig med kött.

Då fick jag svar på min fråga om hur graviditeten påverkar dig denna gången. (som jag väntat med att ställa med hänsyn till din anonymitet)
Hur var det, har du insulinpump?
Och du slipper Göteborg denna gången va? För visst var du inte så nöjd med dina kontakter där senast?

 

[Positron]

Nu har vi berättat om graviditeten för våra föräldrar, samt att jag har berättat för mina närmsta väninnor. Resonerar som så att om det blir ett missfall är detta personer vi vill kunna få stöd ifrån. Hur resonerar ni kring att berätta för omvärlden?

Jag är betydligt mer avslappnad denna gången med att berätta men har inte fått tummen ur att berätta för våra familjer. Mina två närmsta vänner vet och på jobbet vet mina närmsta arbetskamrater och chefer eftersom det påverkar vad jag får göra så pass mycket.

Jag känner väl att det jobbigaste med att berätta är att man får en massa uppmärksamhet och att jag mår så dåligt av själva gravidieten. Skönt när folk inte frågar en massa för då känner man efter lite mindre.

 

[YaHilweh]

Haha, först gången jag lyckats lista ut ett hemligt nick i förväg! Grattis!

Haha, jag var ganska tydlig kanske
Nu ska jag bara se om sambon tänker tänka om med sit jobb oxå, kommer inte funka att flänga som han gör med två kiddos.

Tack

 

[YaHilweh]

Jag är proaktiv denna gång och äter ett par niferex i veckan redan nu. Det var inte roligt att behöva äta varje dag och jag vet ju att jag är kass på att få i mig järn i maten pga kinkig med kött.

Då fick jag svar på min fråga om hur graviditeten påverkar dig denna gången. (som jag väntat med att ställa med hänsyn till din anonymitet)
Hur var det, har du insulinpump?
Och du slipper Göteborg denna gången va? För visst var du inte så nöjd med dina kontakter där senast?

Oj, ja Östra i gbg var inget för mig. Är glad att inte behöva gå dit mer, nu går jag i Varberg och har samma bm som jag hade i slutet med Havanna
Japp pumpen är kvar, men har en sladdlös nu istället för den som strulade så mycket under förra graviditeten. Men nu ballar blodsockret ur otroligt mycket istället.

 

[Sleepan]

Haha, jag var ganska tydlig kanske
Nu ska jag bara se om sambon tänker tänka om med sit jobb oxå, kommer inte funka att flänga som han gör med två kiddos.

Tack

Ja, iaf om man vet lite om dig!

Ja, det blir rätt flängigt alltså. Förstår om han inte är sugen på att byta, för det känns lite som att lämna sin familj - men, det är långt.
Hoppas han kan få något lite mer söderut.
Om inte i Halland, så kanske längst söderut i Göteborg iaf?

 

[YaHilweh]

Jag är betydligt mer avslappnad denna gången med att berätta men har inte fått tummen ur att berätta för våra familjer. Mina två närmsta vänner vet och på jobbet vet mina närmsta arbetskamrater och chefer eftersom det påverkar vad jag får göra så pass mycket.

Jag känner väl att det jobbigaste med att berätta är att man får en massa uppmärksamhet och att jag mår så dåligt av själva gravidieten. Skönt när folk inte frågar en massa för då känner man efter lite mindre.

Jag har berättat för min mamma samt mina brudtärnor, med tanke på bröllop om 20 dagar och ev möhippa. Som jag redan anar när den är planerad
Kommer efter vad som sägs i morgon berätta även för svärmor, henne döljer man inte saker för Även om det hade vart kul att göra det offentligt på bröllopet

 

[YaHilweh]

Ja, iaf om man vet lite om dig!

Ja, det blir rätt flängigt alltså. Förstår om han inte är sugen på att byta, för det känns lite som att lämna sin familj - men, det är långt.
Hoppas han kan få något lite mer söderut.
Om inte i Halland, så kanske längst söderut i Göteborg iaf?

Han har pratat lite om dag/kväll, för han är absolut inte redo att lämna området han är i. Men det är ändå ett sätt som gör att han är hemma mer, även om det blir fler dagar.
Han sökte Varberg, mölndal, city sist, i den ordningen, men kom inte med. Kba vill han absolut inte till, då han är rädd för att få tråkigt. Då han hade vbg som första så rök hans chans på de andra tydligen.
Jag förstår att han inte vill, då de verkar va en riktigt bra grupp och han trivs otroligt bra. Men med 2 små och bara mig på hemmaplan kommer det aldrig att fungera om han inte jobbar närmare eller jobbar så han kan vara hemma mer. För då kommer jag gå under.
Skulle han hamna så han kan periodplanera sitt schema lite mer själv, då skulle det kunna funka. Men inte som det är nu.

Jag håller på och har som mål att klättra på min yrkestitel. Var nära att börja redan i år, men med bebis på g blir det för mycket. Men har som mål att jobba mig upp till EC och då är det mån-fre som gäller.

 

[Sleepan]

Han har pratat lite om dag/kväll, för han är absolut inte redo att lämna området han är i. Men det är ändå ett sätt som gör att han är hemma mer, även om det blir fler dagar.
Han sökte Varberg, mölndal, city sist, i den ordningen, men kom inte med. Kba vill han absolut inte till, då han är rädd för att få tråkigt. Då han hade vbg som första så rök hans chans på de andra tydligen.
Jag förstår att han inte vill, då de verkar va en riktigt bra grupp och han trivs otroligt bra. Men med 2 små och bara mig på hemmaplan kommer det aldrig att fungera om han inte jobbar närmare eller jobbar så han kan vara hemma mer. För då kommer jag gå under.
Skulle han hamna så han kan periodplanera sitt schema lite mer själv, då skulle det kunna funka. Men inte som det är nu.

Jag håller på och har som mål att klättra på min yrkestitel. Var nära att börja redan i år, men med bebis på g blir det för mycket. Men har som mål att jobba mig upp till EC och då är det mån-fre som gäller.

Förstår verkligen att det är jättetufft med ett sånt schema som vi har, när det är så långt bort. Kan han ha möjlighet att få börja på områdesgrupp? Antar att det är det du menar med kväll och dag? Hade ju underlättat en del, känns det som.
Hoppas det kan lösa sig på något bra sätt för er, så att ni båda kan känna er nöjda med möjligheter till den karriär ni önskar

 

[YaHilweh]

Förstår verkligen att det är jättetufft med ett sånt schema som vi har, när det är så långt bort. Kan han ha möjlighet att få börja på områdesgrupp? Antar att det är det du menar med kväll och dag? Hade ju underlättat en del, känns det som.
Hoppas det kan lösa sig på något bra sätt för er, så att ni båda kan känna er nöjda med möjligheter till den karriär ni önskar

Vet att han skulle titta på det, men det har lixom inte vart aktuellt fören nu.
Igår skulle han slutat 03. de kom ifrån jobbet 04 sedan var det en händelse på vägen hem vilket gjorde att de fick agera i jobbsituation även då och han var hemma 6.20 =/

Är restiden som egentligen är det stora problemet. men på något sätt löser det sig säkert

 

[Positron]

Oj, ja Östra i gbg var inget för mig. Är glad att inte behöva gå dit mer, nu går jag i Varberg och har samma bm som jag hade i slutet med Havanna
Japp pumpen är kvar, men har en sladdlös nu istället för den som strulade så mycket under förra graviditeten. Men nu ballar blodsockret ur otroligt mycket istället.

Födde du på Östra också?
Har en vän som födde sin förra där ochbsa aldrig mer så de åkte upp till NÄL istället och blev jättenöjda.
Varberg är toppen. Jag hörde ju dit för några år sedan och sprang en del på mödravården/gyn där pga olika problem. Kommer ihåg att läkaren ringde en fredagkväll efter arbetstid bara för att hon tyclte att jag inte skulle behöva vänta över helgen på svar. Och då var det ändå inget kritiskt.

Skönt med en bättre pump men skit att blodsockret inte sköter sig

 

[YaHilweh]

Födde du på Östra också?
Har en vän som födde sin förra där ochbsa aldrig mer så de åkte upp till NÄL istället och blev jättenöjda.
Varberg är toppen. Jag hörde ju dit för några år sedan och sprang en del på mödravården/gyn där pga olika problem. Kommer ihåg att läkaren ringde en fredagkväll efter arbetstid bara för att hon tyclte att jag inte skulle behöva vänta över helgen på svar. Och då var det ändå inget kritiskt.

Skönt med en bättre pump men skit att blodsockret inte sköter sig

Födde i Varberg men var på gränsen att det skulle bli Halmstad, enda nackdelen med vbg är att de inte har neo avdelning. Är supernöjd med vbg grymt bemötande, blev inte utsparkade samma dag, lugnt och sambon fick stanna kvar osv.

Men jag var inne en natt på Östra pga struligt blodsocker då pumpen gick sönder. Ingen visste riktigt vart de skulle göra av mig och ingen visste hur man gjorde för att få ned ketonerna.

 

[Evenstar]

Nu har vi berättat om graviditeten för våra föräldrar, samt att jag har berättat för mina närmsta väninnor. Resonerar som så att om det blir ett missfall är detta personer vi vill kunna få stöd ifrån. Hur resonerar ni kring att berätta för omvärlden?

Förra gången berättade vi inte för familjen förrän i typ v 15. Var så osäker på om det skulle gå bra (fått missfall några månader tidigare). Min bästa vän fick dock veta direkt ifall jag skulle behöva det stödet. Tror vi lade ut någon bild på sociala medier efter rul.
Den här gången berättade jag för chefen redan i v 9, för att de skulle kunna planera hösten. Familjen fick veta efter kub. Har inte gått ut på sociala medier eller något ännu. Rul om 19 dagar, får se om vi gör något efter det. Bor så långt ifrån vänner och släkt osv annars hade de väl märkt när de sett mig

 

[Evenstar]

Här har vi förresten en mage i v 16. Galet. Så glad att det är sommarlov nu, var ett aber att hitta kläder som dolde den där bulan.