Vinterföräldrartråden 2017/18

[Monifa]

Jag har verken under förra eller denna graviditet vart med om att folk tar på min mage hur som.

Dock var min farmor jäkligt elak mot kusinen när hon var hyfsat nyförlöst efter första barnet. Då sitter dom vid köksbordet och kusinens sambo är ute med farfar. Då klämmer hon ur sig "ja, det syns ju vem som äter hemma hos er i vart fall"

Skönt! Hoppas du slipper det denna gången också.

Nu är det ju många år sedan jag träffade dig senast men jag minns dig som en person man inte klappar på magen i första taget

 

[YaHilweh]

Skönt! Hoppas du slipper det denna gången också.

Nu är det ju många år sedan jag träffade dig senast men jag minns dig som en person man inte klappar på magen i första taget

Haha, ja, det ligger väl kanske något i det du säger

Svärmor hade lite svårt för hur hon skulle ta mig i början, då hon var van vid att hennes söner bara hade flickvänner som brydde sig om mode och smink

 

[Monifa]

Äsch, sånt larv av henne! Jag äter sushi runt en gång i veckan, undviker typ tonfisk och sånt (men det gjorde jag som ogravid också) men äter glatt det mesta annat!

Ja men precis... Fjärde gången jag äter sushi. Jag tror ju mer på livsmedelsverket än på nån hemmatroare. Står dessutom att risken är liten för att bakterier ska gå över till fostret så att det är farligt.

 

[FeatherCloud]

Gör inte jag heller men tänker att det kommer när ungen är på rätt sida av fostervattnet

+ @Heulwen
Samma här, det är fortfarande alldeles för abstrakt för min del. Jag är nyfiken och förväntansfull på allt som kommer förändras, men kan verkligen inte påstå att jag har "knutit an" till ungen än.

Kanske hänger det ihop med att jag aldrig sett det som att meningen för mig är att "bli MAMMA", punkt, liksom... Ser mer fram emot att lära känna en ny person och se vad det blir av mina och sambons gener Då tänker jag också att känslorna kommer när vi lär känna varandra bättre.

 

[YaHilweh]

+ @Heulwen
Samma här, det är fortfarande alldeles för abstrakt för min del. Jag är nyfiken och förväntansfull på allt som kommer förändras, men kan verkligen inte påstå att jag har "knutit an" till ungen än.

Kanske hänger det ihop med att jag aldrig sett det som att meningen för mig är att "bli MAMMA", punkt, liksom... Ser mer fram emot att lära känna en ny person och se vad det blir av mina och sambons gener Då tänker jag också att känslorna kommer när vi lär känna varandra bättre.

Under förra grav förstod jag nog aldrig riktigt vad vi gett oss in på, fören vattnet gick och värkarna började.

 

[Sofie_B]

Vilken märklig människa!

Själv känner jag ingen kärlek ännu till barnet, fascination när jag såg det på ultraljudet första gången men ingen kärlek. Ibland oroar jag mig för att jag inte fått sådana känslor ännu och undrar när de ska komma.

Precis så känner jag också, men försöker att bara avdramatisera det. Tänka att det kommer när det kommer och om det dröjer så är det helt okej det med (dvs även om jag inte känner det när bebisen väl kommit ut).

 

[Sofie_B]

Äsch, sånt larv av henne! Jag äter sushi runt en gång i veckan, undviker typ tonfisk och sånt (men det gjorde jag som ogravid också) men äter glatt det mesta annat!

Jag har också glatt ätit av sushi, dock mest lax (gillar mest lax och räka i vanliga fall också). Nu var det dock ett tag sen då jag sist jag åt det mådde så illa efter, så nu äcklas jag lite av idén. Hehe. Vill man vara helt på den säkra sidan kan man ju välja ett ställe som fryst fisken innan och sedan serverar den helt nygjord!

 

[FeatherCloud]

Ja, jag köper bara på restauranger där jag ser när de gör sushin och känner mig säker på att det är fräscht. Skulle inte köpa sushi i mataffären som finns på en del ställen, för det känns lite risky för mig...

 

[YaHilweh]

det är alltid lite spännande när alla andra är mer oroliga för mig än vad jag är
Satt hos diabetesssk samt läkare idag. De vågar inte riktigt låta mig klara mig själv (som jag alltid gjort, samt gjorde sist)

Men nu har jag en ny bls mätare, hoppas det blir bättre

 

[YaHilweh]

I morgon ska vi provköra bil, 2 st Freemont med olika årsmodell.

 

[Positron]

det är alltid lite spännande när alla andra är mer oroliga för mig än vad jag är
Satt hos diabetesssk samt läkare idag. De vågar inte riktigt låta mig klara mig själv (som jag alltid gjort, samt gjorde sist)

Men nu har jag en ny bls mätare, hoppas det blir bättre

Men så är det väl oftast för den typen av människor som jag är och du verkar vara. Andra är väldigt brydda och en själv är mer "äh! Det blir bra". Sen tänker jag att det utåt sett kan verka som att man är lite nonchalant men i verkligheten så har man ett stort kontrollbehov och därmed full koll.

Hur mår du nu då? Hur är det jämfört med förra graviditeten?

 

[YaHilweh]

Men så är det väl oftast för den typen av människor som jag är och du verkar vara. Andra är väldigt brydda och en själv är mer "äh! Det blir bra". Sen tänker jag att det utåt sett kan verka som att man är lite nonchalant men i verkligheten så har man ett stort kontrollbehov och därmed full koll.

Hur mår du nu då? Hur är det jämfört med förra graviditeten?

Haha, ja lite så är det väl. Har alltid tänkt att allt löser sig och varför krångla till saker? Jag vinner inget på att vara orolig.

Jag mår rent graviditetsmässigt ganska bra, men jag hatar det lika mycket denna gång som förra. Rent psykiskt mår jag pyton av det, sjukskriven, ont i lederna, och kan inte riktigt göra som jag vill. Min kropp och jag vill inte riktigt samma sak alltid.
Men jag har egentligen inga men av graviditeten, inget illamående osv. Dock tycker jag att det är ganska jobbigt att alien i magen känns hela tiden
Alltså, jag är inte gjord för att vara gravid, men jag vet att det är så mycket värt det i slutändan

 

[Positron]

Haha, ja lite så är det väl. Har alltid tänkt att allt löser sig och varför krångla till saker? Jag vinner inget på att vara orolig.

Jag mår rent graviditetsmässigt ganska bra, men jag hatar det lika mycket denna gång som förra. Rent psykiskt mår jag pyton av det, sjukskriven, ont i lederna, och kan inte riktigt göra som jag vill. Min kropp och jag vill inte riktigt samma sak alltid.
Men jag har egentligen inga men av graviditeten, inget illamående osv. Dock tycker jag att det är ganska jobbigt att alien i magen känns hela tiden
Alltså, jag är inte gjord för att vara gravid, men jag vet att det är så mycket värt det i slutändan

Jo jag känner lika med graviditeten. Känns som att den sliter psykiskt ännu mer denna gången. Och jag har inte heller några jätteproblem fysiskt med graviditeten just nu. Foglossning som jag funnit mig vid men där har jag liksom vant mig vid vad jag kan och inte kan göra. Men det är tufft att inte kunna röra sig som man vill. Och så lite halsbränna. Så så sett så är det ju en gyllene period nu
Jag vet ju hur det varbi slutet när jag svullnade upp och fick ont i leder m.m senast så man väntar ju bara på det.

Sen hade jag en period där jag var oerhört skeptisk till att ha ett barn till. Hur skulle jag orka? Hur skulle någon kunna vara lika bra som sonen? Osv...
Men sen märkte jag att den i magen börjar leva runt när sonen skrattar högt eller är arg/ledsen och då fattade jag liksom att det redan nu finns ett band mellan dem och då släppte min skepsis
Sen är denna bebisen väldigt aktiv, jag tyckte sonen rörde sig mycket men det är ingenting i jämförelse. Den är inte ens lugn när jag rör på mig?! Ett par-tre gånger i timmen ger den sig till känna. Dygnet runt. Och då har jag moderkakan i framvägg som tydligen ska dämpa

 

[FeatherCloud]

Jag har börjat må så bra senaste veckan att jag nästan funderar på om jag inbillar mig hela graviditeten bäckensmärtorna försvann lika plötsligt som de kom, magen blev liten igen igår och allt känns "som vanligt". Tur att jag känner av kotten då och då så jag vet att det är på riktigt!
Sista två dagarna har sparkarna dock börjat kännas mer som muskelryckningar djupt i magen mer än puffar, så jag undrar om han vänt sig på något vis som inte blir så tydligt. Känns bättre när puffarna är tydliga så han får allt ta och vända tillbaka sig snart

Önskar jag kunde vara bekymmerslös som vissa av er andra är, men det verkar inte komma så naturligt för mig...

 

[YaHilweh]

Jo jag känner lika med graviditeten. Känns som att den sliter psykiskt ännu mer denna gången. Och jag har inte heller några jätteproblem fysiskt med graviditeten just nu. Foglossning som jag funnit mig vid men där har jag liksom vant mig vid vad jag kan och inte kan göra. Men det är tufft att inte kunna röra sig som man vill. Och så lite halsbränna. Så så sett så är det ju en gyllene period nu
Jag vet ju hur det varbi slutet när jag svullnade upp och fick ont i leder m.m senast så man väntar ju bara på det.

Sen hade jag en period där jag var oerhört skeptisk till att ha ett barn till. Hur skulle jag orka? Hur skulle någon kunna vara lika bra som sonen? Osv...
Men sen märkte jag att den i magen börjar leva runt när sonen skrattar högt eller är arg/ledsen och då fattade jag liksom att det redan nu finns ett band mellan dem och då släppte min skepsis
Sen är denna bebisen väldigt aktiv, jag tyckte sonen rörde sig mycket men det är ingenting i jämförelse. Den är inte ens lugn när jag rör på mig?! Ett par-tre gånger i timmen ger den sig till känna. Dygnet runt. Och då har jag moderkakan i framvägg som tydligen ska dämpa

Jag har oxå lite "hur ska vi orka" tänket. Dottern är på riktigt mer vild än tam, vägrar vagn, kan själv och glöm att du får bära. Igår lärde hon sig öppna kylskåpet... Så är man inte med kan både dörren stå öppen och plötsligt hittar man ett paket mjölk i soffan... Hon tröttar ut de flesta som hälsar på
Dottern var otroligt aktiv i magen, även denna är ganska aktiv. Huvudet säger som sist att det är en pojk. Men jag tror ändå att det är en tjej. Har RUL på tisdag.
Av de jag pratat med är det många som säger att tjejerna är mer vilda än pojkarna i magen. Även de första åren, sedan går pojkarna om lite i 5-7 års åldern.

Jag får bara Ninjasparkar lite då och då, inte något kontinuerligt än. Sparkarna är verkligen "hallå, sluta med vad du gör" och sedan blir det tyst igen

Men din son kommer oxå vara typ 2 när nästa kommer?

 

[Positron]

Jag har börjat må så bra senaste veckan att jag nästan funderar på om jag inbillar mig hela graviditeten bäckensmärtorna försvann lika plötsligt som de kom, magen blev liten igen igår och allt känns "som vanligt". Tur att jag känner av kotten då och då så jag vet att det är på riktigt!
Sista två dagarna har sparkarna dock börjat kännas mer som muskelryckningar djupt i magen mer än puffar, så jag undrar om han vänt sig på något vis som inte blir så tydligt. Känns bättre när puffarna är tydliga så han får allt ta och vända tillbaka sig snart

Önskar jag kunde vara bekymmerslös som vissa av er andra är, men det verkar inte komma så naturligt för mig...

Fast jag tycker inte att någon här inne verkar ta graviditeten med en klackspark? De flesta känner av någon form av oro/obekvämlighet. Det är alltifrån funderingar kring anknytning, kroppsliga förändringar, omgivningen med sitt tyckande och tänkande osv...
Jag t.ex mår riktigt kasst psykiskt av att vara gravid, det är min sämsta gren här i livet och jag skulle hellre föda ett barn i veckan i 9 månader än att vara gravid.

Jag vet att det är svårt att koppla av och njuta och så känns det oftast som att alla andra mår så mycket bättre och svävar runt i ett rosa fluff. Så kommer det förmodligen fortsätta att kännas även när bebis är på utsidan

 

[Positron]

Jag har oxå lite "hur ska vi orka" tänket. Dottern är på riktigt mer vild än tam, vägrar vagn, kan själv och glöm att du får bära. Igår lärde hon sig öppna kylskåpet... Så är man inte med kan både dörren stå öppen och plötsligt hittar man ett paket mjölk i soffan... Hon tröttar ut de flesta som hälsar på
Dottern var otroligt aktiv i magen, även denna är ganska aktiv. Huvudet säger som sist att det är en pojk. Men jag tror ändå att det är en tjej. Har RUL på tisdag.
Av de jag pratat med är det många som säger att tjejerna är mer vilda än pojkarna i magen. Även de första åren, sedan går pojkarna om lite i 5-7 års åldern.

Jag får bara Ninjasparkar lite då och då, inte något kontinuerligt än. Sparkarna är verkligen "hallå, sluta med vad du gör" och sedan blir det tyst igen

Men din son kommer oxå vara typ 2 när nästa kommer?

Sonen blir två i mitten på januari och bf är i början av året så det blir ganska precis två år mellan.
Han är också vild men inte så mycket kan själv. Han utnyttjar en mer till att lyfta och bära tills han har koll och får syn på nåt spännande och då kastar han sig ner och då går det undan. Han är en riktig springare!
Jag åkte färja ensam med honom förra veckan. Alla andra barn höll sig i familjeavdelningen. Sonen lekte tills han hade avlett tillräckligt och sen ladar han och bara springer. Det var mer än en gång någon medpassagerare fick fånga honom åt mig. Och då hade han hunnit en bra bit och så är han en riktig klättrare. Har balans och koordination som oftast är jämlik med de som redan är 2. Däremot har han inte många ord. Idag lärde han sig säga bro. Det är nog första riktiga ordet, annars är det nog mest läten och egna uttryck.
Det ska verkligen bli spännande att se hur man fixar det med ett lillasyskon

Kommer ni kolla könet på rul?
Vi vill inte veta i början var jag helt säker på att det var en pojke därinne men det var nog mest för att det var det jag hade erfarenhet av. Nu har det vänt och jag är tvärsäker på en lillasyster. Och jag har börjat längta efter att få veta vem det är!

 

[Evenstar]

Sonen blir två i mitten på januari och bf är i början av året så det blir ganska precis två år mellan.
Han är också vild men inte så mycket kan själv. Han utnyttjar en mer till att lyfta och bära tills han har koll och får syn på nåt spännande och då kastar han sig ner och då går det undan. Han är en riktig springare!
Jag åkte färja ensam med honom förra veckan. Alla andra barn höll sig i familjeavdelningen. Sonen lekte tills han hade avlett tillräckligt och sen ladar han och bara springer. Det var mer än en gång någon medpassagerare fick fånga honom åt mig. Och då hade han hunnit en bra bit och så är han en riktig klättrare. Har balans och koordination som oftast är jämlik med de som redan är 2. Däremot har han inte många ord. Idag lärde han sig säga bro. Det är nog första riktiga ordet, annars är det nog mest läten och egna uttryck.
Det ska verkligen bli spännande att se hur man fixar det med ett lillasyskon

Kommer ni kolla könet på rul?
Vi vill inte veta i början var jag helt säker på att det var en pojke därinne men det var nog mest för att det var det jag hade erfarenhet av. Nu har det vänt och jag är tvärsäker på en lillasyster. Och jag har börjat längta efter att få veta vem det är!

Låter som du beskriver min unge Mer vild än tam. Snabb som blixten och klättrar på allt. Vill inte ens åka till Ica själv med honom...

 

[Positron]

Låter som du beskriver min unge Mer vild än tam. Snabb som blixten och klättrar på allt. Vill inte ens åka till Ica själv med honom...

Vi handlar ytterst sällan ensamma med honom. Om jag behöver handla när jag är ensam med honom så får han sitta i selen på ryggen och så går det undan hade aldrig fixat det om vi inte självscannade!

 

[FeatherCloud]

@Positron
Nej, du har helt rätt, uttryckte mig nog klumpigt! Syftade bara på din och @YaHilwehs kommentarer om att det ändå inte är lönt att oroa sig. Vilket ju är helt rätt, bara inget jag själv lyckas tillämpa. Blir snarare mest förolämpad när Bm säger samma sak...
Sen har jag nog en väldigt skonsam graviditet på många andra sätt, och utöver oron att något ska gå fel med barnet är jag inte speciellt brydd över "resten", så jag ska absolut inte generalisera eller ställa mig "på andra sidan" och tycka synd om mig själv