Vad kämpigt det låterSka försöka bli aktiv här igen, nu börjar det kännas som att vi kommit till rätta ordentligt och jag orkar ta tag i saker igen.
Kort sammanfattning såhär långt: eftersom dottern föddes sent torsdag kväll och vi kom till BB strax efter midnatt fick vi spendera 3 nätter på BB och var så himla redo att åka hem när de äntligen hade utskrivningssamtal med oss sent på söndagseftermiddagen. Dock hade hon lite för högt bilirubinvärde så vi behövde komma in på återbesök morgonen efter för kontroll. Morgonen efter hade värdet stigit mer så vi behövde läggas in igen. Detta inträffade precis när baby bluesen slog till och min kropp som hittills känts nästan opåverkad av förlossningen kraschade helt så jag bröt ihop fullständigt när jag insåg att maken inte fick stanna med oss och att vi skulle dela rum med en annan mamma med gul bebis.
Vi överlevde i alla fall 30h solning och fick komma hem till slut tisdag kväll. Dessvärre var dotterns ork påverkad av gulsoten så hon orkade inte äta tillräckligt och fortsatte gå ner i vikt så till slut fick vi börja ge ersättning och utpumpad mjölk. Först vid 3,5 veckor uppnådde hon födselvikten. Idag som 4,5 v gammal väger hon hela 3270g
Den första tiden var det väldigt tufft för mig med strulet med amningen, det har varit så viktigt för mig och ett tag trodde jag att vi skulle behöva sluta helt (det är först senaste dagarna som jag slutat Lille Skutt-gråta över detta ). Nu har hon fått upp orken och ammar glatt det som kroppen självmant sprutar ur sig dock vill hon inte arbeta för resterande mjölk så just nu får hon flaska med mjölk eller ersättning efteråt (min mjölk räcker inte till hela hennes behov) och jag pumpar samtidigt för att öka produktionen av mjölk. Lite less på nattmatningar som tar 45 minuter med alla moment men försöker intala mig att det bara är en kort period av livet.
I övrigt är allt väldigt enkelt, hon sover hela nätterna efter matning, jag kan lägga ifrån mig henne när hon sover dagtid och hon verkar till freds med livet så långt.
Vår bebis fick också sola, tycker det var jättejobbigt.
Här får jag verkligen inte ihop kvällarna. Min man är dessutom bortrest den här veckan. Har en anhörig här som hjälper mig på kvällarna men jag vet inte hur jag ska göra själv. Dom har olika sömnbehov och olika tider att somna.
Från och med nästa vecka kommer det bli bättre, för då jobbar min man kontorstid igen. Men vad otillräcklig jag känner mig.
Bebisen vill somna vid 18, men inte sova ensam.
Sexåringen somnar ca halv nio. Efter en del övertalning.
Tror det får bli så att lillebror får somna med mig i soffan så får stora surra runt tills hon blir rejält trött.
Men jag känner verkligen inte att jag räcker till.
Sen vet jag att inget är statiskt. Men just nu känns det så väldigt bökigt.