Vaknade 6.30 av "mensvärk", som sen kom mer regelbundet, väckte mannen, som servade lie frukost mellan värkarna. Vid 11 ringde vi till förlossningen, är de meddelade att vi var välkomna på koll, men att det är möjligt att vi kan bli hemskickade igen, och jag kände bara att nä, jag tar mig int ner till bilen och upp till förlossningen för att åka hem, så jag fortsatte ta värkar hemma, men vid halv två var de fruktansvärda, så vi åkte in.
En BM och en student mötte oss, BM började med att kolla hur öppen jag var för att sen låta studenten kolla, och det jag hörde var " men jag känner ju hinnorna, hon är ju helt öppen! " och jag skrek å behöver jag inte åka hem va?! Eh nä, du ska föda barn nu
Jag ville ha epidural, men de sa att det kan vara försent, eftersom jag hade fint tryck neråt och var helt öppen, tog lustgas, och tyckte det hjälpte i detta skedet. Vid ca 16 gick vattnet i en värk, hon hade bajsat i fostervattnet så de satte skalpelektrod för att ha koll på henne. Mellan fem och sex ca hade jag börjat få krystvärkar, men de glesades ut, samt blev svagare så BM satte värkstimulerande dropp, för jag och min livmoder började bli rejält trötta. De ville att jag bytte position, men jäklar vad jag hade svårt för det, ville ligga i min position på sidan och " gå in i mig själv" i varje värk, Vände iaf lite på mig tillslut
Och helt ärligt så kändes et ändå som jag kunde hantera smärtan. Vid 19 kom hon, på två krystvärkar! Jag var rädd för "ring of fire" innan men tyckte inte alls det var så farligt i efterhand. Mannen var fantastisk, kände att jag fick helt rätt stöd. Fick sen vänta ett tag på att moderkakan skulle släppa och att livmodern skulle dra ihop sig ( herregud vad ont det gjorde när de skulle "massera" magen för att få den att dra ihop sig! )Fick en liten bristning som syddes på plats. Personalen var fantastisk, och jag fick nog nära en drömförlossning, även om jag ville haft mer smärtlindring. Känner mig lite stolt över att jag orkade ta så mycket värkar hemma.